Artiklar

Röda moskéer tåga vi förbi, glatt kring nejden hörs vår melodi: Allahu akbar

Boris Benulic

Den planerade moskén i Karlstad. Minareten blir 22 meter hög. Kostnaden cirka 22 miljoner för hela bygget. Arbetslösheten bland invandrare är 22 procent i staden. Det måste vara något speciellt med talet 22 i Karlstad.

President Erdogan måste med förundran lyssna på de rapporter han får från sina anhängare i Sverige. Antagligen tycker han väl att tillvaron på ett grundläggande sätt är obegripligt orättvis.

När han ska krossa de sista resterna av sekulära inslag i det turkiska samhället och staten tvingas han mobilisera turkiska fallskärmsjägare (kortväxta, elaka, väldigt håriga och väldigt onda typer), sitt eget livgarde (långa, elaka, håriga och väldigt onda typer) samt allsköns lynchmobbar och pöbel (av medellängd men även de väldigt onda, dock av varierande hårighetsgrad).

Allt för att islam ska dominera.

När hans anhängare i Sverige däremot ska tillförsäkra sig plats och utrymme ser de bara till att det fattas rätt beslut i en kommunal nämnd, typ socialnämnden eller kultur- och fritidsnämnden, Vips har man infört könsapartheid och segregerade fritidsgårdar och simhallar. Här räcker det med ett klubbslag i bordet, i Turkiet måste man slå klubborna i huvudet på folk.

Och i Karlstad räcker det med ett klubbslag i stadsbyggnadsnämnden om man ska få tillstånd att bygga en ny stor moské.

17 juni i år beslutade en oenig stadsbyggnadsnämnd att Islamiska Kulturföreningen skulle få tillstånd att bygga en moské.

SD, KD och M röstade mot, men det räckte inte då S, L, C, V och MP röstade för och förslaget antogs med sju röster mot fyra.

Rauf Ahmadi är Islamiska Kulturföreningens ordförande och den som i åratal stått i förgrunden för föreningens kamp för en ny moské och han uttryckte omgående sin stora glädje. Och överklagandena tar han lätt på. Han är övertygad om att religionsfriheten kommer att segra.

Hans förening säger sig vilja befrämja islamsk kultur och eftersom det numera bor många muslimer i Karlstad måste det enligt dem byggas en moské som är 1 171 kvadratmeter, och i två plan.  Och en minaret som blir 22 meter hög.

Den kommer att kosta minst 20 miljoner att uppföra och Ahmadi har sagt att föreningen ska bekosta den själv. Inga pengar från Turkiet eller Saudiarabien.

En förening som vill befrämja islamisk kultur och sprida Koranens budskap skulle kanske kunna finna bättre bruk för de 20 miljonerna.

I Koranen slås det fast att alla arbetsföra personer måste arbeta för att tjäna sitt levebröd. Den som är fysiskt och psykiskt tillräknelig får inte bli en börda för familjen eller staten genom sysslolöshet. 

I Karlstad i dag är 22 procent av invandrarna öppet arbetslösa. Vi kan lugnt utgå från att de flesta av dem kommer från den muslimska kulturkretsen.

En rimlig fråga att ställa sig är om Islamiska Kulturföreningen lagt ner lika mycket tid och energi på att föra ut Koranens budskap om att man inte ska vara en börda för staten som på att kämpa för att få bygga en moské?

Ingen av dessa frågor har synts i den offentliga debatten i Karlstad, inte ens från dem som säger nej till moskén.

Att kommunens valda politiker röstade igenom förslaget på detaljplanen som tillåter ett moskébygge kan bero på att de inte tycker att det är så viktigt att människor arbetar för att försörja sig. Det är viktigare att de har en plats där de kan träffas och idka ”samvaro” i kafédelen, lyssna på föredrag eller förstås be. Då får det väl bli en moské till muslimerna.

Dock är jag inte så säker på att kommunens politiker har någon riktig klar bild av vad en kommun ska ansvara för. Och då blir det förstås svårare  att fatta rätt beslut.

Innan kommunfullmäktige sade ”ja” till detaljplanen som tillät en moské lyssnade man på medborgarnas åsikter och farhågor. Dessa sammanfattades och kommunens svar på frågorna lades ut på dess hemsida. Den som studerar de dokumenten kommer att klia sig blodig i skalpen i sina försök att förstå.

Många av dem som ställt frågor har varit kvinnor som uttryckt oro och rädsla för sin säkerhet i området om stora grupper muslimska män ska hänga runt moskén.

I sitt svar uttrycker kommunen ingen åsikt om detta skulle kunna vara ett reellt problem eller inte utan man säger bara: 

”Det ingår inte i kommunens uppdrag att säkerställa lag och ordning det är en polisiär uppgift.”

Intressant.

Anta nu att Bandidos planerar att överta ett hus i Karlstad, bygga om det och muromgärda det. Grannarna protesterar.

Kommer kommunens svar då också att vara: ”Det ingår inte i kommunens uppdrag att säkerställa lag och ordning det är en polisiär uppgift.”? Eller kommer man på olika sätt försöka hindra Bandidos förvärv av fastigheten?

Om kvinnor i Karlstad kräver mer belysning i parker och på gatorna för att kunna känna sig tryggare kvälls- och nattetid kommer också då kommunens svar att vara: ”Det ingår inte i kommunens uppdrag att säkerställa lag och ordning det är en polisiär uppgift.”

Skulle inte tro det i något av de två fallen.

Förklaringen är att kommunfullmäktiges majoritet anser det vara ett övergripande mål att främja ett mångkulturellt samhälle. Det är bra i sig. Och då är det klart att det ska byggas en moské. Då blir all hänsyn till människors oro ointressant och viftas undan med ett ”Det är inte vårt bord.”

Studerar man de kommunala dokumenten vidare hamnar man hos Stadsbyggnadsnämnden. Det är den som fattar de slutgiltiga besluten och fastställer att moskéns ritningar står i överensstämmelse med detaljplanen.

Stadsbyggnadsnämnden godkände alltså det hela och den ansvarige tjänstemannen konstaterade belåtet i sin föredragning inför nämnden att:

”Föreslagen utformning har efter flertal möten med reviderats för att i dialog uppnå en intressant lösning på hur enpastedGraphic.pngorientalisk samlingslokal kan exteriört utformas i enlighet med den nordiska bebyggelsehistoriska kontext som detaljplanens bestämmelser föreskriver.”

Det betyder alltså att nämndens tjänstemän som ska bereda frågan för beslut har bromsat processen med hänvisning till att den tänkta moskéns utseende inte var tillräckligt nordisk.

Här börjar det verkligen bli snurrigt.

Vad hade hänt om Islamiska Kulturföreningen hävdat att de inte ville ha mörkröd fasad utan att religionsfriheten givetvis måste stå över detaljplanens önskemål om utseende? I moskéarkitektur är traditionellt blått, guld och grönt de viktiga färgerna. Inte falurött. Klarrött kan förekomma som begränsat dekorativt inslag i tidig andalusisk moskéarkitektur och det finns större moskéer på Sri Lanka och på Filippinerna som är rosa.

Men faluröda fasader. Allah förbjude.

En sådan kulturstrid hade varit intressant. Rimligen skulle – tyvärr – Islamiska Kulturföreningen segrat.

Och det visar vilket märkligt land detta blivit.

Oron för att det finns en stark salafistisk gruppering bland dem som stridit för moskén har kommunens ”ja”-sägande politiker viftat undan med hänvisning till att det också finns andra muslimska riktningar i kulturföreningen.

Men se på de senaste 30 årens erfarenhet i den muslimska världen – det är extremisterna och salafisterna som tar kontrollen – över hela samhällen.

Men just i Karlstad kommer det inte att ske.

Kanske därför att moskén fått ett ”nordiskt” utseende?

Själv tycker jag fortfarande att det ser ut som en moské.

Men jag har väl inte varit runt i Värmland tillräckligt mycket och studerat den ”bebyggelsehistoriska kontexten”. Det kanske är vanligt med kupoler och 22 meter höga minareter i Deje och Sunne?

Låt oss gå tillbaka till vår utgångspunkt. 

Turkiet och Erdogan. I fredags återinvigdes Hagia Sofia som moské.

Många i västvärlden tycker det är fel. De anser att Hagia Sofia fortsatt borde få vara ett museum.

Vad bryr sig väl Erdogan om det?

Men jag ser ingen större vits med att politiker, präster, patriarker och prelater protesterar.

Det är inte där striden står.

Det är här och nu.

En rimlig svensk (och europeisk politik) borde vara att för varje kristen kyrka som stängs i den muslimska världen stänger vi en moské.

Och vi tillåter inte några nya att byggas.

Religionsfrihet blir bara ett tomt ord om man tillåter islam att breda ut sig, islam är raka motsatsen till religionsfrihet. Till de flesta former av frihet.

Artiklar, Nätmagasin

Koranen och koloniseringen

Boris Benulic

"Om religionen nu är så viktig för de muslimer som säger sig vara mot islamism att de vill att det svenska samhället anpassar sig efter vad deras religion kräver av dem – varför utvecklar de inte då en massrörelse för att fördriva fundamentalisterna som de anser vantolkar Koranen?"

Essäer, Nätmagasin

Gängkrig är en våldsam kulturkrock

Boris Benulic

Varför skulle just religionsfriheten vara en allomfattande och total frihet?

Ännu en skjutning. Ännu ett ouppklarat brott i statistiken.

Artiklar, Nätmagasin

Om islams omöjlighet

Boris Benulic

En religion som utvecklats i fel riktning, som bara blir alltmer förtryckande för de egna troende och farlig för de icke-troende måste mötas med förbud i västvärlden.

Det finns en mycket märklig argumentationsgång som dyker upp i diskussioner om islamistisk terror; den innebär att man hävdar att de som är islamistiska terrorister inte vet något om islam.
Argumentet finns i två varianter.
1. Terroristen har ett dåligt grepp om Koranen, typ: han kan inte recitera tillräckligt många suror.
2. Om nu terroristen ändå visar sig kunna recitera ett inte föraktligt antal suror så säger man att han inte förstår deras innebörd och att de är tagna ur sitt sammanhang.

Argumentet framförs gärna av representanter för det muslimska prästerskapet och upprepas förstås mer än villigt av icke-muslimer som tror att frågan egentligen gäller sådant som muslimska invandrares rättigheter i deras nya land.
Och det är ju inte det en debatt kring dessa frågor egentligen gäller.

De tidiga kristna frälstes och värvades under en period då den teoretiska grundvalen var svag – och dessutom lite känd – det som höll samman de urkristna församlingarna var ju tankar och bud så enkla att de i dag närmast skulle uppfattas som memer.

Inte ens de tolv apostlarna värvades av Jesus genom mer ingående teoretiska resonemang. Det var inga föreläsningar från Jesus sida som fick Filippos, Tomas eller Jakob att hänga på. Andreas och Petrus fick förvisso en rejäl fiskfångst – men som teologisk skolning lämnar det väl en del att önska.

Alltså – frälsning och omvändelse till en tro är (oavsett religion) ofta en fråga om en uppenbarelse i ögonblicket – en upplevelse av något större – inte en följd av idogt tragglande av skrifter och urkunder.

Så en ung invandrare som sitter i svenskt fängelse för misshandel, rån, allmänt småtjuvande och vapeninnehav – och där konverterar till islam gör något som är tämligen vanligt i fängelser.
Här är det värt att påminna om att frälsning i fängelsemiljö inte är förbehållet individer som har sina kulturella rötter i länder som domineras av islam – människor som blir frälsta in i en kristen tro är ju inget ovanligt i sådana miljöer – i USA är det till och med tämligen vanligt.
Men det talas väldigt lite om detta eftersom de som blir kristna under sin tid bakom murarna ofta går in i ett nyktert, skötsamt och strävsamt liv efter frigivningen – i vilket fall går de inte efter frigivningen in hos närmaste skräddare och ber honom sy en självmordsbombarväst.

Eftersom frälsning således i både islam och kristendom kan komma efter uppenbarelse och upplevelse kan vi inte gärna hävda att bindgalna, mordiska IS-terrorister inte har rätten att hävda att de är goda muslimer.
Egentligen lika lite som vi kan frånerkänna Göran Greider rätten att kalla sig kristen efter det att han sett Jesus i sitt kök i Årsta.
Jag skulle kunna hävda att Greider inte är någon riktig kristen eftersom Gud garanterat inte tycker att vi ska betala 99 procent i skatt och bara få behålla en procent som "fickpengar".
Men det vore ju fel sorts diskussion – Gud håller sig inte med partibok eller en skattepolitik.
På samma sätt är en god, fredlig och välintegrerad imams avståndstagande från IS och hävdande att mördarbandet inte står för islam tämligen poänglöst – eftersom medlemmarna i mördarbandet faktiskt uppfattar sig som muslimer.

Tycks det som en orättvis jämförelse? Tycker du att man inte kan jämföra en märklig syn på skatter med mord och terror?

Men den är ju inte det minsta orättvis. Och det är skillnaden i det man jämför som är själva poängen.
Religioners farlighet eller ofarlighet kan inte bedömas efter deras urkunder och ursprungliga berättelser och genom de strider som förts om vilken tolkning som är den rätta.
De kan endast bedömas över tid och genom hur de utvecklas.
Och om vi ser hur kristendomen utvecklats så kan det inom ramen för den förvisso uppstå märkliga riktningar som Svenska Kyrkan eller lätt vrickade frikyrkor med 42 medlemmar i den amerikanska mellanvästern.
Men detta kan inte jämföras med de krafter som utvecklats över tid inom islam – IS, Al-Quaida, Al Nusra, talibanerna – och som om det inte räckte med det har vi stater som Turkiet, Pakistan, och Saudiarabien; stater som förtrycker sina egna invånare (i Pakistan hålls dessutom hundratusentals kristna som slavar) – och de understödjer internationell terrorism.

Det finns inga kristna terrornätverk som med blod och svärd och automatkarbiner och med hänvisning till Bibeln försöker upprätta Guds rike på jorden – och döda otrogna (Det närmaste vi kommer där är väl The Lords resistance army i Uganda.)
Det finns heller inga korsfararstater som understödjer sådana kristna terrornätverk.
Förvisso finns det kristna fundamentalister i USA – men ingen kan ju hävda att de spelat någon roll för landets invasioner i Västasien.

Man behöver inte vara troende av något slag för att inse att kristendomen har bestått provet – den har utvecklats i en fredlig riktning – den kännetecknas mer av sin vilja att hjälpa människor – även de som är av annan tro – eller ingen tro alls. En uppräkning av de övergrepp som begås av präster inom olika kyrkor i dag påminner oss förvisso om offrens lidande – men kan inte på något sätt jämföras med det som sker i islams namn.
Islam däremot fungerar som plattform för olika terrorgrupper och terrorstater som för ett krig inte bara mot dem som anhängarna anser är otrogna och kättare inom islam utan också mot hela västerlandet.

Det har gått 1500 år – och islam fortsätter i sin kulturkrets att vara plattform för och grogrund för förtryck, orättvisor, död och misär.
Rimligen borde religionen därmed ha bevisat sin egen farlighet – vilket förstås inte innebär att varje muslim är en potentiell terrorist eller på minsta sätt ska förnekas fri- och rättigheter.
Det innebär bara att västerlandet måste föra en hård idékamp mot islam och hävda att det är en religion som är oförenlig med de värden som utvecklats i den västerländska civilisationen.

Och det är nödvändigt att snabbt enas om hur och i vilken form religionsutövandet när det gäller islam ska begränsas.

De fri– och rättigheter vi har i västerlandet är ett skydd för att vi ska kunna leva enligt våra grundläggande värden. En religion som islam som utgör ett fundament för en kultur som står mot våra värden och hotar dem kan alltså inte omfattas av religionsfriheten.