Artiklar

“Folk mår bäst av att inte veta hur korvar och lagar kommer till”*

Boris Benulic

”Ormen som inte kan ömsa skinn är dömd att dö. Detsamma gäller medvetanden som hindras från att byta ståndpunkt; de upphör att vara medvetanden”. (Friedrich Nietzsche)

(Scen. Stefan Löfvens tjänsterum. Han sitter vid sitt skrivbord och försöker förtvivlat installera en parkeringsapp. Tittar förskräckt upp när han hör ettriga men svaga dunkningar på dörren. Som om det vore små barn som stod därute och ville bli insläppta.)

Stefan: Kom in!

(Morgan Johansson rusar in med ett lyckligt leende. Slänger en Expressen på statsministerns bord.)

Stefan: Vad är det nu då?

Morgan: (Pekar på en rubrik.) Läs!

Stefan: ”Kenny, 21, förnedrades av rånarna i sex timmar.” Jaha? Och varför i h–e ser du så glad ut?

Morgan: För att jag vet hur vi ska hantera alla de här förnedringsrånen.

Stefan: Ja, vad sägs om att du får fart på polisen?

Morgan: Du är rolig du. De är mitt inne i en ny omorganisation.

Stefan: En till? Hur ska den meddelas de berörda, nu och framöver? Jag såg att de ska sänka inträdeskraven lite till för att man ska kunna komma in på polishögskolan. Vad är nästa steg? Ta bort kravet på läskunnighet?

Morgan: (Skruvar på sig.) Ingen kanske berättat det, men i praktiken är det redan borta. Det räcker om man kan skilja på enkla geometriska figurer.

Stefan: Som?

Morgan: Kvadrat. Cirkel. Trekant.

Stefan: Öööh?

Morgan: Ja, jag vet. Lite lågt. Jag föreslog att de åtminstone skulle kunna skilja på kub, sfär och fyrsidig pyramid. Men då tyckte ledningen för utbildningen att vi inte skulle blanda in för många dimensioner. De mumlade något om: ”Vill ni ha 10 000 nya poliser eller inte”.

Stefan: Men för f–n! De har väl ändå gått ut grundskolan?

Morgan: Gått ut och gått ut. Det har de väl. Men de är inte godkända.

Stefan: Så den nya rekryteringsbasen är icke-godkända grundskoleelever. (Reser sig upp, går fram till fönstret. Tittar ut).

Morgan: Nej, nej, hoppa inte!

Stefan: (Vänder sig om. Ser uppenbart rörd ut.) Tack för omtanken, Morgan. Men jag ville bara öppna fönstret och få lite luft. Du trodde jag tänkte …

Morgan: Ja, jag har ju parkerat min nya Audi S8 direkt nedanför.

Stefan: Audi S8? Hur når du upp. Kuddar? Eller sitter du i knät på Anita?

Morgan: Jag har tagit bort förarstolen. Jag kör stående.

(Man ser hur statsministern försöker bearbeta upplysningen och är på väg att ställa en fråga men bestämmer sig för att gå vidare. Tar ett djupt andetag).

Stefan: Tillbaka till förnedringsrånen. Hur har vi kunnat låta dem bli så vanliga.

Morgan: Det började på Dan Eliassons tid. 

Stefan: Allt verkar ha börjat då.

Morgan: Dan förstod aldrig vad kåren var orolig för. Polischefer har berättar för mig att de kom till honom med rapporter och förundersökningar för att få honom att fatta. Men han bara bläddrades sig igenom mapparna. Mycket sakta dock. Stannade upp ibland och smackade med läpparna. Så slog han ihop mapparna, tittade upp och sa: ”Men det här brukar jag ju få betala för att få vara med om.” Sedan reste han sig upp med glansig blick, drog på sig en svart, lång skinnrock och försvann ut genom dörren med orden: ”Mina herrar, jag kom just på att jag har ett möte inbokat strax”.

(Statsministern sänker blicken. Mumlar något.)

Morgan: Vad sa du? Filéer. Är du sugen på lunch redan?

Stefan: Jag sa filer. Filer! De där som Dan har. Och de blir bara fler och fler. Jag förstår inte hur han får veta allt. Jag letar efter avlyssningsutrustning överallt. Till och med i bastun hemma.

Morgan: Har du kollat inuti rörstagen som håller upp aggregatet?

Stefan: Va?

Morgan: Ja, jag hörde att Ygeman hittade en mikrofon där i sin bastu.

Stefan: Då blir jag imponerad. Visste inte att grabben var så vaken.

Morgan: Nåja. Han snubblade när han skulle in i bastun och rev ner hela aggregatet och stagen lossnade och ut ploppade mikrofonen.

Stefan: Varför har han inte berättat något?

Morgan: Beror på att han blev så förbannad att han rusade ner iförd bara en frottéhanduk, slängde sig i en taxi och åkte raka vägen hem till Dan för att konfrontera honom.

Stefan: Jag gissar att Dan blev förtjust. Det ringer på dörren och där står en halvnaken svettig Ygeman och vill in.

Morgan: Jo, jag kan föreställa mig scenen. Men Dan lyckades lugna honom och förklarade att eftersom han numera var ansvarig för Myndigheten för Säkerhet och Beredskap måste han ta ansvar för ministrarnas hälsa.

Stefan: Eh?

Morgan: Så Dan sa att den lilla svarta ploppen Ygeman höll i handen var en temperaturkontroll som slog ifrån aggregatet om det blev farligt varmt i bastun. Man kan ju bli dåsig och somna och då gick larmet till MSB.

Stefan: Och det gick Ygeman på?

Morgan: Om han gjorde. Han berättade för mig mig att han till och med tackat och frågat om Dan kunde skicka någon som satte ploppen på plats igen.

Stefan: F–n, jag tror jag hoppar i alla fall. Det känns ändå lite statsmannaaktigt att plattas till mot en Audi S8. (Ruskar på sig.) Nej, jag måste ta mig samman.

(Morgan glider fram och ställer sig mellan statsministern och fönstret. För säkerhets skull.)

Stefan: Nej, nu ska vi vara konstruktiva. Vad var det för idé du hade om hur vi ordnar upp helvetet med förnedringsrån?

Morgan: Vi kallar dem för förändringsrån. Vi byter bara plats på två bokstäver. Ingen kan ändå skilja på ä och e. Vare sig när de talar eller skriver.

Stefan: Men …

Morgan: Låt mig citera vad du sade i ditt tal till nationen 22 mars 2020.

”Var beredd på att detta kommer pågå under en längre tid. Var redo för att läget kan förändras snabbt. Men du ska också veta att vi som samhälle möter denna kris med hela vår samlade styrka.

Nu har vi alla ett stort eget ansvar.”

Där satte du tonen.

Stefan: Men det där gällde ju pandemin.

Morgan: Förnedringsrånen är på väg att bli en pandemi.

Stefan: Men …

Morgan: Inga men. Kom också ihåg att näringslivet i årtionden tjatat om förändringsbenägenhet. Att man måste vara beredd på förändringar annars fungerar man inte i det nya samhället. Man ska lära sig att acceptera typ: ”Jaha, där försvann mitt jobb till Kina” och ”Jaha, där försvann också nästa jobb till Kina” och ”Jaha, där försvann min A-kassa”.

Folk är redan programmerade på att de kan bli av med arbete och sociala förmåner.

Stefan: (Eftertänksamt.) Ja, det är ju faktiskt ett slags rån.

Morgan: Du börjar fatta. Och det här är faktiskt ett sätt att gå in med full fart i mötet mellan olika kulturer. Och vi är väl ändå överens om att det är den stora och viktiga förändringen?

Stefan: (Skakar på huvudet.) Men, men … nej, jag vet inte. Tortyren då? Vi snackar om verklig förändring. De pissar på offren. Slår dem. Sparkar på dem. Filmar dem. Våldtar dem.

Morgan: Du är sååå gammalmodig. Även det är en förändring. Vi rör oss framåt. Vi bryter upp. Även från de heterosexuella normer som håller oss fångna. Förändring är att upptäcka nya sidor av sig själv. Att till och med inse att man kanske tycker om smärta.

Stefan: (Med uppspärrade ögon.) Vilket brandtal. Är det din nya talskrivare? 

Morgan: Nej, jag mindes plötsligt bara vad Anita sa när jag var på min första middag hemma hos henne och hon efteråt tog mig i handen och ledde mig in i …

Stefan: (Ryter.) För h–e Morgan, ta dig samman. Jag sover dåligt nog ändå. Jag vill inte veta!

(Morgan ser ner i golvet. Skrapar med foten.)

Stefan: (Stryker med handen över pannan.) Men kör i vind. Tar du Agenda på söndag och talar om förändringsrånen som en pandemi vi måste möta tillsammans för att kunna stå starkare i framtiden. Ju mer det du säger sjunker in, desto mer ser jag det logiska. Förändring är bra. Förnedring är förändring. Förnedring är alltså bra.

Morgan: Inser du att där har du temat för vår nästa valkampanj?

Stefan: Men behöver vi i så fall några nya poliser?

Morgan: Kanske några då. Som skyddar min nya Audi så ingen repar lacken. Vill du inte ta en provtur förresten? Vi kan åka till Günters och ta en korv. 

Stefan: Ja! En zigenarvurre med surkål och hojhojsås!

(Statsministern ser en plötslig panisk blick i Morgans ögon och den följs av en uppenbar dysterhet som lägger sig över hans ansikte.)

Stefan: Förlåt! Jag glömde mig där. Jag menade förstås en romsk korv.

Morgan: Nej, nej. Det var inte det. Jag kom bara på att jag inte får äta surkål för Anita för att då …

Stefan: Snälla, berätta inte! Nu går vi.

*Rubrikens citat är ett av järnkanslern Otto von Bismarcks visdomsord.

Artiklar

Förhoppningar dansar bäst på skallig mans huvud*

Boris Benulic

Allt är inte vad det synes vara, eller så är det det. I vilket fall är rätt mycket - om än inte allt - inte vad det borde vara

Morgan Johansson kommer instörtande på Stefan Löfvens tjänsterum

Morgan: Var är lagboken? Har du sett lagboken?

Stefan: (Tittar upp) Och här kommer du inrusande med håret på ända. (Skrockar, stirrar förnöjt på Morgans flint). Men så får man väl inte säga i det här landet. Förresten, när vi ändå är inne på ämnet … hur ser man när du är rädd? Ditt hår kan ju inte resa sig på ditt huvud. Har du någon annan signal man ska titta efter?

Morgan: Varför skulle jag vara rädd?

Stefan: Har du inte sett dina popularitetssiffror?

Morgan: Jag har försökt. Men det verkar inte som om de hade frågat om mig i senaste mätningen.

Stefan: Jo, det hade de. Du ska inte titte på de andra staplarna. Du ska titta under strecket. På minussidan.

Morgan: Åh fan, jag trodde den stapeln var liksom ett stödben för diagrammet.

Stefan: Du behöver stödben.

Morgan: Men hur kan man få minustal på en popularitetsmätning?

Stefan: Det undrade jag också. Så jag ringde institutet och de sa att det var helt unikt. Men de visste inte hur de skulle hantera de svar de fick när de frågade om dig. Man ska ju svara med mycket bra, bra och så vidare neråt på skalan. Alla som svarade följde mönstret tills utfrågaren kom till ditt namn – då blev det istället svärord, könsord och någon lät tydligen som om han begick seppuku. Så de bestämde sig för att föra in alla som använde … vad ska vi kalla det … nedsättande kraftuttryck … i en negativ stapel.

Morgan: Man kan inte lita på sådana mätningar. Kan vi inte be Brå göra nästa mätning?

Stefan: Brå?!

Morgan: De brukar ju leverera rapporter och undersökningar som vi vill ha dem.

Stefan: (Bekymrat) jag tror inte du läst den senaste.

Morgan: Klart jag inte har. Behövs inte. De har sagt samma sak i 15 år.

Stefan: (Ännu mer bekymrat) Om du tror det förstår jag dina uttalanden efter den senaste rapporten. Men jag kan berätta för dig att man kan inte riktigt lita ens på Brå längre.

Morgan: Vad är det som händer? Har Jerzy gått i pension?

Stefan: Har inte Jerzy egentligen alltid befunnit sig i ett pensionsliknande tillstånd? Ja, i den meningen att han inte gjort sitt jobb. Men det har vi ju haft nytta av.

Morgan: Det var värst vad filosofisk du är i dag.

Stefan: Jag känner lugn. Allt är förutbsetämt. (Harklar sig. Fortsätter med mörk röst). Antagandet att allt är absolut förutbestämt är själva grunden för all vetenskaplig undersökning.

Morgan: Va?

Stefan: Max Planck.

Morgan: Max Planck? Finns det en Mini Planck också?

Stefan: (Tittar åter bekymrat, men nu samtidigt roat, på Morgans kala hjässa) Jag förstår att inget kan växa i den jordmånen. Max Planck var fysiker. Jag har börjat läsa på om kvantteori. Du vet … nej, det vet du förstås inte … men det har att göra med att saker både kan vara och inte vara. Jag vill ge vår politik en mer vetenskaplig framtoning.

Morgan: Men då fattar jag. Anita är en sådan där kvant eller vad det nu kallas som du pratar om. Ibland är vi ihop och ibland är vi det inte. Det beror på vem du frågar.

Stefan: Mhm. På sätt och vis har du väl rätt. Hon är i vilket fall en naturbegåvning i det här sammanhanget. Hon kan hävda två helt olika uppfattningar om en och samma sak i ett och samma uttalande. Hon har gjort politisk konst av Schrödingers katt.

Morgan: Det där beror ju bara på att hon har så dåligt minne. Hon minns inte från den ena minuten till den andra vad hon sagt.

Stefan: På tal om dåligt minne … jag börjar visst själv få det. Jag glömde alldeles bort ditt ärende. Du ville ju ha fatt på lagboken. Du kan ta mitt exemplar. (Pekar på stor blå bok i hörnet på skivbordet).

Morgan: (Tittar med visst obehag på den stora blå boken). Men tok heller. Inte den. Den tittar jag aldrig i, då får man bara prestationsångest och mardrömmar. Jag menade den där boken om inläggningar. Det finns en massa recept på olika sorters lag där. Anita säger att om man smörjer in huvudet med samma lag som man lägger in rödbetor i så börjar håret växa.

Stefan: Om det är någon här som ska läggas in så är det du. Pallra dig iväg nu så jag får fortsätta läsa Schrödingers ”The Historical Development of Quantum Theory”.

*Och den här gången har vi ett e.e. cummings-citat som rubrik.

Artiklar

Ygeman 2: Lilla snigel akta dig, annars tar jag dig

Boris Benulic

Hans ord lugnade många av dem som lyssnade på honom. Men hur var det med hans handlingar?

Plötsligt en dag år 2015 uppenbarade sig Anders Ygeman framför alla TV-kanalers kameror, och han syntes i alla tidningar. På något sätt gav han intryck av att han det som alltid stått där. Han verkade van vid rollen som den centrala personen på presskonferenser där faror och hot avhandlades.

Men mycket få verkade den första tiden riktigt veta vem han var, eller vad en inrikesminister egentligen förväntades göra. Men 2015 skulle bli det år då stora delar av Sveriges befolkning slöt Anders Ygeman i sin famn. Eller var de snarare som små oroliga barn som fattade en vuxens hand för att bli lugnade?

Förvisso var det ett oroligt år då många upplevde sin trygghet och säkerhet som hotad. Det inleddes med attentatet mot det franska satir-magasinet Charlie Hebdo. I Paris trängde sig islamister in på redaktionen – tolv mördas, elva skadas den 7 januari.

En vän till de två två bröder bröderna Kouachi som genomfört massakern på Charlie Hebdo mördade dagen efter en poliskvinna och skadade svårt ytterligare en person i Parisförorten Montrouge. Den 9 januari tog samme terrorist fyra personer som gisslan i en judisk butik i östra Paris. Han mördade alla i gisslan.

Människor i Europa var oroliga. Om islamister kunde avrätta större delen av en tidningsredaktion i Paris –  vem gick då säker?

Den 30 januari 2015 hävdar Expressens Britta Svensson i sin kolumn att medlemmarna av Sveriges regering mestadels är osynliga och okända, och de som syns verkar osäkra och förvirrade. Men det finns ett undantag konstaterar hon:

”Inrikesminister Anders Ygeman når genom bruset, gång på gång.

Det är helt otippat. Vem är han egentligen? Jag som trodde att han var en av de där besynnerliga Stockholms-sossarna som bara är intresserade av makt och intriger. Nu gör han utspel hela tiden, med pondus. Han har på fötterna. Han vågar ta i. Vare sig det handlar om IT-säkerhet, Syrienkrigare eller en ny nationell strategi.

Jo, även han vill ha en sådan. En ny nationell strategi mot terrorism. Han säger att den nuvarande är förlegad. "Den strategi vi har haft tar inte hänsyn till den verklighet vi lever i nu”.

Den som följt Anders Ygeman genom åren vet dock att det inte var första gången han krävde en ”nationell strategi”.

Han tar plats i riksdagen redan 1996, och åren 2006 till 2010 är han ordförande i miljö- och jordbruksutskottet. Det är i den egenskapen han 2008 formulerar socialdemokraternas krav på en nationell strategi.

Mot mördarsniglar.

De flesta som har en trädgård kan i dag – 13 år senare – konstatera att det inte blev mycket av den nationella strategin.

Mördarsniglarna har blivit istället ökat i antal. Och de har ökat mycket.

Kanske borde därför människor blivit oroliga när Anders Ygeman presenterade en nationell strategi mot terrorism. Den följde på terrordåden i Paris i 13 och 14 november 2015 i Paris då 130 människor mördades och mer än 350 skadades.

Åtgärderna i förslaget till nationell strategi mot terrorism var:

  • kriminalisering av terrorkrigsresor
  • Stopp för missbruk av svenska pass
  • Åtgärder mot illegala vapen
  • Höjda straff för innehav av handgranater och explosivvaror

Efter presentationen skrev Britta Svensson 19 november ännu en kolumn som hyllade Anders Ygeman:

”Ända sen han tillträdde har Anders Ygeman på ett självklart och tydligt sätt tagit hand om sina ansvarsområden. Han sticker ut på ett märkligt sätt bland sina många anonyma kolleger. Jag vet faktiskt inte vad vi i den nu uppkomna situationen skulle ta oss till utan honom.”

Hur har det då gått med den nationella strategin?

Det gick väl ungefär som med mördarsniglarna.

Terrorkrigsresorna har minskat, men det beror på att det inte längre finns ett kalifat att resa till. Inte ens en handfull av de mer än 300 som anslutit sig till terroristerna och återvänt hem har häktats, utretts och straffats för terrorbrott.

Missbruk av pass, och ID-handlingar har ökat. Varje år anmäls mer än 60 000 pass som borttappade.

De illegala vapnen har ökat liksom skjutningarna, detsamma gäller sprängningarna. Dessa brott utförs ju inte som religiöst motiverade terrordåd, men man måste komma ihåg sambandet mellan kriminalitet och terrorism. kriminella. Mer än hälften av dem som rest utomlands för att ansluta sig till terrorgrupper har dömts för brott som stöld, misshandel, narkotikabrott, vapenbrott, mordbrand, brott mot knivlagen, olovlig körning, olaga hot, urkundsförfalskning, rånförsök, häleri, övergrepp i rättssak, och människorov.

Även om vi i efterhand kan konstatera att ingen av de Ygemanska nationella strategier vi talat om hittills fungerat så var han ändå definitivt den av media utkorade och efterlängtade frälsaren. Expressens Britta Svensson var inte ensam.

6 december 2015 konstaterar Aftonbladets Peter Kadhammar att Anders Ygeman:

”… denna oroliga höst klivit fram som ett slags landsfader. Ygeman utstrålar lugn och verkar veta vad han pratar om. Han verkar också veta vart han vill.”

Svenska Dagbladets Ivar Arpi berömde också Ygeman.

Och några månader inpå det nya året presenterade Dagens Nyheter 8 april ett stort idolporträtt av inrikesminister Ygeman. Dessförinnan hade tidningens krönikor Viktor Barth-Kron lanserat begreppet ”Ygemania”.

Det är inte bara Anders Ygemans uttalanden om terrorism som gör att han ofta syns i media under 2015 och det följande året. 2015 är också det år då flyktingströmmarna till Sverige slog rekord och 160 000 personer begärde asyl.

1 december 2015 gav Anders Ygeman det besked många hoppats på – EU skulle ge Sverige samma hjälp med flyktingmottagandet som Italien och Grekland fått. Delar av de mer än 160 000 flyktingar som kommit till Sverige skulle fördelas ut på andra EU-länder. Det kom Morgan Johansson och Anders Ygeman överens om efter förhandlingar med EU:s flyktingkommissionär Dimitris Avramopoulos.

”Jag är väldigt nöjd. Vi har jättebra diskussioner med kommissionären i dag. Det är ett genombrott.”, förklarade Ygeman efter den rekordsnabba förhandlingen på två timmar.

27 januari 2016 förklarar Anders Ygeman av de flyktingar som kommit till Sverige 2015 kan närmare hälften komma att utvisas. Uppemot 80 000 personer alltså. För att detta ska klaras kommer det att bli nödvändigt att chartra flygplan.

De två stora frågorna 2015 var terrorism och flyktingar, i båda fallen blev det Anders Ygeman som fick företräda regeringen, och i båda fallen fungerade det och människors oro stillade sig. Regeringens miljöpartister var förvirrade och grät i båda fallen, Stefan Löfven grät inte men var förvirrad. Ygeman däremot var förvisso berörd och bekymrad, men han hade förslag på konkreta åtgärder och en framtoning som var lite tråkig, oglamorös men effektiv. I positiv mening en partiapparatens man, en person som hade ett maskineri till sitt förfogande och och visste hur det skulle användas.”

Dock hände inte så mycket i flyktingfrågorna.

Än har inga av de flyktingar som Sverige tagits emot omfördelats till andra länder. Och inga 80 000 kom att utvisas av dem som kom 2015.

Åren 2015 och 2016 visar att Ygeman hanterar media mästerligt, men inget av de praktiska resultaten tyder på att han kan hantera partiets eller statens maskineri på ett sådant sätt att det han lovat ska ske också händer. Ser man tillbaka på vad som skett när det gäller terrorbekämpning och hantering av flyktingar är det uppenbart att Ygeman inte är en person som får saker att hända. Men han är bra på att lugna människor (som när det gäller tillgången på el).

Den påtagliga oförmåga att få saker att hända är också vad som tvingar honom att avgår som inrikesminister 2017.  Det sker som en följd av att Transportstyrelsens misslyckats med sin upphandling av externa leverantörer av  IT-system och datatjänster – vilket inneburit att en lång period har hemlig information från styrelsens körkortsregister kunnat hanteras av personal som inte var säkerhetskontrollerad och därför var informationen också  tillgänglig för främmande makter.

Inrikesminister Ygeman och försvarsminister Hultqvist är informerade om detta redan i början på 2016, men statsminister Löfven får inte besked om dessa säkerhetsrisker förrän ett år senare. Anders Ygemans förklaring till att han inte informerat Löfven är att han inte kunnat hitta någon för ändamålet säker och lämplig lokal. Det kan verka märkligt – om inte annat eftersom de båda ingår i det säkerhetspolitiska råd som ska sammanträda en gång i månaden. Anders Ygeman avgår 27 juli på grund av sin bristande hantering i denna fråga.

Han återkommer två år senare i regeringen – nu som digitaliserings- och energiminister. Många i oppositionen protesterar, men ingen är egentligen förvånad. Alla inser att Anders Ygeman tagit en för laget, att han tar på sig skulden för att inte ha informerat statsministern gör att ingen kan anklaga Löfven för att inte ha agerat tidigare.

Ygemans utnämning är ett tack för utförda tjänster.

Men är det också ett tecken på något mer? Säger oss Ygemans återkomst i regeringen något om hur den moderna socialdemokratin fungerar, och säger den oss också något om hur väljarna fungerar? Och vad har egentligen format Anders Ygemans personlighet.

Vi försöker svara på de frågorna i nästa avsnitt: "Härdad i helvetets förgård"

Vi börjar med Anders Ygemans barndom och rör oss sedan framåt – och vi talar med några av hans fiender i det egna partiet.

Artiklar

Är det dags att klappa till julen?

Boris Benulic

Vi kanske ska ge upp försöken att försvara de gamla traditionerna och hitta på nya?

En vän som städar på Regeringskansliet återberättade för mig för någon timme sedan följande samtal han råkade överhörde under eftermiddagen mellan Stefan Löfven och Morgan Johansson. Min vän har mycket gott minne så jag tror samtalet mellan vår statsminister och justitieministern är ordagrant återgivet.

Morgan: (Slår upp dörren utan att knacka. Uppenbart upprörd, slipsknuten lös, skjortkragen uppknäppt, flinten skiner.)

Stefan, men för helvete … nu har de utsett årets julvärd i TV.

Stefan: (Tittar upp från ett travprogram.) 

Jaha, och …

(Tittar ner i travprogrammet igen.)

Vad tror du om Eldorado Mearas i första loppet på lördag?

Morgan: Sitter du med V-75 nu? Du skulle ju fixa det här.

Stefan: Fixa vad?

Morgan: Vem som blir årets julvärd.

Stefan: (Skjuter travprogrammet ifrån sig. Suckar. Tittar upp.)

Är det muslimerna som bråkar?

Morgan: Afrikanerna.

Stefan: Afrikanerna?!

Morgan: Julen är känslig för dem. Påminner dem om hjulet. 

Stefan: Vad skulle det annars påminna dem om? Du menar väl förresten att julen påminner dem om julen?

Morgan: Nej, hjulet. Jul med ett h före liksom. Sådana du har på bilen. På skottkärran. På cykeln.

Stefan: De vill inte bli påminda om hjulet? Nu snurrar det. Hahahaha, var får jag allt ifrån? 

(Skrattar vildsint, slår sig på låren.)

Jag kanske ska ta en hjulsnaps … så jag blir lite rund under fötterna. Hohoho.

(Skrattar så han får svårt att hålla balansen i stolen. Behärskar sig till slut och sätter sig rakare med armbågarna på bordet.)

I dag får jag allt till det! Eller hur Morgan?

Morgan: Hjulet kom inte till Afrika söder om Sahara förrän under 1800-talet. Afrosvenskarnas Riksförbund hörde av sig och sa att julfirande är uttryck för att vi svenskar tror att vi är överlägsna dem. De vet att det är en skillnad, men jul och hjul låter ju likadant. Och det känns kymigt för dem att uppleva att vi firar något som de fick vara utan i 5000 år. Det är inte vem som utsetts till julvärd de har ett problem med, det är att han kallas just julvärd.

Stefan: Sa du kymigt? Det ordet har jag inte hört sedan 1960-talet. Hur gammal är du egentligen?

Morgan: Hur gammal jag är? Vad spelar det för roll? Annika tycker jag är ungdomlig av mig, jag kan faktiskt berätta för dig att …

Stefan: Stopp, stopp. Jag vill inte veta.

(Tystnar. Ser ut att tänka.)

Väldigt mycket annat som inte kom till Afrika söder om Sahara förrän efter 1800-talet. Vill afrosvenskarna att vi …

Morgan: Jag vet, jag vet, jag förstår vad du oroar dig för. Ger vi efter om julen så … Men en sak i taget. Vi måste ta tag i det här. De bara väntar på en anledning att bråka om fler saker.

Stefan: Ja, fy fan. Snart ska väl fläsket bort från julbordet som alltså inte ska heta julbordet längre. Jag får väl sitta på julafton och gnaga på det som fortfarande är tillåtet. Skinkans panering kanske? Frossa på skorpbröd, ägg och senap som griljerats. Mums.

Morgan: Va? Har Sveriges Muslimska Råd redan talat med dig? De ville att jag skulle ta upp frågan om allt detta fläsk vi har på julborden.

Stefan: Va? Nej, nej, jag skämtade bara … Men vad säger du, är de på oss om det … ojojoj.

Morgan: Vi måste ta ett övergripande grepp om högtiderna. Vi kan inte hålla på och peta i de här sakerna varje gång någon minoritet blir stött.

Stefan: Du menar …

Morgan: Ja, men är det inte lika bra? Vi avskaffar alla gamla helgdagar och festdagar. 

Stefan: Du menar att vi döper om dem?

Morgan: Nej, det kommer inte att räcka. Vi avskaffar dem. 

Stefan: Inga röda dagar?

Morgan: Nej, det kan vi inte göra. Då blir det uppror. Folk vill vara lediga. Vi behåller antalet dagar men lägger dem på nya datum. Vi byter ut de gamla helgerna mot dagar där vi högtidlighåller svenska nederlag genom historien. Då ska det väl bli slut på gnället och så kan man få ta sig en eller två rackare för att komma över sorgen över de där nederlagen.

Stefan: Och vilka nederlagsdagar hade du tänkt dig?

Morgan: Slaget vid Poltava. Mordet på Gustav III. Slaget vid Lützen. Stockholms blodbad. 

Stefan: Låter förbannat dystert måste jag säga.

Morgan: Men då blir de lättkränkta delarna av de utländska minoriteterna glada. De kan ju inte klaga på att vi förhäver oss. En del av dem kanske till och identifiera sig med själva tänkandet.

Stefan: Vilka då?

Morgan: Shiamuslimerna. De firar Ashura, på årsdagen av Muhammeds dottersons, imamen Husseins martyrdöd i Karbala. De samlas och piskar varandra och skär sig själva. Ett jävla blödande på gator och torg.

Stefan: Så långt ska vi inte gå. Ska vi pina oss lite extra på de där dagarna du pratar om kan det väl räcka med att vi dricker snapsen ljummen.

Morgan: Fast där har vi ett annat aber. Jag är inte så säker på att de muslimska organisationerna gillar att vi har högtidsdagar där vi dricker sprit. Även om det är våra nederlag vi högtidlighåller.

Stefan: Men när blir de nöjda? Är det när jag sitter i garaget och sniffar thinner och tänker på 1809 års krig då vi förlorade Finland?

Morgan: Jag tror du närmar dig …

Stefan: Vet inte om jag orkar med så mycket mer krav från de här grupperna. Kan inte du och Annika sätta ihop en rad förslag till nästa möte, och ta i ordentligt så vi blir av med den här frågan en gång för alla.

Skönt i alla fall att det inte var valet av julvärd de protesterar mot. Förresten, du sa aldrig vem som blev årets julvärd? Eller vad det nu ska heta.

Morgan: Lars Lerin.

Stefan: Värmlänningen? Målaren? Men det är ju en trevlig prick!

Morgan: Vi kan dock få problem där.

Stefan: Men va fan, har muslimerna och afroamerikanerna något mot värmlänningar?

Morgan: Det är väl mest det där med att han är bög.

Stefan: Men alla ska ju ha sitt. Det blir ju som en regnbågsjul. Och de som är som Lerin har väl i alla fall inget emot skinka? Är det där skon klämmer för muslimerna?

Morgan: Det är väl mest det att homosexuella i största allmänhet inte är så populära bland muslimer. Jag har signaler om att …

Stefan: Snart säger du väl att de har ett eget förslag.

Morgan: Men de har ju uppenbarligen redan talat med dig.

Stefan: Jag skämtade bara. Igen. Du menar att de har ett eget förslag? På riktigt?

Morgan: Jo, de säger att julvärden måste spegla mångfalden i landet. 

Stefan: Och då det räcker inte med en mysig värmländsk målande bög? Jaja, vad vill de ha?

Morgan: De olika organisationerna kunde inte komma överens, förutom om att det måste vara en man, och han ska inte kunna prata svenska. För att verkligen spegla mångfalden.

Stefan: Kan de inte föreslå en stum utländsk man med en gång. Då får vi med en grupp till.

Morgan: Jag ska föreslå det. Alltså, en utländsk man som inte kan tala svenska men är stum.

Stefan: Varför inte också göra honom till papperslös med en gång.

Morgan: Där sa du något!

Stefan: Jag skämtade bara. Igen. Har du ingen humor Morgan?

Morgan: Men som vi var överens om nyss, det är lika bra att vi tar i. Vore väl bra om han också var återfallsförbrytare. Dömd för langning.

Stefan: Vad som helst. Bara vi blir av med frågan.

Morgan: (Reser sig upp och går mot dörren. Stannar i dörren. Vänder sig om.)

Du förresten. Behöver du sällskap i garaget på julafton? Jag kan ta med en egen trasa.

Artiklar

Stefan Löfvens utmattningsstrategi

Boris Benulic

Ser du mattan i det blå? Allt du önskar ska du få!

En gammal, inte speciellt effektiv metod att få det att se välstädat ut hemma är att sopa saker under mattan; damm, smuts och kanske en och annan lego-bit och kaksmula.

Vår politiska elit har dock kunnat utveckla denna metod eftersom de är så välavlönade.

De köper en ny matta och lägger över sådant de inte vill ska synas.

Nyligen var det parmiddag hemma hos Löfvens och Morgan Johansson och Annika Strandhäll var mäkta imponerade över inredningen.

Annika: ”Men Stefan, så ombonat ni har det. Mattor överallt. Lager på lager”.

Stefan: Höhöhö, ja visst är det mysigt. Vi hinner ju aldrig städa här hemma. Och RUT-avdrag törs man ju inte använda, det skulle se illa ut. Men matthandlaren nere på gatan har alltid rea, så blir det inte så dyrt. Ännu billigare blir det ju om jag inte vill ha kvitto.

Morgan: Men Stefan …

Stefan: Ja vadå? Klimatet!

Morgan: Klimatet, vad har det med det hela att göra? Inget kvitto!?

Stefan: Matthandlaren frågar alltid om jag vill ha kvitto eller om jag bryr mig om regnskogarna.  Tänk om alla tackade nej till kvitto så många träd som skulle sparas! Nej, nu sätter vi oss till bords. Det blir korv med bröd.

Annika: Det ska bli gott. Och jag måste säga det igen. Det blir så ombonat med alla dessa lager av mattor. Visst, det blir lite lågt i tak, men det gör det bara mysigare. Och du har väl inga problem med att takhöjden är så låg Morgan (klappar sin moatjé på huvudet).

Under middagen utspinner sig ett samtal som leder till att de närvarande får en briljant idé. Löfvens idé om att man istället för att städa och rengöra bara köper en ny matta och lägger ut skulle ju kunna överföras till hela samhället.

I morse kunde jag i statsradion att man redan börjat rulla ut den lösningen över landet.

I nyheterna bekymrade man sig över skolsegregationen.

Inslagets utgångspunkt var att skolsegregation är fel och att den beror på bostadssegregation.

Utifrån denna ståndpunkt granskar sedan ett antal av landets kommuner. Alltså är det bra att stänga skolor som är "segregerade" och flytta eleverna eller öppna en ny skola.

Om den gamla mattan inte döljer problemen, köp en ny.

Om nu reportrarna vore objektiva och intresserade av att söka fakta kunde de ju undersökt frågor som:

– vad händer om man placerar elever med en helt annan bakgrund tillsammans med elever som är uppväxta i ett svenskt kulturellt sammanhang?

– är lärarna kapabla att hantera skillnaderna i kultur?

– är lärarna kapabla att hantera skillnaderna i språkkunskaper?

– är lärarna kapabla att hantera skillnaderna i kunskapsnivå?

– hur är det med bråk, stök och våld på "icke-segrerade" skolor?

Ingenstans i reportaget ställs frågan dessa frågor – istället är den självklara utgångspunkten att det är bra om elever med en icke-svensk bakgrund får gå på samma skola som elever som talar svenska. Det löser allt.

En flicka på en skola i Malmö får säga att: "Det är fint att man får lära känna andra från hela Malmö".

Därmed är allt sagt som behöver sägas. Ett barn får konfirmera att det som sker är barock rätt.

På så sätt etableras det som en sanning att så blandade skolor som möjligt är det bästa för alla elever. 

En ny matta har lagts ut.

Artiklar

Kommer en asteroid att utplåna Rinkeby?

Boris Benulic

Media försöker blåsa liv i BLM. Många foton av svarta, allvarliga ansikten. Mycket tal om känslor och "upplevelser". Mycket tal om strukturer. Men få fakta och ingen logik.

Enligt Nasas center för studier av objekt nära jorden, har asteroiden 2010 RF en 5,3 procents risk att träffa jorden.

Black Lives Matter-demonstrationerna I Sverige verkar vara över för säsongen. De dansade en sommar.

Men Dagens Nyheter gör sitt yttersta för att få fart på dem igen. Där bedrivs en enveten kampanj för att berätta för oss att svarta är utsatta för ett rasistiskt, strukturellt förtryck i Sverige.

För några dagar sedan lyckades Niklas Orrenius med stor möda få till ett reportage som skulle skildra den omfattande rasismen i landet.

Det som saknades av fakta fick ersättas med berättarteknik. Det är samma dramaturgiska grepp som vanligt i ett Orrenius-reportage och därmed lika engagerande som en rapport från division sju, fotboll herrar, norra Bohuslän.

Möjligen kände redaktionschefen att det hela var lite tunt så han kommenderade ut tre fotografer för att stötta upp det hela. Det gäller ju att ge rasismens offer ett ansikte, typ: ”Kan vi ge läsarna många svarta ansikten som ser lidande ut, som om de hamnat sist i kön i Ullared en lönehelg då ska väl folk fatta att det finns rasistiska strukturer.”

Orrenius beskriver det han påstår är känslorna hos svarta som demonstrerar:

”De talar med varandra om att alltid väljas ut för ”slumpmässig kontroll”, om att bli kallade för n-ordet, om att sorteras bort när man söker jobb, om rädslan för nazister och för rasistiska mördare som Anton Lundin Pettersson, Peter Mangs och John Ausonius." 

Ausonius sitter i fängelse sedan 27 år. Peter Mangs sedan åtta år. Fem år sedan Anton Lundin Pettersson mördade i Trollhättan.

Ska jag på fullt allvar tro på att svarta människor i Sverige i dag går och oroar sig för ett litet antal misslyckade dårars framfart,  där det värsta fallet ligger långt tillbaka i tiden.

Vad oroar de sig mer för? Att en asteroid ska träffa Rinkeby? Att slaveriet ska introduceras och de ska tvingas plocka sockerbetor på de skånska fälten? Att Baron Samedi ska koma och ta deras själar?

Lusten att demonstrera kommer inte precis över mig när jag läser Orrenius reportage. Om människor han talar med verkligen bär på denna fruktan bör man tala till dem som till små barn som är mörkrädda.

Visst riskerar svarta och utländska människor i Sverige att mördas, våldtas, misshandlas och rånas i det här landet. I dag. Liksom i går och i morgon.

Men i de allra, allra flesta fallen är det en utländsk person som begår dessa dåd.

Om vi ser till statistiken har vi uppenbart har ett strukturellt problem i Sverige: människor av utländsk härkomst är ett hot mot svenskar … och fredliga, arbetande utlänningar.

Det problematiska är att ett sådant uttalande betecknas som rasism, trots att det odiskutabelt förhåller sig på det sättet.

Ett jämförelsevis mycket litet antal våldsdåd riktade mot människor av utländsk härkomst blir däremot tecken på rasistiska strukturer. 

Siffror och fakta spelar ingen roll.

I dag har DN bett Stefan Löfven at uttala sig i frågan och han säger med stort allvar:

”I Dagens Nyheter förra helgen vittnade sex personer om hur de behandlas rasistiskt på grund av sin hudfärg. Rasismen mot afrosvenskar är ett verkligt problem som vi inte kan tolerera, men som samhället måste ta ansvar för och med full kraft motarbeta”.

Nu är det inte så att jag tror att alla svarta i Sverige delar Stefan Löfvens uppfattning, jag tror inte han ens delar den själv. Han säger det han förväntas säga. Han pallar väl inte ha en massa stök utanför regeringskansliet och att inte kunna få gå och köpa sin varmkorv i fred.

Orrenius, DN och medströmsmedia försöker skapa en bild av att något stort är på väg att hända. Att alla svarta i västvärlden slutligen reser sig och vill göra slut på sekler av förtryck. Först ska polisen, detta verktyg för rasism monteras ned.

Orrenius skriver:

”Den här sommaren sveper proteströrelsen Black lives matter över flera kontinenter.”

”Nu vinner Black lives matter fler anhängare. Även en klar majoritet av alla vita amerikaner stödjer numera rörelsen.”

”Nu vinner Black lives matter fler anhängare. Även en klar majoritet av alla vita amerikaner stödjer numera rörelsen. 

I Minneapolis beslutar politikerna att upplösa stadens polisväsende och bygga en ny polisorganisation.”

Men vad Niclas Orrenius inte nämner är att en Gallup-undersökning som kom i dagarna visar att 61 procent av de svarta i USA vill se fler poliser i sina områden. De vill absolut inte se en nedmontering av poliskåren. De vet att det största hotet mot deras liv och egendom är andra svarta.

Och så är det i Sverige också.

De flesta utlänningar vet att det största hotet mot dem kommer från andra utlänningar.

Vi har mängder av våldsdåd som begås på våra flyktingförläggningar.

Är det rasister som bryter sig in där? Mördar, misshandlar, bränner ned, våldtar kvinnor … och ibland barn?

Nej, just det.

Alla dessa fall. All denna statistik. 

Mot detta är det enda DN och Orrenius kan ställa sex personers upplevelser. 

Varför ägnar sig då Orrenius och hans kollegor åt detta?

Svaret får vi om vi går till Aftonbladet där Martin Aagard på kultursidan förklarar att:

”Black lives matter är den vänsterpopulism ni så länge längtat efter. En mer populär rörelse är faktiskt svår att hitta för tillfället. Den verkar till och med fungera som motgift mot Trumps ständigt pågående valkampanj.”

Aagards artikel är avsedd som ett angrepp på dem som kallar sig marxister men som anser att Black Lives Matter-rörelsen är hysteri och plundrande pöbelhopar och ett angrepp på arbetande människor.

Aagard diskuterar heller inte fakta. Han berör inte att det i USA är huvudsakligen svarta som dödar svarta.

Och han uppmanar oss att läsa Marx.

Men låt oss då göra det. För Karl Marx beskriver utmärkt Agaard, Orrenius och deras vänner i sin pamflett ”Louis Bonapartes adertonde brumaire”:

”Under förevändning att stifta en välgörenhetsförening hade man organiserat lumpproletariatet i Paris i hemliga sektioner, varje sektion leddes av bonapartistiska agenter och i spetsen för det hela stod en bonapartistisk general. Utom av ruinerade lebemän med tvetydiga existensmedel och tvetydig härkomst, utom av förkomna, äventyrliga element från bourgeoisin, bestod denna förening av vagabonder, avskedade soldater, frigivna förbrytare, förrymda tukthusfångar, skojare, bedragare, lazzaroner, ficktjuvar, taskspelare, falskspelare, sutenörer, bordellvärdar, bärare, litteratörer, positivhalare, lumpsamlare, skärslipare, kittelflickare, tiggare, kort sagt: hela denna obestämda, brokiga, kringstrykande massa som fransmännen kallar la Bohème. Av dessa med honom besläktade element bildade Bonaparte kärnan i 10 decemberföreningen. En "välgörenhetsförening" - så till vida som alla dess medlemmar liksom Bonaparte kände ett behov att öva välgörenhet mot sig själva på den arbetande nationens bekostnad.”

Aagard och Orrenius (och många andra) går definitivt in under beteckningen ”litteratörer”, och de ser nu när överheten går till attack sin möjlighet att ställa sina pennor i deras tjänst – så att de alla ska kunna leva på ”den arbetande nationens bekostnad”.

Lexikon

Samtida politiskt konversationslexikon

Boris Benulic

Förvirrad när du tvingas in i samtal om politik? Var lugn. Här får du hjälp.

Vi kan stå inför ett nyval om Miljöpartiet bestämmer sig för att lämna regeringen. Det som talar mot att partiet väljer att göra det är att det krävs en viss handlingskraft. Troligare är att de sitter där de sitter så länge de får. Sedan förlänas de reträttposter på platser eller i verksamheter som Stefan Löfven hyser speciellt agg till.

Men om det nu drar ihop sig till nyval kommer obegripligt många att diskutera riksdagspartiernas politik. Det nyttar väl lika mycket till som att diskutera vädret. Men för den som ändå hamnar i politiska samtal under en middagsbjudning kan det vara bra med en förnyad orientering om de senaste förändringarna i ords betydelse. Så varsågoda:

A

AMNESI. Glömska. Nödvändig egenskap hos politiker. Än mer hos dem som ska rösta på dem. (Populärkulturella referenser: Ground Hog Day, Eternal Sunshine of the Spotless Mind.)

AMNESTI. Åtgärder riksdagen beslutar om för att hantera amnesi hos flyktingar som inte minns sin ålder.

AMNESTY. Organisation som drabbats av amnesi och inte minns sitt ursprungliga syfte.

B

BARBAR. Svenskar innan de kom i kontakt med utlänningar. Definitionen lanserad av historikerna M Sahlin och F Reinfeldt.

BABAR. Elefant. Står ofta mitt i rummet i valdebatten.

BETING. Bestämt mått av arbete som utförs för att man ska kunna försörja sig.

BETTING. Sysselsättning som vunnit i popularitet gentemot det mer otidsenliga beting. Se bidrag.

BIDRAG. En form av betting där vinst utlovas varje gång. Att detta inte alltid uppfylls leder sällan till något. Se amnesi.

C

CYKEL. Färdmedel. Anbefalles för allmänheten av politiker som själva ofta är ute och cyklar.

CYKEL. Ekonomisk term. Upptäcks för när finansbubblor spricker, och när det händer får vi alla cykla vare sig vi vill eller inte.

COUNTRY. Musikgenre. Populär bland kulturarbetare om texten framförs på engelska. Framförs den på svenska ska den dock avfärdas som dansbandsmusik.

D

DESERTERA. Flykt från verkligheten – i detta fall krigsmakten. Föråldrad term i Sverige för här finns ingen krigsmakt att desertera från.

DESSERTERA. Flykt från verkligheten. Sker genom att man äter mycket bakverk och sötsaker. Se Göran Greider.

DOMARE. Person med juristutbildning som inte fått jobb på en advokatbyrå.

E

ECKLESIASTIKMINISTER. Tidigare benämning på den politiker som var ansvarig för skola och utbildning. Benämningen numera avskaffad eftersom dagens lärare inte kan stava till den – än mindre uttala den korrekt; vilket gör att de inte kan diskutera hur den som är ansvarig gör sitt sitt jobb. Ett vanligt missförstånd är att nuvarande kulturminister är direkt ansvarig för skolfrågor eftersom man ofta hör nyutexaminerade lärare säga ”bah”.

E-POST. Digitalt brev. Om de är lagrade hos myndigheter, så tenderar de att försvinna om medborgare och journalister begär ut dem. Se ”kompost”.

F

FARS (1). Ålderdomligt uttryck. Något som tillhör en far. Företeelsen anses därför vara ett uttryck för patriarkalt förtryck och heteronormativitet och bör inte användas.

FARS (2). Situationskomik. Fars uppstår ofta när någon vänder sig mot användandet av uttrycket fars enligt definition ovan.

FARSI. Språk. Talas i Iran. Den som talar farsi kan fritt i Sverige använda uttrycket fars enligt definition 1 emedan patriarkalt förtryck från Iran inte riktigt räknas. Se även fars enligt definition 2.

G

GUD. Allsmäktig entitet inom kristendomen. Uppenbarade sig förr i tiden, ibland i form av en brinnande buske. Vissa islamister hävdar att deras gud är mäktigare eftersom han uppenbarar sig i form av brinnande bilar.

GÖTEBORG. Tidigare levande industristad – har nu muterat till något annat.

H

HATBRÅTT. Stavades tidigare hatbrott. Den nya benämningen anses bättre spegla det faktum att innebörden av ordet skiftar mycket snabbt. Skämt i går. Hatbrott i dag.

I

INTENSIVVÅRD. Tidigare beteckning för avdelning på sjukhus där det krävdes intensiva insatser för att behålla patienten kvar i jordelivet. Betecknar numera en avdelning där det behövs intensiva insatser för att behålla personalen.

IMBECILL. Typ av bacill som är svår att bekämpa. Sprider epidemisk dumhet.

J

JAKT. Sysselsättning som betraktas med stor misstänksamhet av myndigheter som därför försvårat licenshantering för vapen. Vissa jägare överväger därför att övergå till jakt med handgranat, vilket inte kräver licens. Se älgskav.

JANTE. Fiktiv plats där lagar stiftades, i dag tenderar det dock att vara så att lagarna är fiktiva men platserna verkliga.

K

KOMMUN. Beteckning på svensk förvaltningsenhet med begränsat självstyre. Ordets ursprung kan härledas till det forntida uttrycket ”ur hand i mun”, det vill säga obetänksamt leverne där man inte prioriterar utgifter och tänker på morgondagen; ursprungligen var beteckningen ”kom mun”. Se valfläsk och kommun-ister.

KOREA. Pågående utförsäljning av nötboskap till slakterier. Skylls på vädret – inte på jordbrukspolitiken. Jämför Nordkorea, där kollaps i jordbruket också alltid skylls på vädret.

L

LASSIE. Hund av rasen collie. Fortfarande tillåten i motsats till border collien som inte är anpassad till den gränslösa värld som är påbjuden.

LOKAL. Bot mot all form av social oro. Se ”lokalbedövning”.

M

MERIT. Tidigare viktig faktor vid befordran. Kan numera vara en belastning. Se ”meteorit” och ”stjärnfall”.

MÅNE. När den är full blir en del håriga och farliga. Se "varulv". Liknade fenomen har också observerats hos vissa individer då de ser en halv måne. De blir då skäggiga och aggressiva.

N

NORR. Väderstreck. Kommit ur mode eftersom allt är relativt. Se ”narr” och ”postmodern”.

NÄVE. Ska enligt nutida social kod hållas knuten i fickan. Bör försiktigtvis aldrig sträckas fram för handhälsning. Se ”Arbetsdomstolen”.

O

OMELETT. Comfort food för makthavare eftersom den påminner dem om att ägg är till för att knäckas.

ORIENTERA. Ta ut rätt riktning. Sker numera alltid med hjälp av Orienten. Innan detta tillstånd etablerades fanns en period då alla vägar ledde till en rom.

P

PENSION. Åldern då den ska inträda föreslås alltid öka, pensionen i sig däremot tenderar att minska.

PRÄST. Såvida P. har anställning i Svenska kyrkan förväntas personen företräda en en tro präglad av hål efter ursprungliga uppfattningar som tagits bort. Se prästost.

Q

QUASIMODO. Ringaren i Notre Dame. Tidig representant för yrkesgrupp som numera är nästan utdöd. Deras uppgift var bland annat att ringa i kyrkklockorna då det var fara å färde. Emedan vi nu dock lever i en värld där allt ständigt blir bättre har detta skäl till klockringning försvunnit och arbetstillfällena drastiskt minskat. Sådan klockringning kan dock fortfarande ske när någon hävdar att samhället inte blir bättre. Se domprost, Visby.

QUISLING. Landsförrädare. Förekomsten av quislingar ses som ett utslag av att något är fel i samhällskroppen. Se kvissla.

R

RAP. Musikgenre eller olämpligt ljud vid måltid. Den konstnärliga betydelsen i båda fallen är likvärdig.

RAPP. Utdelas i Saudiarabien till den som är alltför rapp i sin kritik av tillståndet i landet.

S

SADISM. Viljan att plåga andra för sin egen njutnings skull. Svensk politik präglas av poststress-sadism; viljan att plåga andra utan ett egentligt mål.

SOCKER. Sötningsmedel. Kan komma att straffbeskattas efter krav från Göran Greider. Denne sägs också kräva ett förbud för farinsocker eftersom det är brunt.

T

TALK. Puder som ska dämpa hudirritationer. Se talkshow, som dock kan ge utslag.

TELEPATI. Tankeöverföring. Ännu ej i vetenskaplig mening bevisat fenomen. Kan bero på frånvaron av tankar i det moderna samhället, det finns inget att överföra.

U

UNDER. Mirakel. Inträffar sällan trots att allt fler upplever att de befinner sig i underläge.

UPPSKATTA. Svenska folket är uppskattat av sina politiker. Se Skatteverket samt uttrycket ”med sådana vänner behöver man inga fiender”.

V

VAMPYR. Blodsugare som vänt på dygnet. Att Stockholmspolisen bara vågar visa sig i norr- och västerort på dagtid beror på att de hört att då ligger vampyrerna i Kista och sover.

VINYL. Läte som uppstår på valvakor när det egna partiet gått bakåt och de närvarande druckit upp allt vin.

X

X. Bokstav som finns enbart för att beteckna att något inte finns utan blott är en social konstruktion. Se X-kromosom.

Y

YMNIGHETSHORN. Mytologisk företeelse som garanterade välfärd åt alla. Numera ersatt av skohornet.

YRKE. Verksamhet som utövas för att man ska kunna försörja sig. Beteckningen beror på att mången person känner sig illamående och yr vid tanken på detta.

Z

ZENIT. När solen står som högst på himlen. Används också för att beteckna någons karriär, dock aldrig om politiker eftersom det i objektiv mening aldrig inträffar. Se istället solförmörkelse.

ZOMBIE. Levande döda varelser begivna på människokött. Förutom kostvanor kan de alltså påminna om miljöpartister i regeringsställning.

Å

ÅKER. Enligt vissa något som inte behövs i Sverige eftersom det åker hit båtar med mat. Se globalisering.

ÅNGER. Insikt som följer av att man tidigare fattat fel beslut. Å. är en okänd känsla bland politiker.

ÅS. Naturformation. Återfinns de i Halland är de tydligen näst intill ogenomträngliga.

Ä

ÄDEL. Egenskap som numera är vanligare bland ostar än bland människor.

ÄRVA. Överlåtelse av egendom vid dödsfall. Anses suspekt såvida det inte är Allmänna arvsfonden som är mottagare.

Ö

ÖVER. Sociologisk term. I framtiden kommer samhället att bestå av den som blir över och den som befinner sig över dem.

ÖH. Vanligt samtida tilltalsläte.

Kommentarer

Med munskyddet över ögonen

Boris Benulic

"Ställer du dig inte frågan om det finns en ordning, en plats och en gemenskap där det inte är nödvändigt att sitta isolerad tills Stefan Löfven blåser i visselpipan?"

Grant Wood skildrade i sina målningar under 1920- och 1930-talet arbetande människor på land och i stad i Iowa. ”Middag för skördearbetare” skapades 1934.

Ibland yttrar jag mig om oräkneligt många skeenden i samtiden. För att inte tala om att jag tydligen nödvändigtvis måste ha åsikter om denna samtids förhistoria … och dessutom om framtiden.

Ha fördragsamhet. Det är famlande försök att försöka första vad de som deltar i det offentliga samtalet pratar om. För oftast förstår jag inte riktigt vad de säger och hur de tänkt innan de talar.

Jag letar efter utgångspunkten för deras ståndpunkter. Vilken grund står de på när de betraktar världen?

Jag inser mer och mer att mina grundläggande antaganden utgår från ett helt annat sätt att se på tillvaron än vad som förekommer i det där offentliga samtalet. Vare sig detta samtal förs vid ett fikabord eller i en TV-soffa.

Som det här med frågan om hur vi ska hantera covid-19. Här ska alla försöka hitta ett korrekt förhållningssätt som reglerar saker som individens hälsa, individens frihet och individens möjlighet att försörja sig eller utbilda sig.

Och då ska det stiftas lagar, regler och förordningar. 

Och i Sveriges fall ska statens makt stärkas, regeringen få extraordinära befogenheter.

För mig är utgångspunkten bonden, poeten och filosofen Wendell Berrys ord:

”Gemenskapen - i dess fulla mening: en plats och alla dess varelser - är hälsans minsta beståndsdel - och att tala om hälsan hos en isolerad individ är logiskt omöjligt”.

”Platsen” är alltid det viktiga för Wendell Berry. Vilka omger du dig med? Och med vad? Du blir vare sig fri eller frisk som individ om du inte ingår i en sådan gemenskap. Den är levande och skapas inte med hjälp av statliga påbud.

Vill du därför egentligen verkligen se den nuvarande ordningen som god? Din nuvarande plats (i Wendell Berrys mening) som sund?

Ställer du dig inte frågan om det finns en ordning, en plats och en gemenskap där det inte är nödvändigt att sitta isolerad tills Stefan Löfven blåser i visselpipan?

En del tror att Sveriges nuvarande problem beror på att vi har för få skyddsmasker och respiratorer. Och ja, för de gamla som drabbas är det definitivt ett problem – eller mer korrekt – ett symptom på samhällssjukan.

Sveriges krankhet och ohälsa beror på att vi inte lever i ett levande samhälle, i naturliga gemenskaper.

Nej, jag pläderar inte för att alla ska återvända till att bruka jorden (vilket i och för sig fler borde göra). Den naturliga gemenskapen kan givetvis existera i städer, kontor och verkstäder … och hem.

Jag pläderar för ett samhälle där människor förenas av sin syn på värdet av arbete, familj, vänskapsband, kunskap ( i alla dess olika former) och en känsla för den egna bygden (vare sig det är Råsunda eller den östgötska slätten).

Ett samhälle där människor förenas av kultur, språk, mentalitet, ekonomi och ett gemensamt territorium (en nation helt enkelt, som de ryska bolsjevikerna definierade begreppet 1912). 

Ett samhälle av rotlösa individer är ett samhälle där människor sitter tätt intill varandra på uteserveringarna och halvfulla dreglar på varandras axlar … trots riskerna.

Ett samhälle av rotlösa individer är ett samhälle där människor sliter i klädtrasor och i varandra för att kunna fynda på MQ:s konkursutförsäljningar … trots riskerna.

Sådana beteenden botar inte människors vilsenhet. Men denna vilsenhet botas heller inte genom påbjuden isolering.

Tanklös idioti kan inte regleras bort av staten.

Om covid-19 och våra reaktioner på influensan inte får fler att inse vad Sverige verkligen saknar … då hjälper det inte om vi alla lindar in oss i munskydd från topp till tå. Det skapar inte de där fungerande gemenskaperna där människor känner och litar på varandra i alla avseenden.

Och när dagen kommer då Stefan Löfven blåser i visselpipan och ropar fritt fram så kommer än fler än mer rotlösa individer träda ut i ett än trasigare samhälle.

… sedan kommer nästa pandemi …

Krönikor

När makt får ersätta brist på auktoritet*

Boris Benulic

Kan man under lugna förhållanden under åratal inte hitta ett ledigt, säkert sammanträdesrum ska man väl inte anförtros att under kristider få rätt att okontrollerat kontrollera medborgarnas offentliga rum.

”Om följderna av dåligt styre” ingår i en serie fresker som målades av italienaren Ambrogio Lorenzetti 1338-1339. Tio år senare dog han under pesten.

Att Stefan Löfven och hans närmaste nu ser till att få extraordinära befogenheter har diskuterats en del på principiella grunder de senaste dagarna.

Det är att göra frågan onödigt komplicerad.

Kommer ni inte ihåg …

För tre år sedan var det ett visst liv om att ledande socialdemokratiska politiker i regeringen och dess stab … som Anders Ygeman, Anna Johansson, Peter Hultqvist och Ann Linde agerat slött, ointresserat och nonchalant när de fått veta att Transportstyrelsens hela databas kontrollerades av företag som inte var kontrollerade och att även säkerhetsklassade uppgifter borde vara tämligen lätt tillgängliga för främmande makt.

Stefan Löfven drogs aldrig in i det hela eftersom hans hord började agera som hird och för att skydda honom förklarade att de inte hade kunnat informera sin ledare om situationen eftersom en lämplig lokal för att lämna sådan information inte hade kunnat uppbringas. Någonsin.

Det hela slutade med näsknäppar åt Anders Ygeman och Anna Johansson som fick lämna taburetterna. Ygeman är redan tillbaka, nu som minister för bland annat IT-frågor.

Ann Linde som fick kritik av konstitutionsutskottet bestraffades av sitt parti med att bli utrikesminister.

Peter Hultqvist och Stefan Löfven vandrade vidare oberörda.

Som sagt … låt oss strunta i de principiella frågorna … vill vi av praktiska skäl ge dessa personer utökade befogenheter?

Kan man under lugna förhållanden under åratal inte hitta ett ledigt, säkert sammanträdesrum ska man väl inte anförtros att under kristider få rätt att okontrollerat kontrollera medborgarnas offentliga rum.

PS. Den som bli fick socialdemokraternas syndabok var statssekreteraren i statsrådsberedningen - Emma Lennartsson. Hon tog på sig skulden och avgick.

Vad hon gör i dag? Hon är Magdalena Anderssons högra hand och har det direkta ansvaret för alla de ekonomiska stödpaket som ska hålla hushåll och företag flytande under pandemin.

…………

*Rubrikens utgår från ett citat av den tyske filosofen Ernst Bloch; "När man inte har auktoritet behöver man makt". Det är en del i hans resonemang om hur auktoritet växer ur ett sammanhang där man i verklig mening är en representant för en grupp, ett skikt eller en klass - detta står i motsättning till dem som i det demokratiska samhället strävar efter att få politisk makt genom att säga sig företräda så många som möjligt. Som vi sett de senaste årtiondena - även i Sverige - leder ett sådant manövrerande till svaga institutioner, ryggradslösa politiker utan verklig auktoritet … och de kan bara lösa situationen genom att försöka skaffa sig makt som inte är underställd andras kontroll. Den som har auktoritet utövar sitt styre i ett organiskt sammanhang.

Den som låter sina handlingar styras av vad som kan ge majoritet i ett val och inte efter vad som är bäst för nationen kommer till slut att vara tvungen att vända sig öppet mot nationen … och har egentligen gjort det redan tidigare … i Sveriges fall genom attacker på kultur och traditioner.

Artiklar, Nätmagasin

Långsamhet och ledarskap

Boris Benulic

"Men när jag tänker på Reinfeldt och Löfven funderar jag dock på om vi faktiskt inte står inför ett ännu värre fenomen; politikern som inte ens inser att han är obildad – eller fasansfulla tanke – kanske till och med är stolt över det."

Jefferson vid sitt skrivbord – utan dator.

När Thomas Jefferson 1809 träder in i den festsal där man firar att James Madison under dagen installerats som USA:s president känner han sig lättad. Ansvaret är inte längre hans, men han är litet osäker på hur han ska föra sig. Efter en stund blir han stående med John Quincy Adams, tidigare en av Jeffersons hårdaste motståndare. De står en mycket lång stund och diskuterar Homeros, Vergilius samt några av antikens mindre kända diktare. Därefter bjuder Jefferson ett artigt farväl och drar sig tillbaka för kvällen.

Svenska politikers framträdanden de senaste dagarna får mig att tänka på det mötet och det samtalet. Vi har påmints om årsdagen av förre statsministern Fredrik Reinfeldts öppna era hjärtan-tal, dels har nuvarande statsminister Stefan Löfven hållit sommartal och lovat att de ska skatteutjämna så att rika kommuner ger mer till små och fattiga landsbygdskommuner. (Finns det några rika kommuner kvar?)

Jag föreställer mig vad dessa två statsministrar skulle kunna konverserat om ifall de mötts vid vaktombytet en gång i tiden. Magnus Ugglas senaste skiva? Om Camilla Läckberg eller Mari Jungstedt skriver bäst? Hade någon anslutit sig till dem och försökt diskutera Homeros hade de väl båda svarat att de inte var intresserade av trav.

Nu kan det verka snobbigt att jämföra dessa fyra politiker. Men brist på bildning är ett problem. Obildade politiker gör ett samhälle dummare.

Sverige skiljde sig inte en gång i tiden principiellt från 1700- och 1800-talets USA. De främsta ur de olika klasserna, stånden och de sociala skikten gav sig högst motvilligt in i politiken. Det gäller inte bara dem som hade gods, gårdar och bruk – I Sverige märks det tydligt i ledande socialdemokraters dagböcker hur de då och då sorgset frågar sig varför de ödar sin tid med slitet i regering och kammare under 1900-talets första hälft. Det kan ha berott på deras genuina bildning.

Därmed inte sagt att bildning är en garant för att en person ska bli en klok politiker. Det enda jag säger är att brist på bildning är en garanti för att vi står inför en dålig ledare för nationen.
Men när jag tänker på Reinfeldt och Löfven funderar jag dock på om vi faktiskt inte står inför ett ännu värre fenomen; politikern som inte ens inser att han är obildad – eller fasansfulla tanke – kanske till och med är stolt över det.

Och glöm invändningen att tillvaron är mer komplex i det moderna samtida samhället, och att politiker inte har tid med att vara mer än just politiker. Jefferson hade ett stort gods som han ägnade mycket tid åt, han vigde också sina dagar åt grundliga studier i allt från botanik till främmande språk, ekonomi och antikens historia. Han upprätthöll en extremt omfattande korrespondens, han grundlade universitet och lärosäten, skrev självständighetsförklaringen och några grundläggande konstitutionella dokument – Och så stack han emellan med att vara president, politiker och diplomatiskt sändebud.
Och det var innan internet, mobiler och 5G.