Påtvingad omväxling – DN:s magiska nystalinism 2

Vi får inte ha skivstänger och hantlar här på anstalten, så jag ägnar istället några timmar varje dag åt att göra chins och pull-ups i ett räcke, samt åt att bära runt på en bautasten.
Alldeles utmärkta övningar som gör mig gott. Man kan också göra knäböj med en olyckskamrat på axlarna.

Träningsvarianter som jag varmt rekommenderar för den som vill stärka sin fysik. Jag drar dock inte några slutsatser om hur man ska förhålla sig till samhället som kan härledas från dessa övningar.

Andra är inte lika försiktiga i sin rådgivning. På ledarsidan i DN berättade Mattias Svensson nyligen att han tränar på ett annat sätt – han springer. Och han nöjer sig inte med att anbefalla sin träningsform till andra för att de ska må bättre, han anser att den ska genomsyra allt vi gör. Rörelse och förflyttning är alltid bra. I alla sammanhang. Rör på påkarna! Ett bra exempel är när han lovsjunger det moderna samhället den 9 augusti:

“Hela det moderna samhället bygger på tanken på att vara på väg mot något nytt och bättre, att röra på oss i utbildning, yrkesliv och konsumtionsval. Dels för att omväxling är kul och att det finns mycket att uppleva, men också för att tillgodose fler behov med mindre ansträngning.”

På samma sätt som Brooks diskuterar Mattias Svensson verkligheten som om den var ödesbestämd. Vi är alltid på väg mot något nytt och bättre. Att läsa DN:s ledarsida är som att sitta i historiens spårvagn och höra en högtalarröst förkunna:

“Nästa hållplats Paradiset! Därefter följer Paradiset Extra Allt.”

Det magiska ordet och trollformeln kombineras med en rituell handling för att få extra kraft: “Omväxling, rörlighet, nya konsumtionsval.”
Men han verkar undermedvetet inse att det finns rätt många människor som inte är överens med honom om detta. Det är därför han förklarar nästan vädjande att “omväxling är kul.”

Detta torde vara det kanske svagaste argumentet hittills för att få människor att acceptera samhällsomvandlingen i västvärlden på alla områden.
Jag är inte ens säker på att Mattias Svensson själv egentligen finner argumenteringen hållbar.
Tänk er följande scen:

Menige Svensson: “Men general, jag vill inte dra ut i krig. Värnplikt är slaveri.”
Generalen: “Håll käft, skrivbordsknodd, gå ner i skyttegraven. Omväxling förnöjer.”

Mattias Svensson, (som i verkligheten inte klarade av att göra sin värnplikt för att det inte var kul nog) skulle inte acceptera generalens argument, och hävdat att omväxling inte alls alltid är kul.

Have your say