”Skilj på sak och person. Visa respekt mot dem som hyser andra åsikter än du själv”.

Snart kommer MSB att distribuera väggbonader med den texten till landets alla fikarum. De har broderats i Kina och beställdes redan under Dan Eliassons tid som generaldirektör för myndigheten, men det har tagit tid att få hela ordern levererad eftersom den var så stor – fikarummen i offentlig och privat sektor är ju några hundratusen. En stor del av produktionskapaciteten i kinesiska omskolningsläger för uigurer har varit belagd av beställningen. 

MSB har också velat leverera allt i en enda operation och inte låta bonaderna hängas upp lite pö om pö i de svenska fikarummen. En försinkning har också skett eftersom den första omgången visade sig innehålla en felstavning – ”person” hade blivit ”pelson” (kineser har ju lite svårt med ”r”), och hela den kasserade beställningen skickades istället till Ukraina som ett led i det svenska stödet. Kristersson deltog själv vid överlämnandet av de 7 000 containrarna, och förklarade att de var värda femton miljarder kronor och att bonaderna var utmärkta som isolering i skyttevärnen vid fronten i södra delarna av landet.

Orsaken till kampanjen är att folk i allmänhet har börjat tröttna på att oavsett vem som sitter i regeringen så blir inget bättre, detta samtidigt som politikerna i debatter skyller på varandra – men så fort en meningsmotståndare fyller jämnt eller ska gå i pension så står vad som ska föreställa meningsmotståndare och ideologiska fiender i kö för att frambära gåvor och förklara vilken hyvens person man firar och gratulerar, och hur trevlig han eller hon är privat. Det har fått människor att börja fundera på om inte allt bara är ett skådespel. De däruppe är överens om det mesta, men de är beroende av att vi tror att det i riksdagen och andra valda församlingar pågår en hård kamp om hur Sverige ska utvecklas.

Tanken på att man ska skilja på sak och person är mycket märklig.

Varför skulle man visa respekt för en person som framför åsikter som man anser på olika sätt skadar inte bara en själv utan många, många andra; speciellt om den personen uppbär en saftig lön för att leda och utveckla landet, och har all tid i världen att sätta sig in i olika frågor – och har makt.

Wendell Berry konstaterade en gång att:

”Om vi ordentligt förolämpar vad vi vet är sanningen, liksom om vi inte visar respekt för vår jord och våra grannar kommer sanningen att hämnas genom fulhet, fattigdom och sjukdom.”

Som vi vet blir sällan våra makthavare fattiga och sjuka, det drabbar merendels vanligt folk.

Det blir fulheten som tar säte i makthavare och formar deras utseende; vem kan betvivla detta efter att ha betraktat Annie Lööf eller Annika Strandhäll i en debatt? Vem förstår inte hur någons gärningar formar fysionomin när de sett Ulf Kristersson, Johan Pehrson eller Magdalena Andersson framträda och förklara att allt alltid är någon annans fel.

Så självklart ska man angripa dem som har makt för deras utseende, deras manér och deras fåfänga – deras yttre kan inte skiljas från deras inre.

Det är som i filmen Excorcisten – om någon kaskadkräks på dig och uttalar obegripligheter bör du utgå från att personen är besatt. Och våra makthavare är besatta av sin hunger efter att behålla sin position (möjligtvis av något mer).

När vi de senaste dagarna marknadsfört vår uppdaterade utgåva av Lobs Excelsior har en del blivit upprörda – för Lob beskriver vår tid utan minsta respekt för dem som styr (eller undviker att styra fast de skulle kunna göra det). Får man uttala sig om hur människor ser ut, får man diskutera deras fysiska, mentala och intellektuella tillkortakommanden?

Varför inte?

Det offentliga samtalet i dag skulle inte kunna hantera någon som romaren Suetonius som kallade Julius Caesar ”tunnhårig horbock” och hävdade att mycket av pengarna som Julle lånat gått till att betala för hans ”galliska fnask”.

När Lobs roman Excelsior utgavs för första gången för mer än tre årtionden sedan blev det snabbt en kultbok, och hyllades för sin raffinerade råhet.

Sedan dess har vi medvetet förts in i ett Sverige som avrustats på alla områden, ett land där hus exploderar och pensioner imploderar. Ett land där de som har makten inte förmår hejda vågor av mord och skjutningar, men anser sig kunna lösa resten av världens problem.

Och för att vi inte ska våga protestera har lagarna skärpts – du kan inte längre försvara värderingar som en gång var den svenska arbetarrörelsens utan att riskera ett åtal för hets mot folkgrupp. Du kan inte längre beskriva en makthavares bakgrund och gärningar utan att riskera att åtalas för förtal; även om din beskrivning av makthavarens handlingar är sanna.

Utrymmet för böcker som Excelsior har alltså minskat.

Milt uttryckt.

Det är därför Cultura Aetatis ger ut detta verk igen i en uppdaterad version.

Det är åter dags att påpeka att kejsaren är naken – och att det dessutom är en ganska anskrämlig syn, typ: tänk er Morgan Johansson och Annika Strandhäll i samma badkar, eller Ulf Kristersson i bastun med Johan Pehrson.

Excelsior köper du här eller här.

Skaffa den nu, läs och kom i rätt stämning innan väggbonaderna åker upp i fikarummet.