"Den som strävar efter att ordna det så bra som möjligt för sin familj anses i utredningen bidra till den ökade ojämlikheten."

Per Molander har varit ordförande i Jämlikhetskommissionen som nu lagt fram sitt betänkande.

Resultatet av den ökade invandringen de senaste tio åren är att du som har ett arbete, äger din bostad, har familj och sparar och planerar för din och deras framtid kommer att få försämrade villkor.

Dessutom kommer du att leva i ett land där opinionsbildningen styrs hårdare och där det offentliga vill att det är obligatoriskt för dina barn att börja förskolan vid tre års ålder.

Allt enligt vad som föreslås i den statliga utredning som överlämnades till Magdalena Andersson 6 augusti, Jämlikhetskommissionens betänkande ”En gemensam angelägenhet” (SOU 2020:46)

Jag har läst utredningens 528 sidor och redovisar här några av de åtgärder som anses vara nödvändiga för att Sverige ska överleva som nation. De föreslagna ingreppen är till för öka jämlikheten och integrera de invandrare utan vilka landet påstås gå under.

”Tidsfaktorn är viktig. Sverige har ett fönster på kanske tio till femton år för att utnyttja en demografisk situation som är gynnsam, under förutsättning att de som är i arbetsför ålder också finner en plats på arbetsmarknaden.” (s. 18)

Med ”demografisk situation som är gynnsam” syftar man på dem som invandrat, de anses utgöra ett nödvändiga tillskott av personer i lämplig ålder. 

Det konstateras också att det är ”nödvändigt att utforma politiken med detta bredare perspektiv”.  Det räcker inte med de lagar, regler och bidrag som finns i dag. Staten måste gripa in djupare i människors liv är det entydiga budskapet. Men det gäller i första hand dem som i olika avseenden anses ha mer ”fysiskt och finansiellt kapital, humankapital och socialt kapital”. Det är de mer än andra som får se sitt liv påverkas. För ett uttalat mål för utredningen är att anvisa hur ”jämlikheten” ska ökas.

Den som strävar efter att ordna det så bra som möjligt för sin familj anses i utredningen bidra till den ökade ojämlikheten:

”Föräldrar försöker på olika sätt skapa så gynnsamma förutsättningar för sina barn som möjligt, och det kommer därför på sikt inte att råda jämlika förutsättningar, om ingen utjämning av utfall sker.” (s. 22)

Och det är staten som ska utjämna detta utfall, bland annat genom insatser på skolområdet:

”Samtidigt är ett väl utbyggt utbildningssystem ett av de viktigaste instrumenten för att jämna ut livschanser och för att skapa och vidmakthålla jämlikhet i ett samhälle.” (s. 24)

Ett väl utbyggt utbildningssystem innebär för utredarna att:

”Mot bakgrund av de tidiga uppväxtårens stora betydelse bör obligatorisk förskola för barn från 3 års ålder prövas och utvärderas.” (s. 49)

Det kommer inte att löna sig att protester om man inte vill se sitt barn tvingas in i förskolan vid tre års ålder för:

”En direkt konsekvens av dessa utgångspunkter är att de politiska problem som rör uppväxtförhållanden och det tidiga livets villkor ska ses ur barnets synvinkel. Föräldrar är normalt företrädare för barnen, men i de fall då det uppkommer konflikter mellan barnens och föräldrarnas intressen är det barnens bästa som ska ges företräde.” (s. 37)

Och barnets bästa har ju definierats som att det ska börja skolan så tidigt som möjligt.

Det erkänns dock i utredningen att skolan i dag brottas med problem: 

”Utrikes födda uppvisar stadigt sämre resultat. (s. 26) 

”… akut och långsiktig brist på kompetenta lärare. (s. 26)

Problemen anses bero på fel i den politik som förts när det gäller hur utbildningen  organiseras, inte på för många nya utländska elever. Men man medger i viss mån att invandringen efter sekelskiftet inneburit nya utmaningar:

” Vad som har komplicerat frågan efter sekelskiftet är ett stort inflöde av både flyktingar och arbetskraft från geografiskt och kulturellt mer avlägsna länder.” (s. 28)

Man diskuterar dock inte alls möjligheten av dessa kulturer inte är förenliga med svensk kultur utan konstaterar att allt är svenskarnas fel som inte ställt om i tid till en bättre mottagning:

”Detta ställer större krav på anpassningsåtgärder.”

Ansvaret ligger på Sverige och dess invånare.

Genomgående i utredningen ses det inte som ett problem i sig att den absoluta merparten av invandringen efter sekelskiftet kommer från den muslimska kulturkretsen. Ingenstans diskuteras åtgärder mot seder och bruk hos invandrare från denna kulturkrets.

I två fall gör man försynta påpekanden: 

” Mödrar med muslimsk bakgrund bör upplysas om riskerna för fosterutvecklingen med fastemånaden Ramadan.” (s. 284) samt att:

 ”Den fria etableringsrätten har också försvårat försök från det offentligas sida att integrera barn från olika miljöer.  (s. 48)

Det senare konstaterandet är ett mycket milt sätt att beskriva de problem som präglar muslimska friskolor.

För utredarnas finns det ett problem till förutom att de statliga bidragen och stöden är otillräckliga för de nya invandrarnas behov – och det problemet är fördomar. Utredningen påpekar därför vikten av att opinionsbildningen styrs hårdare genom tydligare signaler från politikerna:

”Politiken, massmediebilden och den offentliga debatten spelar stor roll för hur tendenserna förstärks eller försvagas. Vilka möjligheter till samarbete som skapas och vilka signaler som sänds ut från ledande politisk nivå har därför stor betydelse för vilken väg utvecklingen tar. Mätningar i Sverige pekar mot en sjunkande tillitsnivå, framför allt i ekonomiskt sårbara grupper som arbetslösa och sjukskrivna. ” (s. 29)

Pensionärer som klagar på sin pension kan alltså räkna med uppfostrande artiklar framöver.

Ojämlikheten är alltid definierad som ett objektivt problem när det gäller invandrare, som en fråga om sociala villkor och ekonomi, när det gäller pensionärer och svenska arbetslösa är sämre objektiva villkor inte ett problem som måste åtgärdas. Däremot är det ett problem om de har en negativ attityd till att de har sämre villkor än nyss invandrade. 

De nya invandrarnas ”ökade ojämlikhet” beror: ”… huvudsakligen av politiska beslut och i viss utsträckning av uteblivna beslut, såsom att inte justera transfereringar i paritet med utvecklingen av reallönerna.” (s. 34)

De som arbetar får en bättre inkomstutveckling över tid än de som lever på bidrag. Alltså ska bidragen höjas. Vilka ska då bekosta detta?

Du som äger en villa eller en bostadsrätt kommer att få betala.

”Beskattningen av ägt och hyrt boende bör harmoniseras. Skatt eller avgift på ägda bostäder bör vara proportionell utan tak ovanför ett visst lägstabelopp. Värdeökningar på boende bör beskattas som andra kapitalvinster.” (s. 54)

Den vinst du kan göra vid försäljning av ditt boende ska alltså ökas från 22 procent till 30 procent som är skattesatsen i dag för kapitalvinster. Men samtidigt föreslår utredningen att skattesatsen för kapitalvinster ska öka:

”Skatten på kapitalinkomster bör höjas, med riktpunkten att en enhetlig skattesats ska gälla för alla kapitalinkomster. Arvs- och gåvoskatt bör återinföras, och förutsättningarna för en förmögenhetsskatt bör utredas.” (s. 60)

Ojämlikhet skapas i utredarnas ögon av att människor arbetar, sparar, investerar och ofta gör detta för att ge något till sina barn.

Det skapar för utredarna en slags dubbel ojämlikhet. Dels får den som skapar något som kan ärvas det bättre än många andra – dels får dennes barn bättre förutsättningar i sitt liv. Något som för utredarna är fundamentalt orättvist – framförallt gentemot dem som har invandrat. 

En annan möjlig inkomstkälla som utredarna pekar på är momsen på mat. Den kan fördubblas:

”… en höjning av momsen på livsmedel till standardnivån 25 procent med kompensation till barnfamiljer och låginkomsthushåll – netto 15 miljarder kronor.”

(I morgon fredag går vi vidare och diskuterar utredningens syn på segregering, fördomar, familjen, brott, arv och miljö. På lördag går vi igenom vilka som arbetat med utredningen och vilka följder den kan tänkas få.

"Man låter en massa människor lura sig in i landet och ordnar sedan ett verk som ska hantera att de fortsätter att hitta på saker."

När det gäller att förflytta pengar från arbetande människor till icke-arbetande har staten utvecklat en förvånansvärd fingerfärdighet.

Det mest omfattande fusket med bidrag i det här landet är rimligen det som sker när personer som påstår sig vara flyktingar släpps in i landet och därefter uppbär bidrag eftersom de inte har någon större lust att vare sig lära sig svenska, utbilda sig eller söka jobb.

Om detta säger regeringens utredare Anne Marie Begler ingenting när hon i dag på DN Debatt upplyser oss om hon kommit fram till att det bör inrättas en ny myndighet som utreder: ”välfärdsbrott”:

”Det kan handla om målvakter i välfärdsbolag, lånade eller stulna identiteter, skenanställningar, påhittade eller överdrivna assistans­behov, överdrivna eller dolda inkomster, tandvård som inte utförts men ändå debiteras, studiestöd för fiktiva studier, med mera. Felaktiga uppgifter kan lämnas till en myndighet för att få utbetalningar från en annan myndighet.”

Men själva grundbedrägeriet gör man ingenting åt.

Det är som vanligt när det gäller staten under senkapitalismen. Dess byråkrati tillväxer ständigt genom att peka på de brister och problem som finns – kaoset som uppkommer därför att byråkratin i andra delar av staten inte gör sitt jobb eller till och med ägnar sig åt rent destruktiv verksamhet.

Man låter en massa människor lura sig in i landet och ordnar sedan ett verk som ska hantera att de fortsätter att hitta på saker.

Och att lösningen skulle vara att samköra en massa myndigheters egna datasystem som uppenbarligen inte fungerar och har stora brister verkar inte överdrivet begåvat. Det lär bara leda till att det behövs en eller flera nya myndigheter i framtiden. För inom informationsbehandling gäller ju principen att stoppar man in skräp så får man ut skräp. I svensk statsförvaltning i dag gäller dock principen att stoppar man in skräp så stannar skräpet kvar, det kommer inte ens ut som nytt skräp. En gång  anställd inkompetent byråkrat förblir för alltid anställd i apparaten.

En rimlig ordning är att staten fungerar enligt principen att den ska övervaka att människor får rå sig själva. Den ska garantera yttre skydd och inre ordning. I övrigt ska medborgarna få behålla åtminstone 80 procent av de det arbetar ihop och efter bästa förmåga ordna sina liv själva.

Den enda nya myndighet vi behöver är en som monterar ner staten såsom vi känner den nu så att landet kan återställas till vad det en gång var.

Begler och hennes medarbetare avslutar sin deklaration med orden:

”Ambitionen måste vara att inte en enda skattekrona ska hamna i fel ficka.”

Det är mycket enkelt att åstadkomma. Bort med tassarna ur våra fickor så stannar pengar där de hör hemma.

"Antagligen beror det på att antalet spelmissbrukare ökat. Dessa tänker likadant när det gäller skatten."

I söndagens program grubblade vi över att så många uppvisar självskadebeteende.

Paolo Roberto. Ett nöt. Men hans hasselnötsglass kan jag varmt rekommendera. Vi lyckades dock staka ut Robertos framtida karriär.

Handels. Fackföreningen som utesluter en klubbordförande på grund av medlemsskap i SD. En fackförening ska ägna sig åt löner och arbetsvillkor inte ha åsikter om förtroendevaldas inställning i andra frågor. Förhandlar de dåligt så väck med dem. Inte annars.

Telengana, delstat i Indien. Inför planekonomi och låter politiker bestämma var, när och hur bönderna ska odla. Vi kan nog utgå från att delstaten i framtiden inte kommer att kunna fortsätta exportera ris till resten av landet.

Svenska folket. Visar sig enligt en undersökning var till och med mer villiga än tidigare att betala skatt, rent nordkoreanska siffror uppvisas. Antagligen beror det på att antalet spelmissbrukare ökat. Dessa tänker likadant när det gäller skatten. Det blev ingen vinst förra gången men om jag satsar igen så… om jag skickar i väg merparten av det jag tjänat till byråkratin en gång till så kommer rättsväsende, polis, skola och omsorg äntligen att börja fungera. Jackpot. Vi kanske till och med får en krigsmakt och en tungviktsmästare i boxning och sol på midsommarafton.

Eller så vill svenskarna visa att de är ett folk av gentlemen, eftersom Leo Tolstoj menade att det som definierade en sådan var att han betalade sina spelskulder även när han visste att den som vunnit fuskat.

Det blev helt enkelt nödvändigt att efter dessa nyheter diskutera något uppiggande … och det fick bli frågan om vad som behövs för att vi ska få en ny aristokrati i riket. 

Skatter bör man sky som pesten, speciellt med tanke på att lusten att beskatta ibland kan bidra till verklig pest.

Försäljerska av lemonad i Paris. Dock från en senare period än när pesten förhärjade staden.