Artiklar

Tre ministrar och två löskokta ägg

Boris Benulic

Mitt instegsjobb som städare på regeringskansliet gav mig i går ännu en möjlighet att avlyssna ett samtal mellan några ministrar.

….

(Det knackar på Morgan Johanssons dörr i regeringskansliet).

Morgan: Kom in!

(In träder Annika Strandhäll, med ett vädjande uttryck i ansiktet.)

Annika: Morgan, snälla Morgan. Kan du hjälpa mig?

Morgan: (Ställer sig upp, ler brett och bugar sig chevalerskt framåt men slår då huvudet hårt i skrivbordet). Men aj för satan!

(Annika rusar fram och polerar den lätt blödande blessyren på hans panna med några dokument från Morgans skrivbord).

Morgan: Nej, nej, släpp. Det där är hemliga SÄPO-rapporter som ska återlämnas. Kan väl inte skicka tillbaka dem med blod på. 

Annika: Ajdå. Förlåt. Men du kan väl säga att du blev så upprörd över det du fick läsa att du fick näsblod.

Morgan: Ingen bra idé. Vad ska de då tro när jag lämnar tillbaka hemliga PM med kaffefläckar på? Men strunt samma. Vad kan jag hjälpa dig med.

Annika: Kan du få en ambassadör att protestera mot att SD flög en drönare över mitt hem?

Morgan: Eeh. Beror på… nu förstår jag inte riktigt.

Annika: Ja, men jag tänkte på Poolens ambassadör skulle kunna lämna in en protest. Han ska väl försvara alla poolers rättigheter?

Morgan: För helvete kvinna, kan du inte ens skilja på Polen och poolen?

Annika: Men poolskötaren vi har på somrarna är från Polen, så jag tänkte att det fanns något samband. De från Polen tar hand om poolen. Liksom. Det är väl någon EU-grej eller hur? Han var jättebra. Jag kunde betala honom direkt i handen. Inga krångliga papper och fakturor. Och grannarna gillade honom. I alla fall grannfruarna. De brukade prata om han från Polen med pålen som fixade poolen. Förstod inte riktigt vad de menade.

(Morgan pinar ilsnabbt väg och stänger dörren till sitt tjänsterum).

Morgan: Så. Nu kan ingen höra. Herreminskapare. Säg inte att du betalat någon svart?

Annika: Nejnejnej. Han var vit som du och jag.

Morgan: (Suckar djupt) Men vi måste prata om något annat. Magda ville att jag skulle prata med dig om att du måste komma till skott med slutförvaringen av kärnavfallet. Du måste visa handlingskraft. Visa att det händer något.

Annika: Men du, jag har faktiskt läst på. Och jag har en idé. Tredje steget i processen är att man förvarar det varma, radioaktiva bränslet i bassänger som skärmar av strålningen och kyler ner bränslet. Jag erbjuder mig att upplåta min pool. Det är handlingskraft!

Morgan: Bra tänkt! Handlingskraft och personlig offervilja! Du ställer upp gratis.

Annika: (Spärrar upp ögonen lite mer än vanligt, Morgan flyttar då sig lite bakåt – som vanligt – av rädsla för att ögongloberna ska ploppa ut och likt två löskokta ägg landa på hans hjässa). Lite betalt hade jag väl tänkt mig. Det finns väl bidrag?

Morgan: Jajaja, snacka med Micke på finans. Men du har ju ändå inte löst slutförvarsfrågan. Bränslet ska upp ur bassängen efter 40 år. Kapslas in i koppar och gjutjärn.

Annika: Koppar har jag hur mycket som helst. Många är lite udda förstås. Jag brukar alltid ta med en kopp från varje konferens, möte och hotell. Du fattar, som ett minne. Har ett helt rum fullt med koppar i huset.

Och det där med gjutjärn … jag har några stora grytor från Le Creuset. Det måste väl funka?

Morgan: (Suckar) Och själva slutförvaret? Hade du tänkt gräva ner allt på tomten?

Annika: (Lyser upp) Finns det bidrag för det också? Men jag tänkte lägga det i komposten. Där lägger jag äppelskruttarna. Kärnavfall som kärnavfall.

(Plötsligt hörs någon sparka på dörren. En uppenbart ansträngd röst säger: Kan någon öppna?.

Morgan skrider fram till dörren, drar upp den. In kommer Anders Ygeman med vad som ser ut att vara en vit plåtlåda i famnen. Han stjälper ner den i en besöksfåtölj).

Anders: Vad händer här då?

Morgan: Annika vill slutförvara kärnbränslet på sin tomt.

Anders: Kan du ju inte göra! Fattar du väl! Då kan folk börja tycka att vi som är ministrar ska erbjuda personliga lösningar.

Morgan: Precis! Då måste jag låsa in typ Vårbynätverket hemma hos mig. Skulle se ut det.

Förresten. Varför bär du omkring på en mikro?

Anders: Förebyggande åtgärd. Tog den i lunchrummet och tänkte slänga den. Corona ni vet.

Annika och Morgan: (Unisont) Va?

Anders: Ja, jag hörde det på FHM:s presskonferens. Vi måste vara vaksamma, corona finns överallt, och hon som pratade talade om Delta å´ mikron. Då tänkte jag: ut med virusbomben! Tänkt om man värmt sin lunchlåda i den. Fattar ni?

Morgan: (Tittar förundrat på Anders, skakar på huvudet med en förtvivlad min, mumlar trött) Annika kan kanske lägga den i sin pool?

Annika: (Glatt) Finns det bidrag?

Morgan: Nej, hörni. Det är sammanträde snart. Magda gillar inte när vi är sena.

Annika: Vad ska vi prata om i dag?

Anders: I dag ska vi inte prata. Vi ska lyssna. Magda har bjudit in läkare som ska gå igenom de olika kroppsdelarna, och vad de heter. Så att vi ska lära oss att skilja på dem. Som rygg och rumpa till exempel.

Annika: (Fnittrar) Och Eneroth ska sitta längst fram förstås.

Morgan: Fast spelar roll vad kroppsdelarna heter. Med borgarnas budget har vi ändå röven bak hur vi än vänder oss.

(De troppar ut ur rummet med hängande huvuden).

Artiklar

Hallå? Det är din minister…

Boris Benulic

Nyblivne partisekreteraren Tobias Baudin förklarar i dag i DN att socialdemokraterna ska återfå initiativet genom ”personliga samtal”. Massorna ska kontaktas och övertygas om den nya regeringens förträfflighet.

Mitt instegsjobb som städare på regeringskansliet gjorde att jag i morse kunde överhöra ett samtal mellan Morgan Johansson och Annika Strandhäll inne på Morgans tjänsterum.

Morgan: Du, vad är det här för påhitt. Förbannade Baudin som kräver att till och med vi ministrar ska ut och besöka väljarna.

Annika: Ja, men det ser bra ut. DN kommer och fotar och det blir bra press.

Morgan: Sist jag var ute och knackade dörr gick det åt helvete.

Annika: Varför då? 

Morgan: Dörrklockorna sitter så förbannat högt. Nådde inte upp. Fick be någon tant från den lokala avdelningen att ställa sig på alla fyra så jag kunde kliva upp på hennes rygg och ringa på. Just då kom DN:s fotograf och knäppte en hel serie bilder. Det blev dyrt.

Annika: Dyrt?

Morgan: Ja, jag fick först övertala kulturministern att hon skulle ringa upp Wolodarski för att få bilderna stoppade. Sedan skulle hon i sin tur övertala Wolodarski. Det kostade en del i redaktionsstöd kan jag säga. Men pengarna går ändå till vårt folk.

Annika: Men du behöver inte ge dig ut och knacka dörr. Du kan ringa runt och prata med väljare. Du har en jättebra telefonröst, jag gillar när du ringer mig sent på kvällarna och liksom går ner i viskande tonläge och …

Morgan: Men sansa dig nu … tänk på var vi är …

Annika: Jag kan gå in på mitt rum och så kan du ringa mig och …

Morgan: … mhm … varför inte.

(Knackningar på dörren. Den öppnas utan att den som knackat fått svar. Tobias Baudin sticker in sitt huvud).

Tobias: Och här sitter ni beredda med mobilerna i näven. Bra! Börja ring! Utmärkt att du Morgan inte ger dig ut och ringer på hos väljarna. (Skrockar.) Hur gick det med tanten du stod på? Har lårbensbrottet hon fick när dörren öppnades läkt än? Och det är fint att du Annika också håller dig till mobilen i den här kampanjen. De där ständigt uppspärrade ögonen kan funka i Agenda. Men om du besöker förorterna kommer alla bara att tro du går på speed. Nej, nu ska jag inte störa. Lycka till!

(Tobias drar igen dörren. Hans steg hörs avlägsna sig och Morgan och Annika hör honom lågt ropa: Anders! Anders kom fram … du ska också ut och samtala).

Annika: Bara att sätta igång då. Börja ring du. Jag kan coacha dig och sitta och göra tecken och styra dig under samtalet. Här har jag en telefonlista från Botkyrka du kan ringa dig igenom.

Morgan: (Suckar tungt. Tittar på listan och knappar in ett nummer. Rycker till när någon uppenbarligen svarar). Eh … hej, jag heter Morgan Johansson.

Väljare: Va? Vem är du?

Morgan: Jag är minister.

Väljare: Min sister? Du är inte min sister. Din mamma!

Morgan: Vad fint! Vill du att jag ska tala med din mamma? Men jag talar gärna med dig också. Jag gillar barn. Hur gammal är du?

Väljare: Varför du frågar? Är du pedofil?

Morgan: Nej, nej, nej. Jag gillar vuxna kvinnor. 

Väljare: Är det därför du vill tala med min mamma? Var bor du?

Morgan: Det får jag inte berätta. Men jag kan berätta allt jag vill göra för er i dina kvarter.

Väljare: Jaha?

Morgan: Det ska finnas laddstolpar vid varje port.

Väljare: Laddstolpar? Laddstolpar!

Morgan: Ja. Fint va! 

Väljare: Men kommer det att vara gratis?

Morgan: Javisst, alla som bor i porten får ladda hur mycket de vill. Helt fritt.

Väljare: Du förstör min marknad! Var bor du?

Morgan: Aha, du har satt upp egna laddstolpar redan? Och tar betalt! Vilket fint initiativ. Är du miljöpartist kanske?

Väljare: Jag ska komma och ta dig! Var bor du?

Morgan: Lite överallt vet du. Jag har så mycket att göra. Jag har en övernattningslägenhet här och en där. Ibland sover jag på jobbet.

Väljare: OK. Jag fattar. Något gäng som är ute efter dig. Sov aldrig på samma ställe två gånger. Jag vet hur det är bror. Vi kanske kunde gå ihop? Vilka är ute efter dig?

Morgan: Alla! Du kan inte ana. Jag kan inte ens lita på mina egna.

Väljare: Så är det! Man kan inte lita på någon. Men du måste sätta dig i respekt. Du vet vad som måste göras.

Morgan: Jadå! Jag twittrar hela tiden. Men det verkar inte hjälpa.

Väljare: Men mannen, twittra. Är du efterbliven? Du måste skriva en låt, berätta vad du ska göra med dem i andra gänget. Fixa en video med ditt crew. Du måste rappa, bror. 

Morgan: Rappa? Du menar … (tystnar, rodnar). Min tjej brukar också be mig om några rapp, men spela in en video? Jag vet inte riktigt …

Väljare: Mannen, vi måste träffas och prata. Du behöver hjälp. Igen. Var bor du? Var är dina kvarter?

Morgan: Vi kan ses på Kocksgatan. En av mina övernattningslägenheter ligger där.

Väljare: Bror, alla gator är kocksgator. Vilken av dem?

(Det knackar på dörren igen. Även denna gång öppnas den utan att den som knackar fått svar. In rusar Anders Ygeman.)

Anders: Kan jag gömma mig här ett tag? Tobias är ute och letar efter mig. Han är helt skogstokig. Alla ska ut och möta väljare. Jag kan inte. (Sliter ifrån Morgan telefonen.) Ska du sitta och twittra medan jag ber om hjälp?

Morgan: Men jag talade med en väljare.

Anders: Varför då?

Morgan: Du sa det själv. Tobias vill ju det.

Anders: Men han är ny. Han fattar inte. Ju mindre vi pratar med väljarna desto bättre. De ställer bara frågor om vad vi gjort och inte gjort. De jävlarna minns ju. Det räcker om vi ställer upp i Agenda. Vi ska tala till väljarna, inte med dem. Det där kommer väl snart Tobias att fatta.

Annika: Ja, jag tyckte nog att hans utspel var lite konstigt.

Morgan: Var tysta. Jag tycker jag hör honom igen! Han kommer häråt. Vad ska vi göra?

Annika: Vi fejkringer. När han kommer in sitter vi alla och låtsas prata med väljare. Det behöver ju inte vara någon i andra änden.

Morgan: Jag visste att du skulle komma på något!

Anders: Lysande! Men kan någon då snabbt hjälpa mig med min nya mobil. Jag fattar inte hur den funkar.

Morgan: Vet du inte hur en mobil funkar?

Anders: Jo, men den här modellen har jag aldrig haft förut. Jag bad sekreteraren gå ut och ordna en ny mobil åt mig. Hon undrade vilken sort och jag svarade: ”Svår fråga. Hujedamej, den bästa”. Hon kom tillbaka med en mobil med instruktioner på kinesiska.

Annika: Det där får du fixa senare. Nu är Tobias här när som helst. Mobilen behöver ju inte vara igång. Det räcker om du låtsas prata i den.

Anders: Jajaja. Men jag får ju inte ut den ur förpackningen.

Morgan: Här ta en av mig. Jag har två stycken.

Annika: Morgan … varför har du två telefoner?

Morgan: Jag kan förklara … senare … fort, börja prata, nu står han utanför dörren.

Artiklar

“Folk mår bäst av att inte veta hur korvar och lagar kommer till”*

Boris Benulic

”Ormen som inte kan ömsa skinn är dömd att dö. Detsamma gäller medvetanden som hindras från att byta ståndpunkt; de upphör att vara medvetanden”. (Friedrich Nietzsche)

(Scen. Stefan Löfvens tjänsterum. Han sitter vid sitt skrivbord och försöker förtvivlat installera en parkeringsapp. Tittar förskräckt upp när han hör ettriga men svaga dunkningar på dörren. Som om det vore små barn som stod därute och ville bli insläppta.)

Stefan: Kom in!

(Morgan Johansson rusar in med ett lyckligt leende. Slänger en Expressen på statsministerns bord.)

Stefan: Vad är det nu då?

Morgan: (Pekar på en rubrik.) Läs!

Stefan: ”Kenny, 21, förnedrades av rånarna i sex timmar.” Jaha? Och varför i h–e ser du så glad ut?

Morgan: För att jag vet hur vi ska hantera alla de här förnedringsrånen.

Stefan: Ja, vad sägs om att du får fart på polisen?

Morgan: Du är rolig du. De är mitt inne i en ny omorganisation.

Stefan: En till? Hur ska den meddelas de berörda, nu och framöver? Jag såg att de ska sänka inträdeskraven lite till för att man ska kunna komma in på polishögskolan. Vad är nästa steg? Ta bort kravet på läskunnighet?

Morgan: (Skruvar på sig.) Ingen kanske berättat det, men i praktiken är det redan borta. Det räcker om man kan skilja på enkla geometriska figurer.

Stefan: Som?

Morgan: Kvadrat. Cirkel. Trekant.

Stefan: Öööh?

Morgan: Ja, jag vet. Lite lågt. Jag föreslog att de åtminstone skulle kunna skilja på kub, sfär och fyrsidig pyramid. Men då tyckte ledningen för utbildningen att vi inte skulle blanda in för många dimensioner. De mumlade något om: ”Vill ni ha 10 000 nya poliser eller inte”.

Stefan: Men för f–n! De har väl ändå gått ut grundskolan?

Morgan: Gått ut och gått ut. Det har de väl. Men de är inte godkända.

Stefan: Så den nya rekryteringsbasen är icke-godkända grundskoleelever. (Reser sig upp, går fram till fönstret. Tittar ut).

Morgan: Nej, nej, hoppa inte!

Stefan: (Vänder sig om. Ser uppenbart rörd ut.) Tack för omtanken, Morgan. Men jag ville bara öppna fönstret och få lite luft. Du trodde jag tänkte …

Morgan: Ja, jag har ju parkerat min nya Audi S8 direkt nedanför.

Stefan: Audi S8? Hur når du upp. Kuddar? Eller sitter du i knät på Anita?

Morgan: Jag har tagit bort förarstolen. Jag kör stående.

(Man ser hur statsministern försöker bearbeta upplysningen och är på väg att ställa en fråga men bestämmer sig för att gå vidare. Tar ett djupt andetag).

Stefan: Tillbaka till förnedringsrånen. Hur har vi kunnat låta dem bli så vanliga.

Morgan: Det började på Dan Eliassons tid. 

Stefan: Allt verkar ha börjat då.

Morgan: Dan förstod aldrig vad kåren var orolig för. Polischefer har berättar för mig att de kom till honom med rapporter och förundersökningar för att få honom att fatta. Men han bara bläddrades sig igenom mapparna. Mycket sakta dock. Stannade upp ibland och smackade med läpparna. Så slog han ihop mapparna, tittade upp och sa: ”Men det här brukar jag ju få betala för att få vara med om.” Sedan reste han sig upp med glansig blick, drog på sig en svart, lång skinnrock och försvann ut genom dörren med orden: ”Mina herrar, jag kom just på att jag har ett möte inbokat strax”.

(Statsministern sänker blicken. Mumlar något.)

Morgan: Vad sa du? Filéer. Är du sugen på lunch redan?

Stefan: Jag sa filer. Filer! De där som Dan har. Och de blir bara fler och fler. Jag förstår inte hur han får veta allt. Jag letar efter avlyssningsutrustning överallt. Till och med i bastun hemma.

Morgan: Har du kollat inuti rörstagen som håller upp aggregatet?

Stefan: Va?

Morgan: Ja, jag hörde att Ygeman hittade en mikrofon där i sin bastu.

Stefan: Då blir jag imponerad. Visste inte att grabben var så vaken.

Morgan: Nåja. Han snubblade när han skulle in i bastun och rev ner hela aggregatet och stagen lossnade och ut ploppade mikrofonen.

Stefan: Varför har han inte berättat något?

Morgan: Beror på att han blev så förbannad att han rusade ner iförd bara en frottéhanduk, slängde sig i en taxi och åkte raka vägen hem till Dan för att konfrontera honom.

Stefan: Jag gissar att Dan blev förtjust. Det ringer på dörren och där står en halvnaken svettig Ygeman och vill in.

Morgan: Jo, jag kan föreställa mig scenen. Men Dan lyckades lugna honom och förklarade att eftersom han numera var ansvarig för Myndigheten för Säkerhet och Beredskap måste han ta ansvar för ministrarnas hälsa.

Stefan: Eh?

Morgan: Så Dan sa att den lilla svarta ploppen Ygeman höll i handen var en temperaturkontroll som slog ifrån aggregatet om det blev farligt varmt i bastun. Man kan ju bli dåsig och somna och då gick larmet till MSB.

Stefan: Och det gick Ygeman på?

Morgan: Om han gjorde. Han berättade för mig mig att han till och med tackat och frågat om Dan kunde skicka någon som satte ploppen på plats igen.

Stefan: F–n, jag tror jag hoppar i alla fall. Det känns ändå lite statsmannaaktigt att plattas till mot en Audi S8. (Ruskar på sig.) Nej, jag måste ta mig samman.

(Morgan glider fram och ställer sig mellan statsministern och fönstret. För säkerhets skull.)

Stefan: Nej, nu ska vi vara konstruktiva. Vad var det för idé du hade om hur vi ordnar upp helvetet med förnedringsrån?

Morgan: Vi kallar dem för förändringsrån. Vi byter bara plats på två bokstäver. Ingen kan ändå skilja på ä och e. Vare sig när de talar eller skriver.

Stefan: Men …

Morgan: Låt mig citera vad du sade i ditt tal till nationen 22 mars 2020.

”Var beredd på att detta kommer pågå under en längre tid. Var redo för att läget kan förändras snabbt. Men du ska också veta att vi som samhälle möter denna kris med hela vår samlade styrka.

Nu har vi alla ett stort eget ansvar.”

Där satte du tonen.

Stefan: Men det där gällde ju pandemin.

Morgan: Förnedringsrånen är på väg att bli en pandemi.

Stefan: Men …

Morgan: Inga men. Kom också ihåg att näringslivet i årtionden tjatat om förändringsbenägenhet. Att man måste vara beredd på förändringar annars fungerar man inte i det nya samhället. Man ska lära sig att acceptera typ: ”Jaha, där försvann mitt jobb till Kina” och ”Jaha, där försvann också nästa jobb till Kina” och ”Jaha, där försvann min A-kassa”.

Folk är redan programmerade på att de kan bli av med arbete och sociala förmåner.

Stefan: (Eftertänksamt.) Ja, det är ju faktiskt ett slags rån.

Morgan: Du börjar fatta. Och det här är faktiskt ett sätt att gå in med full fart i mötet mellan olika kulturer. Och vi är väl ändå överens om att det är den stora och viktiga förändringen?

Stefan: (Skakar på huvudet.) Men, men … nej, jag vet inte. Tortyren då? Vi snackar om verklig förändring. De pissar på offren. Slår dem. Sparkar på dem. Filmar dem. Våldtar dem.

Morgan: Du är sååå gammalmodig. Även det är en förändring. Vi rör oss framåt. Vi bryter upp. Även från de heterosexuella normer som håller oss fångna. Förändring är att upptäcka nya sidor av sig själv. Att till och med inse att man kanske tycker om smärta.

Stefan: (Med uppspärrade ögon.) Vilket brandtal. Är det din nya talskrivare? 

Morgan: Nej, jag mindes plötsligt bara vad Anita sa när jag var på min första middag hemma hos henne och hon efteråt tog mig i handen och ledde mig in i …

Stefan: (Ryter.) För h–e Morgan, ta dig samman. Jag sover dåligt nog ändå. Jag vill inte veta!

(Morgan ser ner i golvet. Skrapar med foten.)

Stefan: (Stryker med handen över pannan.) Men kör i vind. Tar du Agenda på söndag och talar om förändringsrånen som en pandemi vi måste möta tillsammans för att kunna stå starkare i framtiden. Ju mer det du säger sjunker in, desto mer ser jag det logiska. Förändring är bra. Förnedring är förändring. Förnedring är alltså bra.

Morgan: Inser du att där har du temat för vår nästa valkampanj?

Stefan: Men behöver vi i så fall några nya poliser?

Morgan: Kanske några då. Som skyddar min nya Audi så ingen repar lacken. Vill du inte ta en provtur förresten? Vi kan åka till Günters och ta en korv. 

Stefan: Ja! En zigenarvurre med surkål och hojhojsås!

(Statsministern ser en plötslig panisk blick i Morgans ögon och den följs av en uppenbar dysterhet som lägger sig över hans ansikte.)

Stefan: Förlåt! Jag glömde mig där. Jag menade förstås en romsk korv.

Morgan: Nej, nej. Det var inte det. Jag kom bara på att jag inte får äta surkål för Anita för att då …

Stefan: Snälla, berätta inte! Nu går vi.

*Rubrikens citat är ett av järnkanslern Otto von Bismarcks visdomsord.

Artiklar

Förhoppningar dansar bäst på skallig mans huvud*

Boris Benulic

Allt är inte vad det synes vara, eller så är det det. I vilket fall är rätt mycket - om än inte allt - inte vad det borde vara

Morgan Johansson kommer instörtande på Stefan Löfvens tjänsterum

Morgan: Var är lagboken? Har du sett lagboken?

Stefan: (Tittar upp) Och här kommer du inrusande med håret på ända. (Skrockar, stirrar förnöjt på Morgans flint). Men så får man väl inte säga i det här landet. Förresten, när vi ändå är inne på ämnet … hur ser man när du är rädd? Ditt hår kan ju inte resa sig på ditt huvud. Har du någon annan signal man ska titta efter?

Morgan: Varför skulle jag vara rädd?

Stefan: Har du inte sett dina popularitetssiffror?

Morgan: Jag har försökt. Men det verkar inte som om de hade frågat om mig i senaste mätningen.

Stefan: Jo, det hade de. Du ska inte titte på de andra staplarna. Du ska titta under strecket. På minussidan.

Morgan: Åh fan, jag trodde den stapeln var liksom ett stödben för diagrammet.

Stefan: Du behöver stödben.

Morgan: Men hur kan man få minustal på en popularitetsmätning?

Stefan: Det undrade jag också. Så jag ringde institutet och de sa att det var helt unikt. Men de visste inte hur de skulle hantera de svar de fick när de frågade om dig. Man ska ju svara med mycket bra, bra och så vidare neråt på skalan. Alla som svarade följde mönstret tills utfrågaren kom till ditt namn – då blev det istället svärord, könsord och någon lät tydligen som om han begick seppuku. Så de bestämde sig för att föra in alla som använde … vad ska vi kalla det … nedsättande kraftuttryck … i en negativ stapel.

Morgan: Man kan inte lita på sådana mätningar. Kan vi inte be Brå göra nästa mätning?

Stefan: Brå?!

Morgan: De brukar ju leverera rapporter och undersökningar som vi vill ha dem.

Stefan: (Bekymrat) jag tror inte du läst den senaste.

Morgan: Klart jag inte har. Behövs inte. De har sagt samma sak i 15 år.

Stefan: (Ännu mer bekymrat) Om du tror det förstår jag dina uttalanden efter den senaste rapporten. Men jag kan berätta för dig att man kan inte riktigt lita ens på Brå längre.

Morgan: Vad är det som händer? Har Jerzy gått i pension?

Stefan: Har inte Jerzy egentligen alltid befunnit sig i ett pensionsliknande tillstånd? Ja, i den meningen att han inte gjort sitt jobb. Men det har vi ju haft nytta av.

Morgan: Det var värst vad filosofisk du är i dag.

Stefan: Jag känner lugn. Allt är förutbsetämt. (Harklar sig. Fortsätter med mörk röst). Antagandet att allt är absolut förutbestämt är själva grunden för all vetenskaplig undersökning.

Morgan: Va?

Stefan: Max Planck.

Morgan: Max Planck? Finns det en Mini Planck också?

Stefan: (Tittar åter bekymrat, men nu samtidigt roat, på Morgans kala hjässa) Jag förstår att inget kan växa i den jordmånen. Max Planck var fysiker. Jag har börjat läsa på om kvantteori. Du vet … nej, det vet du förstås inte … men det har att göra med att saker både kan vara och inte vara. Jag vill ge vår politik en mer vetenskaplig framtoning.

Morgan: Men då fattar jag. Anita är en sådan där kvant eller vad det nu kallas som du pratar om. Ibland är vi ihop och ibland är vi det inte. Det beror på vem du frågar.

Stefan: Mhm. På sätt och vis har du väl rätt. Hon är i vilket fall en naturbegåvning i det här sammanhanget. Hon kan hävda två helt olika uppfattningar om en och samma sak i ett och samma uttalande. Hon har gjort politisk konst av Schrödingers katt.

Morgan: Det där beror ju bara på att hon har så dåligt minne. Hon minns inte från den ena minuten till den andra vad hon sagt.

Stefan: På tal om dåligt minne … jag börjar visst själv få det. Jag glömde alldeles bort ditt ärende. Du ville ju ha fatt på lagboken. Du kan ta mitt exemplar. (Pekar på stor blå bok i hörnet på skivbordet).

Morgan: (Tittar med visst obehag på den stora blå boken). Men tok heller. Inte den. Den tittar jag aldrig i, då får man bara prestationsångest och mardrömmar. Jag menade den där boken om inläggningar. Det finns en massa recept på olika sorters lag där. Anita säger att om man smörjer in huvudet med samma lag som man lägger in rödbetor i så börjar håret växa.

Stefan: Om det är någon här som ska läggas in så är det du. Pallra dig iväg nu så jag får fortsätta läsa Schrödingers ”The Historical Development of Quantum Theory”.

*Och den här gången har vi ett e.e. cummings-citat som rubrik.

Artiklar

Är det dags att klappa till julen?

Boris Benulic

Vi kanske ska ge upp försöken att försvara de gamla traditionerna och hitta på nya?

En vän som städar på Regeringskansliet återberättade för mig för någon timme sedan följande samtal han råkade överhörde under eftermiddagen mellan Stefan Löfven och Morgan Johansson. Min vän har mycket gott minne så jag tror samtalet mellan vår statsminister och justitieministern är ordagrant återgivet.

Morgan: (Slår upp dörren utan att knacka. Uppenbart upprörd, slipsknuten lös, skjortkragen uppknäppt, flinten skiner.)

Stefan, men för helvete … nu har de utsett årets julvärd i TV.

Stefan: (Tittar upp från ett travprogram.) 

Jaha, och …

(Tittar ner i travprogrammet igen.)

Vad tror du om Eldorado Mearas i första loppet på lördag?

Morgan: Sitter du med V-75 nu? Du skulle ju fixa det här.

Stefan: Fixa vad?

Morgan: Vem som blir årets julvärd.

Stefan: (Skjuter travprogrammet ifrån sig. Suckar. Tittar upp.)

Är det muslimerna som bråkar?

Morgan: Afrikanerna.

Stefan: Afrikanerna?!

Morgan: Julen är känslig för dem. Påminner dem om hjulet. 

Stefan: Vad skulle det annars påminna dem om? Du menar väl förresten att julen påminner dem om julen?

Morgan: Nej, hjulet. Jul med ett h före liksom. Sådana du har på bilen. På skottkärran. På cykeln.

Stefan: De vill inte bli påminda om hjulet? Nu snurrar det. Hahahaha, var får jag allt ifrån? 

(Skrattar vildsint, slår sig på låren.)

Jag kanske ska ta en hjulsnaps … så jag blir lite rund under fötterna. Hohoho.

(Skrattar så han får svårt att hålla balansen i stolen. Behärskar sig till slut och sätter sig rakare med armbågarna på bordet.)

I dag får jag allt till det! Eller hur Morgan?

Morgan: Hjulet kom inte till Afrika söder om Sahara förrän under 1800-talet. Afrosvenskarnas Riksförbund hörde av sig och sa att julfirande är uttryck för att vi svenskar tror att vi är överlägsna dem. De vet att det är en skillnad, men jul och hjul låter ju likadant. Och det känns kymigt för dem att uppleva att vi firar något som de fick vara utan i 5000 år. Det är inte vem som utsetts till julvärd de har ett problem med, det är att han kallas just julvärd.

Stefan: Sa du kymigt? Det ordet har jag inte hört sedan 1960-talet. Hur gammal är du egentligen?

Morgan: Hur gammal jag är? Vad spelar det för roll? Annika tycker jag är ungdomlig av mig, jag kan faktiskt berätta för dig att …

Stefan: Stopp, stopp. Jag vill inte veta.

(Tystnar. Ser ut att tänka.)

Väldigt mycket annat som inte kom till Afrika söder om Sahara förrän efter 1800-talet. Vill afrosvenskarna att vi …

Morgan: Jag vet, jag vet, jag förstår vad du oroar dig för. Ger vi efter om julen så … Men en sak i taget. Vi måste ta tag i det här. De bara väntar på en anledning att bråka om fler saker.

Stefan: Ja, fy fan. Snart ska väl fläsket bort från julbordet som alltså inte ska heta julbordet längre. Jag får väl sitta på julafton och gnaga på det som fortfarande är tillåtet. Skinkans panering kanske? Frossa på skorpbröd, ägg och senap som griljerats. Mums.

Morgan: Va? Har Sveriges Muslimska Råd redan talat med dig? De ville att jag skulle ta upp frågan om allt detta fläsk vi har på julborden.

Stefan: Va? Nej, nej, jag skämtade bara … Men vad säger du, är de på oss om det … ojojoj.

Morgan: Vi måste ta ett övergripande grepp om högtiderna. Vi kan inte hålla på och peta i de här sakerna varje gång någon minoritet blir stött.

Stefan: Du menar …

Morgan: Ja, men är det inte lika bra? Vi avskaffar alla gamla helgdagar och festdagar. 

Stefan: Du menar att vi döper om dem?

Morgan: Nej, det kommer inte att räcka. Vi avskaffar dem. 

Stefan: Inga röda dagar?

Morgan: Nej, det kan vi inte göra. Då blir det uppror. Folk vill vara lediga. Vi behåller antalet dagar men lägger dem på nya datum. Vi byter ut de gamla helgerna mot dagar där vi högtidlighåller svenska nederlag genom historien. Då ska det väl bli slut på gnället och så kan man få ta sig en eller två rackare för att komma över sorgen över de där nederlagen.

Stefan: Och vilka nederlagsdagar hade du tänkt dig?

Morgan: Slaget vid Poltava. Mordet på Gustav III. Slaget vid Lützen. Stockholms blodbad. 

Stefan: Låter förbannat dystert måste jag säga.

Morgan: Men då blir de lättkränkta delarna av de utländska minoriteterna glada. De kan ju inte klaga på att vi förhäver oss. En del av dem kanske till och identifiera sig med själva tänkandet.

Stefan: Vilka då?

Morgan: Shiamuslimerna. De firar Ashura, på årsdagen av Muhammeds dottersons, imamen Husseins martyrdöd i Karbala. De samlas och piskar varandra och skär sig själva. Ett jävla blödande på gator och torg.

Stefan: Så långt ska vi inte gå. Ska vi pina oss lite extra på de där dagarna du pratar om kan det väl räcka med att vi dricker snapsen ljummen.

Morgan: Fast där har vi ett annat aber. Jag är inte så säker på att de muslimska organisationerna gillar att vi har högtidsdagar där vi dricker sprit. Även om det är våra nederlag vi högtidlighåller.

Stefan: Men när blir de nöjda? Är det när jag sitter i garaget och sniffar thinner och tänker på 1809 års krig då vi förlorade Finland?

Morgan: Jag tror du närmar dig …

Stefan: Vet inte om jag orkar med så mycket mer krav från de här grupperna. Kan inte du och Annika sätta ihop en rad förslag till nästa möte, och ta i ordentligt så vi blir av med den här frågan en gång för alla.

Skönt i alla fall att det inte var valet av julvärd de protesterar mot. Förresten, du sa aldrig vem som blev årets julvärd? Eller vad det nu ska heta.

Morgan: Lars Lerin.

Stefan: Värmlänningen? Målaren? Men det är ju en trevlig prick!

Morgan: Vi kan dock få problem där.

Stefan: Men va fan, har muslimerna och afroamerikanerna något mot värmlänningar?

Morgan: Det är väl mest det där med att han är bög.

Stefan: Men alla ska ju ha sitt. Det blir ju som en regnbågsjul. Och de som är som Lerin har väl i alla fall inget emot skinka? Är det där skon klämmer för muslimerna?

Morgan: Det är väl mest det att homosexuella i största allmänhet inte är så populära bland muslimer. Jag har signaler om att …

Stefan: Snart säger du väl att de har ett eget förslag.

Morgan: Men de har ju uppenbarligen redan talat med dig.

Stefan: Jag skämtade bara. Igen. Du menar att de har ett eget förslag? På riktigt?

Morgan: Jo, de säger att julvärden måste spegla mångfalden i landet. 

Stefan: Och då det räcker inte med en mysig värmländsk målande bög? Jaja, vad vill de ha?

Morgan: De olika organisationerna kunde inte komma överens, förutom om att det måste vara en man, och han ska inte kunna prata svenska. För att verkligen spegla mångfalden.

Stefan: Kan de inte föreslå en stum utländsk man med en gång. Då får vi med en grupp till.

Morgan: Jag ska föreslå det. Alltså, en utländsk man som inte kan tala svenska men är stum.

Stefan: Varför inte också göra honom till papperslös med en gång.

Morgan: Där sa du något!

Stefan: Jag skämtade bara. Igen. Har du ingen humor Morgan?

Morgan: Men som vi var överens om nyss, det är lika bra att vi tar i. Vore väl bra om han också var återfallsförbrytare. Dömd för langning.

Stefan: Vad som helst. Bara vi blir av med frågan.

Morgan: (Reser sig upp och går mot dörren. Stannar i dörren. Vänder sig om.)

Du förresten. Behöver du sällskap i garaget på julafton? Jag kan ta med en egen trasa.

Artiklar

Folkbokförare och folkförförare

Boris Benulic

Morgan Johansson driver på för att det ska statueras exempel.

Fastighetsmiljardären Erik Selin åtalas nu för folkbokföringsbrott.

Vi har 119 000 personer som finns i landet utan att vara riktigt folkbokförda.

De flesta av dem är utlandsfödda.

Givetvis väljer då åklagaren att åtala en svensk fastighetsmiljardär.

Denne anklagas dock inte för att på något sätt ha skott genom att skriva sig på sitt kontor – han har ju gjort det för att skydda sin familj.

Verkar åtalet ologiskt?

Vore det inte rimligare att jaga fatt på alla dem som tillsammans med 47 andra är skrivna på adresser i Botkyrka eller Hallonbergen?

Nej, nej.

Nu tänker ni för inskränkt.

Den som gett de här direktiven är förstås Morgan Johansson. En man med visioner som är större än våra. Ja, de är rentav större än han själv. Å andra sidan är det mesta större än Morgan Johansson.

I vilket fall. Jag råkade överhöra samtalet mellan Morgan och åklagaren som nu åtalat Erik Selin.

MJ: Hej, det är Morgan. Du, vi måste ta tag i det här med folkbokföringen. Alla gnölar om att vi inte vet hur många som bor landet, och att vi inte ens vet var många av dem bor.

Åklagaren: Folkbokföring är väl kanske inte vårt bord riktigt. Har du inte ringt fel.

MJ: Klart det är ditt bord. Har man inte skrivit sig på rätt adress så är det ett brott mot lagen.

Åklagaren: Men …

MJ: Inga men, ge mig istället några män som bor någon annanstans än där de påstår att de bor.

Åklagaren: Tja, jag kan väl be polisen skicka en piket till Möllan och ta in de tio första de stöter på där.

MJ: Men det fungerar inte. Ingen bryr sig om du ifall åtalar en Ali eller Muhammed. Det måste vara någon som visar att vi tar det här på största allvar. Att ingen går säker i vår jakt på folkbokföringsfuskare.

Åklagaren: Så du vill ha en väletablerad svensk medborgare åtalad för brott mot folkbokföringslagen?

MJ: Jajamen, nu har du fattat galoppen! Skött dina kort rätt och nita några Koranbrännare också så ska vi se om du inte kan få komma till Stockholm  och bli befordad både uppåt landet och i karriären.

Åklagaren: Men det finns faktiskt ingen rättslig grund för att åtala någon för att de eldar upp Koranen.

MJ: Brott mot eldningsförbudet?

Åklagaren: Men vi är ju snart i oktober. Eldningsförbud?

MJ: Kräv att det förlängs i preventivt syfte. Den globala uppvärmningen du vet. När som helst kan ni ha en värmebölja därnere och om någon eldar riskerar hela Skåne att stå i lågor. På det sättet visar du också miljömedvetenhet. Alltid bra för karriären. Vete fan om du inte rentav skulle kunna åtala Koranbrännarna för miljöbrott.

Åklagaren: Jaja, jag ska se vad jag kan göra.

PS. Man ska aldrig underskatta Morgan Johansson list. Något som jag tog upp här i Nätmagasinet.

Artiklar

Stefan Löfvens utmattningsstrategi

Boris Benulic

Ser du mattan i det blå? Allt du önskar ska du få!

En gammal, inte speciellt effektiv metod att få det att se välstädat ut hemma är att sopa saker under mattan; damm, smuts och kanske en och annan lego-bit och kaksmula.

Vår politiska elit har dock kunnat utveckla denna metod eftersom de är så välavlönade.

De köper en ny matta och lägger över sådant de inte vill ska synas.

Nyligen var det parmiddag hemma hos Löfvens och Morgan Johansson och Annika Strandhäll var mäkta imponerade över inredningen.

Annika: ”Men Stefan, så ombonat ni har det. Mattor överallt. Lager på lager”.

Stefan: Höhöhö, ja visst är det mysigt. Vi hinner ju aldrig städa här hemma. Och RUT-avdrag törs man ju inte använda, det skulle se illa ut. Men matthandlaren nere på gatan har alltid rea, så blir det inte så dyrt. Ännu billigare blir det ju om jag inte vill ha kvitto.

Morgan: Men Stefan …

Stefan: Ja vadå? Klimatet!

Morgan: Klimatet, vad har det med det hela att göra? Inget kvitto!?

Stefan: Matthandlaren frågar alltid om jag vill ha kvitto eller om jag bryr mig om regnskogarna.  Tänk om alla tackade nej till kvitto så många träd som skulle sparas! Nej, nu sätter vi oss till bords. Det blir korv med bröd.

Annika: Det ska bli gott. Och jag måste säga det igen. Det blir så ombonat med alla dessa lager av mattor. Visst, det blir lite lågt i tak, men det gör det bara mysigare. Och du har väl inga problem med att takhöjden är så låg Morgan (klappar sin moatjé på huvudet).

Under middagen utspinner sig ett samtal som leder till att de närvarande får en briljant idé. Löfvens idé om att man istället för att städa och rengöra bara köper en ny matta och lägger ut skulle ju kunna överföras till hela samhället.

I morse kunde jag i statsradion att man redan börjat rulla ut den lösningen över landet.

I nyheterna bekymrade man sig över skolsegregationen.

Inslagets utgångspunkt var att skolsegregation är fel och att den beror på bostadssegregation.

Utifrån denna ståndpunkt granskar sedan ett antal av landets kommuner. Alltså är det bra att stänga skolor som är "segregerade" och flytta eleverna eller öppna en ny skola.

Om den gamla mattan inte döljer problemen, köp en ny.

Om nu reportrarna vore objektiva och intresserade av att söka fakta kunde de ju undersökt frågor som:

– vad händer om man placerar elever med en helt annan bakgrund tillsammans med elever som är uppväxta i ett svenskt kulturellt sammanhang?

– är lärarna kapabla att hantera skillnaderna i kultur?

– är lärarna kapabla att hantera skillnaderna i språkkunskaper?

– är lärarna kapabla att hantera skillnaderna i kunskapsnivå?

– hur är det med bråk, stök och våld på "icke-segrerade" skolor?

Ingenstans i reportaget ställs frågan dessa frågor – istället är den självklara utgångspunkten att det är bra om elever med en icke-svensk bakgrund får gå på samma skola som elever som talar svenska. Det löser allt.

En flicka på en skola i Malmö får säga att: "Det är fint att man får lära känna andra från hela Malmö".

Därmed är allt sagt som behöver sägas. Ett barn får konfirmera att det som sker är barock rätt.

På så sätt etableras det som en sanning att så blandade skolor som möjligt är det bästa för alla elever. 

En ny matta har lagts ut.

Artiklar

Kurd-Kjell och den lilla traumaslagaren Morgan Johansson

Boris Benulic

Liten man med stor list.

Det ringer på dörren. En försynt ringning. Ja, det finns olika sätt att ringa på dörrklockor. De maniska, intensiva tryckningarna, som om den som vill in har monstret i Svarta Lagunen efter sig. Eller skattmasen.

Där finns också de lugna nästan likgiltiga signalerna, som om den som trycker på ringklockan egentligen inte bryr sig om han eller hon får komma in eller inte.

Och så finns där de mjuka, långsamma tryckningarna. De nästan förföriska.

När jag öppnar står Kurd-Kjell där. Oväntat nog.

Kurd-Kjell: Men du ser så besviken ut. Är du inte glad att se mig?

Jag: Lite oväntat bara. Och din påringning var så försiktig. Inte likt dig.

Kurd-Kjell: Jag ville inte vara mitt vanliga bullriga påträngande jag. Ibland omvandlas jag till en mild och omtänksam man.

Jag: Från Kurd-Kjell till Kudd-Kjell.

Kurd-Kjell: Typ. Jag kände på mig att du behövde huvudvärkstabletter, koltabletter, och Resorb. Och bojan gör väl att du inte kan gå ut och in och fylla på lagret hur som helst.

(Med höger hand håller han fram en plastpåse som verkar innehålla små burkar. I den högra handen håller han en glasburk med vad som verkar vara trögflytande gult tjockt snor. Han höjer glasburken triumferande mot skyn.)

Kurd-Kjell: Men det här är det som verklig kommer att bota dig! (Skakar lite på burken, det trögflytande snoret rör sig lite, lite. Eller är det var?, tänker jag.)

Jag: Varför behöver jag botas? Och vad är det i burken?

Kurd-Kjell: Burken är fylld med den bästa ”Deli bal” som finns. Och den kan bota dig från ditt trauma.

Jag: ”Deli bal”?! Den där turkiska honungen som man kan blir totalberusad av? Till och med hallucinera?

Kurd-Kjell: Bara om man slevar i sig stora mängder. Var tacksam! Förbannat svårt att få tag på. Fungerar som medicin använt på rätt sätt. Tar du en matsked då och då utrört i varm mjölk kan du säkert övervinna ditt stora psykiska trauma.

Jag: Varför det?

Kurd-Kjell: Det hjälper mot alla problem med magen, stress, ångest, dåligt hjärta och diabetes – och då bör det hjälpa mot psykiska trauman.

Jag: Just det … vad är det för ett förbannat psykiskt trauma du talar om? Menar du det trauma jag kommer att få av att en kurd står i min hall och viftar med en burk levrat snor som egentligen är något slags bergsturks-meskalin?

Kurd-Kjell: Men det är klart att du har ett psykiskt trauma. Det står ju i varenda tidning.

Jag: Vad pratar du om? Kom in. Vi kan ta ett bloss på balkongen.

(Kurd-Kjell slår sig ner på en av de två stolarna. Tittar bekymrat på mig när jag stående i dörröppningen börjar fyra upp en Trinidad Short.)

Kurd-Kjell: Ska du verkligen röka i ditt tillstånd? Har du en till mig förresten?

Jag: Vilket jävla tillstånd? Jag är väl inte gravid?

Kurd-Kjell: Ditt trauma min vän. Ditt trauma. (Han betraktar förnöjt cigarillen jag räcker fram.)

Jag: Men vad yrar du om?

Kurd-Kjell: Jag förstår att du känner dig utsatt. Men du är ju inte ensam. Alla ni svenskar är drabbade av samma trauma.

Jag: Nu är jag ju inte svensk.

(Kurd-Kjell tittar roat på mig medan han tänder sitt rökverk.)

Kurd-Kjell: Om personen äter sill, surströmming och kräftor är det en svensk vi har att göra med.

Jag: Nej, det är det inte. Men berätta nu vad svenskarna lider av.

Kurd-Kjell: I Dagens Nyheter häromdagen skrev Per Svensson att Sverige och svenskarna drabbades av ett trauma när Palme sköts och det har varat i mer än 30 år. Om det nu är sant förklarar det varför allt fungerar så dåligt. Personer med trauma uppvisar ju reaktioner som kan bli bli både psykiska och fysiska. Från att du konstant kräks och krampar till att du bara sitter och tittar tomt framför dig som en riksdagsman.

Blir inte så mycket gjort med en sådan befolkning.

Jag: Men det är ju inte sant. Ingen förutom Olof Palmes närmaste har i verklig mening varit traumatiserade.

Kurd-Kjell: Så fel du har. (Han tar fram sin mobil, klickar några gånger, tittar ner på skärmen.) DN:s ledarsida delar Per Svenssons analys. De följer upp med att skriva så här:

”I mer än tre decennier har svenskarna levt med ekot efter skotten på Sveavägen i öronen. Så sent som på onsdagsmorgonen trodde många av oss att vi äntligen fått chansen till ett avslut.”

Och de fyller på med:

”Att fastna i ett trauma är bland det mest destruktiva som såväl en enskild människosjäl som folksjälen kan råka ut för. Och Palmemordet är ett nationellt trauma.”

Jag: Men den som skrev det måste ha tömt en hel burk med din knark-honung, utan att blanda ut den med varm mjölk.

Kurd-Kjell: Antagligen blandade han nog ut den med te. Då tar den riktigt bra … jag minns en gång …

Jag: Nåd. Inte en lång vindlande berättelser om kurdiska psykonautiska upplevelser.

Kurd-Kjell: En annan gång då. Men jag fattar faktiskt precis som du inte vad skribenten menar. Det märkliga med svenskarna är att de faktiskt verkar ha glömt bort Olof Palme. Ingen bryr sig riktigt. De verkar mer intresserade av att få veta vem mördaren är i någon av alla de Netflixserier de följer.

Jag: Ja, till och med sossarna glömde bort honom tämligen omgående. Verkade nästan medvetet. 

Kurd-Kjell: Så du har inget trauma då?

Jag: Möjligen då efter att ha sett presskonferensen där de skulle avslöja vem som mördade honom. Om det där var en av de skarpaste åklagarna och en av de bästa mordutredarna landet kan uppvisa är det ju fritt fram att gå ut och ta någon av daga. De lär inte få fast en på den här sidan nästa millenieskifte.

Kurd-Kjell: Nu ser du ljuset! Det var det egentliga syftet med presskonferensen. Du lever i ett land där ingen vet vem som riktigt bestämmer, där det inte finns någon auktoritet på något område. I ett landet där Stefan Löfven, Anders Tegnell och Dan Eliasson hör till dem vi ska samlas kring och låta oss ledas av gäller det att visa att det alltid kunde vara värre.

Jag: Aha. Det var därför presskonferensen blev av. Regeringen ville få folk att ändå känna sig nöjda med dem som bestämmer, de ville att folk skulle sitta framför TV-apparaterna och tänka: ”Men herreminskapare vilka jönsar. Tänk om de fick ett större ansvar än att försöka lösa än ett 34 år gammalt mord. Man ska nog vara tacksam för de som leder oss i dag.”

Frågan är bara varför åklagaren och polisen gick med på att genomföra presskonferensen och framstå som upp de nyss väckts ur långvarig narkos.

Kurd-Kjell: Enkelt. Morgan Johansson kallade upp dem till sitt ämbetsrum och sa ungefär så här: ”Grabbar, ni måste ta en för laget. Men när ni gjort det så väntar två finna jobb på er utomlands. Jag har talat med mina internationella kontakter och ordnat tjänster. Ni kan välja på Albanien, Liberia, Ukraina och Moldavien. Jaja, se inte sura ut nu. Jobbet kan skötas från Bryssel. Bra lön, rediga traktamenten.

Jag: Då fattar jag. De skrev väl på direkt. Men jag förstår inte varför de skulle hänga allt på stackars Stig Engström. Som att säga att George Costanza sköt John F Kennedy.

Kurd–Kjell: Du förstår som vanligt ingenting. Det fanns ett syfte till med presskonferensen. Att testa en idé som Anders Ygeman kläckt.

Jag: Hur vet du det?

Kurd-Kjell: Jag står ibland i köket på italienaren vid Storkyrkobrinken. Bra pröjs. Inga krävande gäster. Mest folk från riksdagen och hovrätten. De är så upptagna med sig själva att de inte märker vad som ställs fram. I alla fall hörde jag Ygeman hur övertalade Morgan Johansson om att man skulle försöka få folk att tro att någon som var död var den som mördade Palme.

Jag: Varför? Bara för att äntligen kunna stänga allt som har att göra med utredningen?

Kurd-Kjell: Nej, så enkelt är det inte. Ygeman menade att om man kan få folk att gå på det så kan man göra samma sak om och om igen. Om folk klagar på att så många gamla dött i corona … ja, då kallar man bara till presskonferens och medger problemet men säger att allt är Anna-Maria Karlsdotters fel. Hon var ansvarig för området och schabblade till det. Men hon är död sedan sju år men vi tvingas leva med kaoset hon ställde till med. Så där kan man sedan hålla på. Mycket bättre än att skylla på föregående regeringar – de lever och kan försvara sig. Döda talar inte. Inte ens i egen sak.

Jag: Infernaliskt listigt. Jag tror jag behöver en slev av den där honungen. Skicka burken.

Artiklar

Morgan Johansson bjuder på fika och fiktiv statistik

Boris Benulic

Oroar du dig för sprängningar och rån? Hys hopp. Allt du behöver göra är att anlägga rätt tidsperspektiv.

Morgan Johansson kontemplerar Ardalan Shekarabis inbjudan om att följa med på officiellt besök söderut.

Det börjar bli lite problematiskt för överheten att hantera verkligheten. Det gäller till exempel för dem att få oss andra att förstå att Sverige inte blivit otryggare för medborgarna.

Jag fick möjlighet att sitta med på förmiddagsfikat hos Justitiedepartementet i dag för att få lära mig mer om hur de arbetar med att lösa denna uppgift.

MJ (Morgan Johansson, justitieminister): Vem väntar vi på?

LW (Lars Westbratt, statssekreterare): (Säger inget, skakar på huvudet. Suckar lite rosslande. Jag tänker att det kan bero på att brödsmulor fastnat i hans hals. Det är svårt att inte lägga märke till att bullarna är något torra.)

CE (Catharina Espmark, statssekreterare): Vi väntar på BRÅ:s generaldirektör.

MJ: Då förstår jag Lasses ångestattack. Han vill inte bli påmind om era misslyckanden.

LW: Men …

MJ: Inga men. Jag lämnade rekryteringsprocessen åt er. Och se hur det gick.

CE: Fast du ville ha någon av utländsk härkomst på posten sa du ju, helst någon från Afrika.

MJ: Ja, och vad fick jag.

LW: Men vi trodde … hur skulle vi ha kunnat veta …

MJ: Men för helvete, ni träffade väl henne personligen?

LW: Nej vi intervjuade henne över Zoom.

MJ: Men då såg ni väl henne?

LW: Nej, hon hade lagt upp en stillbild. Sin profilbild. Det var en stor hund. En mastiff tror jag. Hon använde profilbilden därför att hon sa att hon hade det så stökigt hemma.

MJ: Stor hund, stökigt hemma. Så ni antog att hon var från Afrika? Ni är för fan rasister.

CE: Nja, det var ju namnet också …

MJ: Vad menar du? Kristina Svartz? Heter man Svartz så måste man vara från Afrika? Ni är så korkade att ni är en black om foten, men jag tror ju inte för den skull att ni vandrat hit från någon plats söder om Sahara. Nu förstår jag varför Afro-Svenskarnas Riksförbund varit så griniga på de senaste mötena.

JAG: (Yttrar mig nu eftersom jag känner ett visst behov av att lugna stämningen) Griniga? Är du säker på att du inte menar giriga?

MJ: (Vänder sig mot mig. Stirrar ilsket.) Du är väl här för att ställa frågor, inte ge konstiga svar som ingen bett om? Vad menar du? Giriga?

JAG: I en del afrikanska stammar tror man att flintskalliga män har guld i huvudet. För något år sedan mördades fem personer i Mozambique av den orsaken.

MJ: (Kurar ihop sig. Ser plötsligt och påtagligt orolig ut.) Kan det vara därför som Ardalan tjatar om jag ska följa med honom på ett officiellt besök till Maputo?

CE: Kommer hon aldrig? Vi ska ju ha presskonferens om den senaste brottstatistiken om två timmar och det är hon som har alla siffrorna.

LW: Hoppas hon fått till dem bättre än förra gången. Men hon har alltid bra fikabröd med sig.

MJ: Ja, det har hon, och mycket också. Fast det är inte konstigt.

JAG: Finns det bra konditorier på vägen? (Som ni märker gör jag ett tappert försök att åter få dem runt bordet att småprata.)

MJ: Nej, men hon har nyckeln till polisens stora centrala bullförråd på Kungsholmen. Så hon svänger in där på vägen hit.

JAG: Finns det ett stort centralt bullförråd på Kungsholmen?

MJ: Läser du inte tidningarna? Vi har ju i åratal kört ”Projekt Bullstund”. Poliserna åker ut till orten och fikar med gängen för att skapa kontakt och förtroende. Sådant måste sköts professionellt och effektivt, så det finns ett helvetes stort lager i polishuset på Kungsholmen. De måste kunna få fram fikabröd blixtsnabbt. Just-in-time är modellen! Vi har byggt om stora delar av garaget. Datoriserat beställningsssystem. Piketen anropar och högst tio minuter senare finns det bullar på plats.

(Det knackar på dörren. Brottsförebyggande Rådets relativt nytillträdda generaldirektör Kristina Svartz  träder in. Hon ser lycklig ut. Och lite trött. Kan bero på att hon i varje hand har en stor kasse med vad jag antar är bullar och kakor.)

MJ: Vad du ser belåten ut? Fick du med dig bra grejer från bullförrådet?

Kristina Svartz (KS): Om jag fick! Men framförallt har jag fantastiskt statistik att redovisa. Den grova brottsligheten har minskat med 80 procent. (Sätter sig med en duns. Släpper kassarna på golvet, drar fram en mapp ur den ena kaneldoftande kassen. Viftar triumferande med mappen.)

MJ: 80 procent! Men hur har det gått till? Det är ju fantastiskt.

KS: Vår nya statistikchef har anlagt ett historiskt perspektiv på det hela. Det gäller att se de långa utvecklingstrenderna. Och då har den grova brottsligheten gått ner med 80 procent.

(MJ, LW, CE stirrar på KS med öppen mun. Själv stirrar jag lystet på kassarna med bakverk.)

MJ: Kan du beräta lite mer om hur ni gjort? Ifall jag får frågor. Inte för att jag tänker svara på dem, men det kan vara bra att veta för min egen del.

KS: Vi har till exempel tagit med häststölder. Vi satte startpunkten vid 1720. Och häststöld är ju närmast att jämföra i allvarlighetsgrad med seriemord i dag. Blev man av med hästen kanske hela ens familj svalt ihjäl.

MJ: Men det förekommer väl inga häststölder längre?

KS: Exakt! De har minskat med 100 procent. Ni förstår hur det påverkar hela statistiken. Och som grova brott har vi räknat allt som kunde leda till dödsstraff eller lång tid i fängelse. Högmålsbrott.

MJ: Högmålsbrott? Då har ni räknat in majestätsbrott och hädelse också?

KS: Jajamen!

MJ: Och tvegifte?

KS: Självklart! Att det förekommer tre-, fyr- och femgifte numera påverkar inte statistiken. Det är ju en religionsfrihetsfråga. Vi räknar bara in tvegifte i den traditionella lagstiftningens mening.

MJ: Och tidelag?

KS: (Säger inget. Tittar ner i bordet.)

MJ: (Irriterat.)Och tidelag sa jag. Har du somnat? Det var det ju dödstraff på förr så det måste väl räknas till grova brott med er metod?

KS: (Harklar sig besvärat.) Det är lite knepigt på det området. Där innebär utvecklingen de senaste åren faktiskt att siffrorna gått uppåt även om vi gör en historisk jämförelse.

MJ: Åh, fan. Jag förstår. Då låtsas vi inte om tidelag. Men du Kristina, bra jobbat. Då kanske vi ska se vad du har med dig för fikabröd innan vi går ut till presskonferensen.

JAG: Men jag hade några frågor.

MJ: Men vad skådar jag. Mandelmassekrans! (Tittar på mig.) Visst, visst, fråga på du.

JAG: Jo …

MJ: (Avbryter mig). Vänta lite. Jag kom på att jag hade en fråga till. Kristina, jag bad er ju titta på det där med förhållandet mellan brott och straff. Det brukar ju tjatas på presskonferenserna från en del håll om varför vi inte skärper straffen. Har du några bra svar?

KS: Ja, faktiskt. Om vi beaktar nödvändigheten av att ha långa tidsperspektiv noterar vi att vid vår mätperiods start och långa tider därefter straffades många människor genom hängning, halshuggning och en del brändes på bål. Tortyr förekom. Allteftersom de straffen försvann minskade också det vi definierar som grov brottslighet. I dag har vi inte dödstraff och den grova brottsligheten har som sagt gått ner 80 procent. Det finns ett klart samband mellan en mildring av straffen och sjunkande grov brottslighet.

MJ: Kristina. Du är en pärla. Jag skickar över en katalog med ordensutmärkelser och medaljer. Kryssa för vilken du vill ha och skicka tillbaka katalogen till mig. Nej, förresten. Kryssa för två.

KS: Det finns inga ambassadörsposter lediga då?

MJ: Det får vänta, du behövs på din post länge till. Men OK, ta tre medaljer vetja.

JAG: Jo…

MJ: Du vi får ta det en annan gång, jag måste läsa Kristinas papper nu. Men ta lite mandelmassekrans!

Kommentarer

byråkratins bandarer

Boris Benulic

"Statens byråkrati hittar alltid en ursäkt för att skapa nya tjänster, myndigheter och verk."

Inte bara Fantomen är odödlig. Det verkar vara svårt att ta kål på bandarerna också.

Varje gång Morgan Johansson ställer sig på tå i talarstolen för att berätta om något nytt påfund tänker jag på Honoré de Balzacs ord: ”Byråkratin är en gigantisk mekanism styrd av pygméer”.

Nu tillsätter regeringen en ”antifuskgeneral” för att kolla att ingen orättmätigt tillskansar sig de stödpengar som ska betalas till dem som drabbats av utvecklingen i pandemins spår.
Det har gått så fort att det kan ha blivit fel ibland, förklarar Morgan Johansson inrättandet av den nya posten.
Den här ”antifuskgeneralen” är förre detta rikspolischefen Stefan Strömberg som efter det att han avsattes som rikspolischef genom ett extra regeringssammanträde flyttats runt på olika maktpositioner.
Han ska nu utreda hur det fungerat med de ekonomiska stödpaketen och regelverken kring dessa samt utbetalningar.

Ansvarig för de ekonomiska stödpaketen är Emma Lennartsson, numera statssekreterare hos Magdalena Andersson … ja, det är samma Emma Lennartsson som nyss fick gå efter skandalen på Transportstyrelsen.
Men så är det ju alltid.
Statens byråkrati hittar alltid en ursäkt för att skapa nya tjänster, myndigheter och verk.
Och orsaken är alltid att byråkratin inte klarat sin uppgift.
Hur länge ska vi tillåta att de får komma undan med att säga att ”det här ska vi titta på” och så tillsätts en utredning, ett verk eller en myndighet skapas … eller en ”antifuskgeneral” tillsätts.

Det behövs inga fler utredningar om varför statens verksamhet inte fungerar.
Det behövs utrensningar.