Artiklar

När det dåliga samvetet dödar oss

Boris Benulic

"Den ideologi som behärskar den svenska kulturen i dag säger att Sverige är ett land som på något sätt är medskyldigt till misären i tredje världen. Vi påstås ha en skuld att betala."

Var Hans Rosling ständiga optimism bara en följd av ett dåligt samvete, en egen känsla av värdelöshet och rotlöshet?

Någonstans i Afrikas djungler lurar den farligaste sjukdomen av alla. Den är extremt smittsam och tar sig uttryck i masshysteri och kan i värsta fall leda till hela kulturers undergång.

Sjukdomsbilden utmärks av att de drabbade ger uttryck för en rent besinningslös optimism. Ofta hörs de om och om igen muttra: ”Allt är bra. Allt kommer att bli bättre.”

Ett annat vanligt symptom är att den sjuke också försvinner in i ett besinningslöst dyrkande av personer som får en status som närmast kan liknas vid översteprästens. De blir uttolkare av en högre kunskap och sägs stå i kontakt med de lagar som styr utvecklingen.

Nutida exempel på sådana överstepräster i Sverige är Hans Rosling och Anders Tegnell.

Det är intressant att studera likheterna mellan de två personernas karriärer.

Afrika var en gemensam utgångspunkt för dem. Det är nästan så att jag börjar tro på att det faktiskt finns ett virus någonstans därnere som gör människor förryckt optimistiska.

Hans Rosling studerar socialmedicin i Indien. Tar läkarexamen 1975 och är därefter läkare i Hudiksvall. Vidareutbildar sig på SIDA:s Sandöskolan läser därefter tropikmedicin i Uppsala.

Rosling arbetar sedan under två år i Mocambique, och under tiden där gör han en upptäckt som han sedan kommer att doktorera på: man måste tillreda kassavarot på rätt sätt. Annars dör man.

Tegnell tar sin läkarexam tio år efter Rosling. Specialiserar sig på infektionssjukdomar. Därefter blir det arbete i Afrika och Asien. Han är med och bekämpar ebola i Zaire 1995. Hjälper olika länder i Afrika och Asien att bygga upp sjukvården.

För det allmänna medvetandet framställs Rosling och Tegnell som bärare av en slags högre kunskap just eftersom de varit med och bekämpat ebolutbrott, andra dödliga sjukdomar och epidemier i tredje världen.

Samtidigt läser jag i DN i dag nya obehagliga rapporter om hur äldre människor dör i onödan i vad som ska föreställa svensk sjukvård och äldreomsorg därför att de fått covid 19. På en del inrättningar tas det som en signal för att det inte är någon idé att göra något.

Parallellt med detta i artiklarna redovisas också hur man inom andra delar av vård och omsorg med relativt enkla insatser kunnat rädda äldre svårt cancersjuka som drabbats av corona.

Låt oss pröva följande tanke:

Den ideologi som till stora delar behärskar den svenska kulturen i dag säger att Sverige är ett land som på något sätt är medskyldigt till misären i tredje världen.

Vi påstås ha en skuld att betala.

Vi måste till och med vara beredda att lida lite, det är inte mer än rätt. De andra lider ju.

Vi måste öppna våra hjärtan för att använda statsmannaord.

Personer som Rosling och Tegnell är besjälade av denna tanke – därav de långvariga vistelserna i Afrika.

Visst, det är deras val och vad har väl vi med det att göra.

Problematiskt bli det dock när denna inställning färgar en hel kultur och får genomslag i vården.

Det konkreta resultatet är att våra äldre betraktas som mindre värde än ännu icke födda barn i tredje världen.

Att arbeta med ”Läkare utan gränser” är fint, nobelt och stort. Hjälpa utvecklingsländer en plikt.

Att arbeta som läkare på långvården? Mindre fint i det allmänna medvetandet.

Onekligen lider de i tredje världen under onödiga sjukdomar och epidemier. Men i Sverige lider vi av en sjuk mentalitet som gör att våra äldre dör i onödan.

Sådan kulturer tenderar att till slut slockna helt.

Jag kan svårligen se att världen blir en bättre plats för att människor som arbetat hårt ett långt liv nekas syrgas och enkla vårdåtgärder.

Vi har de senaste tjugo åren sett hur Sveriges överhet utvecklat en politik där nationen och individen ska underordnas utländska, globala intressen. Helheten är det viktiga, ”världen”. 

Du själv och de dina har ett begränsat värde i den ekvationen.

Och de av de dina som är äldre har egentligen ingen plats alls. 

(Den växande tendensen till svenskt självskadebeteende behandlar jag i tre längre texter om optimism och pessimism i dagens utgåva av mitt dagliga nyhetsbrev. Du blir enkelt prenumerant genom att gå in under fliken uppe till höger (Boris Bulletin).

Artiklar

Anders Lindberg, den politiske tungvickaren

Boris Benulic

"Socialdemokratins genuina ointresse för om medborgarna lever eller dör blev i kombination med den statliga byråkratins indolens och inkompetens den svenska linjen under inledningen på coronautbrottet. Den var inte resultatet av en medvetet vald strategi, den var följden av att man lallade på som vanligt."

Aftonbladets politiske chefredaktör har åter hyllat det egna partiets storslagna tilltro till medborgarna.

På foton ser man att Anders Lindberg väldigt ofta lite i smyg håller på och petar med tungan mot kindernas insida. Om han försöker hålla tungan rätt i mun? Kanske. Eller försöker han få bort en dålig smak som hans egna ord lämnat kvar efter sig i munnen? Har han alltså ändå kanske ett slags samvete? I så fall lär den Lindbergska tungan vispat runt som borstarna på en sopmaskin modell större efter det att han lämnade in dagens ledare i Aftonbladet. Där skriver han om vikten av att tro på ”vetenskapen” och den svenska vägen under pandemin:

”Sveriges strategi bygger på att staten litar på medborgarna, vi har ingen massiv övervakning av folks privatliv och ingen militär patrullerar på gatorna. Starka politiska krafter vill gärna dra slutsatsen att detta var fel. Att mer auktoritära metoder alltid är bättre.”

Men detta är ju helt sinesförvirrat, verkligheten är ju en helt annan. Den ideologi som är den moderna svenska socialdemokratins utmärks av att den inte litar på medborgarna. Vi antas inte kunna ta hand om oss själva och förvalta de pengar vi arbetar ihop. Därför tar staten två tredjedelar av de pengarna och organiserar barnomsorg, skola, äldreomsorg, sjukvård, socialvård, skola och utbildning, försäkringskassa och bygger upp en mängd kontrollinstanser som ska säkerställa att vi tänker de riktiga tankarna om kön, familj, och kultur. Detta innebär givetvis övervakning och kontroll. 

Det samhälle socialdemokratin skapat från 1960-talet och framåt är inte ett samhälle som litar på medborgarnas förmåga att rå sig själva. Det är ett samhälle som frånerkänner individen makt och myndighet.

På ett område är det rimligt att kräva att staten verkar med fasthet – när det gäller att garantera yttre och inre ordning.

Men när det gäller den yttre säkerheten har det ju i 30 år varit så att den svenska modellen inneburit att man avskaffar krigsmakten. ”Welcome refugees” föregicks av ”Welcome enemies!”.

När det gäller den inre ordningen vet vi alla hur det sett ut i 15 år. Staten tillåter anarki när det gäller medborgarnas säkerhet. Bränna upp bilar, bränna ner skolor, spränga restauranger och bostadshus, mörda åldringar, förnedringsråna barn, våldta, mörda … det är aktiviteter som staten inte lagt ner någon större kraft på att bekämpa.

Så självklart upprätthåller inte polis och militär något regelverk under pandemin. Det är ingen fråga om ett medvetet val regeringen gjort, man har bara låtit den gamla linjen fortsätta vara i kraft, den som kan sammanfattas: vad bryr vi oss om medborgarna dör, bara de betalar skatt när de lever och tänker som vi vill att de ska tänka, helst ska de inte tänka alls.

Socialdemokratins genuina ointresse för om medborgarna lever eller dör blev i kombination med den statliga byråkratins indolens och inkompetens den svenska linjen under inledningen på coronautbrottet. Den var inte resultatet av en medvetet vald strategi, den var följden av att man lallade på som vanligt.

Nu kan detta ha inneburit en i sig var en tämligen rationell linje, förutom för dem som haft oturen att bli så gamla att de befinner sig i äldreomsorgen. Den starka stat som lovat ta hand om oss från vaggan till graven menar nu att det i det finstilta samhällskontraktet står att för människor som är över sjuttio år inkluderas inte tillgång till syrgas, svensktalande personal med skyddsutrustning och definitivt inte plats på intensivvården.

Men vad rör det Anders Lindberg i ryggen. Han tycker vi ska vara nöjda så länge det inte kommer in soldater och aktivt kväver de gamla och sjuka på äldreboendena.

Podd

Radio bubbla: Epidemisk uppgivenhet & pandemi

Boris Benulic

"En slags utmattning som inte följer av hårt arbete, stress och slit utan av att man nötts ner av att göra saker om man innerst inte vill göra därför att … ja, ofta vet människor inte ens det."

Det diskuteras väldigt mycket hur covid 19 kan drabba våra kroppar.

Men vad händer med våra tankar under pandemin? Med våra själar?

Vi diskuterade i torsdagens sändning hur hemmasittande och karantänregleringar på något sätt avtäckt den materialtrötthet som finns i samhället och i människors mentalitet.

En slags utmattning som inte följer av hårt arbete, stress och slit utan av att man nötts ner av att göra saker om man innerst inte vill göra därför att … ja, ofta vet människor inte ens det.

Man gör det bara.

I ett samhälle där alla värden flyter, där ont och gott, bra och dåligt, rätt och fel inte längre egentligen har skarpa gränser, där kan den enskilda individen till slut inte längre orientera sig utan går i den riktning som den som bestämmer pekar. Och i en tillvaro där allt anses relativt, i ett samhälle där makthavarna inte kan skydda åldringar på långvården men grubblar på hur IS-terrorister ska kunna garanteras jobb och bostad, där är det nästan begripligt om många människor förlorar all kraft och försöker klara sig genom att göra som de blir tillsagda.

Makthavarna säger: Nu är det pandemi. Gå hem!

OK, säger menigheten.

Makthavarna säger: Nu är pandemin över. Gå till jobbet!

OK, säger menigheten.

Fast … då upptäcker många av dem att de inte längre har något jobb att gå till.

Kanske fler då inser att det är dags för en förändring.

I övrigt diskuterade vi om Erik Prince är fortsatt lämplig att bli USA:s nästa ledare, och så försökte vi se igenom och förbi medströmsmedias rök och speglar när det gäller mordet på Tommie Lindh. Vi avrundade med att Martin förklarade hur Joe Rogans övergång till Spotify är ett tecken på ett kommande storkrig om intäkter mellan plattformar som Youtube, Spotify och Facebook. Och nu ger sig också de tunga traditionella mediebolagen – som New York Times - in på riktigt i kriget om annonsörer.

Artiklar

min värdighet eller allas lika värde?

Boris Benulic

Giordano Bruno, på sin tid en lika besvärlig filosof som Giorgio Agamben är i dag. Den senare lär dock antagligen slippa hamna på bålet.

Människor går omkring och sandpapprar sig själva hela tiden. Inte bara med ett P180 eller ett P120 sandpapper. Om det behövs är de beredda att ta till P12. Annars vet de vad som händer; någon annan kommer med rubanken och hyvlar till dem så de passar in. I värsta fall kommer någon med en såg.

Alla ska passa in.

Förr – och för tydlighetens skull menar jag inte tiden innan pandemin eller innan senaste säsongen av ”Gifta vid första ögonkastet” – utan ”förr” i meningen antiken eller åtminstone tiden fram till och med renässansen utgick människor från sig själva när de bedömde trovärdigheten i andras uppfattningar, krav, önskemål … eller avgjorde användbarheten hos olika tankesystem.

Vår historia innan moderniteten är fylld av exempel på människor som säger: ”Nej, jag vill inte. Far åt helvete.”

Vår historia efter det modernas genombrott är däremot fylld av människor som grubblar över vad alla andra tycker och anser så att de själva ska kunna säga: ”Ja, jag vill.” 

Den moderna individualismen är inte följden av att människor vet vilka de är och vad de vill.

Den moderna individualismen är resultatet av att människor inte vet vilka de är och vad de vill.

Från begynnelsen har människor haft tre yttre företeelser att förhålla sig till: religionen, marknaden och förnuftet.

Till marknaden vandrar man iväg för att sälja eller köpa. Det kan man förhålla sig till som individ; vad ska jag göra för att ha något att sälja? Vad behöver jag göra för att kunna köpa det jag behöver.

Religionen upprättar ett förhållande mellan allt det individen inte förstår och de seder och traditioner som präglar individens omgivning.

Förnuftet är sammanfattningen av utforskandet av naturen i vid mening. Det vi som ras faktiskt vet, även om all den kunskapen inte är begriplig för dig och mig.

Individens förhållande till religion, marknad och förnuft har tagit sig väldigt många uttryck genom historien och det skiftar givetvis med tid och rum.

Samspelet och motsättningarna mellan de tre sektorerna har spelat stor roll för västerlandets utveckling. Men vad vi ser är hur religionen och marknaden inte längre har en viktig roll. Enkelt uttryckt – du tror inte att du behöver gå till kyrkan eller till marknadsplatsen. Det är exempelvis vida viktigare att du vet hur du hanterar bidragssystem och lånemöjligheter och att du tycker ungefär som alla andra än att du lägger dig vinn om att ha något att sälja (om inte annat din arbetskraft, en förnämlig vara för övrigt).

Att du som individ har ett förhållande till marknad och religion innebär att du försöker förstå dig själv och utvecklas.

Om förhållandet avbryts blir du ensam stående inför vad av samhället definierats som ”förnuftet”, den vetenskapliga sanningen. Och det är inte längre ett förnuft som utgår från metodiskt insamlade och bearbetade iakttagelser, förnuft i dag kan vara vad som helst. Kvällstidningarnas relationstips eller snusförnuftigheter som stönas fram av den som leder ett yogapass eller … det vi ser nu: medicinteknokraternas, hälsobyråkraternas och läkemedeslidnustrins anvisningar om hur vi ska leva våra liv.

Och de flesta sträcker vapen och försöker förstå dessa regler och anvisningar (vilket inte är så lätt, om inte annat för att de tenderar att skifta samt motiveras på olika sätt från dag till dag)

Vi står inför ett komplex av intressen som uppenbarligen vet vad det vill.

Mot det står människor som ofta inte ens längre funderar på vad det innebär att vara människa.

Och religionen och marknaden har givit upp kampen om att spela en roll.

I dag förs en strid om vilken sorts regler som ska tillämpas under pandemin. Många är oense.

Men de flesta för debatten från fel utgångspunkter, vare sig de är för eller mot stränga restriktioner.

En av de mycket få som vågat ifrågasätta själva grundvalen för de åtgärder de flesta politiker och medicinska experter genomdrivit under pandemin är den italienska filosofen Giorgio Agamben.

Han utgår från frågan om mänsklig värdighet, och vad det egentligen innebär att vara människa.

Självklart har han mötts av hårda angrepp i debatten.

(Den som vill läsa mer om Giorgio Agamben och frågan om mänsklig värdighet, religion, marknad och hur den medicinska vetenskapen tar plats som något som dominerar våra liv får gå till menyn och "Boris Bulletin" och beställa mitt dagliga nyhetsbrev. Sju dagar i veckan grubblar jag över en mängd märkliga ämnen; irländsk sentimentalitet, Hitlers och Stalins konstsyn, Floridas blå bin, invandring, mat … och en massa annat.

Och i dag blir det alltså Giorgio Agamben och frågan om människans värdighet … vilket är något helt annat än det där ”lika värdet” som det tramsas om i svensk debatt.)

Podd

radio bubbla: pandemi & perversion

Boris Benulic

"Galna-ko-sjukan skulle kunna leda till 150.000 döda britter enligt honom, nu blev det det verkliga antalet 177. Men 4,4 miljoner kor slaktades som en följd av Fergusons rapporter."

En del tror att Neil Ferguson lämnat sin post som alla spåmäns spåman när det gäller epidemier för att undvika mer skandal Ja, ni vet att det där smått pinsamma med att mannen som ville sätta alla på de brittiska öarna i totalkarantän själv tog emot sin gifta älskarinna två gånger.

Men det är ju självklart inte förklaringen. 

Som om det skulle räknas till det skandalösa i en brittisk elit där det mesta förekommit – från försök till beställningsmord på homosexuell älskare till underlig användning av varje tänkbar frukt och grönsak (fast det senare är kanske bara att ses som ett utslag av att man driver vegetarianismen till sin yttersta spets.)

Som Martin påpekade i sin grundliga genomgång av Fergusons karriär har han de senaste tjugo åren målat upp skräckscenarier oavsett vilket sjukdomsutbrott det gällt. När Ferguson har levererat en rapport har det alltid handlat om massdöd. Vare sig det är SARS eller galna-ko-sjukan. Galna-ko-sjukan skulle kunna leda till 150.000 döda britter enligt honom, nu blev det det verkliga antalet 177. Men 4,4 miljoner kor slaktades som en följd av Fergusons rapporter.

Så där har det hållit på. Han har aldrig, aldrig haft rätt. Men hans profetior har fått stora negativa konsekvenser.

Och nu har Ferguson dragit sig tillbaka – och det beror förstås på att han bidragit till att stänga ner nästan hela planeten med ett nytt skräckscenario. Vad mer kan han sträva efter? 

Målet uppnått.

Killen drar sig tillbaka som obesegrad mästare i konsten att injaga besinningslös fruktan i människor och i att ge makthavare verktyg för inskränkningar i frihet.

I söndagens program gjorde Martin en mycket grundlig genomgång av Fergusons charlatanartade karriär och diskuterade också bristerna i den av Ferguson hopknåpade kod som ligger till grund för förutsägelserna. Det är nästan så att man önskar att killen hade använt sig av fiskinälvor och kaffesump i stället. Det hade varit mer tillförlitligt.

I övrigt talade vi om Robert Aschberg, Tobias Hübinette och Kristina Lugn …

Artiklar

ett evigt kinesiskt hot 1

Boris Benulic

Den andra faran som följer i spåren på dessa återkommande sjukdomsutbrott i Kina är att västerlandet ansluter sig till uppbygget av en kinesiskt inspirerad kontrollapparat.

Murmeldjuret ses som en delikatess i Mongoliet och Manchuriet. Senast förra året dog två personer av pest i Mongoliet efter att ha festat på murmeldjur.

När det nya året närmade sig blev det uppenbart för myndigheterna i Kina att de stod inför en dödlig lungpest. För att få stopp på resandet till hemstäder inför den stundande högtiden stängdes alla vägar till och från källan för utbrottet.

Trupper sändes ut och akutsjukhus upprättades i tvångsrekvirerade byggnader; kyrkor, badhus och tempel.

De som hade makten brydde sig föga om traditionella begravningsseder – de döda kremerades omgående.

En helt ny kontrollorganisation skapade i hela landet för att man skulle förhindra spridningen – vilket man också lyckads med. Till slut. 60.000 dog.

Byråkraterna i huvudstaden kunde styra utvecklingen med hjälp av alla de data som samlats in under de folkräkningar som genomfördes var tredje år. Då skaffade man sig kunskaper om allt man ansåg sig behöva veta: hushålls storlek, individers inkomster, civila status, sociala ställning, antal barn, var man bodde och med vem och vilka.

Nu är det inte händelserna i Wuhan för några månader sedan vi talar om utan det stora utbrottet av lungpest i nordöstra Kina 1911.

Det orsakades inte av kinesers förtäring av fladdermöss utan av deras aptit på murmeldjur som jagades i stor omfattning för att köttet ansågs så välsmakande. Lungpesten kan spridas från murmeldjuret genom att det hostar, genom att man blir biten av flugor som för smittan vidare från djuret eller genom att man äter murmeldjurskött.

En vanlig tillagningsmetod är att man benar ur djuret, tar ut inälvorna men låter magsäcken vara kvar för att den ska fyllas med upphettade stenar. Sedan knyter man igen djuret och låter det stekas inifrån.

Vad vi ser i och med den pågående pandemin är inte ett relativt nytt fenomen – förebådat av andra utbrott de senaste 20 åren. Det är något som pågått i århundraden … och alltid varit ett hot mot västerlandet.

Den andra faran som följer i spåren på dessa återkommande sjukdomsutbrott i Kina är att västerlandet ansluter sig till uppbygget av en kinesiskt inspirerad kontrollapparat. Vi ser det inte bara i dag – man såg redan under bekämpningen av det senaste ebolautbrottet i Afrika hur forskarna studerade de kinesiska myndigheternas reaktioner och åtgärder under 1911 års utbrott av lungpest.

Vilket inte är så konstigt. Den första internationella läkar- och forskarkonferensen för gemensamt bekämpande av epidemier hölls i Mukden 1911.

Historiska lärdomar? 

För det första ska man notera att den starka, centraliserade kinesiska staten inte är något nytt fenomen som skapades 1948. Mao Zedong övertog vid revolutionen strukturer, stärkte dem och använde dem för massmord på det egna folket.   

För det andra ska man kanske med bekymmer notera den tradition som finns av att västerländsk överhet med viss förtjusning gärna lär av Kina när det gäller kontroll av det egna folket – med hänvisning till att man månar om dess hälsa.

Kommentarer

vem vinner coronakampen?

Boris Benulic

"Men rätt ofta rör det sig ju om propagandaoperationer från regeringars sida. Ett försök att visa att man är en humanitär stormakt."

Läkare i Venezuela protesterar mot bristerna i sjukvården.

Nu får regeringen skäll för att Sverige inte skickat medicinsk hjälp till andra länder som drabbats av covid-19.

Det sägs att vi alla bör böja vårt huvud i skam och skuld.

Men jag fattar inte riktigt …

Argumentet är att alla andra länder skickar hjälp till alla andra länder nu under pandemin.

Vi måste hjälpa varandra..

Och visst …

Men rätt ofta rör det sig ju om propagandaoperationer från regeringars sida. Ett försök att visa att man är en humanitär stormakt.

7 april deklarerar Rumänien stolt att de sänder läkare och sjuksköterskor till Italien för att hjälpa landet i kampen mot covid 19.

17 april basunerade Turkiet att de skulle sända hjälp till Rumänien.

30 april skickar så Rumänien läkarteam till Moldavien.

Men den 8 april hade de första rapporterna kommit om att romerna i Rumänien hotades av massdöd i pandemins spår, och att de flyr landet.

Kanske hade varit bra om de där rumänska läkarteamen stannat i det egna landet.

Så länge man inte har full koll och kontroll på sitt eget land ska man kanske undvika att skicka iväg resurser.

Och det gäller väl också Sverige?

Det är förvisso vackert om nationer som fått kontroll över pandemin skickar hjälp till andra nationer.

Men begrunda det faktum att Italien och Storbritannien tagit emot vårdteam från Kina, Kuba och Venezuela.

Ja, ni läste rätt.

Venezuela!?!? Helveteshålet på jorden. Där ingenting fungerar inom vården. Men Maduro ser sin chans att skicka läkare och få lite goodwill.

Och samtidigt som Italien får hjälp av vårdteam från tre diktaturer skickar de själva läkarteam till New York.

Alltså; tt regeringar skickar vårdhjälp till varandra är inte ett utslag av internationell solidaritet. Visst är det fråga om vård … men i första hand av bilden av det egna landet i omvärlden.

Det bästa varje stat kan göra är att få covid 19 under kontroll i det egna landet. Det är första steget.

Vad jag kan se är det rätt många länder där misären var utbredd redan innan pandemin som försöker vinna medalj i propagandagrenen internationell solidaritet.

Visst kan väl Sverige ställa upp i den VM-tävlingen. Men först kanske vi ska bärga SM-segern i den tävlingsgren som heter: ”Säkrande från onödiga dödsfall i äldreomsorgen”.

Podd

radio bubbla: död värnrätt

Boris Benulic

"Rätten finner att den dömde förvisso hade rätt att försvara sig men att han inte gjort något av allt det där han borde gjort … enligt rätten … ringt polisen, låst in sig."

I gårdagens program talade vi om ett märkligt rättsfall. 
Eller kanske är det inte så märkligt. Det är som det ska vara i Sverige i dag.
En man döms till ett och ett halvt års fängelse efter att han försvarat sig i sitt eget hem mot en våldsam drog- och alkoholpåverkad person. Inkräktaren hade nyligen misshandlat den dömde mannens inneboende.
Den dömde mannen hade hämtat sitt gevär när han insåg att inkräktaren var på gång igen. Under handgemänget som utbryter går vapnet av och inkräktaren dör.
Rätten finner att den dömde förvisso hade rätt att försvara sig men att han inte gjort något av allt det där han borde gjort … enligt rätten … ringt polisen, låst in sig.
Den dömde menar att ingen tid fanns till detta. Inkräktaren stod ju där och var uppenbart hotfull.
Det blir ett touch ett halvt år i fängelse.

Jämför detta med domen efter det att en polispatrull dödat en autistisk person med Downs syndrom i Stockholm. 25 skott avlossades. De frikändes därför att: 
”Tingsrätten menar också att det är orimligt att kräva att poliserna skulle utföra verkanskontroll på det sätt som åklagaren sagt.”
”Orimligt”!?!
Kom nu inte och säg att rättsläget är oklart.
Det är solklart.
Enskild medborgare äger aldrig – aldrig! – rätt att värna sitt hem … inte ens mot en våldsam, psykotisk person som är påverkad och bär kniv.
Poliser? De kan skjuta först och fråga sen när de ställs inför en autistisk person med Downs syndrom i Stockholms innerstad.
Just när jag skriver detta kommer nyheten att hovrätten friar de två som tidigare dömts för dubbelmordet i Sätra. Det räckte inte med övervakningsfilmer som visade dem på väg till och från mordplatsen. Det räckte inte med DNA på tomhylsorna.

I övrigt gjorde Martin som vanligt en grundlig genomgång av läget på covid 19-fronten. Om du känner dig förvirrad av alla motsägelsefulla, sensationssökande inslag i nyhetsflödet … då ska du lyssna på radio bubb.la. Sakligt, sansat och grundligt lotsar Martin dig (och mig) genom alla rapporter.

Kommentarer

Bakteriebuljong och en riktig soppa

Boris Benulic

"Att ha rätt i sak behöver när det gäller orsakerna till ett sjukdomsutbrott inte innebära att alla de åtgärder man föreslår är rätt - och även om de är rätt kanske de krafter som föreslår dem gör det i första hand för att stärka sin egen ställning."

En dåtida ambulans transporterar en av de sjuka under den epidemi då 9000 människor dog på några få veckor.

När jag läser de 22 forskarnas angrepp i dag på Folkhälsomyndigheten kommer jag att tänka på Hamburg under 1800-talets sista årtionde.

Det är inte så underligt som det låter … svenska forskares upprop i olika frågor får ofta mina tankar att röra sig i de mest märkliga riktningar.

Möjligen är dock kanske riktningen i vilken tankarna flyr den här gången mer begriplig än den brukar vara …

I mitten på augusti 1892 dör en man som arbetat med underhåll av Hamburgs avloppssystem. Läkaren som kallas till sjukbädden kan bara konstatera dödsfallet och att det måste röra sig om kolera. Vad annars skulle de häftiga kräkningarna och diarierna vara ett tecken på?

Men stadens myndigheter accepterade inte diagnosen. Man var rädd att proklamerandet av var ett kolerautbrott skulle skada stadens handel.

Inga åtgärder vidtogs.

Två månader senare hade nästan 9.000 människor dött i staden.

Max von Pettenkofer som vid den tiden var Hamburgs motsvarighet till Anders Tegnell kom att skjuta sig själv 1901.

Deprimerad.

Antagligen spelade det som hände under de där två månaderna i Hamburg en roll i detta.

von Pettenkofer hade inte mycket tilltro till Robert Kochs upptäckter om att kolera spreds av en bakterie i förorenat vatten.

Tro nu inte att von Pettenkoffer var ointresserad av folkhälsa. Inte alls. Det är hans förtjänst att man började bygga rymligare arbetarbostäder i Tyskland och att man i stora städerna byggde system för rinnande vatten och avlopp. Hygien såg han som en viktig faktor i sjukdomsbekämpning.

Föredömligt.

Men mindre föredömligt var att han menade att vattnet inte behövde renas. Det där med bakterier i vatten var ingen avgörande faktor för om människor skulle drabbas av kolera menade han. Det var så mycket annat som spelade in … som jordens och markens beskaffenhet i området … ja, rentav mentala faktorer. En riktigt holistisk syn på varat … i detta fall dock livsfarlig.

von Pettenkofers hållning gjorde att vattnet från Elbe gick orenat ut till Hamburgs invånare.

Det hade räckt med sandfilter, men han bekämpade in i det sista sådana åtgärder.

von Pettenkofer satt fast i sin egen forskning och sina egna erfarenheter.

Hans inställning fick också råda därför att den sammanföll med den hos stadens styresmän som inte ville skada kommersen i handelsstaden Hamburg- De såg också kraven från Berlin på att man skulle utlysa karantäner och isolering som ett angrepp på stadens relativa frihet från de lömska centraliserande preussarna - vilket det också rörde sig om. Koch var en viktig person i Berlin och hans insatser för sjukdomars bekämpande var ett av centralmaktens verktyg för att börja kontrollera administrationen i olika tyska städer.

Att ha rätt i sak behöver när det gäller orsakerna till ett sjukdomsutbrott inte innebära att alla de åtgärder man föreslår är rätt - och även om de är rätt kanske de krafter som föreslår dem gör det i första hand för att stärka sin egen ställning … som centralmakten i Berlin i det här fallet.

För att bevisa att han hade rätt när det gällde bakteriens ofarlighet drack von Petenkoffer ett glas buljong spetsat med kolerabakterier under en offentlig tillställning i oktober 1892. (Kanske får vi på en kommande presskonferens se Anders Tegnell dela kaffekopp med en person som är Covid-19-sjuk.)

Von Pettenkoefer överlevde.

Men fok i staden fortsatte dö.

Karantän deklarerades. Koch tog över.

Som ni kan gissa är min tilltro till Anders Tegnell inte särdeles stor.

Men de 22 forskarnas upprop inger mig heller ingen större känsla av lugn och tillförsikt eftersom det avslutas med orden:

”De folkvalda, de som har det övergripande ansvaret, måste gripa in, det finns inget annat val.”

”De folkvalda” har ju skapat en situation där det saknas resurser i vården, och där ledningarna för för de olika myndigheterna inte visar prov på nödvändig effektivitet.

I någorlunda sunda sammanhang brukar man ju inte tro att de som är ytterst ansvariga för att ett stort problem har uppkommit plötsligt ska kunna lösa det därför att problemet förvärrats och de fortfarande är ”ytterst ansvariga”. 

”Jo, jag vet att du tryckte på fel knapp och öppnade dammluckorna och staden i dalen dränktes …. Men strunt samma, kan du nu snabbt montera ihop ett pumpsystem.”

Om min inställning är uppgiven?

Inte alls. Men om man börjar hoppas på ”de ytterst ansvariga” … då är man uppgiven.

Podd

Bioteknokraterna anfaller på bred front

Boris Benulic

"Plötsligt ser väldigt många av världens regeringar en möjlighet att skärpa kontrollen över medborgarna, och öka sin egen makt - Stefan Löfven är inte ensam i denna sin strävan."

Min misstro mot tanken på vampyrers existens skakades en del när Henry Kissinger nyligen publicerade en artikel i Wall Street Journal.

Han är snart 100 år, men i texten uttalar han sina förhoppningar om en ”ny världsordning” som en följd av Covid-19, en ordning där nationers och individers intressen är underordnade ett större syfte … och där USA står i spetsen.

Att vid Kissingers ålder kunna hålla sig så ung i sinnet att man upprätthåller sin gamla dröm om få vara med och upprätta en ny ordning på jorden gör att jag misstänker att han kanske använder samma metod för att hålla sig vid liv som den gamle transsylvanske adelsmannen. 

Ingen har väl förresten sett ett foto av Kissinger i dagsljus sedan åren då han var Nixons utrikesminister?

I gårdagens program diskuterade vi försöken att upprätta denna nya globala ordning med pandemin som förevändning. Plötsligt ser väldigt många av världens regeringar en möjlighet att skärpa kontrollen över medborgarna, och öka sin egen makt - Stefan Löfven är inte ensam i denna sin strävan. 

Problemet med ekonomisk depression ser nog makthavarna som begränsat - banker och storföretag hålls under armarna med stödpaket som stapplade på varandra skulle snudda vid Saturnus yttre ringar. Om vanligt folk och mindre företagare blir arbetslösa är det inget problem - staten ser dem gärna som klienter och beroende bidragstagare.

Vi står inför en mäktig allians av politiker, byråkrater och gigantiska företag inom medicin och It anförda av Bill Gates. (När jag gör första gången hörde någon påstå att Bill Gates vill tatuera människor med osynligt bläck för att hålla koll på vaccineringar trodde jag det var ett skämt …. Tills jag fick läsa om det i Scientific American … som ju inte brukar kolportera konspirationsteorier.) … och nu vill dessutom Gates att alla (ja, som det verkar alla) hålls i karantän tills det finns ett vaccin.

Man blir ju imponerad av effektiviteten och allomfattande i projektet. Det får alla statskupper tidigare i historien att te sig rätt amatörmässiga och småskaliga.

Men vi talade om annat också …

– vi diskuterade den amerikanska grå ekorren och kom osökt in på frågan om hur det blivit om de ensamkommande hazariska unga männen istället varit pygméer från Centralafrika … hade det stiftats en gymnasielag då?– vi funderade på varför så många alltid antar att eventuella utomjordingar ska tänka som vi

– vi visade oss ha lite olika syn på Peter Tillbergs konst