Jag förstår inte riktigt upprördheten mot Kommunals ledning

Porträtt av Juvenal

Jag förstår inte riktigt upprördheten mot Kommunals ledning. De anklagas för att på något sätt ha brutit mot fackföreningsrörelsens anda och moral och dessutom ägnat sig åt fel saker.
Men är det inte egentligen så att Nordström och Bergström förkroppsligar våra dagars ”arbetarrörelses” grundläggande ideal och värderingar?
Någonstans i början på 1960-talet grubblar ledande svenska socialdemokrater på vad de ska göra med sin makt. De har i årtionden kämpat mot usla löner, dåliga skolor och bostäder, långa arbetsdagar och korta ledigheter.
De är liksom där nu inser de – den kollektiva kampen har skapat sociala förhållanden där individerna kan kliva fram och börja förverkliga sina egna drömmar och visioner.
Problemet är att deras ledare inte har så mycket till egna ståndpunkter, drömmar och visioner än dem som de haft tidigare; arbete är av ondo och en form av utsugning, man ska därför sträva efter att i alla avseenden minska arbetstiden. Fritid är rörelsens mål.
– och förstås att individen ska avlastas allt ansvar – men då krävs det rejäla skatter så staten kan växa till sig och finnas överallt. Det arbetstagarna får kvar kan betraktas som en slags veckopeng man ger barn – men i det här fallet ska det inte användas till lördagsgodis utan till fredagsmys och Thailandsresor.
Jag finner en sådan hållning obegriplig – men det inte min sak att ha åsikter om det eftersom jag inte är medlem i någon fackförening. Men man kanske ändå kan få tycka att Nordström och Bergström blir lite orättvist behandlade av den egna rörelsen eftersom de egentligen bara arbetar helt besjälade av dess anda.
Eller man kan uttrycka min ståndpunkt så här –
Kommunals medlemmar arbetar ofta inom vård- och omsorg. Hela tiden pågår i denna sektor stora organisationsförändringar på alla nivåer i landet som påverkar den enskilde medlemmens arbete.
Genom sina medlemmar sitter Kommunal på ett berg av information och praktisk kunskap som kan systematiseras och bli underlag för en praktiskt fungerande och genomförbar vision om hur omsorg ska organiseras – har Nordström och Bergström försökt organisera ett sådant arbete? Nej, istället gnölar de om hur medlemmarna måste få högre löner och kortare arbetstid. Det är här det moraliska skeppsbrottet sker, inte i den där badtunnan på Marholmen.
Och varför har Kommunal inte organiserat medlemsdiskussioner och intagit en egen ståndpunkt när det gäller privat ägande av omsorgsbolag – och i samband med detta intagit en genomtänkt hållning om hur offentliga upphandlingar här ska ske och kvaliteten kontrolleras. Det man gör nu är att inta positioner som för tillfället inte skär sig med de positioner SAP intar. (Och om de ville se bättre villkor för sina medlemmar skulle de givetvis bejaka fler privata aktörer, sänkta skatter och förbättrad upphandlingskontroll.)
En gång i tiden drev Kommunal och andra fackföreningar folkhögskolor där man skolade de bästa från det arbetande folket och även gav dem klassisk bildning – det var lite av Sparta över det hela.
I dag påminner det mer om Rom under förfallsperioden; bröd och skådespel.
Den förfallsprocessen ändras inte om man byter kejsare.

Kommentera