Johan Norbergs behov av folkutbyte

"Den grundläggande tankegången hos Norberg är förstås denna: "Hör upp dumhuvud! Gillar du glass? Ja, tänkte väl det. Det var araberna som tog den till Europa via Sicilien. GB–glass skulle inte finnas utan araber – tänk på det och öppna ditt hjärta!"

Muslimer i protestbön framför Colosseum i Rom.

Det blir alltid så märkligt när svenska övre medelklassmän ska beskriva flyktingar – och mat. Ungefär lika märkligt som när människor som vill göra karriär med hjälp av hudfärg eller religon ska beskriva flyktingar.

Budskapet är ett och detsamma – i Sverige skulle ni fått äta nässelsoppa kokad på nässlor plockade vid utedasset om det inte vore för alla andra kulturer som kommit till Sverige för att ge er riktig mat – (Soppa gjord på nässlor plockade vid utedass är för övrigt en delikatess som var och en som besöker Grythyttans Gästgiveri kommer att upptäcka.)

Johan Norberg är numera en av de främsta marknadsförarna av denna tankegång om den svenska kulturens klenhet och behov av invandring och han har nu utvidgat den till Italien (apropå att en av de sista västeuropeiska folktribunerna Matteo Salvini stängt Italiens hamnar – något som upprör Johan Norberg.)

Så här skriver Norberg i sin kolumn i dagens AB:

”De muslimer som för ögonblicket framställs som det mest ödesdigra hotet mot traditionell italiensk kultur var de som under mer än 250 år på Sicilien lärde italienarna att göra pasta och glass. Och kaffet efter maten kom naturligtvis också från araberna.”

Samma gamla resonemang, men flyttat till Italien (… och Italien är en mycket sentida konstruktion – vilket faktiskt Norberg noterar.)

Eftersom jag själv är uppväxt i en flyktingfamilj vet jag hur mycket mat betyder – och hur nyfiken man är på maten i det främmande landet.
Det är ju en fråga om att överleva på riktigt.
Det är därför jag uppever ett sanslöst stort avstånd till Norbergs resonemang. Där finns något obehagligt förmätet i det hela.

Min barndoms minnen präglas av alla dessa konservburkar.
Du kunde ju inte öppna en jävla dörr eller lucka utan att där stod konserver av olika slag.
Betingad reflex hos föräldrarna. Lagra, konservera, spara.
I morgon måste vi kanske dra.
Och så föräldrarnas nyfikenhet på mat i det nya och främmande landet.
En fråga om överlevnad.

(Därav min motvilja mot så många av dagens ”flyktingar” i det här landet som kräver att få just den sorts kost som de fått för sig att deras religion föreskriver att de ska få.
På tal om mat – smaka bara på den formuleringen .. ”att de ska få”.
Då är man inte mycket till flykting.)

Johan Norberg sitter dock strax innan han skriver sin kolumn uppenbarligen behagfullt tillbakalutad någonstans i Toscana – drar lite i hängslena, smuttar på vinet, kisar mot solen, betraktar dem som arbetar:

”Under Toscanas sol är det förföriskt lätt att se det goda Italien. I böljande landskap med bara dofter av blommor och endast ljud av fåglar, och ett och annat vildsvin.
Kocken Monika går förbi, på väg ned till trädgården för att plocka dagens kryddor.
Managern Andrea uppmärksammar de minsta detaljerna med den entreprenöriella kraft som gör åtminstone norra Italien till en ekonomisk supermakt.”

Sicken okunnighet – det är som det numera alltför ofta är med Johan Norberg – ingen verklig kunskap – utan man slår ner röven där den övre medelklassens guideböcker säger att man ska slå ner röven och så snor man lite formuleringar.
Egen kunskap behövs inte.

Frågan om pastans och glassens ursprung är oerhört komplex – och det finns ingenstans bland allvarligt sinnade matarkeologer som mig själv någon visshet om att araberna skulle ”lärt siciilianarna göra pasta och glass”.

Vad vet Johan Norberg som inte vi vet – jag skulle snarare anta att glassen går vägen över hyvlad smaksatt is bland perserna till Konstantinopel och sedan upp i Europa först – eller – det finns ett antal andra alternativa teorier och minst lika troliga sådana– men ingen seriös sådan kan sammanfattas med orden att ”araberna lärde sicilianarna att …”

(Den grundläggande tankegången hos Norberg är förstås denna:
”Hör upp dumhuvud! Gillar du glass? Ja, tänkte väl det. Det var araberna som tog den till Europa via Sicilien. GB–glass skulle inte finnas utan araber – tänk på det och öppna ditt hjärta!)

Och – och om vi ser på det förnuftsmässiga i argumenteringen – för en gång i tiden var ju Johan Norberg en stark förespråkare för formell logik och sunt förnuft.
Antag att det är som han säger – vad ger det ändå araber för rätt att befolka Sicilien idag? Jag förstår det inte riktigt.
Det är som om den österrikiske korpralen skulle försvarat sin ockupation av Sudettyskland med orden:
”Men för helvete, vi gav er apfelstrudel”.
Det hade dessutom varit mera historiskt korrekt.

Dessutom … har ju Norberg i princip – oklart på vilka grunder egentligen dödförklarat den italienska nationen:

”Och om italienarna ska överleva när de har slutat reproducera sig biologiskt är det just invandrare de behöver. ”

Vi har sett det förr i historien, de som litet ovanifrån betraktar den europeiska populasen, konstaterar att de inte tycker att de håller måttet … och vill se den … ja, egentligen … ersatt.

Om ni undrar över den hätska tonen i ovanstående så beror det på den intellektuella slöhet som numera infunnit sig hos Johan Norberg – genomgående i texten definieras Matteo Salvini och Legan som ”främlingsfientliga”.

Därav min hätskhet – Salvini är liksom jag formade av diskussionerna bland marxister i 1970– och 1980-talets Sydeuropa.
Lega Nord skulle – som jag ofta påpekar – inte vara möjligt att tänka sig utan Partito Comunista Italianos framsynte ledare Enrico Berlinguers strategiomläggning efter mordet på Aldo Moro –. då Berlinguer insåg att Rom aldrig kunde erövras om man inte erövrade regionerna först.

Skrapa på en ledande person i Legan och du hittar ofta en gammal medlem i PCI, och som sådan vill man försvara det egna och det europeiska kulturarvet … liksom jag.

Skrapa på en svensk nyliberal som anser att Italien behöver araber för att överleva därför att de påstås lärt sicilianarna göra glass för lite mindre än ett årtusende sedan och du hittar – ja, jag fattar faktiskt själv inte riktig vad jag ser framför mig.

Kommentera