Beror alla problem på växthuseffekten? Eller är orsaken offentligt subventionerad tillväxt?

Arnold Schwarzenegger har ju hyllats av Fredrik Reinfeldt, Greta Thunberg och många andra för sina insatser för ett grönare Kalifornien. Men under hans tid som guvernör accelererade den utveckling som gör att delstaten går mot kollaps.

Det brinner i Kalifornien och reportrar med andan i halsen förklarar för oss att domedagen är nära. Politiker där och här nickar instämmande.

Alla säger de att det egentligen är Donald Trumps fel.

Men det som sker i Kalifornien har egentligen inget att göra med växthuseffekten och användandet av fossila bränslen.

Vi kan väl prata lite kalifornisk historia?

Tio av de 20 skogsbränder som skördat flest dödsoffer i Kalifornien sedan 1950 inträffade innan år 2000.

Om vi istället utgår från år 2010 så visar det sig att 16 av de skogsbränder som skördat flest dödsoffer utspelade sig innan det året.

Ser man till yta som förhärjats sker tio av de största skogsbränderna i staten innan 2010.

Ändå framställer media och politiker det som om det vi nu ser i Kalifornien är någonting nytt och otroligt och farligt. Klimatet kollapsar!

Låt oss sätta saker och ting i perspektiv.

1950 var Kaliforniens befolkning 10 miljoner.

I dag är den 40 miljoner.

Det har alltid brunnit i Kalifornien, men den ohämmade befolkningstillväxten gör att städer som Los Angeles växer rätt ut i områden där risken är som störst för skogsbränder. Ett slags lämmelbeteende. De små liven påstås ju störta sig utför stup ibland. Jag vet inte hur det är med den saken, men jag vet däremot att människor i Kalifornien utan närmare eftertanke flyttar till områden där det kommer att brinna.

Att skogsbränder alltid varit vanliga i Kalifornien beror på natur och klimat – torrare och varmare perioder innebär mer skogsbränder. Gud råkade placera bergskedjor på ett sådant sätt att det aldrig kommer att regna speciellt mycket i Kalifornien. Just den här dagen av skapelsen var han nog på sällsynt dåligt humor eftersom han också försåg delstaten med naturlig växtlighet som gör att bränder blir ett naturligt inslag i tillvaron.

Att dessutom skylla torkan i delstaten på klimatförändringar är också lite märkligt. 

En avocado kräver 70 liter vatten. I Kalifornien odlas 90 procent av alla avokades man käkar i USA. Och de sätter i sig mycket avokados.

Mandelodlingarna i Kalifornien har fördubblats i yta de senaste tio åren och står för en fjärdedel av delstatens intäkter från jordbruksexport. Kalifornien står för 80 procent av världens mandelproduktion. Ett kilo mandel kräver 17 liter vatten.

I delstatens odlas också vattenkrävande nötter som pistage och valnöt.

Vinodlingarna har expanderat kraftigt de senaste 25 åren. Vinproduktionen har dubblats och Kalifornien är nu världens fjärde vinproducent.

Sedan har vi sedan tidigare vattenkrävande odlingen av sallad, tomater och frukt.

Och till detta kommer som sagt den snabba befolkningstillväxten.

Att i det läget tala om torkan i Kalifornien som ett resultat av att inte tillräckligt många stater skrivit på ett papper i Köpenhamn, Paris eller Kyoto gränsar till det fåniga.

Det kommer inte att regna mer i Kalifornien om så Kina följer Kyotoavtalet.

Sjöar, floder och deltan kommer inta att fyllas på med mer vatten.

Så länge Kaliforniens jordbruk ser ut som det gör kommer delstaten att drabbas av återkommande, och alltmer långvariga perioder av torka.

Kalifornien driver redlöst mot katastrofen på alla möjliga sätt. Tillväxten av odlingar av vattenkrävande grödor beror ju på att vattnet ansetts som gratis. Det är inte en fri marknad som gjort att det ser ut som det gör utan det är tanken på att allt är fritt och gratis. Allt ska räcka till alla. 

Vill jordbruksindustrin ha vatten ska de få vatten.

Vill de ha billig arbetskraft ska de få det. De finns två miljoner illegala invandrarna i delstaten. Minst.

Kaliforniens budgetunderskottet blir 54 miljarder dollar i år.

I gårdagens Radio Bubbla diskuterade vi att hi-tech-företagen nu flyr därifrån. Vad kan det komma att innebära för USA?

Och i mitt dagliga nyhetsbrev tar jag i dag och i morgon upp Kalifornien och vad utvecklingen där har att säga oss om begränsningarna i människors förstånd.

Istället för att konkret se på vad man själv kan göra åt sitt liv gör man som alla andra. Och så skyller man på väder, vind och krafter långt bort när man sedan riskerar att gå under.

Nyhetsbrevet prenumerera du på under fliken uppe till höger ”Boris Bulletin”. Prenumerera idag så hinner du få dagens nyhetsbrev.

Vi avhandlar smugglarländer som Afghanistan och Transnistrien samt svart science-fiction.

Om det är någon amerikansk president som försökt få hem de egna trupperna från Afghanistan så är det Donald Trump. Antagligen för att han delar den kloke marxisten Alexander Cockburns gamla bedömning av landet: 

”An unspeakable country filled with unspeakable people, sheepshaggers and smugglers.”

Så vad ska man där att göra?

Dessutom har närvaron sedan år 2000 kostat USA 5300 miljarder US-dollar.

Givetvis är det därför det finns krafter som vill hålla kvar USA i Afghanistan … det militärindustriella komplexet mår bra av ständiga krig.

Och just därför lanserar detta militärindustriella komplex då och då genom till exempel New York Times och CNN teorier om att Trump är Putins sprattelgubbe. Det gäller att undergräva Trumps auktoritet, vilket underlättar ett kvarvarande i Afghanistan.

Alldeles i dagarna har vi därför kunnat läsa om att Trump blundat för att ryssar betalat talibaner skottpengar för att de ska angripa amerikanska soldater i Afghanistan.

I söndagens program diskuterade vi det lätt befängda med den teorin och redde också ut vilka andra spelare som finns i Afghanistan i dag: Kina, Pakistan, Tadjikistan, Indien och Iran.

Men sådan komplexitet får inte plats i medströmsmedias rapportering.

Och så löste Martin mysteriet med förekomsten av illegala helikopterfabriker i Transnistrien … och samtidigt kanske vi också fick en aning om vad som kommer att bli årets julklapp.

Självklart samtalade vi också om en mycket svårbegriplig riktning i kulturlivet; svart science-fiction. Detta apropå Svenska Filminstitutets stöd till den afrofuturistiska rullen ”Jordbunden”. Man får ju dock lust att varna skaparna i denna genre. De har nog missförstått en del, för jag antar att de siktar på att de färder som skildras ska gå till universums svarta hål.

Ingen skulle komma på tanken att Xi Jinping ska ta avstånd från företrädarnas brott. Eller sina egna. Den som gjorde det skulle få fingret.

Den stora ledaren pekar ut färdriktningen. En stor del av världen befinner sig i vägen.

Världspolitik numera består av ursäkter. Alla länder i Europa förväntas ursäkta sig för brott begångna mot resten av världen de senaste 600 åren.

Ursäkterna har två direkta syften. De fyller dels på kassakistan hos dem som anser sig företräda offren för vad som nu kan ha utspelat sig. Dels fungerar de som ursäkt för offrens ättlingars tillkortakommanden i dag; typ; ”Men det är klart att vi har högst mordstatistik i världen, och att folk svälter, är sjuka och arbetslösa och att många inte kan läsa. Européer var ju här och härjade för hundra eller femhundra år sedan. Vi lider av sviterna efter detta.”

Tyskland får alltid ligga lågt några gånger om året, Minnet av Förintelsen innebär många högtider och vi påminns alltid om att det bara gått 70 år. När som helst kan de bruna bataljonerna marschera längs med våra gator sjungande ”Horst Wessel-lied”.

Vad jag aldrig riktigt begriper är varför inte någon någonsin kräver att världens brutalaste diktatur ber om ursäkt och förlåtelse. Dess värst brott ligger ju inte 70 eller 150 år tillbaka i tiden.

I dag är det årsdagen av massakern på Himmelska Fridens Torg.

Ingen statschef kommer att kräva att Kinas Xi Jinping går ner på knä och visar ånger för sina föregångares handlingar.

Ingen kommer heller på tanken att Kinas ledning ska ta avstånd från ”Det stora språnget” på 1950-talet då 40 miljoner dog.

Eller den stora kulturrevolutionen. Sju miljoner döda.

Ingen törs därför att Kina är ett reellt hot. Landet har genom Sidenvägen-projektet skaffat sig kontroll över infrastrukturen i stora delar av Afrika och Asien. De kan stänga av Malackasundet och kontrollera Sydkinesiska sjön. Om de vill.

De har börjat göra sydeuropeiska stater beroende av sina investeringar.

Och den kinesiska marknaden är för viktig för att västvärlden ska våga knysta.

Vi står alltså inför ett land som inte tvekat att mörda tiotals miljoner av sina egna medborgare de senaste 60 åren. Ett land som håller miljoner inlåsta i omskolningsläger och som skördar dödsdömda fångars organ på beställning.

Ett land som nu tänker strypa friheten i Hongkong.

Ett land som håller på att sluta sin näve om världsekonomin.

Ett land som hänsynslöst mörklade coronautbrottet.

Men vi ska oroa oss för nazismens återkomst eller bekymra oss för de svartas situation i USA?

Europa har inte drabbats av masshysteri, det är snarast fråga om en allvarlig psykos, en total oförmåga att se världen som den är.

För den som vill bli påmind om den kinesiska ledningens konsekventa människoförakt finns nu min serie om Maos kulturrevolution tillgänglig. En obehaglig historia om rasism, förtryck och en påminnelse om att revolutionen äter sina egna. Ibland i verklig mening. Åtminstone jag vill inte stå på menyn nästa gång.

Kina 1: Hjältar jag minns, men som aldrig fanns

Kina 2: Kannibalkommunism

Kina 3: Biologi, blodsband och blodbad

Kina 4: Maos mordiska rasism mot minoriteter

Kina 5: Mord och minnesluckor

"Vi resonerade i samband med detta om vilka krafter det är som har intresse av att det mesta intresset riktas mot ett framtida vaccin."

Jag märker på människor hur rätt många går och känner efter om de har fått de första symptomen på covid-19.

Massmedia rapporterar flitigt och osorterat om alla de olika tecknen man ska vara vaksam på, nu senast är det ”coronatår”. Aftonbladet talade i dagarna om det ”tidigare okända symptomet pirrningar”. Jag kunde dock inte utröna var det skulle pirra eftersom det var en låst premiumartikel.

Samtidigt som vi har alla dessa människor som vakar över minsta misstänkta signal från sin kropp så har vi också påbudet från vården: Kom inte till oss förrän du är riktigt risig.

Finns det verkligen inget mellanläge mellan att sitta hemma och ligga i respirator?

Gårdagens program inleddes därför med att Martin gjorde en gedigen genomgång av de olika metoder som trots allt används på olika håll i världen för att tidigt möta och bekämpa covid-19 hos patienter – och en del verkar hoppfullt effektiva.

Vi resonerade i samband med detta om vilka krafter det är som har intresse av att det mesta intresset riktas mot ett framtida vaccin. Ett vaccin som om det nu går att framställa ändå inte kommer att kunna ge alla fullgott skydd.

Och så hann vi med att diskutera det stundande mötet i rätten mellan Joakim Lamotte och den djurplågande näthatsgranskaren, en match Lamotte bör vinna enkelt.

Dessutom förundrades vi över att partiledare som talar varmt om vikten av att värna familjen … skiljer sig.

"Varför då denna utflykt till svenska teatrar i en serie om skillnaderna mellan öst- och västeuropa? Givetvis därför att det finns likheter mellan de två delarna av vår kontinent."

Jessica Lange i rollen som Francis Farmer; skådespelerskan som vägrade underordna sig Hollywoods patriarkala strukturer, mansgrisar och krav och som alltid misstänktes vara alltför vänsterradikal – hon fick betala med sin mentala hälsa – och hade någon frågat henne i slutet av hennes liv om det var värt det hade hon säkert bara tänt en cigg till, smuttat lite på whiskyn och tyst funderat på hur någon kunde ställa så dumma frågor.