“Jag förstår inte vad konst ska vara bra för för om den inte får vara ute och cykla.” skriver Nina Hemmingsson i en krönika i Aftonbladet.
Jag instämmer helt och hållet, men Hemmingsson låtsas inte om den där underliggande frågan som det är svårare att komma överens om: ska du och jag vara med och köpa en hoj åt konstnären även om vi inte gillar hans färdriktning?
– Och då kommer vi in på den offentliga konsten. Det är tydligen så att det fattas 17 000 konstverk i landets kommuner. De har köpts in för dina och mina exproprierade pengar men ingen vet riktigt var all denna konst är.
I Örebro är två Strindbergsmålningar på vift. Sammanlagt värde 20 miljoner. Jag misstänker att någon radikalfeministisk grupp ordnat ett bål och eldat upp Augusts målningar.
I Sverige finns det nämligen inte så som många tror en åsiktskorridor, det vi har är en åsiktscykelbana – och August skulle aldrig satt sig på en velociped.
De som talar sig varma för konstnärlig frihet menar ofta bara sin egen – inte andras.