Röda moskéer tåga vi förbi, glatt kring nejden hörs vår melodi: Allahu akbar

Den planerade moskén i Karlstad. Minareten blir 22 meter hög. Kostnaden cirka 22 miljoner för hela bygget. Arbetslösheten bland invandrare är 22 procent i staden. Det måste vara något speciellt med talet 22 i Karlstad.

President Erdogan måste med förundran lyssna på de rapporter han får från sina anhängare i Sverige. Antagligen tycker han väl att tillvaron på ett grundläggande sätt är obegripligt orättvis.

När han ska krossa de sista resterna av sekulära inslag i det turkiska samhället och staten tvingas han mobilisera turkiska fallskärmsjägare (kortväxta, elaka, väldigt håriga och väldigt onda typer), sitt eget livgarde (långa, elaka, håriga och väldigt onda typer) samt allsköns lynchmobbar och pöbel (av medellängd men även de väldigt onda, dock av varierande hårighetsgrad).

Allt för att islam ska dominera.

När hans anhängare i Sverige däremot ska tillförsäkra sig plats och utrymme ser de bara till att det fattas rätt beslut i en kommunal nämnd, typ socialnämnden eller kultur- och fritidsnämnden, Vips har man infört könsapartheid och segregerade fritidsgårdar och simhallar. Här räcker det med ett klubbslag i bordet, i Turkiet måste man slå klubborna i huvudet på folk.

Och i Karlstad räcker det med ett klubbslag i stadsbyggnadsnämnden om man ska få tillstånd att bygga en ny stor moské.

17 juni i år beslutade en oenig stadsbyggnadsnämnd att Islamiska Kulturföreningen skulle få tillstånd att bygga en moské.

SD, KD och M röstade mot, men det räckte inte då S, L, C, V och MP röstade för och förslaget antogs med sju röster mot fyra.

Rauf Ahmadi är Islamiska Kulturföreningens ordförande och den som i åratal stått i förgrunden för föreningens kamp för en ny moské och han uttryckte omgående sin stora glädje. Och överklagandena tar han lätt på. Han är övertygad om att religionsfriheten kommer att segra.

Hans förening säger sig vilja befrämja islamsk kultur och eftersom det numera bor många muslimer i Karlstad måste det enligt dem byggas en moské som är 1 171 kvadratmeter, och i två plan.  Och en minaret som blir 22 meter hög.

Den kommer att kosta minst 20 miljoner att uppföra och Ahmadi har sagt att föreningen ska bekosta den själv. Inga pengar från Turkiet eller Saudiarabien.

En förening som vill befrämja islamisk kultur och sprida Koranens budskap skulle kanske kunna finna bättre bruk för de 20 miljonerna.

I Koranen slås det fast att alla arbetsföra personer måste arbeta för att tjäna sitt levebröd. Den som är fysiskt och psykiskt tillräknelig får inte bli en börda för familjen eller staten genom sysslolöshet. 

I Karlstad i dag är 22 procent av invandrarna öppet arbetslösa. Vi kan lugnt utgå från att de flesta av dem kommer från den muslimska kulturkretsen.

En rimlig fråga att ställa sig är om Islamiska Kulturföreningen lagt ner lika mycket tid och energi på att föra ut Koranens budskap om att man inte ska vara en börda för staten som på att kämpa för att få bygga en moské?

Ingen av dessa frågor har synts i den offentliga debatten i Karlstad, inte ens från dem som säger nej till moskén.

Att kommunens valda politiker röstade igenom förslaget på detaljplanen som tillåter ett moskébygge kan bero på att de inte tycker att det är så viktigt att människor arbetar för att försörja sig. Det är viktigare att de har en plats där de kan träffas och idka ”samvaro” i kafédelen, lyssna på föredrag eller förstås be. Då får det väl bli en moské till muslimerna.

Dock är jag inte så säker på att kommunens politiker har någon riktig klar bild av vad en kommun ska ansvara för. Och då blir det förstås svårare  att fatta rätt beslut.

Innan kommunfullmäktige sade ”ja” till detaljplanen som tillät en moské lyssnade man på medborgarnas åsikter och farhågor. Dessa sammanfattades och kommunens svar på frågorna lades ut på dess hemsida. Den som studerar de dokumenten kommer att klia sig blodig i skalpen i sina försök att förstå.

Många av dem som ställt frågor har varit kvinnor som uttryckt oro och rädsla för sin säkerhet i området om stora grupper muslimska män ska hänga runt moskén.

I sitt svar uttrycker kommunen ingen åsikt om detta skulle kunna vara ett reellt problem eller inte utan man säger bara: 

”Det ingår inte i kommunens uppdrag att säkerställa lag och ordning det är en polisiär uppgift.”

Intressant.

Anta nu att Bandidos planerar att överta ett hus i Karlstad, bygga om det och muromgärda det. Grannarna protesterar.

Kommer kommunens svar då också att vara: ”Det ingår inte i kommunens uppdrag att säkerställa lag och ordning det är en polisiär uppgift.”? Eller kommer man på olika sätt försöka hindra Bandidos förvärv av fastigheten?

Om kvinnor i Karlstad kräver mer belysning i parker och på gatorna för att kunna känna sig tryggare kvälls- och nattetid kommer också då kommunens svar att vara: ”Det ingår inte i kommunens uppdrag att säkerställa lag och ordning det är en polisiär uppgift.”

Skulle inte tro det i något av de två fallen.

Förklaringen är att kommunfullmäktiges majoritet anser det vara ett övergripande mål att främja ett mångkulturellt samhälle. Det är bra i sig. Och då är det klart att det ska byggas en moské. Då blir all hänsyn till människors oro ointressant och viftas undan med ett ”Det är inte vårt bord.”

Studerar man de kommunala dokumenten vidare hamnar man hos Stadsbyggnadsnämnden. Det är den som fattar de slutgiltiga besluten och fastställer att moskéns ritningar står i överensstämmelse med detaljplanen.

Stadsbyggnadsnämnden godkände alltså det hela och den ansvarige tjänstemannen konstaterade belåtet i sin föredragning inför nämnden att:

”Föreslagen utformning har efter flertal möten med reviderats för att i dialog uppnå en intressant lösning på hur enpastedGraphic.pngorientalisk samlingslokal kan exteriört utformas i enlighet med den nordiska bebyggelsehistoriska kontext som detaljplanens bestämmelser föreskriver.”

Det betyder alltså att nämndens tjänstemän som ska bereda frågan för beslut har bromsat processen med hänvisning till att den tänkta moskéns utseende inte var tillräckligt nordisk.

Här börjar det verkligen bli snurrigt.

Vad hade hänt om Islamiska Kulturföreningen hävdat att de inte ville ha mörkröd fasad utan att religionsfriheten givetvis måste stå över detaljplanens önskemål om utseende? I moskéarkitektur är traditionellt blått, guld och grönt de viktiga färgerna. Inte falurött. Klarrött kan förekomma som begränsat dekorativt inslag i tidig andalusisk moskéarkitektur och det finns större moskéer på Sri Lanka och på Filippinerna som är rosa.

Men faluröda fasader. Allah förbjude.

En sådan kulturstrid hade varit intressant. Rimligen skulle – tyvärr – Islamiska Kulturföreningen segrat.

Och det visar vilket märkligt land detta blivit.

Oron för att det finns en stark salafistisk gruppering bland dem som stridit för moskén har kommunens ”ja”-sägande politiker viftat undan med hänvisning till att det också finns andra muslimska riktningar i kulturföreningen.

Men se på de senaste 30 årens erfarenhet i den muslimska världen – det är extremisterna och salafisterna som tar kontrollen – över hela samhällen.

Men just i Karlstad kommer det inte att ske.

Kanske därför att moskén fått ett ”nordiskt” utseende?

Själv tycker jag fortfarande att det ser ut som en moské.

Men jag har väl inte varit runt i Värmland tillräckligt mycket och studerat den ”bebyggelsehistoriska kontexten”. Det kanske är vanligt med kupoler och 22 meter höga minareter i Deje och Sunne?

Låt oss gå tillbaka till vår utgångspunkt. 

Turkiet och Erdogan. I fredags återinvigdes Hagia Sofia som moské.

Många i västvärlden tycker det är fel. De anser att Hagia Sofia fortsatt borde få vara ett museum.

Vad bryr sig väl Erdogan om det?

Men jag ser ingen större vits med att politiker, präster, patriarker och prelater protesterar.

Det är inte där striden står.

Det är här och nu.

En rimlig svensk (och europeisk politik) borde vara att för varje kristen kyrka som stängs i den muslimska världen stänger vi en moské.

Och vi tillåter inte några nya att byggas.

Religionsfrihet blir bara ett tomt ord om man tillåter islam att breda ut sig, islam är raka motsatsen till religionsfrihet. Till de flesta former av frihet.

Kommentera