När risnyliberalerna blev kebabnyliberaler

Vem behöver bönder och ett levande jordbruk säger nyliberalerna. Det finns ju maskiner. Och myndigheter.

Fredrik Segerfeldt kan inte betraktas som en liberal med skavanker – jag är nämligen rätt övertygad om att han inte har någon ideologi överhuvudtaget. – alltså i meningen en ideologi som valts på grundval av erfarenhet och studier.

Han är mer av en ideologientreprenör – för några årtionden sedan såg han sig om – var fanns det en lucka i det svenska tjatter– och propagandalandskapet där man kan nischa in sig och framföra åsikter som någon är beredd att betala för i olika former – för att få höra just de åsikterna framförda?

FS insåg då att nyliberalismen var helt rätt för den vars håg stod till att försörja sig genom att skriva och prata och jobba så lite som möjligt; Svenskt Näringsliv och Timbro var lite aggressivare på den tiden och hade lättare att öppna plånkan för marknadsvänliga tankegångar.

Allt som behövs är ju egentligen att man säger att allt som betecknas som ”utveckling” är bra – det finns en nästan religiös läggning hos den sortens nyliberaler som tillhör FS riktning (som påminner om stalinism – utvecklingen går på något sätt alltid, alltid framåt).

Och det som ytterligare gör nyliberaler – på detta område – till samma andas barn som stalinister är att de bara mäter utvecklingen i kronor, ören, kilo, meter, dollar, ton – det finns inga andra värden och inga dygder och traditioner eftersom dessa med möda, och kanske inte alls, kan omvandlas till skålpund och alnar – eller ett arvode.

Därav det det lite fåniga utbrottet i det här klippet med FS där han anser att tanken på att välja ”svenskt kött” som enfaldigt ”nationalistiskt”.

Vi får i klippet veta att FS alltid väljer ”latinamerikanskt kött” – och att han gör det som en markering mot den dumma, dumma köttnationalismen – hans egen ståndpunkt är typ – utländskt är alltid bra.

Uttalandet i sig visar att FS inte vet så mycket om kött, något säger mig att han egentligen är en person som föredrar den industripressade köttmassa som går under benämningen ”kebab” – och till det pressad friterad potatisstärkelse

”Latinamerikanskt” kött kan ju vara väldigt mycket – och av vitt skild smak, kvalitet och struktur – det är lika lite upplysande som att tala om ”europeiskt kött”.

Men FS vill tala om för oss bonnläppar att han minsann är en kosmopolit och därför väljer ”latinamerikanskt”. Det är ju en sanslös skillnad på kött från Argentina, Brasilien, Uruguay – och ibland får vi också kött från Chile och San Salvador hit till Sverige – och det finns olika styckningstraditioner där – men FS skriker glatt, med sitt vanliga lite halvhysteriska tonfall när han kommer till köttdisken – ”Ååååh, latinamerikanskt”.

Jag antar att han lika glatt mumsade i sig brasiliansk biff från den period det visade sig att de skickade hit kött från icke–kastrerade tjurar. Jag diskuterade ämnet för några år sedan med den som var ansvarig för köttimporten på Arvid Nordqvist. Han förklarade att vid en kvalitetskontroll av kött från Brasilien upptäckte man att en del av leveransen luktade som ”ett utedass som besökts av ett fotbollslag efter en kräftskiva.”

När de skickade ut kontrollanter i butikerna för stickprov visade det sig att mycket av det brasilianska köttet som låg där kunde kännetecknas på just detta sätt; ”Men ingen hade någonsin klagat.”. Vilket säger sorgligt mycket om hur svenskens förhållande till blivit.

Problemet med Segerfeldts nyliberalism är inte att den är mot en stor stat och regleringar (vilket är sympatiskt) – problemet är att den inte har en fysisk kärna av moraliska och estetiska värden; anything goes liksom.

Häri ligger något extremt folkföraktande och obehagligt; FS har ju tidigare deklarerat att folk klarar sig på en viss mängd ris per dag och ingenting annat – men samtidigt är ju gårdagens nyliberaler väldigt måna om att tala om sin egen förfinade smak – som Johan Norbergs rapporter från Toscana eller Wimbledon – räkskal åt populasen – räkmousse och skumpa åt dem som skriver om hur allt allting blir bättre.

När FS får frågan om det inte är så att ett svenskt levande jordbruk betyder mycket för åker, äng och skog svarar han lite morgonsoffehurtigt ungefär att det där kan väl någon myndighet ta hand om med någon slags ”maskin”.

Have your say