Böcker är populära som julklappar.

Men jag misstänker att de flesta som köper en bok som julklapp inte riktigt förstår varför det är en bra gåva.

Nej, jag tänker inte orera om att man blir klokare av att läsa, eller att dörrar öppnas till nya världar – jag vill lovprisa det motstånd och den fysiska upplevelse en bok ger dig.

Med böcker menar jag då förstås böcker tryckta på papper. Helst ska de förstås vara ordentligt inbundna.

En e-bok eller ljudbok avskärmar dig från världen – en tryckt bok är påtagligt närvarande  i dina händer. Den har en viss tyngd, kanske till och med en doft. Du måste anpassa din kropp och ställning till boken. Grossmans Liv och öde läser du näppeligen liggande på rygg.

Har detta någon betydelse?

Ja, och om du inte förstår det – grubbla över det till nästa avsnitt av mina julklappstips – då ska vi gå djupare i ämnet (och svaret är ”nej”, jag kommer givetvis inte att enbart föreslå böcker från Cultura Aetatis).

Till den som är intresserad av historia

Nyss har det mumsats Gustav II Adolf-bakelser, och det har hållits samlingar vid Karl XII-statyer.

Och SvT kör en serie om Sveriges historia.

Jag tillhör dem som hävdar att Sverige haft en stormaktstid – och att den faktiskt är längre än vad de flesta förstår.

Men för att inse det måste man vidga perspektiven och se Sverige i ett större sammanhang. Europes Tragedy, Peter H Wilsons monumentalverk om 30-åriga kriget, gör att du ser sammanhangen. På 996 sidor går Wilson på djupet i hela kontinentens historia under 1500- och 1600-talet, och flätar ihop händelser som på ytan kan verka vara vitt skilda från varandra; allt från Spaniens oförmåga att hantera guld från Sydamerika, till feodalsystemet i Danmark och de inrikespolitiska spänningarna i Frankrike, och allt, precis allt däremellan.

Det är en bok att återvända till för att förstå Europas historia – och för att förstå att de svenska kungarnas krig inte i första hand var ett tecken på erövringslust, utan försvarskrig för att nationen skulle överleva.

Till vilken tidsperiod ska man då förlägga den svenska stormaktstidens födelse? Jag vill nog hävda att man kan se vikingatiden som en inledning. I Empires of the Normans skildrar Levi Roach det som följer på att vikingar erövrar och bosätter sig i nuvarande franska Normandie kring 911. 1066 erövrar deras ättlingar England, och de kommer de följande århundradena att spela en viktig roll på Sicilien och i södra Italien, i Bysans, Nordafrika och under korstågen. Deras mentalitet kommer att påverka skotsk och irländsk kultur – och vikingarnas ingiften i lokala eliter i andra delar av Europa innebär att de tillför sin sedvänjor och kultur till de civilisationer de kliver in i.

Ett exempel på hur vikingarnas kultur påverkat hela västvärldens kultur är berättelsen om Hamlet. I sin ursprungliga form återfinns den i Saxo Grammaticus Gesta Danorum. Numera finns krönikan i svensk översättning – 800 år efter det att den skapades. Här återfinns även bland annat berättelsen om Ragnar Lodbrok. Och här möter du den koncentrerade karghet i språket som är själva grunden för vikingasagors skönhet – och det är ett sätt att tala som man skulle önska levde kvar i dag bland. Gesta Danorum kan du köpa här.

Till den som är intresserad av hälsa och ett långt, friskt liv

Böcker som talar om vad du ska äta, hur du ska träna och vilka preparat du ska trycka i dig återfinns alltid på listorna över vad som säljer bra – speciellt i juletid.

Det är väl för i och för sig bra. Det vittnar om en vilja hos många att vårda den gåva som kroppen är.

Men samtidigt finns där också ofta en vilja att göra som ”vetenskapen” säger, det blir typ:

”Ska jag ta en spruta till, men jag har ju tagit elva redan? Jaha, OK då … visst, en till”.

Och människor stoppar i sig obegripliga mängder opiodpreparat, adhd-mediciner och anti-depressiva medikamenter.

Det är värt att betänka att de som alltid förordar ”en spruta till” ingår i samma medicinindustriella komplex som langar narkotiska preparat till patienter för att lindra deras fysiska smärtor eller psykiska problem.

Vill man förstå hur det medicin-industriella komplexet fungerar, vad som styr dem som arbetar i och åt detta komplex har man stor behållning av Robert F Kennedy Jr:s Den verklige Anthony Faucci – en faktaspäckad skildring av hur medcinindustri, sjukvård och politik växt ihop till en koloss som inte ser dig som något som i första hand ska botas utan som en marknad för deras produkter – även då möjliga negativa följder är okända, och är de kända tvekar man ofta inte att dölja dem; här ska det krängas piller och vaccin.

Vi kanske ska ge upp försöken att försvara de gamla traditionerna och hitta på nya?

En vän som städar på Regeringskansliet återberättade för mig för någon timme sedan följande samtal han råkade överhörde under eftermiddagen mellan Stefan Löfven och Morgan Johansson. Min vän har mycket gott minne så jag tror samtalet mellan vår statsminister och justitieministern är ordagrant återgivet.

Morgan: (Slår upp dörren utan att knacka. Uppenbart upprörd, slipsknuten lös, skjortkragen uppknäppt, flinten skiner.)

Stefan, men för helvete … nu har de utsett årets julvärd i TV.

Stefan: (Tittar upp från ett travprogram.) 

Jaha, och …

(Tittar ner i travprogrammet igen.)

Vad tror du om Eldorado Mearas i första loppet på lördag?

Morgan: Sitter du med V-75 nu? Du skulle ju fixa det här.

Stefan: Fixa vad?

Morgan: Vem som blir årets julvärd.

Stefan: (Skjuter travprogrammet ifrån sig. Suckar. Tittar upp.)

Är det muslimerna som bråkar?

Morgan: Afrikanerna.

Stefan: Afrikanerna?!

Morgan: Julen är känslig för dem. Påminner dem om hjulet. 

Stefan: Vad skulle det annars påminna dem om? Du menar väl förresten att julen påminner dem om julen?

Morgan: Nej, hjulet. Jul med ett h före liksom. Sådana du har på bilen. På skottkärran. På cykeln.

Stefan: De vill inte bli påminda om hjulet? Nu snurrar det. Hahahaha, var får jag allt ifrån? 

(Skrattar vildsint, slår sig på låren.)

Jag kanske ska ta en hjulsnaps … så jag blir lite rund under fötterna. Hohoho.

(Skrattar så han får svårt att hålla balansen i stolen. Behärskar sig till slut och sätter sig rakare med armbågarna på bordet.)

I dag får jag allt till det! Eller hur Morgan?

Morgan: Hjulet kom inte till Afrika söder om Sahara förrän under 1800-talet. Afrosvenskarnas Riksförbund hörde av sig och sa att julfirande är uttryck för att vi svenskar tror att vi är överlägsna dem. De vet att det är en skillnad, men jul och hjul låter ju likadant. Och det känns kymigt för dem att uppleva att vi firar något som de fick vara utan i 5000 år. Det är inte vem som utsetts till julvärd de har ett problem med, det är att han kallas just julvärd.

Stefan: Sa du kymigt? Det ordet har jag inte hört sedan 1960-talet. Hur gammal är du egentligen?

Morgan: Hur gammal jag är? Vad spelar det för roll? Annika tycker jag är ungdomlig av mig, jag kan faktiskt berätta för dig att …

Stefan: Stopp, stopp. Jag vill inte veta.

(Tystnar. Ser ut att tänka.)

Väldigt mycket annat som inte kom till Afrika söder om Sahara förrän efter 1800-talet. Vill afrosvenskarna att vi …

Morgan: Jag vet, jag vet, jag förstår vad du oroar dig för. Ger vi efter om julen så … Men en sak i taget. Vi måste ta tag i det här. De bara väntar på en anledning att bråka om fler saker.

Stefan: Ja, fy fan. Snart ska väl fläsket bort från julbordet som alltså inte ska heta julbordet längre. Jag får väl sitta på julafton och gnaga på det som fortfarande är tillåtet. Skinkans panering kanske? Frossa på skorpbröd, ägg och senap som griljerats. Mums.

Morgan: Va? Har Sveriges Muslimska Råd redan talat med dig? De ville att jag skulle ta upp frågan om allt detta fläsk vi har på julborden.

Stefan: Va? Nej, nej, jag skämtade bara … Men vad säger du, är de på oss om det … ojojoj.

Morgan: Vi måste ta ett övergripande grepp om högtiderna. Vi kan inte hålla på och peta i de här sakerna varje gång någon minoritet blir stött.

Stefan: Du menar …

Morgan: Ja, men är det inte lika bra? Vi avskaffar alla gamla helgdagar och festdagar. 

Stefan: Du menar att vi döper om dem?

Morgan: Nej, det kommer inte att räcka. Vi avskaffar dem. 

Stefan: Inga röda dagar?

Morgan: Nej, det kan vi inte göra. Då blir det uppror. Folk vill vara lediga. Vi behåller antalet dagar men lägger dem på nya datum. Vi byter ut de gamla helgerna mot dagar där vi högtidlighåller svenska nederlag genom historien. Då ska det väl bli slut på gnället och så kan man få ta sig en eller två rackare för att komma över sorgen över de där nederlagen.

Stefan: Och vilka nederlagsdagar hade du tänkt dig?

Morgan: Slaget vid Poltava. Mordet på Gustav III. Slaget vid Lützen. Stockholms blodbad. 

Stefan: Låter förbannat dystert måste jag säga.

Morgan: Men då blir de lättkränkta delarna av de utländska minoriteterna glada. De kan ju inte klaga på att vi förhäver oss. En del av dem kanske till och identifiera sig med själva tänkandet.

Stefan: Vilka då?

Morgan: Shiamuslimerna. De firar Ashura, på årsdagen av Muhammeds dottersons, imamen Husseins martyrdöd i Karbala. De samlas och piskar varandra och skär sig själva. Ett jävla blödande på gator och torg.

Stefan: Så långt ska vi inte gå. Ska vi pina oss lite extra på de där dagarna du pratar om kan det väl räcka med att vi dricker snapsen ljummen.

Morgan: Fast där har vi ett annat aber. Jag är inte så säker på att de muslimska organisationerna gillar att vi har högtidsdagar där vi dricker sprit. Även om det är våra nederlag vi högtidlighåller.

Stefan: Men när blir de nöjda? Är det när jag sitter i garaget och sniffar thinner och tänker på 1809 års krig då vi förlorade Finland?

Morgan: Jag tror du närmar dig …

Stefan: Vet inte om jag orkar med så mycket mer krav från de här grupperna. Kan inte du och Annika sätta ihop en rad förslag till nästa möte, och ta i ordentligt så vi blir av med den här frågan en gång för alla.

Skönt i alla fall att det inte var valet av julvärd de protesterar mot. Förresten, du sa aldrig vem som blev årets julvärd? Eller vad det nu ska heta.

Morgan: Lars Lerin.

Stefan: Värmlänningen? Målaren? Men det är ju en trevlig prick!

Morgan: Vi kan dock få problem där.

Stefan: Men va fan, har muslimerna och afroamerikanerna något mot värmlänningar?

Morgan: Det är väl mest det där med att han är bög.

Stefan: Men alla ska ju ha sitt. Det blir ju som en regnbågsjul. Och de som är som Lerin har väl i alla fall inget emot skinka? Är det där skon klämmer för muslimerna?

Morgan: Det är väl mest det att homosexuella i största allmänhet inte är så populära bland muslimer. Jag har signaler om att …

Stefan: Snart säger du väl att de har ett eget förslag.

Morgan: Men de har ju uppenbarligen redan talat med dig.

Stefan: Jag skämtade bara. Igen. Du menar att de har ett eget förslag? På riktigt?

Morgan: Jo, de säger att julvärden måste spegla mångfalden i landet. 

Stefan: Och då det räcker inte med en mysig värmländsk målande bög? Jaja, vad vill de ha?

Morgan: De olika organisationerna kunde inte komma överens, förutom om att det måste vara en man, och han ska inte kunna prata svenska. För att verkligen spegla mångfalden.

Stefan: Kan de inte föreslå en stum utländsk man med en gång. Då får vi med en grupp till.

Morgan: Jag ska föreslå det. Alltså, en utländsk man som inte kan tala svenska men är stum.

Stefan: Varför inte också göra honom till papperslös med en gång.

Morgan: Där sa du något!

Stefan: Jag skämtade bara. Igen. Har du ingen humor Morgan?

Morgan: Men som vi var överens om nyss, det är lika bra att vi tar i. Vore väl bra om han också var återfallsförbrytare. Dömd för langning.

Stefan: Vad som helst. Bara vi blir av med frågan.

Morgan: (Reser sig upp och går mot dörren. Stannar i dörren. Vänder sig om.)

Du förresten. Behöver du sällskap i garaget på julafton? Jag kan ta med en egen trasa.

"Och när ni handlade med européer tog ni fett betalt, ibland i form av vita, kastrerade pojkslavar, Europa pröjsade för pepparkakskryddimporten med att exportera eunucker."

Mer kul i jul om vi följer Koranens budskap?

En del julklappar smäller högre än andra.

Sitter och letar bilder till ett jul. Är på jakt efter bilder med retrokänsla – inte Jenny Nyström, mer Norman Rockwell – så jag bläddrar på nätet i amerikanska kataloger och bildbanker och plötsligt dyker de här två 1950-tals annonserna för lämpliga julklappar upp på skärmen.
Till och med jag som annars är en nästan fanatisk försvarare av "Second amendment" och den rätt att bära vapen som den amerikanska konstitutionen ger medborgarna kommer på mig själv med att tänka att:
"Men de är nog inte riktigt friska i det där landet".

Kurerar mig dock snabbt med att läsa om Christopher Hitchens kolumn i ämnet från tidigt nittiotal:

"The only thing wrong with this picture, as far as most liberals seem to be concerned, is that more people are tempted to go and buy a gun. On its own, of course, this is a stupid and desperate gesture and, in many cases at lease, increases the chance that you are handing your assailant a gun. But an equally valid conclusion from that objection would be that more people should be better instructed in the care and use of a defensive weapon. This would improve the odds, either in the case of an attack by a common criminal or in the case of an unlawful trespass by some gargoyle from the Bureau of Alcohol, Tobacco, and Firearms. Better to be judged by 12 than carried by six, as they say."