Radio Bubbla: Mördaren är nästan alltid svart

"White silence is violence" får vi nu lära oss. Men det är fel. White silence is suicide.

I onsdagens program diskuterade vi det mycket tragiska och märkliga fallet Jessica Doty Whitaker.

Tragiskt är fallet för att hon mördades ur ett bakhåll när hon promenerade hem genom Indianapolis i sällskap med sin fästman och två andra personer. De hade deltagit i firandet av USA:s nationaldag.

De kom i gräl med en grupp svarta män, som skriker ”Black Lives Matter”. Någon i Jessicas grupp yttrar orden ”All Lives Matter”. Efter ytterligare ordväxling går grupperna åt var sitt håll. De svarta männen rör sig uppför en backe mot en bro som går över kanalen.

Skott avlossas från bron. Jessica Doty Whittaker träffas och dör strax efter sin ankomst till sjukhuset. Hon lämnar en treårig son efter sig.

Detta är det tragiska.

Det märkliga är att det inte uppmärksammas i media. Det tar mer än en vecka innan en större tidning tar upp det – och då är det engelska Daily Mail. 

Men i medströmsmedia annars är det tyst.

Man kunde nästan tro att de inte bryr sig om ifall en småbarnsmamma mördas ur ett bakhåll.

Inte om hon är vit.

För nu är det ”Black Lives Matter” som gäller.

Alla dessa svarta som sägs mördas av vita poliser ni vet.

Men som vi kunde berätta i programmet har vi tittat lite närmare på mordstatistiken i just Indianapolis. Staden där Jessica Doty Whitaker mördades.

Det är en rå och brutal stad. Ligger på en vanhedrande fjärde plats i antal mord per 100.000 invånare.

För året 159 mord.

De flesta av morden med kända förövare utfördes av svarta som mördade andra svarta. 

Därefter kom svarta som mördade vita.

Antal svarta som mördades av vita?

0.

Noll.

Zero.

Ingen.

Däremot är det alltid ett antal vita som mördas varje år.

Ofta kvinnor.

Varje år. År ut och år in.

En del av dem mördas på obeskrivligt brutala sätta. Mest uppmärksammat blev kanske fallet med Amanda Blackburn för fem år sedan. Ung, vit, gravid, gift med en pastor. Hon befinner sig ensam hemma med sitt ett år gamla barn när är gäng unga svarta män tränger sig in i hennes hem, våldtar henne och avslutar med att skjuta henne i huvudet.

Någon för dödsstraff?

Så här skulle man kunna fortsätta uppräkningen. Problemet är enligt all tillgänglig statistik för Indianapolis inte att vita dödar svarta. Hävdar man det är man inte riktigt frisk i huvudet. Problemet är att mördarna nästan alltid är svarta. De dödar vita.

Men de dödar framförallt sina egna.

PS. I statistiken ingår inte personer som skjutits av polisen i Indianapolis. Och då skulle man förstås kunna tänka sig att det antalet är så stort att det är det som driver BLM-pöbel och den vita Starbucks-vänstern ut på gatorna i staden för att demonstrera. 

Och att den svarte Dreasjon Reed sköts till döds av polisen i staden 6 maj utlöste förvisso demonstrationer.

Men det är en fullt rimlig hållning av poliser i Indianapolis att hela tiden vänta sig det värsta i sin tjänsteutövning. Några timmar efter att Reed skjutits, dödas en annan ung svart man av poliser. Det är 19-årige McHale Rose som larmar polisen, de rycker ut och när de anländer öppnar han eld mot dem. De besvarar elden. Rose dödas. Poliserna rullade alltså in i ett förberett bakhåll.

9 april i år skjuts den kvinnliga 24-åriga polisen Breann Leath. Småbarnsmamman mördades när hon skulle avfyra ett lägenhetsbråk.

Hon var dessutom svart.

Med tanke på sådana händelser är det nästan underligt att poliserna i staden ligger så långt ner i statistiken när det gäller personer som dödats av poliser. 

Och nu ställs om och om igen kraven på ”Defund the police.”

Jamenvisst. Då kan Jessica Doty Whitakers mördare avrätta fler vita kvinnor.

PPS. Och till den som stör sig över mitt repeterande av ordet ”vit”. Betänk att vi nu sedan några månader fått lära oss att hudfärgen på offren spelar roll. Ja, rentav är det avgörande.

Liksom hudfärden på den som dödar. Det är därför jag så ofta använt ordet ”svart”.

Jag följer bara – för en gångs skull – PK-manualen.

Kommentera