Alltså – i går träffade ett antal initiativtagare och “administratörer” till #metoo–uppropen jämställdhetsminister Åsa Regnér.
De överlämnade en kravlista – mer propagerande i alla delar av utbildningsväsendet av vikten av “jämställdhet” – mer visselblåsarfunktioner – och den allmänna grejen är att staten och det offentliga ska ta ett mycket större ansvar för att kvinnor inte blir kränkta –
Alltså – öka dosen av värdegrundspropaganda.
Under det hela ligger tanken på att vi ska upplösa det manliga och kvinnliga och män ska bli mjukare.
– mycket enkelt – och kanske inte så hövligt – men det må mig vara förlåtet – är de som lämnade fram skrivelsen och skrev debattinlääget helt dumma i huvudet?
Betraktar vi de senaste fyra månadernas avslöjanden om våldtäkter, övergrepp och allmänt mansgrisande så ser vi ju att handlingarna är utförda av män som i tid och otid och i varje sekundmellanrum däremellan trumpetar ut sitt hat mot patriarkatet och som proklamerr hur otroligt feministiska de själva är – alltmedan de drogar nästa offer.
På vilket sätt skulle ett utökat propagerande av Virtanen-doktrinern i landets skolor minska övergreppen?
Varför ska vi lägga ut fler dimridåer bakom vilka missdådarna kan gömma sig? Allas anammande av feminismen har ju uppenbarligen inte minskat övergreppen på kulturredaktioner och teatrar.
Problemet är inte den traditionella mansrollen eller att män är macho – som Regnér och “administratörerna” tycker – problemet är tvärtom att så få män bär upp den traditionella mansrollen och är macho – sådana män ingriper nämligen när kvinnor utsätts för oönskad uppvaktning.
Så snälla Åsa Regnér, släng kravlistan i papperskorgen och kom istället med ett direktiv om att de som går på dagis och förskolor ska se gamla John Ford–filmer med John Wayne i huvudrollen – det är faktiskt nog allt som behövs – eller som John Wayne själv uttryckte det:” If everything isn’t black and white, I say, ‘Why the hell not?'”