Långsamhet och ledarskap

"Men när jag tänker på Reinfeldt och Löfven funderar jag dock på om vi faktiskt inte står inför ett ännu värre fenomen; politikern som inte ens inser att han är obildad – eller fasansfulla tanke – kanske till och med är stolt över det."

Jefferson vid sitt skrivbord – utan dator.

När Thomas Jefferson 1809 träder in i den festsal där man firar att James Madison under dagen installerats som USA:s president känner han sig lättad. Ansvaret är inte längre hans, men han är litet osäker på hur han ska föra sig. Efter en stund blir han stående med John Quincy Adams, tidigare en av Jeffersons hårdaste motståndare. De står en mycket lång stund och diskuterar Homeros, Vergilius samt några av antikens mindre kända diktare. Därefter bjuder Jefferson ett artigt farväl och drar sig tillbaka för kvällen.

Svenska politikers framträdanden de senaste dagarna får mig att tänka på det mötet och det samtalet. Vi har påmints om årsdagen av förre statsministern Fredrik Reinfeldts öppna era hjärtan-tal, dels har nuvarande statsminister Stefan Löfven hållit sommartal och lovat att de ska skatteutjämna så att rika kommuner ger mer till små och fattiga landsbygdskommuner. (Finns det några rika kommuner kvar?)

Jag föreställer mig vad dessa två statsministrar skulle kunna konverserat om ifall de mötts vid vaktombytet en gång i tiden. Magnus Ugglas senaste skiva? Om Camilla Läckberg eller Mari Jungstedt skriver bäst? Hade någon anslutit sig till dem och försökt diskutera Homeros hade de väl båda svarat att de inte var intresserade av trav.

Nu kan det verka snobbigt att jämföra dessa fyra politiker. Men brist på bildning är ett problem. Obildade politiker gör ett samhälle dummare.

Sverige skiljde sig inte en gång i tiden principiellt från 1700- och 1800-talets USA. De främsta ur de olika klasserna, stånden och de sociala skikten gav sig högst motvilligt in i politiken. Det gäller inte bara dem som hade gods, gårdar och bruk – I Sverige märks det tydligt i ledande socialdemokraters dagböcker hur de då och då sorgset frågar sig varför de ödar sin tid med slitet i regering och kammare under 1900-talets första hälft. Det kan ha berott på deras genuina bildning.

Därmed inte sagt att bildning är en garant för att en person ska bli en klok politiker. Det enda jag säger är att brist på bildning är en garanti för att vi står inför en dålig ledare för nationen.
Men när jag tänker på Reinfeldt och Löfven funderar jag dock på om vi faktiskt inte står inför ett ännu värre fenomen; politikern som inte ens inser att han är obildad – eller fasansfulla tanke – kanske till och med är stolt över det.

Och glöm invändningen att tillvaron är mer komplex i det moderna samtida samhället, och att politiker inte har tid med att vara mer än just politiker. Jefferson hade ett stort gods som han ägnade mycket tid åt, han vigde också sina dagar åt grundliga studier i allt från botanik till främmande språk, ekonomi och antikens historia. Han upprätthöll en extremt omfattande korrespondens, han grundlade universitet och lärosäten, skrev självständighetsförklaringen och några grundläggande konstitutionella dokument – Och så stack han emellan med att vara president, politiker och diplomatiskt sändebud.
Och det var innan internet, mobiler och 5G.

Kommentera