När Anders Ygeman återinträder i Stefan Löfvens regering 21 januari 2019 är det oväntat för många. Politiker i oppositionspartierna utrycker förvåning och missnöje, men även många i allmänheten har svårt att förstå hur någon som tvingats avgå efter sina misstag under sin förra period som minister nu åter kan få ett tungt ansvar.
Anders Ygeman blir minister i det nya Infrastrukturdepartementet och han får ansvar för två av de viktigaste frågorna i ett modernt industriland; digitalisering och energi.
Anders Ygeman verkar – i motsats till sina motståndare – inte det minsta förvånad när han dagarna efter sin utnämning möter media. Han verkar heller inte nervös inför sitt ansvar. Tvärtom präglas hans uttalanden av en sorglös inställning – visst är frågorna stora och viktiga, men allt kommer att lösas till det bästa och han avvisar varje tanke på att det finns problem och saker att oroa sig för. Hans politiska motståndare (och en del av hans beundrare) talar gärna om Ygemans ”dryghet” när hans ställs inför kritik eller åsikter som inte överensstämmer med hans egna – eller när någon påtalar risker och möjliga faror.
I maj 2019 förklarar representanter för alla de stora energibolagen i Sverige att de är oroliga för att landet ska drabbas av elbrist.
Ygeman deklarerar då lugnt att det rör sig om ”tomma hot” från energibolagen och att det inte råder någon brist på el, och att det heller inte kommer att göra det i framtiden. Sverige har ”ett överskott av el”.
Ett år senare är elbristen och elpriserna ett akut problem i södra Sverige.
Två år senare är elbristen till och med ett problem i Stockholm. ICA-handlare i Täby ställs inför samma problem som företagare i Skåne brottats med sedan 2019 – de kan inte bygga ut sin verksamhet på grund av att kapaciteten i elnätet inte räcker till.
Och då avslöjar Dagens Nyheter att Anders Ygeman löst problemen med elbristen i Stockholm – den elbrist som aldrig skulle kunna uppkomma – genom att ta en miljard kronor från pengar som är avsatta för nationell elberedskap för att lösa det hela. Det är en lösning som möter starkt motstånd från de erfarna handläggarna för elberedskap på Svenska Kraftnät. De inser att de beordras till en åtgärd som är regelvidrig, men det hela genomdrivs av Anders Ygeman och Svenska Kraftnäts chef. Det privata elbolaget Ellevio garanteras över en tioårsperiod en miljard kronor för att rusta ett oljeeldat kraftverk för drift med bioolja – och pengarna kommer alltså från en fond som ska användas vid krig och naturkatastrofer.
Anders Ygeman hävdar då att inga beredskapsmedel använts – men den korrespondens Dagens Nyheter publicerat visar otvetydigt att så är fallet.
Stockholms Handelskammare varnar samtidigt för att bristerna i elnätet gör att det kommer att ta tio år innan kapaciteten är tillräcklig i regionen.
Anders Ygeman som fram till denna tidpunkt ständigt lovat att elkundernas kostnader ska sänkas – och därför agerat för att elbolagen inte ska kunna höja sina nätavgifter – lägger nu fram en proposition som innebär att elkoncerners nätbolag ska få lägga kostnaderna för utbyggnad och förbättringar av elnätet på elkunderna – som via sin elräkning tillsammans kommer att få stå för en nota på 28 miljarder kronor.
Energimarknadsinspektionen, Konsumentverket och Svenskt Näringsliv kritiserar förslaget hårt och menar att elbolagens vinster är mer än tillräckliga för att hantera en förbättring av elnätet.
Flera kritiker påpekar också att det i förslaget inte finns tydliga krav på ökade investeringar – vilket kan leda till att vi får se högre vinster för elbolagen, högre elpriser för konsumenten, men inga större förbättringar av elnäten.
Energimarknadsinspektionen förklarar att elnätsbolagen redan får täckning för sina investeringar med nuvarande regelsystem ”vilket gör att förslaget endast leder till ökade vinster.”
Några månader efter sitt tillträde 2019, på ett seminarium i början på maj, förklarade Anders Ygeman att överst på hans att-göra-lista fanns en snabb utbyggnad av 5G-nätet samt att se till att även alla på landsbygden fick fiber och bredband. En begriplig prioritering eftersom han ansåg att energiförsörjningen inte var något problem.
Men hur har det då gått på det område han skulle fokusera på?
I november 2020 svarar Anders Ygeman på en fråga i riksdagen. Den som ställt frågan vill veta hur det går med arbetet för att nå de uppställda målen för bredbandsutbyggnad.
Minister Ygeman ser som vanligt inga bekymmer. De mål som ska uppnås till 2025 kommer att klaras om man skjuter till lite pengar, förklarar Anders Ygeman:
”I enlighet med regeringens förslag i budgetpropositionen 2020 beslutades att 650 miljoner kronor ska användas till ett nytt stöd för utbyggnad av snabbt bredband i hela landet mellan år 2020 till 2022. Regeringen föreslår i budgetpropositionen 2021 att ytterligare 1,4 miljarder kronor tillförs för att stärka det nationella stödsystemet för bredbandsutbyggnad 2021. För 2022 och 2023 beräknas medel till stödsystemet öka med 500 miljoner kronor respektive 100 miljoner kronor.”
Sammanlagt 2,6 miljarder kronor ka investeras, därefter har hela landet snabbt bredband.
Det visar sig dock att den Post- och Telestyrelsen, den statliga myndighet som bland annat ska bevaka utbyggnaden av bredbandsnätet – och som beräknar kostnader, undersöker marknad och aktörer – har en annan kalkyl över vad kostnaderna kommer att bli om regeringen verkligen vill nå de uppsatta målen.
Post- och Telestyrelsens beräkningar säger att det kommer att kosta 22 miljarder att nå de uppsatta målen till 2025.
Vad blir Anders Ygemans kommentar?
Han kontrar med att: ”Den siffran går inte att ta på allvar”.
Varpå Post- och Telestyrelsen svarar att Ygemans siffror inte ”stämmer”.
Det enda som är riktigt säkert när det gäller frågan om hela Sverige ska få snabbt bredband är att digitaliseringsministern och Post- och Telestyrelsen är oense om kostnaden. 2,6 miljarder eller 22 miljarder?
Har ministern eller myndigheten räknat rätt? Myndighetens beräkningar är öppna och finns i deras kontinuerliga utvärderingar av utbyggnaden. Ministern har inte uppvisat sina beräkningar.
Nästa avsnitt:
Här fanns rum åt alla som ville komma över Öresundsbron, men inte åt statsministern.
Bonus: Anders Ygemans okända år – den anonyme riksdagsmannen, hackern, fjällvandraren