I en kommun som befinner sig i nedförsbacken och är plågad av mord och våldsbrott planeras det för nya utförslöpor.

Kommunstyrelsens ordförande ser problemens orsak i andra änden på röda linjen.

Kanske är det dags att byta namn på den där kommunen i södra Storstockholm, kommunen som verkar ledas av maskinmänniskor med trasiga kretskort.

I en ledare i dagens Aftonbladet förklarar Lotta Ilona Häyrinen att mordet på en 12-årig flicka i Botkyrka kan förklaras med att kommunen är fattig och eftersatt.

Det gäller därför att ta från de rika och ge till de fattiga.

Vad som ska göras åt våld, mord, gängdiktatur och gatulangning är inte i första hand en fråga för de boende i kommunen eller de styrande utan:

”Det är inte främst Botkyrka som ska reflektera över vad en 12-årings liv är värt, det är Danderyd och Täby.”

Det är ju lite synd att Lotta Ilona Häyrinen inte låter dem som bor i kommunen ”reflektera” över dessa problem. För de som bor i de allra mest utsatta områdena i Botkyrka delar ju värderingar och ideologi med henne. Det borde hon väl känna sig trygg med?

I den lista som polisen publicerade över utsatta områden i Sverige i juni 2019 har Botkyrka flera områden med i den kategori som utgörs av platser som är hårdast drabbade av brottslighet, så kallade ”Särskilt utsatta områden”: det är Fittja, Alby samt Hallunda/Norsborg. Dessutom återfinns området Storvreten i kategorin ”Utsatta områden”.

När jag studerar röstresultatet i valet 2018 i dessa områden kan jag bara fascineras över hur starkt det röd-gröna blocket är.

I Fittja finns det valkretsar där S+V+MP tillsammans har 80 procent av rösterna. Det är också de valkretsar som är mest präglade av brottslighet.

Ser man till alla valkretsar i Fittja har S+V ensamma en stabil majoritet på mer än 60 procent.

Denna stabila majoritet återfinns också i de andra särskilt utsatta områdena Alby och Hallunda/Norsborg. S+V har mer än 60 procent av rösterna.

Är det inte rimligt att Häyrönens partikamrater mobiliserar alla dessa människor som rösta på dem för att få slut på gängdiktaturen? Ideologiskt dominerar de ju totalt i de utsatta områden? Varför vänta på att Danderyd och Täby ska skicka swisha pengar?

Men AB:s Lotta Ilona Häyrinen är inte den första socialdemokrat som vill flytta ansvaret för det brutala våldet i Botkyrka till Danderyd och Täby.

I Expressen i augusti förra året förklarade Ebba Östlin, kommunstyrelsens ordförande i Botkyrka varför knarklangarna mördar, våldtar och misshandlar i hennes kommun:

”I dag kan två tonåringar sätta sig på tunnelbanans röda linje och göra en resa där den sociala distansen är långt mer än den geografiska. Där den ena säljer, den andra köper. Båda brickor i ett livsfarligt spel.”

Där har vi det igen. Röd linje! Vi vet alla vad som finns i den andra änden sett från Botkyrka; Danderyd och Täby. 

Jag måste säga att jag har lite svårt att föreställa mig en tonåring ta tunnelbanan ända till någon av stationerna i Botkyrka bara för att få köpa droger. Det finns liksom på väldigt mycket närmare håll.

Det Häyrinen och Östlin ägnar sig åt är förflytta ansvaret – även om Östlin minsann säger att ”Och vi blir inte förnärmade av att utkrävas ansvar. Vi agerar, det är vår roll. Vi vet att den organiserade kriminaliteten endast kan elimineras om hela samhället agerar.”

Hon menar alltså att hon och de andra styrande i Botkyrka gör vad de kan, men att ”hela samhället” också måste agera. Fast det verkar förstås som om ”hela samhället” i hennes och Häyrinens värld mest består av Danderyd och Täby. Stefan Löfven som är mer berest brukar lägga till Djursholm i de här sammanhangen.

Men vad ägnar sig då Ebba Östlin själv åt på dagarna? Man får anta att hon prioriterar kampen mot gängen eftersom hon styr en av de kommuner i Sverige som lider mest under gangsterväldet.

I P4 intervjuas hon den 24 juli i en tydligen för henne viktig viktig fråga. Skidanläggningen i Hamra. 

När Stockholm ansökte om vinter-OS förklarade Botkyrka kommun att de minsann skulle bidra med att bygga en skidanläggning och Ebba Östlin skrev ett personligt brev till OS-generalen och förklarade att i Botkyrka stod man beredda för att ge de 35.000 som skulle få plats i den nya stadion en ”upplevelse i världsklass”.

När det för ett år sedan blir ett ”nej” till Stockholm som arrangör förklarar Ebba Östlin att det minsann ska byggas en stadion ändå.

När reportern nu frågar hur det går förklarar Östlin att corona har kommit emellan och förryckt allting. Men diskussionerna med markägaren fortsätter och själv diskuterar hon med två föreningar som ska delta i driften, men vill gärna ha igång diskussioner med minst en förening till.

Jag blir lite förbluffad när jag lyssnar.

Ebba Östlin leder en kommun som är på löpsedlarna nästan varje vecka på grund av de våldsbrott som begås där.

Kanske ingår det hela i en genialisk plan jag inte förstår. Det ska ju finnas banor för skidskytte på den nya stadion. Är det meningen att gängen ska sluta skjuta på varandra och istället satsa på den idrotten?

Nej, riktigt så är det inte. Ebba Östlin förklarar sitt trägna arbete med att:

”Det är viktigt för vårt koncept, där det ingår att vi är en friluftsstad. Det är många som väljer att flytta hit på grund av det. Och det behövs en skidanläggning i regionen.”

Jag är nu inte alldeles säker på att det räcker med en skidstadion för att det första resten av Sverige ska tänka på när de hör namnet: ”Botkyrka” är: "Ja, just det! Friluftstaden”.

(Det här är den första i en serie texter om Botkyrka som jag tänkte publicera ungefär varannan dag de kommande två veckorna. Jag sitter här med en försvarlig trave dokument, protokoll och andra handlingar och det förvånar mig att ingen konkret och påtagligt ställer Botkyrka kommuns valda styresmän samt byråkrater till ansvar – för allt de gör, och för allt de inte gör men borde göra.)

Vi får lära oss en del om nedrivna statyer, sprängda fästningar och "Näsan" i en nationalpark.

Karta över Afrika från 1600-talet.

Här avslutas det uppdaterade konversationslexikon vi påbörjade i går. Ibland tvingar ju den sociala konvenansen oss att artigt samtala med personer som ska delge oss sina värdegrundsfiltrerade reseupplevelser. Detta lexikon kan vara en hjälp för den som vill se ett snabbt (om än ibland förvirrat) slut på sådana pratstunder.

O

OSTPREUSSEN. Del av Tyskland där kolbrytning varit vanlig. De många hålen i landskapet som är en följd av detta har fått ge namn åt regionen.

OKLAHOMA. Delstat i USA. De första nybyggarna var bördiga från en liten ort i Laholm. När de skulle namnge sin nya hembygd uppstod vissa motsättningar, men man kunde till slut enas om att det vore vackert att döpa platsen efter den ort de flesta kom ifrån. Registratorn från de federala myndigheterna noterade dock namnet felaktigt.

När ordföranden för mötet slog klubban i bordet sa han: ”OK, Laholm.”

Att ordföranden talade en mycket utpräglad halländska kan ha bidragit till missförståndet. 

Senare försök att rätta felet har misslyckats eftersom myndigheterna sagt att sådant drabbade alla grupper som invandrade till USA under 1800-talet, De har bland annat hänvisat till italienarna som kom att befolka en annan delstat. Se ”Oregano”.

P

POLEN. Europeiskt land som fått ge namn åt ett sjukdomstillstånd som benämns Polen-allergi. Sjukdomen yttrar sig som en allergisk reaktion mot alla lagförslag och åtgärder från Polens regering. Allergin ger upphov till hög feber som leder till att de drabbade med frenesi ägnar sig åt upprop, demonstrationer samt fördömande tal och artiklar och EU-uttalanden.

De som drabbats av denna typ av allergi reagerar dock bara för förändringar av detta slag i Polen – aldrig när de sker i det egna landet.

POLTAVA. Stad i mellersta Ukraina. Här stod det slag 1709 där Peter den stores här på ett avgörande sätt besegrade Karl XII.

Inledningsvis hade de svenska styrkorna framgång i slaget; deras kavalleri drev undan det ryska kavalleriet vid den ryska skanslinjen och svenska styrkor kunde bryta igenom den. Dock var den svenska ordergivningen oklar och förvirrad, och en tredjedel av det svenska infanteriet bands upp i helt onödiga och ej planerade försök att storma skansarna. Här grundlades nederlaget.

För att hedra minnet av alla de svenskar som stupade i Poltava har den svenska överheten bestämt sig för att göra den svenska statsapparaten till ett evigt och levande minnesmärke över de fallna hjältarna; statsapparaten ska därför alltid använda merparten av sina resurser på fel sätt och för att lösa onödiga uppgifter.

Q

QUANTICO. Plats i USA där FBI har sitt högkvarter. Platsen har fått ge sitt namn åt kvantfysiken, något som beror på att när FBI utreder något kan den utredde vara både oskyldig och skyldig på en och samma gång. Det beror liksom på vem som observerar bevisen, och vid vilket tillfälle han gör det. Se även ”Schrödingers katt”. Och ”Hillary Clintons e-postserver”.

QOM. Helig stad i Iran. Här sitter landets shiitiska högre prästerskap och begrundar sådana avgörande frågor för landets utveckling som spörsmålet om när man får ha sex med sin moster eller hur man ska förfara med ett får efter att ha idkat samlag med det detta (slakta det och sälj köttet – men det är förbjudet att sälja köttet i det egna grannskapet utan det bör transporteras åtminstone till grannbyn). Den som tvivlar på korrektheten i denna framställning bör studera framlidne ayatollah Khomeinis skrifter.

Orten fått sitt namn av den brittiske upptäcktsresanden och arabisten Sir Richard Burton som vid ett besök 1863 noterade mullornas totala fixering vid frågan om vad mannen gör av sin sädesvätska. När han beskrev orten noterade han därför i sina resedagböcker: ”They only talk about the cum.”

R

RIVE GAUCHE. Betecknar Seines vänstra strandbank i Paris. Traditionellt tillhåll för stadens intellektuella som suttit där och häckat på kaféstolar allt sedan de räddade sig i land där under syndafloden (efter det att Noak vägrat ta ombord dem på arken). Denna grupp kännetecknas av att den alltid traskar patrull efter den tänkare som bäst anses kunna tolka deras samtid på ett sådant sätt att deras intressen gynnas. Se ”Gauche-marsch”.

ROMA. Ort på Gotland som försöker marknadsföra sig som ett alternativ för den som egentligen vill besöka den italienska huvudstaden. Ortens styresmän påpekar att de minsann både har en stor ruin och en pizzeria, samtidigt som turister slipper trängas med folkmassor och betala dyrt för mat och husrum. Även sentida gladiatorspel utlovas i samband med nollåttors budgivning på hus i trakten.

S

SALEM. Litet samhälle utanför Boston, USA. Mest känt för att man där fordomdags brände häxor.

SALEM. Litet samhälle utanför Stockholm, Sverige. Mest känt för att man där bränner bilar.

SIENA. Stad i den italienska provinsen Toskana. Stadens förhållande till centralmakten i Rom har alltid varit mycket spänt. Detta har märkligt nog lett till slagsmål i Sverige.

Dessa sammanstötningar har orsakats av att turister från Siena tagit till knytnävarna när de tillrättavisats av svenskar; när turisterna sagt att de är sienare har de fått höra: Nej, nej, det heter romer.

T

TAHITI. Ö i södra Stilla Havet. Populärt turistmål och brukar användas av det svenska Skatteverket för dess årligen återkommande kick-off. Detta beror på att öns namn anses kunna inspirera verkets medarbetare och besjäla dem med den rätta andan i kontakten med medborgarna.

TURKIET. Land på gränsen mellan Europa och Asien. Har alltid inneburit problem för grannländerna.

De nationer som hamnat i den eländiga situationen att de ingår i detta lands närområde brukar gemensamt benämnas som ”Oturkiet”.

U

ULSTER. Benämning på de sex grevskap på Irland som tillhör Storbritannien. Hit flyttade England skottar under 1600-talet för att de skulle hålla ordning på de motspänstiga katolska irländarna. Därav kommer det sig att en överrock ibland kan benämnas ”ulster”.

UDDEVALLA. Stad i Bohuslän. Orten fick ett uppsving under Gustav III. Denne insåg vikten av att rikets diplomater var hala. Därför anlades här en fabrik för tillverkning av en kräm med vilken svenska ambassadörer dagligen skulle smörja in sig över hela kroppen. Krämen kallades UD-valla och har fått ge namn åt staden.

V

VENEDIG. Stad i Italien. Under 1800-talet ingick ett besök i Venedig i varje ung människas europeiska bildningsresa. Denna sedvänja har numera helt försvunnit, eftersom YouTube och TV erbjuder mångdubbelt fler kanaler än vad Venedig gör.

X 

X betecknar ofta en okänd storhet. Det är därför så många städer och regioner i Kina börjar på ”X”. Ingen utanför landet vet riktigt vad som försiggår där. Ibland vet inte ens de i landet riktigt vad som händer på dessa platser. Se Xinjiang.

Y

Yosemite. Nationalpark i Kalifornien i USA. Fick sitt namn av upptäckaren och naturforskaren Galen (Jo, det var faktiskt hans förnamn) Clark som när han såg den stora utskjutande näsliknande delen på berget ”El Capitan” utbrast: ”Yo, semite”.

Z

Zimbabwe. Land som var mycket tidigt ute med att riva ned statyer av personer som ansågs symbolisera vitas förtryck av svarta. I juli 1980, några månader efter att de svarta tagit makten i Rhodesia störtades en staty föreställande Cecil Rhodes i Salisbury. Jublande folkmassor pulvriserade statyn med hammare.

Dock har inte detta lett till att de svarta fått det bättre i landet. De har på alla områden fått det avsevärt sämre.

En möjlig förklaring kan vara att de förbrukade all sin energi ner de rev ner den där statyn.

Å 

Åkalla. Tidigare namn på förorten Akalla utanför Stockholm. Namnet härrör från den gamla benämningen ”åkarlar” på de som bodde där, alltså personer som livnärde sig längs med en å (i detta fall Igelbäcken). 

Den nutida bosättningen tillkom i samband med miljonprogrammet och när befolkningen fick en annan sammansättning förändrades namnet till Akalla av framsynta kommunpolitiker som insåg att det gamla namnet bara skulle uppmuntra invånarna till minaretbyggen.

Ä

Älvsborg. Ända fram till 1600-talet en viktig fästning vid Göta Kanals mynning. 1650 föreslår dock Johan Wärnschiöldh att befästningsverken ska rivas då det uppförts andra bättre placerade borgar i omgivningen. Alla håller med. Dock inleds omfattande renoveringsarbeten av Älvsborgs fästning och 1658 är den i bättre skick än någonsin.

1660 kommer man dock tydligen ihåg att man tio år tidigare insett att den inte behövs. Man spränger den i luften. Detta visar att de har fel som hävdar att svenska nutida regeringar är historielösa och inte är följer traditionerna i sitt arbete.

Ö

Öster. Väderstreck. Fienden sägs alltid komma från detta håll.

Östern, Mellersta. Geografiskt område från vilket det dock sägs att bara vänligt sinnade människor kommer för att ta hand om våra gamla.

Aldrig har så få varit i naturen. Aldrig har så många bekymrat sig om den.

Ingen bärgar bärskörden i år.

Alice Tegnérs profetiska förmåga är nog underskattad. Hon visste vad som komma skulle när hon plitade ner raderna om ”Mors lilla Olle”:

”Läpparna små utav bär äro blå,

bara jag slapp att så ensam här gå!”

Skogarna är nu fyllda med blåbär. Myrarna med hjortron. Men det ser ut som om de till stor del kommer att ruttna bort.

Inga thailändska bärplockare släpps in.

Inga arbetslösa orkar släpa sig ut.

Finns det någon lite Olle därute bland stock och sten är han fortfarande ensam.

Båda orsakerna till att betalda plockare inte går att uppbringa har diskuterats ingående. Men det är en annan sak som som förundrar mig.

I varenda attitydundersökning förklarar svenskar hur bekymrade de är för miljön och klimatet.

En rimlig tanke är att en sådan oro och ångest beror på att man ofta befinner sig i skog och mark. Att man har ett förhållande till naturen. Att man befinner sig där, och befinner man sig bland gran och tall kan man i år inte undvika att plocka blåbär.

Min fixering vid just blåbär kan vara en rest av tiden på anstalt. Det fanns ett motionsspår som var 778,8 meter långt. Spåret var på ömse sidor omgivet av en ocean av blåbär. Men man kunde inte avvika från slingan för att skörda dem för då gick larmet. Än mer frustrerande var att ingen annan i trakten verkade bry som det det obegripligt stora bestånd av blåbär. 

En minoritet tillbringar tid i skogen.

En majoritet är bekymrad för klimatet.

När det nästa år inte finns sylt på butikshyllorna kommer medströmsmedia och många med dem att yla om att det beror på klimatet.

Men det är människors mentalitet det är fel på. Inget annat.

För givetvis hänger klimatångesten samman med att människor till stor del inte tillbringar tid i skogen. Som Kerstin Ekman diskuterar i ”Herrarna i skogen” har många alltid fruktat skogen, inte enbart för att de är rädda för det som kan finnas där; troll, skogsrået, rövare. De är rädda för ensamheten, för att tvingas möta sig själva. Bättre att vara bland andra, vara till lags, bli bekräftad. Och om det står i tidningarna att världen kommer att gå under för att polarisarna smälter då är det just det man ska säga för att passa in. Och det gör också att den ångest som gör att man inte går ut i skogen kan få ett uttryck.

I sin fallstudie över den totalt paranoida tyske juristen Daniel Paul Schreber konstaterar Sigmund Freud att dennes paranoia var av monumentala mått. Mot slutet av sitt liv plågades Schreber av visioner om världens undergång.

Freud förklarade i studien hur de problem som uppstått i Schrebers barndom i vuxen ålder försatt honom i ett tillstånd där han kämpade mot en total förvirring och en grundläggande osäkerhet om vem han var.

Den han trott sig vara var inte längre verklig, han var på väg att lösas upp.

Freud konstaterar att Schrebers upplevelse av att världen var på väg att gå under blott var en projektion av detta inre själsliga tillstånd.

En hjälp till dig som vill kunna orientera dig i samtalet oavsett vilken del av världen det handlar om.

Del av Gerardus Mercators karta över Arktis 1595.

Snart hävs alla restriktioner och vi får börja resa utomlands igen. Middags– och fikarastsamtalen kommer inte längre enbart att handla om vilken som är den bästa second–hand–butiken i Flen eller vid vilka rastplatser utanför Södertälje man säkrast återfinner polska lastbilschaufförer som säljer medhavd vodka.

Det gäller då förstås att vara informerad om den senaste forskningen när det gäller platser utanför Sverige och i andra världsdelar. Därför har jag nu uppdaterat mitt geografiska konversationslexikon. I dag kommer A till och med N. I morgon O till Ö.

A

Afghanistan. Litet land inklämt mellan Ryssland och Pakistan. I snart 20 år ockuperat av USA med allierade. Sverige har deltagit med trupp vilket bland annat motiverats med att det är viktigt att bidra till ett Afghanistan där även flickor får gå i skolan.

Har väl gått sådär med detta vällovliga projekt – däremot går numera 9.000 unga afghanska män i den svenska gymnasieskolan.

Albanien. Litet land på Balkan. Präglat av korruption och klanvälde.

Albany. Huvudstad i delstaten New York. Präglad av korruption och klanvälde.

Albion. Gammal benämning på England.

Albino. Gammal benämning på engelsman som visar sig på badstrand.

B

Bayreuth. Stad i Tyskland med en viss dragningskraft på anti-semiter.

Beirut. Stad i Libanon med en viss dragningskraft på anti-semiter.

Belgien. Land känt för sitt klosteröl bryggt av trappistmunkar. Enligt myten avlägger munkar i denna orden tysthetslöfte vilket inte är sant – de är tysta därför att de anser att belgare är så tråkiga att det inte är mödan värt att samtala med dem.

C

CYPERN. Ö i Medelhavet som haft stor inverkan på folkrättens utveckling. En tredjedel av ön är ockuperad sedan 1970-talets början av Turkiet som dock inte utsatts för några sanktioner från EU-stater på grund av detta – något som ju däremot drabbade Ryssland när man ockuperade Krim. Den moderna, för att inte säga postmoderna, folkrätten har förklarat detta genom det inte är tillåtet att ockupera halvöar (som Krim) men däremot acceptabelt att ockupera riktiga öar. Se även ”Halvmesyr” samt ” Sydkinesiska sjön”.

CAPE COD. Anhopning av populära badorter i nordöstra USA. Vattnen är stilla eftersom den långa halvön är väl skyddad av naturen. Platsen är mycket populär sedan årtionden som sommarviste för Kennedy-klanen och andra högdjur i Demokratiska partiet. Se vidare ordstävet ”I de lugnaste vatten …”.

D

DUBLIN. Stad på Irland som ursprungligen benämndes Niblin. Erövrades och plundrades av vikingar i mitten av 800-talet. De avslutade skövlingen med att införa du-reformen, varvid staden fick sitt nuvarande namn.

DAKAR. Huvudstad i republiken Senegal i Afrika. Rollspelet ”Dakar och Demoner” skapades bland sysslolösa fångar i stadens många fängelsehålor.

Tidigare var orten slutmålet i rallyt Paris–Dakar. Numera går dock rallyt åt andra hållet, ofta utan hjälp av fordon. Se vidare ”Flyktingström”.

E

ELBA. Italiensk ö belägen utanför Toscana. 1814 tvingades den besegrade Napoleon dra sig tillbaka hit, och som plåster på såren tillerkändes han ön som furstendöme.

Tillvägagångssättet inspirerade hans tidigare marskalk Jean Baptiste Bernadotte när denne tillträdde som Sveriges kung. Han införde seden att misslyckade befattningshavare i staten fick lämna makten ifrån sig, och därefter skickades i väg för att besätta landshövdingeposter. Detta bruk har fortlevt in i våra dagar och utvidgats. Se ”Ambassadör” och ”Konsul”.

ELENBOGHEN. Medeltida tyskt namn på nutidens Malmö. Namnet betydde ”armbåge” och syftade på den böjning av kustlinjen där staden var belägen. Röster har höjts för att namnet åter ska användas eftersom kommunen numera är tämligen arm, samt länge präglats en förljugen självbild. Se slanguttrycket ”båg”.

F

FALL RIVER. Stad i Massachusetts, USA. Hette tidigare bara Fall men har bytt namn eftersom stadens ansökningar om att få arrangera OS ett antal gånger avslagits av IOK på grund av ”anständighetsskäl”.

FALKLANDSÖARNA. Ögrupp belägen söder om Sydamerikas sydligaste udde. Öarnas huvudsakliga funktion är att tjäna som åskledare för inrikespolitiskt missnöje i Argentina och Storbritannien. Närhelst politiska eller ekonomiska problem uppstår i något av länderna avleds detta genom att respektive land mobiliserar massorna till stöd för sin rätt till överhöghet över ögruppen.

Den som kontrollerar öarna får ansvar för parningsplatserna för den sydliga sjöelefanten samt för 2 000 själar i behov av ständigt understöd så de kan överleva på de karga öarna. Se ”Masspsykos”.

FÅRÖ. Ö nordväst om Gotland. Boplats under sommartid för framförallt toppolitiker och högt uppsatta statsbyråkrater, samt tidigare Ingmar Bergman. Namnet anses uppkommit genom en sammansättning av ”få” som syftar på att de där boende anser sig tillhöra en utvald och liten skara – samt ”rö” som utgår från att de inte har några välgrundade, fasta ståndpunkter. Se ”– som ett rö för vinden”).

(Vissa forskare menar dock att ”få” syftar på att de boende anser sig ha rätt att få sig till skänks vad andra arbetat ihop.)

G

GOA. Hamnstad i Indien. Blev portugisisk koloni under tidigt 1500-tal. Det hände sig inte bättre under denna period än att ett portugisiskt handelsfartyg som lämnade kolonin med destination Lissabon navigerade fel och förliste utanför Göteborg. En del av besättningen överlevde och klarade sig i land och visade omgående sin lycka och glädje över sin räddning. De stannade i staden och blev omtyckta bland flickorna för sitt muntra sinnelag; många äktenskap ingicks och många barn föddes som kunde föra deras glada humör vidare till kommande generationer. Se ”Goa gubbar”.

GREENWICH. Del av Stor-London. Här finns ett observatorium som härbärgerar Greenwichmeridianen, en nollmeridian som visar var öst och väst möts vilket markeras med en i marken nedlagd mässingsskena. Detta torde vara ovanligt eftersom mötet mellan dessa väderstreck ofta annars markeras med taggtråd, minfält och murar.

GUADELOUPE. Ö i Västindien som också är ett franskt departement. Var svensk besittning 1813–1814 då den överlämnades av Storbritannien till den svenske kungen som kompensation för att han trätt in i kriget mot Napoleon.

Återköptes av Storbritannien för 24 miljoner franc som den svenske kungen erhöll. Denne i sin tur gav dem till regeringen som betalade statsskulden med pengarna, och i utbyte fick kungen ett löfte om att hans familj för evigt skulle få ett årligt underhåll.

Seden att använda svenska tillgångar i placerade i Västindien för att betala statsskulden lever kvar – dock utlovas inte längre evig årlig ersättning till den vars tillgångar används på detta sätt. Se ”Vad fan får jag för pengarna.”

H

HELGEANDSHOLMEN: Ö i Stockholm. Säte för Sveriges riksdag som där verkar i enlighet med de historiska traditioner som kännetecknat aktiviteterna på ön sedan 1200-talet.

1301 grundades där ett helgeandshus som skulle dra försorg om de sjuka och fattiga, vilket kan sägas förebåda riksdagens och den så kallade välfärdsstatens påstådda verksamhet i modern tid.

1587 offentliggörs ”Helgeandsholms beslut” som utges för att vara ett uttalande antaget av en församling av rikets ledande män som samlats på ön några hundra år tidigare: 1282.

I dokumentet slogs det fast att större vattendrag, malmfyndigheter, ouppodlad mark samt skärgårdsöar med omkringliggande fiske – allt detta skulle vara kronans egendom.

Dokumentet var en förfalskning, vilket slutgiltigt bevisades 1860. Dock hänvisade stat och myndigheter till dokumentet ända in på 1900-talet.

Att man inte längre gör så beror på att det inte längre behövs, de allra flesta har sedan länge accepterat att staten har rätt till vad den än vill ha.

I

IDRE. Ort i Dalarna som fått ge namn åt den filosofi som utvecklades i den svenska kommunala sektorn och som hade sitt ursprung på denna plats. Filosofin utmärks av att den hävdar att orter och städer som har förlorat det mesta av de produktiva sysselsättningar som där fanns ska överleva genom att orten satsar på turism. Filosofin har fått namnet ”Idreologi”.

(Ska ej sammanblandas med ”Ideologi”, den tankeströmning som präglar andra kommuner med samma problem men som tar sig uttryck i att man istället liksom björnen går i ide och inväntar bättre tider. Här finner man förklaringen till att ideologer så ofta verkar yrvaket förvirrade när de ställs inför problem ur det verkliga livet – det beror på att någon väckt dem ur deras slummer.)

IPANEMA. Plats i Brasilien som tidigare präglades av stora sociala problem och extrem brottslighet. Utvecklingen vände helt när en man från forna Jugoslavien anlände och blev vald till borgmästare. Platsen kommer den närmaste tiden att byta namn till ”Ipanema problema”.

J

JERSEY. Ö i Engelska kanalen. Här utvecklas boskapsrasen Jersey som präglades av sin härdighet på grund av att den skyddades genom hårda regler mot införsel till ön av andra levande djur. Jerseyboskap har med tiden spritt sig över hela världen och mjölken utmärks av sin extremt höga fetthalt.

Detta kan vara en av förklaringen till att de första töjbara tygerna av trikå utvecklades på ön både i slät- och ribbstickad form. Se ”Jerseykläder”.

JENA. Tysk stad i delstaten Thüringen. Tidigt lärdomscentrum och här undervisade Schiller och Hegel. Här föddes på 1920-talet den så kallade ”Jena-planen”, en pedagogisk modell som förespråkade grupparbeten. Sentida resultat av detta i den svenska skolan har gett upphov till talesättet ”Det finns ingen Jena-väg till kunskap”.

JÄMMERDAL. Geografisk beteckning så allomfattande att den ibland används för att benämna hela världen. Viss förvirring vidlåder beteckningen eftersom man ibland kan uppleva att man befinner sig i jämmerdalen fast man är på en bergstopp.

K

KENT. Landskap i sydöstra England. Många svenska ungdomar har under sina språkresor till grevskapets badorter upplevt sina första attacker av en överväldigande känsla av de är utvalda och speciella, och att omvärlden är dum och trög. Regionen har därför fått bidra med sitt namn till popgruppen Kent.

KOREA. Delat i en syd- och en nordlig del. Den södra delen är mest känd för att man där äter hundar, den norra för att Kim Jong II låter sina motståndare i ledningen bli uppätna av hundar.

L

LAPPLAND. Del av norra Sverige. Tidigare känt för att invånare i landskapet kunde drabbas av djup nedstämdhet på grund av ensligheten. Se ”Lappsjuka” (benämningen används numera också för att beskriva att det finns allt färre vårdcentraler och sjukhus norr om Gävle. 

LETTLAND. Republik vid Östersjön. Trots de usla naturliga förutsättningarna för jordbruk kunde befolkningen genom flit och strävsamhet göra landet känt för den höga kvaliteten på dess nötkött, fläsk och mejeriprodukter. Detta upphörde i och med den sovjetiska ockupationen och den påtvingade kollektiviseringen som genomfördes 1949–1950 då kvalitet och produktivitet sjönk snabbt och drastiskt.

En följd av detta var att mejeriprodukterna drygades ut med artificiella tillsatser för att dölja att fetthalten rörde sig mot noll och att smaken var obefintlig.

Dessa produkter blev kända under benämningar som till exempel ” lettmjölk” och ”lettmargarin”. Efter befrielsen från det sovjetiska förtrycket har det lettiska jordbruket börjat återhämta sig och dess produkter från jordbruket har återfått sitt tidigare goda renommé.

I Sverige är det dock fortfarande vanligt med denna form av ”lett”–varor, något som inom sociologin kategoriseras som ”frivillig sovjetisering” för att förklara att människor avstår från riktig mjölk och riktigt smör.

M

MORRISTOWN. Stad belägen i Bengali. Ordningen upprätthålls av en man som har en ring med mäktiga krafter. Han dricker mjölk och har en bergsvarg. I de omgivande trakterna finns det gott om dvärgar.

MORDOR Land mellan bergskedjorna Askbergen och Skuggornas berg. Ordningen upprätthålls av en man som har en ring med mäktiga krafter. Han dricker dock antagligen inte mjölk, men håller sig säkerligen med en eller flera bergsvargar. I de omgivande trakterna finns det gott om dvärgar.

N

NACKA. Kranskommun till Stockholm. Här utvecklades ”Nacka-projektet” under några år på 1970-talet. Syftet var att skapa en lättillgänglig och förebyggande psykiatrisk vård som skulle kunna leda till att antalet platser i den slutna psykiatriska vården minskade.

Projektet lade grunden för den sektoriserade psykologi som infördes i hela landet under 1980-talet. Den var ämnad att ersätta de stora mentalsjukhusen genom ett samarbete mellan öppen psykiatrisk vård, socialtjänst och den primära sjukvården.

Kritiker har menat att stängningarna av de stora mentalsjukhusen kom för snabbt och att den sektoriserade psykologins verksamhet inte var redo att ta emot dem som i forcerat tempo skrevs ut – och att situationen inte förbättrats utan snarare förvärrats under de fyrtio år som gått.

Försvarare av modellen menar dock att numera fungerar den efter det att ”Nacka-projektet” uppstått i ny och modifierad form, eftersom det på nattbussarna till och från Nacka alltid finns plats för dem som är hemlösa på grund av mentalsjukdom.

Det är inte lätt att förespråka frihet och marknadsekonomi när ägarna har sin alldeles egna tolkning av vad det innebär.

Maskerad och personalfest på DN:s ledarredaktion? Skulle kunna vara, men det är ett gäng bohemer och intellektuella på ett kafé i Paris 1872. Målning av Henri Fantin-Latour.

Mattias Svensson uttrycker i dag på DN:s ledarsidor sin oro över utvecklingen när det gäller pressfriheten i Ungern.

Det visar att han inte fått någon introduktion i Bonniers och DN:s historia när han tillträdde sin tjänst. Hade han fått det hade han kanske valt något annat ämne att skriva om än pressfrihet i Ungern.

För att råda bot på luckan i Mattias kunskaper kan jag stå till tjänst med en snabbintroduktion till Bonniers och DN, så kan Mattias fundera på var han hamnat. 

Jag gissar att en sådan kondenserad presentation skulle låta ungefär så här:

”Hej Mattias och välkommen till Dagens Nyheter. Kul att ha dig här. Alltid trevligt med nya ansikten. Omväxling är bra. Förnyelse. Jag har fått i uppdrag att förklara hur vi jobbar här och vad vi står för. Eller står på kanske man ska säga. Du vet … värdegrund och allt det där.

Man kan säga att den enda tradition vi håller fast vid här på DN är att vara mot traditioner.

Traditioner är tradiga brukar vi säga. Tacka vet vi ”trade” och du är ju en sådan där frihandelskille så det kommer nog att gå bra.

Vi bejakar också oräddhet. Man ska inte vara rädd för det okända. Svenskar är ofta det, till exempel är de rädda för främmande kulturer. Där har vi varit framstående när det gäller att öka kunskapen om asiatisk kultur redan på 1970-talet med hjälp av Olof Lagerkranz uppskattande rapporter från Maos Kina. Vi har Sven Lindqvists reportage från Afrika, Asien och Latinamerika. Han var ju väldigt tidigt ute med att svart var det nya svarta och att vi vita har en skuld, han påpekade det sisådär en femtio år före alla andra i Sverige, och då hade vi ju knappt ens några svarta här. Framsynt eller hur? Han var förresten tidigt ute med islams fördelar också och förklarade till och med för läsaren att det hade varit fint om muslimerna erövrat hela Europa på 1000-talet. 

När det gäller yttrandefrihet är vi alltid för den såvida den inte innebär att man till exempel tycker att Sven Lindqvists tanke på ett muslimskt Sverige är motbjudande, då gäller inte yttrandefriheten. Andras frihet trumfar alltid vår, skulden vi bär på du vet. Skulden!

När det gäller frihet så där i största allmänhet är vi för den här på ledarsidorna, såvida det som sagt inte innebär ett minskat inflöde av bärare av främmande kulturer som är överlägsna den svenska, de vill säga alla andra kulturer. Frihet får ju inte innebära att vi inte är öppna för att förändra oss och ta emot det som är bättre. Eller hur? Är du osäker på vilka kulturer vi stöder mest för dagen kan du alltid gå till kultursidorna och kolla in.

Det kan vara bra att du också har ett grepp om våra ägares och därmed vår syn på mediabranschen. Bonniers är för mångfald och konkurrens i mediabranschen. 

Men den mångfalden är hotad och därför har Bonniers gått in och köpt allt som går att köpa när det gäller svenska dagstidningar för att hålla dem kvar på banan. Fint eller hur? Sedan räddar vi dem lite extra genom att rationalisera, slå ihop redaktioner. Klart de får haft svårt att klara sig när de envisas med att hålla sig med lokalredaktioner på gamla bruksorter. Har du hört något så dumt? Det är i storstan det händer! Södermalm och Rinkeby i Stockholm, hipsters och mångkultur! Samma sak med Haga och Hisingen i Göteborg! Möllevången i Malmö!

Vem fan vill läsa om traumatiserade flyktingbarn som rånar svenska ungar i Filipstad? Ingen.

Så vi räddar lokalpressen genom att centralisera och se till att de tidningarna fylls med material om platser de där ute på vischan egentligen vill till. Fint eller hur. Snacka om att vi gör en insats för demokratin.

Allt det här gör att vi fullföljer vårt liberala arv, bort med det gamla. Utveckling! In med det nya – i alla former. Här tycker vi som liberaler att det är fint att staten vill hjälpa oss. Ja, vi är för marknadsekonomi men om nu staten vill ställa upp och hjälpa oss på Bonniers och DN tackar vi inte nej – för då är det ju uppenbart att de har samma inställning som vi. Och vi är för fria marknader. Vi satt lite illa till mellan 2015 och 2020 ekonomiskt sett, men så såg staten till att Telia köpte TV4 av oss och så vi fick ett EU-lån på en miljard för digitalisera och rädda lokalpressen.

Vad sa du Mattias? Vet du hur det funkar? Jaha, du skriver för Schibstedkoncernen också. Ja, de vet ju hur man överlever med hjälp av statliga bidrag.

Men nu tror jag du har fattat. Vad ska du skiva om i dag. Hur Orban förstör pressfriheten i Ungern genom att låta oligarker köpa upp tidningar? Utmärkt ämne! Skriv om det så kanske alla förstår att vi är för pressfrihet och så slipper vi folk som ifrågasätter vad vi håller på med på hemmaplan. Är vi pressfrihetens försvara i Ungern måste väl det väl innebära att vi alltid är för pressfrihet. Briljant!

* Rubrikens citat utgår från den ungerske filosofen György Lukacs tankegång om att ”Filosofi är alltid transcendental rotlöshet, driften att vilja känna sig hemma överallt.”

Han menade att det i och med modernitetens genombrott kom att bli en mentalitet som kännetecknade många intellektuella. Eftersom de befann sig utanför alla organiska sammanhang valde de att anpassa sig efter omständigheterna.

Den planerade moskén i Karlstad. Minareten blir 22 meter hög. Kostnaden cirka 22 miljoner för hela bygget. Arbetslösheten bland invandrare är 22 procent i staden. Det måste vara något speciellt med talet 22 i Karlstad.

President Erdogan måste med förundran lyssna på de rapporter han får från sina anhängare i Sverige. Antagligen tycker han väl att tillvaron på ett grundläggande sätt är obegripligt orättvis.

När han ska krossa de sista resterna av sekulära inslag i det turkiska samhället och staten tvingas han mobilisera turkiska fallskärmsjägare (kortväxta, elaka, väldigt håriga och väldigt onda typer), sitt eget livgarde (långa, elaka, håriga och väldigt onda typer) samt allsköns lynchmobbar och pöbel (av medellängd men även de väldigt onda, dock av varierande hårighetsgrad).

Allt för att islam ska dominera.

När hans anhängare i Sverige däremot ska tillförsäkra sig plats och utrymme ser de bara till att det fattas rätt beslut i en kommunal nämnd, typ socialnämnden eller kultur- och fritidsnämnden, Vips har man infört könsapartheid och segregerade fritidsgårdar och simhallar. Här räcker det med ett klubbslag i bordet, i Turkiet måste man slå klubborna i huvudet på folk.

Och i Karlstad räcker det med ett klubbslag i stadsbyggnadsnämnden om man ska få tillstånd att bygga en ny stor moské.

17 juni i år beslutade en oenig stadsbyggnadsnämnd att Islamiska Kulturföreningen skulle få tillstånd att bygga en moské.

SD, KD och M röstade mot, men det räckte inte då S, L, C, V och MP röstade för och förslaget antogs med sju röster mot fyra.

Rauf Ahmadi är Islamiska Kulturföreningens ordförande och den som i åratal stått i förgrunden för föreningens kamp för en ny moské och han uttryckte omgående sin stora glädje. Och överklagandena tar han lätt på. Han är övertygad om att religionsfriheten kommer att segra.

Hans förening säger sig vilja befrämja islamsk kultur och eftersom det numera bor många muslimer i Karlstad måste det enligt dem byggas en moské som är 1 171 kvadratmeter, och i två plan.  Och en minaret som blir 22 meter hög.

Den kommer att kosta minst 20 miljoner att uppföra och Ahmadi har sagt att föreningen ska bekosta den själv. Inga pengar från Turkiet eller Saudiarabien.

En förening som vill befrämja islamisk kultur och sprida Koranens budskap skulle kanske kunna finna bättre bruk för de 20 miljonerna.

I Koranen slås det fast att alla arbetsföra personer måste arbeta för att tjäna sitt levebröd. Den som är fysiskt och psykiskt tillräknelig får inte bli en börda för familjen eller staten genom sysslolöshet. 

I Karlstad i dag är 22 procent av invandrarna öppet arbetslösa. Vi kan lugnt utgå från att de flesta av dem kommer från den muslimska kulturkretsen.

En rimlig fråga att ställa sig är om Islamiska Kulturföreningen lagt ner lika mycket tid och energi på att föra ut Koranens budskap om att man inte ska vara en börda för staten som på att kämpa för att få bygga en moské?

Ingen av dessa frågor har synts i den offentliga debatten i Karlstad, inte ens från dem som säger nej till moskén.

Att kommunens valda politiker röstade igenom förslaget på detaljplanen som tillåter ett moskébygge kan bero på att de inte tycker att det är så viktigt att människor arbetar för att försörja sig. Det är viktigare att de har en plats där de kan träffas och idka ”samvaro” i kafédelen, lyssna på föredrag eller förstås be. Då får det väl bli en moské till muslimerna.

Dock är jag inte så säker på att kommunens politiker har någon riktig klar bild av vad en kommun ska ansvara för. Och då blir det förstås svårare  att fatta rätt beslut.

Innan kommunfullmäktige sade ”ja” till detaljplanen som tillät en moské lyssnade man på medborgarnas åsikter och farhågor. Dessa sammanfattades och kommunens svar på frågorna lades ut på dess hemsida. Den som studerar de dokumenten kommer att klia sig blodig i skalpen i sina försök att förstå.

Många av dem som ställt frågor har varit kvinnor som uttryckt oro och rädsla för sin säkerhet i området om stora grupper muslimska män ska hänga runt moskén.

I sitt svar uttrycker kommunen ingen åsikt om detta skulle kunna vara ett reellt problem eller inte utan man säger bara: 

”Det ingår inte i kommunens uppdrag att säkerställa lag och ordning det är en polisiär uppgift.”

Intressant.

Anta nu att Bandidos planerar att överta ett hus i Karlstad, bygga om det och muromgärda det. Grannarna protesterar.

Kommer kommunens svar då också att vara: ”Det ingår inte i kommunens uppdrag att säkerställa lag och ordning det är en polisiär uppgift.”? Eller kommer man på olika sätt försöka hindra Bandidos förvärv av fastigheten?

Om kvinnor i Karlstad kräver mer belysning i parker och på gatorna för att kunna känna sig tryggare kvälls- och nattetid kommer också då kommunens svar att vara: ”Det ingår inte i kommunens uppdrag att säkerställa lag och ordning det är en polisiär uppgift.”

Skulle inte tro det i något av de två fallen.

Förklaringen är att kommunfullmäktiges majoritet anser det vara ett övergripande mål att främja ett mångkulturellt samhälle. Det är bra i sig. Och då är det klart att det ska byggas en moské. Då blir all hänsyn till människors oro ointressant och viftas undan med ett ”Det är inte vårt bord.”

Studerar man de kommunala dokumenten vidare hamnar man hos Stadsbyggnadsnämnden. Det är den som fattar de slutgiltiga besluten och fastställer att moskéns ritningar står i överensstämmelse med detaljplanen.

Stadsbyggnadsnämnden godkände alltså det hela och den ansvarige tjänstemannen konstaterade belåtet i sin föredragning inför nämnden att:

”Föreslagen utformning har efter flertal möten med reviderats för att i dialog uppnå en intressant lösning på hur enpastedGraphic.pngorientalisk samlingslokal kan exteriört utformas i enlighet med den nordiska bebyggelsehistoriska kontext som detaljplanens bestämmelser föreskriver.”

Det betyder alltså att nämndens tjänstemän som ska bereda frågan för beslut har bromsat processen med hänvisning till att den tänkta moskéns utseende inte var tillräckligt nordisk.

Här börjar det verkligen bli snurrigt.

Vad hade hänt om Islamiska Kulturföreningen hävdat att de inte ville ha mörkröd fasad utan att religionsfriheten givetvis måste stå över detaljplanens önskemål om utseende? I moskéarkitektur är traditionellt blått, guld och grönt de viktiga färgerna. Inte falurött. Klarrött kan förekomma som begränsat dekorativt inslag i tidig andalusisk moskéarkitektur och det finns större moskéer på Sri Lanka och på Filippinerna som är rosa.

Men faluröda fasader. Allah förbjude.

En sådan kulturstrid hade varit intressant. Rimligen skulle – tyvärr – Islamiska Kulturföreningen segrat.

Och det visar vilket märkligt land detta blivit.

Oron för att det finns en stark salafistisk gruppering bland dem som stridit för moskén har kommunens ”ja”-sägande politiker viftat undan med hänvisning till att det också finns andra muslimska riktningar i kulturföreningen.

Men se på de senaste 30 årens erfarenhet i den muslimska världen – det är extremisterna och salafisterna som tar kontrollen – över hela samhällen.

Men just i Karlstad kommer det inte att ske.

Kanske därför att moskén fått ett ”nordiskt” utseende?

Själv tycker jag fortfarande att det ser ut som en moské.

Men jag har väl inte varit runt i Värmland tillräckligt mycket och studerat den ”bebyggelsehistoriska kontexten”. Det kanske är vanligt med kupoler och 22 meter höga minareter i Deje och Sunne?

Låt oss gå tillbaka till vår utgångspunkt. 

Turkiet och Erdogan. I fredags återinvigdes Hagia Sofia som moské.

Många i västvärlden tycker det är fel. De anser att Hagia Sofia fortsatt borde få vara ett museum.

Vad bryr sig väl Erdogan om det?

Men jag ser ingen större vits med att politiker, präster, patriarker och prelater protesterar.

Det är inte där striden står.

Det är här och nu.

En rimlig svensk (och europeisk politik) borde vara att för varje kristen kyrka som stängs i den muslimska världen stänger vi en moské.

Och vi tillåter inte några nya att byggas.

Religionsfrihet blir bara ett tomt ord om man tillåter islam att breda ut sig, islam är raka motsatsen till religionsfrihet. Till de flesta former av frihet.

"Först 2005, 30 år efter katastrofen kunde forskare började studera i arkiven för att bedöma omfattningen av vad som utspelat sig – men fortfarande är alltså Banqiao-dammens kollaps en av de minst kända katastroferna i modern tid."

Luckorna öppnas i De Tre Ravinernas damm för att släppa ut vattnet som nått hotande höga nivåer. Till höger firar kineser minnet av den flitige badaren och dammbyggebefrämjaren Mao Zedong. I båda fallen tog han sig ofta vatten över huvudet.

Det enda maskineri i Kina som egentligen alltid fungerar precist, säkert och exakt som en Patek Phillipe-klocka är propagandaapparaten. 

Inte bara därför att denna apparat får oss att tro att Kina är starkare än vad det i verkligheten är, utan också för att den döljer vad som verkligen händer. Eller vad som har hänt.

Kina är ett land som lyckats och fortfarande lyckas dölja omfattningen av massmord och svältkatastrofer – som de under ”Det Stora Språnget” och ”Den Stora Proletära Kulturrevolutionen”.

Och de kinesiska propagandamakarna är synnerligen skickliga på att mörklägga de katastrofer som är följden av partiapparatens klumpighet, inkompetens eller snikenhet.

Har du till exempel hört talas om Banqiao-dammens kollaps?

Om du inte gjort det är det inte så konstigt. Vidden av den katastrofen var länge okänd för de flesta. Även i Kina. Och det verkar fortsatt vara så.

Ändå är det den största enskilda katastrofen beroende på att en konstruktion fallerar.

5 augusti 1975 kolliderade en tyfon med en kallfront över Henan. På mindre än ett dygn föll motsvarigheten till ett års regn över området. Överallt på marken låg livlösa fåglar som piskats till döds av stormregnet.

De 106 centimetrarna regn som föll det dygnet var tre gånger mer än det värsta tänkbara scenario dammens konstruktörer utgått från.

Dammen kunde bara kollapsa. Katastrofen var ett faktum.

250 000 människor dog. 30 städer översvämmades.

Bygget av dammen påbörjades 1951, och det har i efterhand konstaterats att konstruktionen hade stora brister eftersom man saknade tillförlitliga hydrologiska data om vattnets kretslopp.

En av Kinas främsta hydrologer fick lämna projektet när han höll fast vid att det borde vara 12 dammluckor och inte bara fem. Men 12 ansågs vara för kostsamt. 

Konstruktionens brister visade sig tidigt. Strax efter invigningen 1952 upptäcktes sprickor i dammen och man inledde omgående arbete för att förstärka den.

Uppenbart var att man borde lyssnat på den där hydrologen, och andra som varnade för brister i konstruktionen.

Först 2005, 30 år efter katastrofen kunde forskare började studera i arkiven för att bedöma omfattningen av vad som utspelat sig – men fortfarande är alltså Banqiao-dammens kollaps en av de minst kända katastroferna i modern tid, vilket visar på den kinesiska ledningens förmåga att mörklägga problem och omfattningen av dessa – även när det innebär fara för människors liv.

Den dammen var en av de största som byggdes i sitt slag i Kina under 1950- och 1960-talen då kineserna tvingades framåt av Mao Zedong och partiet för att industrialisera landet och göra det till en stormakt. Det var bråttom, man byggde snabbt och hade inte tillräckliga kunskaper. De som såg brister i konstruktionerna vågade sällan yppa sina farhågor. Man slarvade med säkerheten om det blev för kostsamt eller innebar förseningar.

Man byggde uppenbarligen dödsfällor för miljoner kineser som befann sig nedströms från dammarna.

94 000 av de dammar som finns i Kina i dag byggdes under den perioden.

Sedan juni i år är Kina drabbat av de värsta skyfallen på årtionden. Närmare två miljoner människor har evakuerats undan översvämningar. Mer än 100 000 soldater har satts in för att förstärka många av de föråldrade dammarna.

Evakueringsarbetet har försvårats av dammar som brustit och jordskred.

Varningar för dammkollapser har utfärdats i provinserna Anhui och Jiangxi.

Kina medger inte gärna problem med dessa, men 2006 avslöjade ministern för vattenfrågor att 3000 dammar brustit på grund av dåligt underhåll mellan 1954 och 2005.

Dammbyggen är en viktig fråga för den kinesiska ledningen eftersom de anses som nödvändiga inte bara för att minska risken för översvämningar och bidra till att reglera bevattningsflöden, utan dammarna byggs framförallt för att mätta Kinas ständigt ökande behov av elkraft.

Mer än 130 större dammar har byggts de senaste 10 åren. De största av dem framhålls av kineserna själva som helt säkra och med konstruktioner i världsklass – som De Tre Ravinernas damm i Hubei. Kina har överlägset avvisat alla farhågor för att en katastrof hotar vid den dammen, även om vattnet tidvis de senaste dagarna stigit till oroande nivåer.

De Tre Ravinernas Damm är världens största kraftverksdamm, men den skapade problem redan innan den var färdigbyggd.

1,8 miljoner människor fick flytta för att dammen skulle kunna byggas. När den var nästan klar varnade experterna för vad som kunde hända vid extrema skyfall och jordbävningar och regeringen gick med på att flytta ytterligare några 100 000 människor samt förbättra varningssystemen.

I slutfasen av färdigställandet menade bedömare att dammen redan då bidragit till den omfattande torka som under denna period drabbade centrala Kina samt till vattenbristen i mångmiljonstaden Wuhan där dricksvattnet fick ransoneras.

De kinesiska myndigheterna framför hårt och tydligt i dag att översvämningsproblemen skulle vara mycket värre utan De Ravinernas Damm. De hävdar att det inte finns något skäl till oro även om vattennivåerna i De tre ravinernas damm är 16 meter över varningsnivån.

Myndigheterna har också tillbakavisat att dammens säkerhet och stabilitet skulle påverkats av att det under byggnationen förekom mer än 100 kända fall av korruption, mutor och förskingring.

Den kinesiske geologen Fan Xiao har i mer än ett årtionde vid många tillfällen varnat för de katastrofer som dammbyggen i Kina kan leda till genom kortsiktighet på alla nivåer i statsapparaten. Efter jordskred i Gansu som dödade 1500 människor 2010 hävdade han att orsaken var dammbyggen och avskogning, samt att det hela var makthavarnas fel:

"Lokala myndigheter har struntat i varningar om de allvarliga konsekvenserna av dammbyggena eftersom de se dammarna som en källa till skatteintäkter."

Systemet har inte förändrats sedan Mao Zedongs tid. Partiet är fortfarande en stor maffiaorganisation. I dag omfattar den 90 miljoner personer. De opererar på en högre teknologisk nivå än då de 94 000 dammarna byggdes med sovjetisk hjälp.

Industrispionage mot västerlandet, kunskapsstölder, uppköp av högteknologiska företag utomlands, förvärv av infrastruktur, mark och fastigheter i andra länder bidrar till att ge ett intryck av styrka, kraft och till och med oövervinnlighet.

Men allt hålls ihop av samma partiapparat som byggde Banqiao-dammen. Den partiapparaten präglas fortfarande av karriärism. Man håller tyst om problem för att stiga uppåt i hierakin.

Den präglas av nepotism och korruption.

Kina är i grunden därför svagt, samtidigt som landet ansamlat en avsevärd styrka. Och inre problem kan leda till aggressiva handlingar mot omvärlden.

Därför hade alltså Mao Zedong rätt då han i sitt tal till politbyrån 1 december 1958 konstaterade att:

”Liksom det inte finns något enda ting i världen som icke har en dubbel natur (detta är lagen om motsatsernas enhet) så har imperialismen och alla reaktionärer en dubbel natur — de är samtidigt riktiga tigrar och papperstigrar.

Centerns och moderaterna representanter klipper sina sista band till verkligheten.

Nu står det nya utomhusbadet i Järva färdigt. Jo, jag vet vad ni tänker. Är verkligen frånvaron av ett utomhusbad dessa områdens stora problem?

Men det finns vissa praktiska fördelar. 

När bilbränder ska släckas behöver inte brandkåren rycka ut och riskera att bli utsatt för stenkastning utan stadsdelsnämndernas politiker kan organisera langningskedjor från badets pooler till de parkeringsplatser där bilar brinner.

På tal om langning ger det nya badet en praktisk fördel för en del av dem som bor i området. De behöver inte längre ta bilen in till stan för att ge någon ståplats i Nybroviken efter en gänguppgörelse. 

Det här badet är ett exempel på hur politikerna och byråkraterna gått från välmenande anpassning inför muslimska invandrare till en total underkastelse inför islam.

En del av er tycker nu kanske att jag överdriver.

Men betänk då följande.

Utomhusbadets 50-metersbassäng som är delad i två avdelningar har fått ett unikt och speciellt vattenreningssystem.

Och vad utmärker detta vattenreningssystem?

Jo, på i ett av premiärreportagen i lokalpressen får man veta att:

”… reningssystemet är anpassat för bad med kläder på.”

Så alla dessa kvinnor som vandrar runt som enmanstält ska kunna plumsa direkt ner i poolerna.

Fint va?

Eller tämligen snuskigt.

I årtionden har det i svenska badhus varit en självklarhet att man tvagar sig utan badkläder innan man hoppar ner i det badvatten som man delar med andra. Liknande förhållningsregler har gällt i badhusen.

Självklart, enkelt, förnuftigt, hygieniskt.

Men numera står sig renlighetskrav slätt mot efterblivna religionsutövares krav på frihet.

Politikerna som var med på invigningen verkar på fullt allvar tro att de gjort något bra:

”Eftersom Rinkeby-Kista och Spånga-Tensta har varit de enda stadsdelarna som saknar tillgång till ett utomhusbad nära sig, är Järvabadet mycket välkommet. Barnen kommer att få fler möjligheter att lära sig att simma och därför fyller badet en oerhört viktig funktion. ”, sa Centerns Karin Ernlund vid invigningen.

”Järva har fram tills idag varit ett område utan utomhusbad. Sedan 70-talet har diskussionen pågått och nu har vi äntligen nått fram. Jag hoppas att badet kommer att bli en somrig samlingsplats för hela Järva, och bidra till att fler lär sig simma, myste moderaternas Dennis Wedin vid samma invigning.

Bristen på utomhusbad har alltså varit ett av de stora problemen för Rinkeby och Tensta enligt politikerna?

Nu ska gängbildningar, arbetslöshet, bidragsberoende och usla skolresultat sköljas bort i utomhusbadets vågor.

Härligt.

Eller komplett idiotiskt.

En gång i tiden var svenska politiker ense om att landet måste röra sig framåt. Lubbe Nordström reste runt i slutet på 1930-talet och rapporterade om ”Lort-Sverige”, om misär baserad på okunnighet.

Då fanns en grundläggande enighet över partigränserna om kamp mot bristande hygien.

Numera verkar den enigheten gälla nödvändigheten av att återinföra Lort-Sverige.

Och när den här satsningen för ungefär en kvarts miljard visar sig bara skapa fler problem kommer politikerna säga något i stil med: ”Det kunde man ju inte förutse.”

Men även en enkel balkanbonde kunde för rätt många år sedan förklara varför idéerna om behovet av ett utomhusbad i Järva mest förde tankarna till väl använt diskvatten i den här texten om historiska erfarenheter och den här om den totala oförmågan att ta itu med de verkliga problemen, antagligen beroende på en kombination av feghet och dumhet.

"White silence is violence" får vi nu lära oss. Men det är fel. White silence is suicide.

I onsdagens program diskuterade vi det mycket tragiska och märkliga fallet Jessica Doty Whitaker.

Tragiskt är fallet för att hon mördades ur ett bakhåll när hon promenerade hem genom Indianapolis i sällskap med sin fästman och två andra personer. De hade deltagit i firandet av USA:s nationaldag.

De kom i gräl med en grupp svarta män, som skriker ”Black Lives Matter”. Någon i Jessicas grupp yttrar orden ”All Lives Matter”. Efter ytterligare ordväxling går grupperna åt var sitt håll. De svarta männen rör sig uppför en backe mot en bro som går över kanalen.

Skott avlossas från bron. Jessica Doty Whittaker träffas och dör strax efter sin ankomst till sjukhuset. Hon lämnar en treårig son efter sig.

Detta är det tragiska.

Det märkliga är att det inte uppmärksammas i media. Det tar mer än en vecka innan en större tidning tar upp det – och då är det engelska Daily Mail. 

Men i medströmsmedia annars är det tyst.

Man kunde nästan tro att de inte bryr sig om ifall en småbarnsmamma mördas ur ett bakhåll.

Inte om hon är vit.

För nu är det ”Black Lives Matter” som gäller.

Alla dessa svarta som sägs mördas av vita poliser ni vet.

Men som vi kunde berätta i programmet har vi tittat lite närmare på mordstatistiken i just Indianapolis. Staden där Jessica Doty Whitaker mördades.

Det är en rå och brutal stad. Ligger på en vanhedrande fjärde plats i antal mord per 100.000 invånare.

För året 159 mord.

De flesta av morden med kända förövare utfördes av svarta som mördade andra svarta. 

Därefter kom svarta som mördade vita.

Antal svarta som mördades av vita?

0.

Noll.

Zero.

Ingen.

Däremot är det alltid ett antal vita som mördas varje år.

Ofta kvinnor.

Varje år. År ut och år in.

En del av dem mördas på obeskrivligt brutala sätta. Mest uppmärksammat blev kanske fallet med Amanda Blackburn för fem år sedan. Ung, vit, gravid, gift med en pastor. Hon befinner sig ensam hemma med sitt ett år gamla barn när är gäng unga svarta män tränger sig in i hennes hem, våldtar henne och avslutar med att skjuta henne i huvudet.

Någon för dödsstraff?

Så här skulle man kunna fortsätta uppräkningen. Problemet är enligt all tillgänglig statistik för Indianapolis inte att vita dödar svarta. Hävdar man det är man inte riktigt frisk i huvudet. Problemet är att mördarna nästan alltid är svarta. De dödar vita.

Men de dödar framförallt sina egna.

PS. I statistiken ingår inte personer som skjutits av polisen i Indianapolis. Och då skulle man förstås kunna tänka sig att det antalet är så stort att det är det som driver BLM-pöbel och den vita Starbucks-vänstern ut på gatorna i staden för att demonstrera. 

Och att den svarte Dreasjon Reed sköts till döds av polisen i staden 6 maj utlöste förvisso demonstrationer.

Men det är en fullt rimlig hållning av poliser i Indianapolis att hela tiden vänta sig det värsta i sin tjänsteutövning. Några timmar efter att Reed skjutits, dödas en annan ung svart man av poliser. Det är 19-årige McHale Rose som larmar polisen, de rycker ut och när de anländer öppnar han eld mot dem. De besvarar elden. Rose dödas. Poliserna rullade alltså in i ett förberett bakhåll.

9 april i år skjuts den kvinnliga 24-åriga polisen Breann Leath. Småbarnsmamman mördades när hon skulle avfyra ett lägenhetsbråk.

Hon var dessutom svart.

Med tanke på sådana händelser är det nästan underligt att poliserna i staden ligger så långt ner i statistiken när det gäller personer som dödats av poliser. 

Och nu ställs om och om igen kraven på ”Defund the police.”

Jamenvisst. Då kan Jessica Doty Whitakers mördare avrätta fler vita kvinnor.

PPS. Och till den som stör sig över mitt repeterande av ordet ”vit”. Betänk att vi nu sedan några månader fått lära oss att hudfärgen på offren spelar roll. Ja, rentav är det avgörande.

Liksom hudfärden på den som dödar. Det är därför jag så ofta använt ordet ”svart”.

Jag följer bara – för en gångs skull – PK-manualen.

Kolkraftverket i Lethabo. Sydafrikas stora – och ökande – användning av kol verkar inte ses som något problem. Det är bara när vita eldar med kol som miljön är hotad. Kanske ses det som en form av appropriering och därmed som förkastligt?

Många afrikanska länder planerar nu storskaliga satsningar på kolkraft berättar statsradion i dag. I Asien har Kina dessutom redan bestämt sig för att det ska byggas minst 500 kolkraftverk. I Indien deklarerade premiärminister Modo för två veckor sedan att man ska uppmuntra privat investerare att gå in i ett projekt som innebär att man öppnar 41 nya stora kolgruvor för att säkra landets energiförsörjning

Och under tiden låtsas man i delar av Europa att det spelar någon roll vilka personliga val du gör: om du inte har rätt sorts kylskåp smälter polarisarna! 

Varför flänger Greta mellan konferenserna i västvärldens metropoler? Det är väl Nairobi, Maputo, Lagos och Lusaka hon ska besöka?

Va, är hon inte välkommen där? Jaja, då får väl vi ställa upp och lyssna en gång till på vilket hot Sverige är mot jordens överlevnad.

För det är uppenbarligen ett svart privilegium att få öka mängden växthusgaser.

Som vanligt kommer det att dyka upp kommentarer om att en svensk förbrukar mer energi på olika sätt än en afrikan.

I sig är det helt ointressant eftersom Greta & Co påstår att planeten kommer att dö om inte utsläppen minskar. Och om utsläppen måste minska då måste ökad kolkraftsanvändning stoppas i Afrika – för att inte tala om Kina och Indien. Sådana kampanjer kommer dock inte miljörörelsen att ägna sig åt. Miljöpolitik är inte till för att rädda miljön, den är till för att ge överheten i västerlandet mer makt över oss.

En överhet som i Sverige inte är kompetent att utforma vettiga ramar för energipolitiken.

Oförmågan att upphandla något så relativt enkelt som en transformatorstation gjorde ju att elkraft från norra Sverige inte kunde distribueras till södra Sverige och Skåne.

Enligt planerna skulle stationen varit igång 2015.

Den kanske fungerar i höst. Fem år senare.

Sedan återstår det delikata problemet om elnäten har tillräcklig kapacitet för att distribuera den kraft som behövs från Lund till Malmö, Helsingborg och Trelleborg.

Nej, men se man på, det har de antagligen inte.

Följden har hittills för Skånes del blivit höjda elpriser, företag kan inte bygga ut sin produktion och så har två avstängda kraftverk i Skåne fått startas upp igen. Ett drivs med olja och ett med gas.

Och politiker som intestrukturminister Ygeman och byråkrater som de i ledningen för Svenska Kraftnät är samtidigt de som förklarar för oss att vi måste tänka på hur vi beter oss i vår vardag: Låt bli plastpåsarna! Promenera till jobbet!

Politikerna talar om hur vi har några få år på oss att rädda världen.

Men de kan inte skapa sådana strukturer att man få en transformatorstation i Skåne att fungera på fem år.

Varför lyssnar människor på dessa politruker, dessa skråpukar som hotar oss med domedagen?

Visst ska nationen ha en miljöpolitik, men den kan inte få utformas av personer som tror att allt ont här i världen är västerlandets fel – och att om bara européer får det sämre så innebär det att världen blir bättre.