Direktiv angående användningen av ordet ”heder” i olika sammansättningar

Hederskultur har väl alltid funnits i Sverige? Det har bara blivit så mycket lättare att upptäcka det i det mångkulturella samhället.

Innan det fanns balkonger; pappa Ben Hedenhös studerar fallhöjd.

Vi har med tillfredställelse noterat att allt fler beslutsfattare i sin verksamhet tar egna initiativ för att avdramatisera företeelser som annars kan verka störande eller stötande för den mindre upplyste – och som till och med negativt kan påverka Sverigebilden.

Vi vill speciellt peka på hur personalen på Vättnedalsskolan i Göteborg infört begreppet ”vardagsheder” för att beteckna vad mer inskränkta personer skulle kalla för pennalism, mobbing och sexism.

Därför vill vi gärna passa på och peka på ett antal andra möjliga utvecklingar av det språk vi använder:

1. Vanheder, här har man ju en möjlighet att använda den gamla innebörden i ”vanheder” – alltså att få en skamfläck och vända den till att bli något ursäktande genom att se på alla tillgängliga betydelser av förledet ”van”. Då kan ett ”heders”–mord eller övergrepp betecknas som något man gör av vana, det är kulturellt betingat och därmed mer förståeligt.

2. Vi bör också beakta det faktum att ”heders”–tänkande alltid förekommit i Sverige – sedan urminnes tider har svenska män förtryckt kvinnor – detta kan enkelt påpekas genom att böckerna om Barna Hedenhös återlanseras under namnet Barna Hederhös (vi har äskat bidrag om detta från flera departement). Förhoppningsvis kommer vi att kunna låta någon författa en ny del i serien där det uppstår slitningar mellan pappa Ben och mamma Knota – problemet med att det inte fanns balkonger på den tiden kan säkert lösas med hjälp av lämpliga bergsstup.
Om ni inte vill vänta på nyutgåvorna kan man ju alltid med tippex och tuschpennor redigera gamla, befintliga utgåvor – här kan man också dra in eleverna i detta och genomföra det som praktiskt inriktade grupparbeten.

Möjligen kan man också använda den nyskrivna delen för att påpeka att islamsk aggressiv fundamentalism alltid varit en naturlig del av Sveriges historia – vem har väl inte hört talas om IS-tiden?

4. Kopplingen till istiden bör också påminna oss om att redan Fröding gärna använde begreppet ”hederspascha” för att uttrycka sin uppskattning om någon – och låt oss inte glömma bort det gamla begreppet ”hedersknyffel”.

Knyffel kunde ju ha olika betydelser – till exempel kunde det beteckna en vuxen man som av olika skäl betedde sig som ett barn (här torde det finnas tämligen många möjligheter att använda uttrycket i den samtida svenska debatten när frågan om åldersbestämning dyker upp.)

5. Våra medarbetare har också lanserat en del synnerligen kreativa förslag – som vi säkert kommer att införa i framtiden – ännu bedömer vi det dock som att den allmänna opinionen inte är riktigt mogen för detta:

A. Hedersprick – har en urgammal positiv betydelse och därför borde vi i sinom tid kunna börja uppmuntra användningen av ordet ”hederspricka” för att beskriva gängskjutningar.

B. Hedersbeteckning – också ett ord med positiv innebörd – torde framöver kunna användas för att beskriva tvångsgifte – dock då med lätt förändrad stavning till ”hedersbetäckning”.

Vi återkommer framöver med uppdateringar och tills dess kom ihåg att ett ord betyder så mycket.

Nämnden för ständig anpassning av
ord och språk till rådande förhållanden

Kommentera