Den stora ledaren pekar ut färdriktningen. En stor del av världen befinner sig i vägen.
Världspolitik numera består av ursäkter. Alla länder i Europa förväntas ursäkta sig för brott begångna mot resten av världen de senaste 600 åren.
Ursäkterna har två direkta syften. De fyller dels på kassakistan hos dem som anser sig företräda offren för vad som nu kan ha utspelat sig. Dels fungerar de som ursäkt för offrens ättlingars tillkortakommanden i dag; typ; ”Men det är klart att vi har högst mordstatistik i världen, och att folk svälter, är sjuka och arbetslösa och att många inte kan läsa. Européer var ju här och härjade för hundra eller femhundra år sedan. Vi lider av sviterna efter detta.”
Tyskland får alltid ligga lågt några gånger om året, Minnet av Förintelsen innebär många högtider och vi påminns alltid om att det bara gått 70 år. När som helst kan de bruna bataljonerna marschera längs med våra gator sjungande ”Horst Wessel-lied”.
Vad jag aldrig riktigt begriper är varför inte någon någonsin kräver att världens brutalaste diktatur ber om ursäkt och förlåtelse. Dess värst brott ligger ju inte 70 eller 150 år tillbaka i tiden.
I dag är det årsdagen av massakern på Himmelska Fridens Torg.
Ingen statschef kommer att kräva att Kinas Xi Jinping går ner på knä och visar ånger för sina föregångares handlingar.
Ingen kommer heller på tanken att Kinas ledning ska ta avstånd från ”Det stora språnget” på 1950-talet då 40 miljoner dog.
Eller den stora kulturrevolutionen. Sju miljoner döda.
Ingen törs därför att Kina är ett reellt hot. Landet har genom Sidenvägen-projektet skaffat sig kontroll över infrastrukturen i stora delar av Afrika och Asien. De kan stänga av Malackasundet och kontrollera Sydkinesiska sjön. Om de vill.
De har börjat göra sydeuropeiska stater beroende av sina investeringar.
Och den kinesiska marknaden är för viktig för att västvärlden ska våga knysta.
Vi står alltså inför ett land som inte tvekat att mörda tiotals miljoner av sina egna medborgare de senaste 60 åren. Ett land som håller miljoner inlåsta i omskolningsläger och som skördar dödsdömda fångars organ på beställning.
Ett land som nu tänker strypa friheten i Hongkong.
Ett land som håller på att sluta sin näve om världsekonomin.
Ett land som hänsynslöst mörklade coronautbrottet.
Men vi ska oroa oss för nazismens återkomst eller bekymra oss för de svartas situation i USA?
Europa har inte drabbats av masshysteri, det är snarast fråga om en allvarlig psykos, en total oförmåga att se världen som den är.
För den som vill bli påmind om den kinesiska ledningens konsekventa människoförakt finns nu min serie om Maos kulturrevolution tillgänglig. En obehaglig historia om rasism, förtryck och en påminnelse om att revolutionen äter sina egna. Ibland i verklig mening. Åtminstone jag vill inte stå på menyn nästa gång.
Kina 1: Hjältar jag minns, men som aldrig fanns
Kina 3: Biologi, blodsband och blodbad