När jag blir kansler med ansvar för säkerhet och kultur (jo, de hör ihop) blir en av mina första åtgärder att utnämna Dan Korn till föreståndare för ”Sveriges Hederskulturmuseum”. Jag tänker mig att det blir en slags Skansen där man kan vandra runt mellan stugor och små torg. Där kan man se folk ägna sig åt småländsk bältesspänning, och men se …där bakom knuten … minsann … gotländsk rövkrok! Givetvis kommer man kunna få prova på själv under erfarna personers vägledning. I de utländska sektionerna lajvar skådespelare exempel på hederskultur från främmande länder. Vissa avdelningar kommer man dock bara in på om man är över 18 år; där framförs scener som visar bland annat kurdiska hedersmord, sicilianska vendettor, och afghanska steningar av kvinnor.
När man läst Dan Korns serie förstår man att han är synnerligen lämpad att inneha posten som föreståndare. Texterna visar på en fenomenal kunskap om vilka uttryck hederskultur har tagit sig i olika delar av världen; han rör sig från den amerikanska Södern, till Västasien till Sverige och tillbaka.
Och han rör sig också obehindrat i tiden.
När jag läste om hela sviten blev jag nästan lite snuvig av vinddraget som uppstod av dessa ständiga och snabba förflyttningar.
(Givetvis kommer min utnämning av honom att ha rent egoistiska skäl. Det kommer att hålla Dan Korn sysselsatt så han inte skriver artiklar där han klagar på min verksamhet som kansler. Dessutom har han rätt sorts mysiga framtoning. Jag kan se honom vandra runt bland stugorna i Hederskulturmuséet, och då och då stanna upp vid en grupp besökare och berätta om hur förståelse för hederskulturbegreppet kan ge en helt ny upplevelse av ”Borta med vinden”. Lite grann blir det väl som när Bert Carlsson vandrade runt på Skara sommarland, fast upplevelsen med Dan Korn blir förstås lite mer bildande och karaktärsdanande.)
…
Problemet med Dan Korns förflyttningar genom tid och rum är att de har som mål att visa att hederskulturer är ett universellt fenomen och att de tenderar att dö bort över tid när de materiella förhållandena förändras. Mer utveckling leder till mindre hederskultur.
Problem kan dock uppstå när större populationer av bärare av hederskultur finns samlade i ett områden, en stad eller en förort. Då kan hederskulturen leva kvar i den mer utvecklade omgivningen, menar Dan Korn.
Problem uppstår. Dan Korns lösning är att inte låta populationerna växa samt se till att polis håller efter brottslig verksamhet intills dess att utvecklingen hinner ifatt hederskulturen och Borås version av Bagdad blir som Bullerbyn.
Det märkliga är att Dan Korn ägnar sådan tid åt historien och inte åt de nutida sammanhangen i världen. Han ser varje förekomst som isolerad i tid och rum och förbinder dem sedan – skapar en allmängiltig utvecklingslinje.
Men låt oss betrakta världen som den är i dag. Två miljarder människor ingår i den muslimska kulturkretsen. Där finns aggressiva länder som försöker utvidga sina makt i den egna regionen och världen; Turkiet, Saudiarabien, Iran och Pakistan. Där finns också ett antal stater som präglas av inre förtryck och av vilja att arabisera minoriteter i sin egen befolkning, som Algeriet. Där finns helveteshål där alla de muslimska stormakterna slåss med varandra om inflytande, som Libyen och Jemen.
I regioner där muslimer inte är i majoritet opererar islamistiska rörelser och destabiliserar sina länder, i Afrika (Nigeria, Uganda, Kongo, Mozambique och några till), detsamma gäller de forna sovjetiska centralasiatiska republikerna.
Dan Korn vill få oss att se de långa linjerna i historien.
Ändå undviker han att att diskutera den linje som är så lång och bred att den rinner som en lerflod genom historien, en lerflod som begraver allt i sin väg.
Vi kan se hur islam i 1500 år expanderat. Där den fått fäste och tagit kontroll har forna tiders högkulturer och civilisationer gått under. Vem minns väl längre de storslagna kungarikena i Afrika? Vem minns väl faraonernas mäktiga och högstående samhällen? Eller perserrikena? Eller Bysans?
Där islam blir en bärande del av ett land och ersätter den forna kulturen, där upphör utvecklingen. Den bördiga jorden blir öken och själarna stelnar. Sinnena släcks.
Samtidigt visar sig den muslimska kulturkretsen och dess länder och rörelser hela tiden besitta en stark och envis förmåga till expansion.
Det är i det perspektivet vi måste betrakta områden som Vivalla i Örebro. De kvarteren ingår inte i en enklav som man kan placera några extra kvarterspoliser i för att det inte ska bli för stökigt fram tills dess att utvecklingen hunnit ifatt bärarna av hederskultur och därmed kriminalitet, klanstyre, islamism och kvinnoförtryck dör undan.
Vivalla är en del av en sedan länge pågående muslimsk expansion in i Europa . Om man ser till de långa linjerna. Vivalla och alla dessa ”enklaver” ingår i ett stort och mycket levande sammanhang i världen som kommer att hålla dem fångna i hederskultur och en hållning som är avvisande till det svenska samhällets värden.
…
På landet inledde jag för ett tag sedan arbetet med att få bort en stor syrenbuske. Jag gräver och gräver. Ju djupare jag kommer desto fler grova förgreningar finner jag på roten. Det håller på i några dagar tills dess att jag inser att jag nog inte förstår så mycket av vad en syrenbuske egentligen är. Så jag börjar läsa på i olika odlarforum. Det stående rådet i fall som dessa verkar vara att ta man tar in en liten grävare. Rötterna kan sträcka sig metervis bort från huvudroten och de går ner djupt.
Eftersom jag finner tanken på att beställa in en liten grävmaskin som något omanlig bestämmer jag mig för att fortsätta med spade och spett. Jag ställer frågan i en av trådarna hur djupt jag måste gräva.
”60 centimeter minst. Och räkna med att gropen får en omkrets på en fem meter. Minst.”
Det kan tyckas lite ofint att jämföra kulturer komna från den muslimska kulturkretsen med en syrenbuske vars rotsystem grundligt måste grävas upp.
Men det enda jag gör att jag jämför med den muslimska kulturkretsens expansion. I dag två miljarder människor som lever i andlig och kulturell efterblivenhet och där hundratals miljoner lever i social misär på grundval av ledningarnas oförmåga att skapa organiska, levande fria samhällen.
Den stora utvecklingslinjen i historien är inte hederskulturernas utdöende över tid.
Den stora utvecklingslinjen är de olika muslimska hederskulturernas utbredning över tid och deras förmåga att växa i de mest vitt skilda miljöer.
Istället för att Sverige blir en fristad för fritänkande människor som flyr undan islam har vi blivit en fristad för islam och islamister.
(I morgon ska jag avrunda serien med att försöka förklara vad som bör göras).