”När liv och politik – som ursprungligen är skilda, och förenade av undantagstillståndets ingenmansland – börjar förenas, då blir allt liv heligt och politiken undantaget.” Giorgio Agamben

Giorgi Agamben (mannen med den höga pannan): ”I maktens ögon – och kanske är det med all rätt – finns det ingenting som påminner så mycket om en terrorist som den vanliga människan”.

När jag i början på året tillbringade några veckor på intensiven på Karolinska hann jag fundera en hel del. Nu är det inte det lättaste när man forslats in med en syresättning av blodet på 64 procent och ligger med ett syrgasmask där flödet skulle kunna användas för vindtunneltestning av en Airbus A380.

Men det föll sig då faktiskt ganska naturligt att fundera på vem jag egentligen är. Och vi grubblar väl lite mans alldeles för sällan på den frågan. Varför skulle det vara naturligt när man ligger som ett covid-19-kolli på intensiven? I mitt fall kanske mest för att det i början inte fanns så mycket annat att fundera på. Man blir väldigt närvarande i sig själv, ett medvetande innesluten i en tämligen orörlig kropp. En slags av omständigheterna påtvingad meditation.

Nu förordar jag inte att man ska vänta med att filosofera över dessa ting tills man befinner sig i ett sådant tillstånd, det bör man göra ständigt. 

Men det gör de flesta i verklig mening nästintill aldrig.

Och det är därför debatterna om covid-19 och restriktioner blir så underliga. De förs inte utifrån utgångspunkten om vad det är att vara människa, vilka friheter man har rätt till – och vilka skyldigheter … om man nu vill leva i en fungerande gemenskap.

Istället träter vi om medicinska frågor och virusspridning och låter våra tankar begränsas av personer som i kraft av sin yrkesutövning utnämnts till experter, samt av politiker … som vi privat inte skulle låna ut vår dammsugare till … men som ändå stiftat de bestämmelser som under en lång period kommit att styra våra liv.

Visst anser jag att covid-19 kan utgöra en dödlig fara; för mig och för en liten grupp. Men jag har mycket svårt se det som sker i stora delar av världen som ett rationellt svar på covid-19.

Oavsett vilken ståndpunkt man intar måste grundvalen för en diskussion ändå vara den där lilla knepiga frågan de flesta alltför ofta undviker; vem är jag egentligen? Och vilket samhälle vill jag ha?

Om man duckar för de frågorna … ja, då kan man lika gärna singla slant om vilken ståndpunkt man ska inta när covid-19 och restriktioner diskuteras.

Just de frågorna ställer den italienske filosofen Giorgi Agamben i ”Vilken punkt har vi nått?” – en samling av hans texter om pandemin som nyss utkommit på svenska.

Jag kommer att från och med i morgon – och under några dagar – att diskutera hans tankar i mitt nyhetsbrev.

Parallellt med detta kommer jag också att resonera kring historikern Keith Lowes ”The Fear and the Freedom”. En bok som avhandlar andra världskriget – och den värld och mentalitet som skapades ur ruinerna. Jag finner kopplingen intressant eftersom Lowe diskuterar de former av inskränkningar människor i de olika länderna levde under – och det hot om att mista livet som ofta fanns närvarande.

Kan vi se ett samband mellan hur de styrande krafterna agerade då – och hur de agerar i dag? Det är en av de frågor jag kommer att grubbla på.

Nyhetsbrevet utkommer dagligen och du prenumererar på det här.

Här är mannen med tre stavar och här är Hjulet, / och här är den enögde köpmannen, och detta kortet, / som är blankt, är något han bär på ryggen / som jag inte får lov att se. Jag hittar inte / den Hängde. Akta er för döden genom vatten. / Jag ser en mängd människor som går runt i ring. (T. S. Eliot ”Det öde landet”)

När Bill Gates hade gett världen Windows bestämde han sig för att ge afrikanerna mat. Därför skapade han 2006 AGRA (Alliance for a Green Revolution in Africa).

Gates lovade att organisationen skulle dubbla avkastningen i jordbruket och inkomsterna för 30 miljoner familjer i Afrika.

Målet skulle vara uppnått 2020.

AGRA samlade in donationer på 10 miljarder kronor – bland annat från människor nästan, nästan lika rika som Gates.

Hälften av medlen användes i olika program som skulle lära de afrikanska jordbrukarna att använda konstgödsel, bekämpningsmedel, och genetiskt modifierade grödor.

Gates har talats gåva, och han lyckades övertala ett antal regimer i Afrika att tillsammans årligen bidra med ytterligare miljarder för att subventionera inköpen av kemikalier för användning i jordbruket och utsäde. Inköpen gjordes – förstås – från de gigantiska företag i USA och Europa som omvandlat jordbruk till storindustri.

Fantastisk affärsidé. 

Lova att förbättra afrikanska jordbrukares liv, dra in donationer, programmera jordbrukarna till att de måste använda sig av produkter som bara kan köpas från multinationella företag, få regeringarna i de länder där jordbrukarna bor att subventionera inköpen.

Hur har det då gått?

En studie från Tufts University i USA som gjordes 2020 visade att antalet människor i närheten av svältgränsen hade ökat med 30 procent i de 13 afrikanska länder där AGRAS program hade genomförts.

Orsaken bedömdes vara att bönderna övergett sitt traditionella jordbruk där man odlade flera olika grödor, för att istället övergå till monokulturer; man satsade alltså allt på att odla en enda gröda; som majs eller sojabönor.

Därmed förlorar man möjligheten att livnära sig av det man åt förut, samtidigt som man blir beroende av världsmarknaden och hur priset på majs och sojabönor går upp och ner. 

Allt hungrigare vandrar man år för år in i en skuldfälla.

Tack för det Bill Gates.

Nu tycker man förstås att Bill Gates borde ha förstånd nog att dra sig tillbaka från alla försök att mätta världens hungrande. 

Men inte.

23 september genomfördes den internationell konferensen UN Food Systems Summit. Huvudarrangör var FN:s program för livsmedelshjälp – FN:s World Food Programme. Medarrangör var World Economic Forum som ordnar den där stora årliga konferensen i Davos där världens mäktiga samlas för att staka ut sin framtid – och därmed tyvärr också vår. Deras budskap de senaste åren har varit att vi måste stänga ner världen på grund av växthuseffekten och covid-19. Vi måste börja om. Vilket kan uttolkas som att alla vi andra definitivt måste gå tillbaka till ”Gå” och stå still där – som de 30 miljoner afrikanska familjerna som redan inlett sin vandring dit. Eller så får man gå i fängelse. Världen som ett Monopolspel, där sådana som Bill Gates kontrollerar de dyraste gatorna … och tillhandahåller falska tärningar.

Och vem deltar som FN:s generalsekretares speciella sändebud på den stora konferensen om inte Agnes Kalibata. Hon leder AGRA:s verksamhet sedan 2014, och borde väl därför inte vara särdeles meriterad för uppdraget. 

Dokumenten inför konferensen verkar skrivna av Greta Thunberg. Här talas det mycket om vikten av att gå mot noll när det gäller utsläpp av växthusgaser och att man därför behöver utveckla en marknad som ska belöna dem som driver jordbruk på ett sådant sätt att växthusgaserna binds. Det ska bli en viktig intäktskälla för jordbrukaren (Bidens administration har lanserat idéen även i USA).

Det innebär att den där lille afrikanske familjejordbrukaren hamnar än mer i händerna på världsmarknaden och krafter han inte kan kontrollera. För att få en ersättning för att odla jorden på ”rätt” sätt kommer han att tvingas handla än mer produkter från jättarna i jordbruksindustrin. 

Dessutom är forskarna inte överens om hur effektivt det är, att genom att försöka bruka jorden på ett speciellt försöka binda växthusgaser. Likaså råder inte enighet om huruvida det går att etablera effektiva ersättningsmekanismer till jordbrukarna.

Vi kan ju betrakta hur det ser ut med utsläppsrättigheterna inom industrin. Ingen tycker de är effektiva – ändå har systemet funnits länge och borde väl nu börjat fungera.

Och har de svenska elcertifikatavgifterna fört något gott med sig?

Men för Bill Gates och hans vänner kommer det att fungera utmärkt. Deras kontroll över oss ökar.

"Det mål jag försöker uppnå är att med kraften hos det skrivna ordet få dig att höra, få dig att känna, men framförallt - få dig att se". (Joseph Conrad)

En av Dementy Shmarinovs illustrationer till "Brott och Straff". (1935)

Det finns fortfarande personer som tror att det inte finns rasistiska strukturer i Sverige. De tror heller inte att det svenska språket är fyllt av ord och uttryck som är bärare av rasistiska föreställningar. 

Jag har därför påbörjat sammanställandet av ett lexikon som visar hur illa det är ställt.

Vi inleder förstås med ord som börjar med ”ras”.

Raskolnikov. Huvudperson i Fjodor Dostojevskijs roman ”Brott och straff”. R. anser sig leva i yttersta fattigdom som gör att han inte kan förverkliga sig själv som övermänniska – därför anser han sig ha rätt att mörda för att få pengar.

I romanen förekommer även den prostituerade Sonja.

Kombinationen amoralisk mördare som umgås med prostituerade har fått många nutida kulturhistoriker att hävda att gangsterrap är en utveckling av teman i D:s roman och att det därför är dags att överväga ett Nobelpris i litteratur till någon av de gangsterrappare som tidigare prisats av P3.

Rasmus. Ung man som uppträder i Astrid Lindgrens bok ”Rasmus på luffen”. I detta verk rymmer den föräldralöse R. Från barnhemmet och slår följe med luffaren Paradis-Oskar. 

Tillhör de få av Lindgrens böcker som inte kommer att censureras eftersom den visar att svenskar också är som romer och befinner sig på ständig vandring. 

Möjligen kan boken ändå att komma att censureras, eftersom Judiska Centralrådet krävt att den ska förbjudas eller till stora delar skrivas om. Orsaken till detta är att rådet anser att Rasmus och Paradis-Oskars ständiga förflyttningar till fots kan påminna om den anti-semitiska myten om den vandrande juden Ahasverus som fördömts av Gud. 

Rasp. En form av fil. Kommer att förbjudas eftersom den är icke-inkluderande då fil inte kan förtäras av laktosintoleranta. Filtillverkaren Bacho har protesterat mot beslutet och hävdat att en rasp förvisso är en fil men därmed inte kan jämställas med Arlas fil. 

Än så länge kvarstår dock beslut om förbud då DO menar att undantag inte kan göras eftersom en rasp bevisligen är en fil.

Rasputin. Rysk predikant och mystiker. Vän till tsarfamiljen. Mördad 1916. R. Är ett exempel på hur ordsammansättning och namn där ledet ”ras” ingår i sig får ett eget liv och skapar kulturella strukturer som upprätthåller och sprider rasism. Ett exempel på detta är den figur som dyker upp 1987 i TV-serien Teenage Mutant Ninja Turtles. I avsnittet "Invasion of the Punk Frogs” förekommer en groda kallad "Rasputin, the Mad Frog”. Som alla vet är grodan en symbol som används av den så kallade alternativ-högern.

Rass. Sibetkatt tillhörande släktet Viverricula. Mötet med en rass i Borås djurpark har inspirerat inrikesminister Anders Ygeman till en nyligen inledd stor anti-rasistiska kampanj. Den innebär en medveten strävan efter ett tillstånd då elbrist råder i Sverige och människor därför måste uppmanas att släcka lyset. På detta sätt menar A. Ygeman att nationen uppnår ett tillstånd då synliga skillnader mellan folkgrupper försvinner eftersom: ”I mörkret blir alla katter grå”.

Rast. Vilopaus. Kombineras i Sverige ofta med intagande av kaffe, s.k. ”fikarast”. Anförs ofta som exempel på hur lyckad integrationen är i Sverige och med vilken lätthet vissa utifrån kommande personer anpassar sig till svenska seder och till och med utvecklar dem, ”fikarast” är t.ex numera inte numera som enbart sker under arbetstid utan har i en del fall även ersatt själva arbetet.

Rastafari. Religion. I Sverige mest känd för att landets kulturminister genom sin frisyr markerar sin tillhörighet till denna grupp. Religionen ser Afrika som det ”förlovade land” som omnämns i Bibeln, och den plats dit alla svarta ska återvända.

Detta strider mot den politik kulturministerns eget parti förespråkar – dvs att alla svarta ska komma till Sverige.

Detta har lett till inre strider i Miljöpartiet, där bland annat P. Bolund och A. Bah–Kuhnke anklagat kulturminister A. Lind för att med sin frisyr signalera att hon är för återvandring när det gäller afrikaner. A. Lind har dock förklarat att hon bär frisyren enbart för att hon vill kunna röka marijuana med hänvisning till religionsfriheten.

Rasur. Bortradering av ord ur skrift. För ordets användning se t.ex Johan Biurmans ”En kort doch tydelig Bref-Ställare” (Stockholm, 1729).  Se även ”Växjö domkapitels protokoll”. (Handskrift från 1656).

Då ordet använts i svenskan i mer än 300 år torde det anses vara bevisat att det är en gammal och erkänd svensk sed att ur det egna språket rensa ut ord som kan uppfattas som kränkande..

Raus. Dialektal form av ”ras” på skånska. Uttalet av r. på skånska anses visa den rasism som finns inpräglad i det skånska kynnet eftersom det pekar på en förbindelse med det tyska språkets ”raus”, alltså ”ut”. Språkforskare menar att skåningars avoga attityd till invandrare har gjort att de omedvetet kommit påverkats av tyskan och just därför uttalar ”ras” som ”raus”.

Det är inte ledartröjan människor kämpar om, de slåss om att få trä på sig offerkoftan.

Mitt dagliga nyhetsbrev handlar om det mesta; där diskuterar jag varför jag föredrar lövträd framför barrträd, olika länders historia, aktuell politik och bortglömda filosofer … samt matkultur genom tiderna … eller sovjetisk och tysk 1930-talskonst. Det mesta alltså.

Och numera avhandlar jag också böcker jag nyss läst.

De kommande dagarna kommer jag – förutom andra ämnen, och annat som faller mig in – också skriva om följande böcker:

Keith Lowe: The Fear and the Freedom. Vi lever i en tid av myter, hysteri och vanföreställningar. Många som försöker behålla förnuftet menar att nedmonteringen av logik och rationalitet började någon gång på 1960-talet.

Lowe förklarar för oss att mytbildningarna som nu håller så många fångna började skapas direkt efter andra världskrigets slut. Det som omger oss i dag tar sin början där. Offerkoftorna började stickas 1945, blev klara kring 1970, och nu finns de i en mängd kulörer och storlekar och många slåss om att få bära dem.

Giorgio Agamben: Vilken punkt har vi nått? Den italienske filosofen Agamben förflyttar frågan om covid-19 från att handla om antal vaccineringar, restriktioner och smittrisk till att gälla frågan om individ, liv och frihet. En helt nödvändig läsning för alla som dras in i en diskussion om hur man undviker döden … och därför glömmer bort att fråga sig vad livet är och vad de vill göra med detta liv. Eller så vill man inte ställas inför den frågan.

Matt Siegel: The secret history of food. Många som tror sig äta sund kost äter inte det de behöver utan det som är lönsamt för matindustrin att producera. Siegel avtäcker de ekonomiska intressen som gör att vi äter sådant det nog inte är meningen att vi ska stoppa i oss … som müsli till frukost. 

Nyhetsbrevet beställer du här.

"Vi riktar inte blicken mot det synliga utan mot det osynliga. Ty det synliga är förgängligt, men det osynliga är evigt." (2 Korinthierbrevet 4:18)

Den berusade Noa. Målning av Giovanni Bellini, ca. 1515.

Vi fortsätter med det lilla lexikon du kan behöva för att hantera debatterna efter kyrkovalet. Dagens uppslagsord behandlar några aspekter av den fortsatta modernisering av Svenska Kyrkan som vi kan vänta oss.

Kristen: Beteckning som gradvis kommer att fasas ut inom Svenska Kyrkan under de kommande åren. Orsaken är att kyrkans budskap i varje del bör vara fyllt av optimism och glädje. Då fungerar inte ett ord som för tankarna till ”kris” i olika former.

I samma anda kommer ”Jesus” fortsättningsvis att benämnas ”Yesus”. ”Yes” betyder ju ”ja” och är därmed laddat med framstegstro. Samtidigt är ”Yes” förknippat med engelskan och USA, vilket ger det en än mer positiv laddning.

Liturgi: Beteckning på gudstjänstordningen. Kommer från och med 2022 att kallas för listurgi eftersom man inför varje gudstjänst kommer att kunna rösta om vad den ska innehålla. Man kan önska sig ämnen, musik (vilken som helst) och årgång och märke på nattvardsvinet. Det åligger därför prästen att i god tid innan gudstjänsten sammanställa en topplista och sprida denna i sociala medier. 

Mission: En företeelse som med avseende på både ord och handling kommer att rensas ut ur kyrkans vokabulär och verksamhet.

Ordet kan förstås som en sexistisk förminskning av de unga kvinnor som en gång i tiden begav sig till Afrika eller Asien för att sprida evangelium; denna förhistoria gör att man kan tolka mission som ”Miss Hjon” vilket för tanken till skönhetstävlingar som Miss Universum. 

Den svenska kristna missionsverksamheten innebär att man strävar efter att bygga sjukhus och skolor i tredje världen och att lära människor att ta hand om sig själva.

I verksamhetsdiskussionerna har ärkebiskopen påpekat att detta går stick i stäv med ett annat av kyrkans mål; att alla i tredje världen ska komma till Sverige och här bli omhändertagna. 

Alltså behövs inte missionsverksamheten med den inriktning den har i dag. Den kan komma att ombildas till en marknadsföringssektion som propagerar för att mottagaren av budskapet ska ge upp alla försöka att bygga upp sig själv och sitt land och istället komma till Sverige.

Noa: Profet som omtalas i Bibeln. Han får ett uppdrag av Gud inför den syndaflod som komma skall, och det beskrivs i Första Moseboks sjätte kapitel:

”Ty se, jag skall låta floden komma med vatten över jorden, till

 att fördärva allt kött som har i sig någon livsande, under

himmelen; allt som finnes på jorden skall förgås.

Men med dig vill jag upprätta ett förbund: du skall gå in i

arken med dina söner och din hustru och dina söners hustrur.

Och av allt levande, vad kött det vara må, skall du föra in i

arken ett par av vart slag, för att behålla dem vid liv med dig;

hankön och honkön skola de vara.”

Berättelsen om Noa ställer kyrkan inför flera problem.

Dels är namnet Noa inte varumärkesskyddat och polisens Nationella Operativa Avdelning (Noa) har nu stämt Svenska Kyrkan för varumärkesintrång.

En stämning har också inkommit från Ola Salo & The Ark som menar att användandet av ordet ”ark” är ett varumärkesintrång och att Noa & Arken dessutom låta alldeles för likt Ola & The Ark.

Till detta kommer att Svenska Naturskyddsföreningen krävt att berättelsen om Noa avlägsnas ur Bibeln eftersom där talas om en miljökatastrof som den vi står inför i dag – men ingenstans i hela Första Mosebok nämns något om att Noa borde strävat efter att få till stånd något som motsvarar våra dagars Paris- och Kyotoavtal.

Även RFSL har framfört krav på avlägsnande av berättelsen om Noa eftersom den är heteronormativ. Detta eftersom Gud förklarar för Noa att:

”Och av allt levande, vad kött det vara må, skall du föra in i

arken ett par av vart slag, för att behålla dem vid liv med dig;

hankön och honkön skola de vara.” Detta anser RFSL är en förkastlig hållning eftersom den utgår från att det bara finns två kön.

Ärkebiskopen har därför beslutat att berättelsen om Noa ska avlägsnas ur Första Mosebok. Detta skapar en tämligen stor lucka i Gamla Testamentet, men den kommer att så fort det är möjligt att fyllas med en nyskriven text som ska produceras med hjälp av en kommission där representanter för SNF, Miljörörelsen och Nationella Operativa Avdelningen ingår, liksom representanter för Djurens Rätt (det var faktiskt trångt på arken), samt Bris (Noas behandling av sönerna är synnerligen tveksam). Möjligen kommer även AA att beredas plats eftersom N. Efter syndafloden kom att få det lite svårt att hantera alkohol.

Kommissionen kommer även att ha ansvar för att bearbeta andra delar av Bibeln där Noa omnämns. Vissa röster har höjt för att kommissionen ska få i uppdrag att omarbeta hela Bibeln medan de ändå är igång.

Vi förklarar vad ister, kebab och reseräkningar har att göra med kyrkovalet.

Kyrkopolitik präglas sällan av Bibelns ord om att "ditt tal ska vara ja, ja och nej, nej. Allt utöver det kommer från den onde.". Tvärtom. Därför behövs ett lexikon som förklarar begrepp och skeenden i kyrkovalets eftervalsdebatt. Första delen publicerades i går.

Haram: Allt som är förbjudet inom islam. Haram bör inte förväxlas med harem, som inte är förbjudet inom islam. (Här krävs en längre utläggning eftersom h. kommer att avsevärt påverka kyrka och samhälle i framtiden).

Det i Sverige så vanliga kyrkkaffet är till exempel att betrakta som haram och kommer i framtiden att förbjudas för att underlätta ekumenisk samverkan med muslimska församlingar.  Förvisso är kaffe populärt bland muslimer, men omstritt bland deras skriftlärde och världsliga härskare. Många muslimska härskare har försökt förbjuda kaffe, till exempel den ottomanske sultanen Murad IV som ansåg att kaffe orsakade ”röta i samhällskroppen”.

På 1600-talet lät han införa dödstraff för kaffedrickare. Han var dock inte nöjd med den dåtida polisens insatser i Konstantinopel utan brukade förklä sig och beväpnad med ett 50-kilos svärd ge sig ut på stadens gator. Kom han på någon med att sitta och sippa på kaffe högg han prompt av dem huvudet.

Det anses därför vara en förtroendeskapande åtgärd gentemot ledande, mer fundamentalistisk sinnade, imamer att upphöra med kaffebjudningar i kyrkans regi. 

Utredarna pekar på hur den katolska kyrkan i Sverige är ett föredöme på detta område. Där har en  riktning börjat tugga växten Catha Edulis och betecknar sig som ”khatoliker”. De rapporterar en stor tillströmning av konvertiter från Somalia och Etiopien.

Ister: I kyrkans mening farligt fett eftersom det utvinns ur grisar (som är förbjudna som föda i vissa religioner kyrkan vill samarbete med). Flottet ska enligt förslag till kyrkomötet i framtiden benämnas som terrorister, eftersom förekomsten av detta fett försätter muslimer i ett tillstånd av skräck.

Itinerarium: Resebeskrivning vanlig bland medeltidens fromma kristna pilgrimer. Skrevs för att hjälpa andra som skulle vandra samma väg.

Har numera bland prästerskapet ersatts av skrivande av reseräkningar när de besöker platser som Hilton Dubai.

Ja-sägare: Tidigare negativ beteckning. Omnämns i bibeln som ”skrymtare” och ”ögontjänare”. Se Matteus 23:25. Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som gören det yttre av bägaren och fatet rent, medan de inuti äro fulla av vad I haven förvärvat genom rofferi och omättlig ondska!

Även Efesierbrevet 6:6-7 uppmanar de kristna att inte lyssna till statliga påbud eller omgivningen påtryckningar eller villfarelser: ”Var inte inställsamma, utan var Kristi tjänare som helhjärtat gör Guds vilja.”

Ärkebiskop Jackélen förväntas i sin predikan vid juletid förklara att vi står inför en ny tid, och att säga ”nej”  och vara trogen gamla trosuppfattningar är alltför negativt. Kyrkan ska därför vara en ja-sägare. ”Om jag byter trosor, kan jag väl byta trosuppfattning”, lyder slutorden i Jackélens stora linjepredikan.

Jerusalem: Plats intimt förknippad med Sveriges integrationsproblem. Men det gäller inte Israels huvudstad utan Jerusalem Kebab på Götgatan i Stockholm. 

I Jesaja berättas hur hedningarna under de yttersta tiderna skall vallfärda till Jerusalem för att ge Gud ära och få del i hans frälsning.

Eftersom många av dem som bor i tredje världen upplever att de framlever sina dagar i apokalypsens skugga – och är hedningar – är det naturligt att de söker sig till Jerusalem. Men eftersom det är svårt för dem att komma in i Israel för vidare vandring till landets huvudstad så tänker de: ”Men, Jerusalem som Jerusalem, det kan inte vara så noga”. Och så tar de sig till kebaben på Söder. Många har undrat hur kunskapen om dess existens kunnat spridas till så många platser i tredje världen. Förklaringen är dock enkel. Berättelserna om Jerusalem kebab sprids genom flyktingar i Sverige som varje år väljer att ta semester i sina hemländer; och då passar på att berätta om den prisvärda falafeln och hommosen.

"Det hände en gång under ett frälsningsmöte, när Fabian predikade, att några ynglingar stod nere vid dörren och uppträdde störande. Plötsligt ropade Fabian mitt under sin predikan:”Nu ska jag be gud om lov att få tjäna satan i fem minuter.”Och som om Gud ögonblickligen bejakat denna bön slängde Fabian av sig rocken, sprang iklädd frälsningsarméns röda tröja ned till fridstörarna och kastade ut dem utan vidare. Därefter fortsatte han sin predikan som om ingenting hade hänt." (Zäta Höglund berättar om den kristne vänsterradikalen Fabian Månsson).

Paulus nedtecknar sitt evangelium. (Valentin de Boulogne, 1618 – 1620).

I dag stundar kyrkoval och det kan vara svårt att orientera sig när frågan om Gud, tro och vad som är rättfärdigt plötsligt blir något man ska diskutera och ta ställning till. Jag har därför sammanställt ett litet lexikon som kan vara till hjälp för den som skolkade från söndagsskolan.

Del två och tre kommer på måndag och tisdag för att ni ska kunna förstå alla eftervalsanalyser.

Agnar: I 5.Mos.25:4 skildras hur israeliterna tröskar säden genom att låta åsnor trampa på den och därmed skilja agnarna från vetet. Det omvända förhållandet kan studeras i Sveriges riksdag, där förvisso åsnor står för tröskandet men inga agnar skiljs från vetet. 

Ateist: Person som kan ha inneha prästämbete bara han ägnar sig åt sopsortering och kör elbil.

Apostat: Avfälling, någon som lämnat sin tro, eller övergivit en tidigare för honom viktig uppfattning. I Ords.16:18 anges att ”stolthet” kan vara en bidragande orsak till sådant beteende. Nutida Bibelforskare lutar dock alltmer åt att det måste röra sig om en felöversättning. De pekar på svenska politikers ständiga byten av ståndpunkt och eftersom dessa alltid saknar stolthet, måste denna vers i Ordspråksboken nyöversättas. 

BiB: Föremål vars innehåll är orsaken till att en del på söndagen inte riktigt orkar gå till gudstjänsten.

Bibblan: (Ska ej förväxlas med Bibeln (se nedan). Allt oftare plats för dem som inte riktigt nöjer sig med det som finns i en Bib utan är ute efter starkare saker.

Bibel: Allt mindre i bruk i alla sammanhang. Infrastrukturminister Ygeman har därför föreslagit att man ska elda med skriften i gamla kolkraftverk för att på så sätt få Bib-el. Ärkebiskopen Antje Jackélen har uttalat sitt stöd och hänvisat till skriftens inledningsstycke 1 Mosebok 1:3-31: 

”Gud sade: ”Varde ljus!” Och det blev ljus. Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret.”

Ygeman brukar säga att vi inte kan tala om elbrist så länge det finns en massa biblar tillgängliga i landet. (Dock får ej Koranen användas i samma syfte, eftersom det då rör sig om ett brott mott religionsfriheten).

Celibat: Något som katolska präster ska upprätthålla, ingen har bara berättat det för dem. I Svenska Kyrkan är celibat i alla sammanhang en okänd företeelse, däremot ägnar man stor uppmärksamhet åt frågan om celiaki – d.v.s glutenintolerans; detta eftersom man är motståndare till alla former av intolerans.

Diakon: Gammal yrkesbeteckning inom kyrkan. Kommer nu att ändras till ”Njakon” för att markera kyrkans öppna hållning i alla frågor och dess ovilja att besvara frågor med ett klart ja eller nej.

Evangelium: Ursprunglig betydelse ”glatt budskap”. Ärkebiskop Jackélen menar dock att många missförstått ordet ”glatt” som en böjningsform som utgår från ordet ”glad”. Betydelsen är istället enligt henne ”hal, halkig, slirig”. Jmfr: ”En glatt yta”, ”glatt is”.

Jackélen menar att först med hennes tolkning blir Svenska Kyrkans budskap begripligt.

Elisa: Profet i Gamla Testamentet. Morgan Johansson har förklarat ett E. blev hans förebild efter det att M. Läst Domareboken (han trodde det var den svenska lagboken). I Domareboken berättas om hur profeten är på väg uppför ett berg på väg till Betel. På vägen möter han en grupp barn som hånar honom med tillrop som ”Upp med dig nu, flinskalle! Sätt fart flintskalle!” (2 Kungaboken 2:20-2:24). Elias blir förbannad, åkallar Vår Herre och vips uppenbarar sig två björnhonor och river ihjäl 42 av barnen. M. säger ofta att tanken på denna passage ger honom tröst i hans dagliga värv när han möts av kritik.

Fiskare: Jesus rekryterade gärna fiskare från Genesarets sjö. De var kända för sin rådighet, flit och styrka och var därför lämpliga att bli ”människofiskare” (Matt.4:19; Mark.1:17)

Många partier som deltar i kyrkovalet menar att man gått vidare och nu ägnar sig åt samma sak, men i en mer avancerad form – detta sker då genom röstfisket.

"Den sorgliga sanningen är att vi förlorat förmågan att ge vackra namn..." (Oscar Wilde)

Varför får man i Sverige inte döpa sitt barn till Vladimir Putin? Och varför döper nästan inga föräldrar sina barn i dag till namn som Engelbrekt (12 har det som tilltalsnamn) eller Bismarck? 

Fascinerande är att 61 personer har Napoleon som tilltalsnamn, men ingen lystrar till Bismarck när det är middagsdags (dock har tre personer det som förnamn, dock ej som tilltalsnamn).

Eller varför inte Dacke? 29 har det som namn, varav fem har det som tilltalsnamn. Det är lika många som de som har Stalin som tilltalsnamn. Fyra män har Churchill som tilltalsnamn.

Så rimligen borde det väl vara tillåtet att döpa sitt barn till Vladimir Putin i förnamn?

Se där en av de frågor vi diskuterade i senaste avsnittet av Radio Bubbla. Vi kom fram till att det spelar roll vad man döps till – man kommer att få något att leva upp till.

Om vi bara grubblade över pojknamn? Ja. Men vi lovade att behandla god namnsed när det gäller flicknamn i ett kommande program … dock då bakom betalvägg.

I övrigt försökte vi förstå varför:

• kostnaderna för flerbarnstillägg ökat från en miljard till fyra miljarder på tio år

• utomeuropeiska adopterade barn uppvisar större mått av psykisk ohälsa än invandrade barn och svenska barn

Vi djupdök även i ämnen som:

• kan man avgöra hur korrumperad en politiker på grund av dennes BMI och ansiktets utseende?

• behöver man verkligen en manual för kackerlacksbekämpning på ubåtar

”Ormen som inte kan ömsa skinn är dömd att dö. Detsamma gäller medvetanden som hindras från att byta ståndpunkt; de upphör att vara medvetanden”. (Friedrich Nietzsche)

(Scen. Stefan Löfvens tjänsterum. Han sitter vid sitt skrivbord och försöker förtvivlat installera en parkeringsapp. Tittar förskräckt upp när han hör ettriga men svaga dunkningar på dörren. Som om det vore små barn som stod därute och ville bli insläppta.)

Stefan: Kom in!

(Morgan Johansson rusar in med ett lyckligt leende. Slänger en Expressen på statsministerns bord.)

Stefan: Vad är det nu då?

Morgan: (Pekar på en rubrik.) Läs!

Stefan: ”Kenny, 21, förnedrades av rånarna i sex timmar.” Jaha? Och varför i h–e ser du så glad ut?

Morgan: För att jag vet hur vi ska hantera alla de här förnedringsrånen.

Stefan: Ja, vad sägs om att du får fart på polisen?

Morgan: Du är rolig du. De är mitt inne i en ny omorganisation.

Stefan: En till? Hur ska den meddelas de berörda, nu och framöver? Jag såg att de ska sänka inträdeskraven lite till för att man ska kunna komma in på polishögskolan. Vad är nästa steg? Ta bort kravet på läskunnighet?

Morgan: (Skruvar på sig.) Ingen kanske berättat det, men i praktiken är det redan borta. Det räcker om man kan skilja på enkla geometriska figurer.

Stefan: Som?

Morgan: Kvadrat. Cirkel. Trekant.

Stefan: Öööh?

Morgan: Ja, jag vet. Lite lågt. Jag föreslog att de åtminstone skulle kunna skilja på kub, sfär och fyrsidig pyramid. Men då tyckte ledningen för utbildningen att vi inte skulle blanda in för många dimensioner. De mumlade något om: ”Vill ni ha 10 000 nya poliser eller inte”.

Stefan: Men för f–n! De har väl ändå gått ut grundskolan?

Morgan: Gått ut och gått ut. Det har de väl. Men de är inte godkända.

Stefan: Så den nya rekryteringsbasen är icke-godkända grundskoleelever. (Reser sig upp, går fram till fönstret. Tittar ut).

Morgan: Nej, nej, hoppa inte!

Stefan: (Vänder sig om. Ser uppenbart rörd ut.) Tack för omtanken, Morgan. Men jag ville bara öppna fönstret och få lite luft. Du trodde jag tänkte …

Morgan: Ja, jag har ju parkerat min nya Audi S8 direkt nedanför.

Stefan: Audi S8? Hur når du upp. Kuddar? Eller sitter du i knät på Anita?

Morgan: Jag har tagit bort förarstolen. Jag kör stående.

(Man ser hur statsministern försöker bearbeta upplysningen och är på väg att ställa en fråga men bestämmer sig för att gå vidare. Tar ett djupt andetag).

Stefan: Tillbaka till förnedringsrånen. Hur har vi kunnat låta dem bli så vanliga.

Morgan: Det började på Dan Eliassons tid. 

Stefan: Allt verkar ha börjat då.

Morgan: Dan förstod aldrig vad kåren var orolig för. Polischefer har berättar för mig att de kom till honom med rapporter och förundersökningar för att få honom att fatta. Men han bara bläddrades sig igenom mapparna. Mycket sakta dock. Stannade upp ibland och smackade med läpparna. Så slog han ihop mapparna, tittade upp och sa: ”Men det här brukar jag ju få betala för att få vara med om.” Sedan reste han sig upp med glansig blick, drog på sig en svart, lång skinnrock och försvann ut genom dörren med orden: ”Mina herrar, jag kom just på att jag har ett möte inbokat strax”.

(Statsministern sänker blicken. Mumlar något.)

Morgan: Vad sa du? Filéer. Är du sugen på lunch redan?

Stefan: Jag sa filer. Filer! De där som Dan har. Och de blir bara fler och fler. Jag förstår inte hur han får veta allt. Jag letar efter avlyssningsutrustning överallt. Till och med i bastun hemma.

Morgan: Har du kollat inuti rörstagen som håller upp aggregatet?

Stefan: Va?

Morgan: Ja, jag hörde att Ygeman hittade en mikrofon där i sin bastu.

Stefan: Då blir jag imponerad. Visste inte att grabben var så vaken.

Morgan: Nåja. Han snubblade när han skulle in i bastun och rev ner hela aggregatet och stagen lossnade och ut ploppade mikrofonen.

Stefan: Varför har han inte berättat något?

Morgan: Beror på att han blev så förbannad att han rusade ner iförd bara en frottéhanduk, slängde sig i en taxi och åkte raka vägen hem till Dan för att konfrontera honom.

Stefan: Jag gissar att Dan blev förtjust. Det ringer på dörren och där står en halvnaken svettig Ygeman och vill in.

Morgan: Jo, jag kan föreställa mig scenen. Men Dan lyckades lugna honom och förklarade att eftersom han numera var ansvarig för Myndigheten för Säkerhet och Beredskap måste han ta ansvar för ministrarnas hälsa.

Stefan: Eh?

Morgan: Så Dan sa att den lilla svarta ploppen Ygeman höll i handen var en temperaturkontroll som slog ifrån aggregatet om det blev farligt varmt i bastun. Man kan ju bli dåsig och somna och då gick larmet till MSB.

Stefan: Och det gick Ygeman på?

Morgan: Om han gjorde. Han berättade för mig mig att han till och med tackat och frågat om Dan kunde skicka någon som satte ploppen på plats igen.

Stefan: F–n, jag tror jag hoppar i alla fall. Det känns ändå lite statsmannaaktigt att plattas till mot en Audi S8. (Ruskar på sig.) Nej, jag måste ta mig samman.

(Morgan glider fram och ställer sig mellan statsministern och fönstret. För säkerhets skull.)

Stefan: Nej, nu ska vi vara konstruktiva. Vad var det för idé du hade om hur vi ordnar upp helvetet med förnedringsrån?

Morgan: Vi kallar dem för förändringsrån. Vi byter bara plats på två bokstäver. Ingen kan ändå skilja på ä och e. Vare sig när de talar eller skriver.

Stefan: Men …

Morgan: Låt mig citera vad du sade i ditt tal till nationen 22 mars 2020.

”Var beredd på att detta kommer pågå under en längre tid. Var redo för att läget kan förändras snabbt. Men du ska också veta att vi som samhälle möter denna kris med hela vår samlade styrka.

Nu har vi alla ett stort eget ansvar.”

Där satte du tonen.

Stefan: Men det där gällde ju pandemin.

Morgan: Förnedringsrånen är på väg att bli en pandemi.

Stefan: Men …

Morgan: Inga men. Kom också ihåg att näringslivet i årtionden tjatat om förändringsbenägenhet. Att man måste vara beredd på förändringar annars fungerar man inte i det nya samhället. Man ska lära sig att acceptera typ: ”Jaha, där försvann mitt jobb till Kina” och ”Jaha, där försvann också nästa jobb till Kina” och ”Jaha, där försvann min A-kassa”.

Folk är redan programmerade på att de kan bli av med arbete och sociala förmåner.

Stefan: (Eftertänksamt.) Ja, det är ju faktiskt ett slags rån.

Morgan: Du börjar fatta. Och det här är faktiskt ett sätt att gå in med full fart i mötet mellan olika kulturer. Och vi är väl ändå överens om att det är den stora och viktiga förändringen?

Stefan: (Skakar på huvudet.) Men, men … nej, jag vet inte. Tortyren då? Vi snackar om verklig förändring. De pissar på offren. Slår dem. Sparkar på dem. Filmar dem. Våldtar dem.

Morgan: Du är sååå gammalmodig. Även det är en förändring. Vi rör oss framåt. Vi bryter upp. Även från de heterosexuella normer som håller oss fångna. Förändring är att upptäcka nya sidor av sig själv. Att till och med inse att man kanske tycker om smärta.

Stefan: (Med uppspärrade ögon.) Vilket brandtal. Är det din nya talskrivare? 

Morgan: Nej, jag mindes plötsligt bara vad Anita sa när jag var på min första middag hemma hos henne och hon efteråt tog mig i handen och ledde mig in i …

Stefan: (Ryter.) För h–e Morgan, ta dig samman. Jag sover dåligt nog ändå. Jag vill inte veta!

(Morgan ser ner i golvet. Skrapar med foten.)

Stefan: (Stryker med handen över pannan.) Men kör i vind. Tar du Agenda på söndag och talar om förändringsrånen som en pandemi vi måste möta tillsammans för att kunna stå starkare i framtiden. Ju mer det du säger sjunker in, desto mer ser jag det logiska. Förändring är bra. Förnedring är förändring. Förnedring är alltså bra.

Morgan: Inser du att där har du temat för vår nästa valkampanj?

Stefan: Men behöver vi i så fall några nya poliser?

Morgan: Kanske några då. Som skyddar min nya Audi så ingen repar lacken. Vill du inte ta en provtur förresten? Vi kan åka till Günters och ta en korv. 

Stefan: Ja! En zigenarvurre med surkål och hojhojsås!

(Statsministern ser en plötslig panisk blick i Morgans ögon och den följs av en uppenbar dysterhet som lägger sig över hans ansikte.)

Stefan: Förlåt! Jag glömde mig där. Jag menade förstås en romsk korv.

Morgan: Nej, nej. Det var inte det. Jag kom bara på att jag inte får äta surkål för Anita för att då …

Stefan: Snälla, berätta inte! Nu går vi.

*Rubrikens citat är ett av järnkanslern Otto von Bismarcks visdomsord.

Varför dyker alltid misstankar om sexuella övergrepp i politiken upp när det är politiskt användbart, inte när det är moraliskt nödvändigt?

De politiska ungdomsförbunden brukar betecknas som plantskolor och drivhus, men det är väl lite oklart på vilket sätt och vad växterna har för användningsområden.

Det är dessutom också lite svårt att förstå varför unga människor söker sig dit, det innebär att man ute i vårt samhälle kan höra utrop av det här slaget:

”Men kolla! Ett växthus fullt med gödsel och kompost! Där vill jag hålla till!”

Vad säger ni? Jaha, ska jag inte ta det där med drivhus så bokstavligt? Varför inte? Betrakta dem som vandrat in i den vuxna politiken efter karriären i olika ungdomsförbund. Ett rimligt antagande är att de har en dragning till komposter.

I dagarna har Moderaterna berättat att de utreder en riksdagsman för att han vid upprepade tillfällen ska ha haft sexuellt olämpliga kontakter med flera unga kvinnor inom Moderata ungdomsförbundet. Minst en av dem var under 18 år när kontakten inleddes. Kontakterna ska ha skett på sociala medier.

Hur gick sådant här till innan mobiltelefonen? Hur fixade knäppa män det där med dick-pics? Gjorde de en streckteckning som de sedan färglade med en anilinpenna och så skickade de en lapp vidare i publiken till sin utvalda, allt medan de satt på ett ungdomsförbundsseminarium och lyssnade på ett föredrag om skattesatser?

Min fru hävdar att det är dick-picen är det som gjort att blottarna försvunnit ur stadsbilden. Det innebär att man måste tänka sig att det fanns rätt många politiker bland dem som förr förevisade sina företräden på skolgårdar och vid busshållplatser. En faktiskt inte het orimligt tanke.

Det där med seminarier och kurser i ungdomsförbundens regi visar att medlemmarna tidigt ungdomen uppvisar märkliga tendenser.

För ungdomsförbunden är ju också kända för sina vilda fester och ett utbrett samlagande.

Lite perverst eller hur?

Först sitter man på en kurs på Bommersvik och lyssnar på hur den speciellt inbjudna stjärnföreläsaren Magdalena Andersson pratar budget, man blir upphetsad och på kvällens fest med de andra SSU:arna raggar man frenetiskt. Visst blir man lätt upphetsad i den åldern men Magda i kombination med budgetfrågor borde för en normal ung människa vara extremt avtändande, typ: ”Nej, jag ska inte vara med på festen. Jag går och lägger mig med en påse ostbågar och lyssnar på P2.”

Men så är tydligen inte fallet, utan i det här fallet har en vuxen riksdagsman fortsatt tråla efter partners i sitt ungdomsförbund. 

Det känns onaturligt nog på något sätt naturligt. Så ser det ut i de där miljöerna.

Men drar vi verkligen de rätta slutsatserna av det vi ser?

Om vi vänder blicken mot USA och New York kan vi kanske få ett annat och bättre perspektiv på förlopp av det här slaget.

Guvernören Andrew Cuomo tvingades nyss avgå efter en rad anklagelser om ständiga sexuella framstötar och trakasserier mot kvinnliga medarbetare.

Nu var det här inte något okänt fenomen, ryktena hade cirkulerat länge, New York Post hade skrivit om hans i allmänhet rubbade uppträdande – även på andra områden som rör hur man beter sig.

Men plötsligt drog partiapparaten undan sitt stöd – till och med Biden uttalade sig i frågan.

Orsaken var inte att Cuomo passerat en gräns utan att fraktionsstriderna i partiet i delstaten New York nu utvecklats så att Cuomos motståndare – i andra frågor än hur man förhåller sig till kvinnor – stärkt sina positioner; och då kunde de inleda en attack med  #metoo-fanan i täten. 

Rimligen borde Cuomo fått gå tidigare på grund av sitt ljugande om antalet döda under pandemin, eller på grund av sitt megalomana snabbtågsprojekt mellan LaGuardia-flygplatsen och östra Queens (som om det blir av blir historiens och världens dyraste projekt i sitt slag – och som inte för de anländande från flygplatsen till Manhattan utan till en del av Queens med ganska begränsade kommunikationer).

Att använda sexuellt olämpligt beteende som ett politiskt vapen är vanligt i kampen om makten i delstaten.

För två år sedan tvingades delstatens justitieminister Eric Schneiderman att avgå. Genom åren hade han misshandlat sina partners (fyra stycken), ägnat sig åt rasistiska sadomasochistiska sexuella rollspel (demokratiska justitieminister drömmer tydligen om att vara slavägare) och så förföljde han sina partners med dödshot varje gång de lyckades ta sig loss.

Finfin justitieminister.

I det offentliga var han en hård förkämpe för kvinnors rättigheter och en drivande kraft i #metoo-rörelsen, han försökte dra filmbolag inför rätta i Weinstein-affären. Han kämpade också mot sociala media-jättar. Han blev en nationell symbol och älskad av radikaler: ”Det där är vår kille”.

Cuomo tycker dock Schneiderman börjar ta för mycket plats. Och plötsligt efter att ha tigit och lidit i några år kliver de fyra misshandlade kvinnorna fram och förser media och demokraternas internutredning med berättelserna om de helveten de fått utstå.

2018 gör Cuomo ett offentligt uttalande där han fördömer Schneiderman och kräver att denne lämnar in sin avskedsansökan. Pikant nog ägnar sig alltså Cuomo själv samtidigt för fullt åt att tafsa på och trakassera kvinnor.

I sammanhanget kan det vara intressant att studera svenska mediers USA-bevakning. Genom åren har DN haft ett tiotal artiklar där man lyft fram Schneidermans roll som förkämpe för kvinnors, medborgares och konsumenters rättigheter.

När Schneiderman avslöjas som en sexniding och får gå blir det en notis på fem rader.

Media är en villig medspelare i politiska maktkamper – speciellt när anklagelser om sexövergrepp blir ett vapen. De tiger still om om själva den sjuka miljö som drar till sig perversa typer.

New Yorks delstatsparlament I Albany är känt för sina sexskandaler. Listan på demokrater och republikaner som utretts det senaste årtiondet efter sexanklagelser är lång: Jeff Klein, Sam Hoyt, Steve McLaughlin, Dennis Gabryszak, Angela Wozniak, Greg Ball, Sheldon Silver, och Vito Lopez.

Och det är bara de som avslöjats.

Men i USA och i Sverige vägrar man se att politik (och kulturliv) är sjuka företeelser som uppenbarligen drar till sig moraliskt defekta varelser.

Man ser varje från sin post avsatt sexmissdådare som en seger.

Men man förmår inte – eller vill inte – se den fortsatta existensen av ett snuskigt system som ett nesligt nederlag.

Och i Sverige vägrar man i media att diskutera varför Centerpartiet uppenbarligen har blivit lägerplats för pedofiler och varför det inte används som ett vapen i den politiska kampen.

Svaret är givetvis att de andra partierna inte vill gunga båten – och se hur rykten som länge funnits om deras egna ledare länge beläggs och används för att gå till motattack. Centern är för användbar som koalitionspartner för båda blocken. Därför tiger man om bland annat Federley-affärens sammanhang.

När sexuella illgärningsmän avslöjas i partier är det för att man vill rensa i de egna leden och bli av med besvärliga personer … och det är väl ett exempel på det vi ser idag hos Moderaterna.