Än är klockan inte slagen för det ursprungliga

Kan brandmän tända vår låga och samtidigt släcka samhällsbranden?

Vi ser hur människor står på vägbroar och vid vägkanter och hälsar och hyllar de polska brandmännen som rullar upp genom landet.

(Vänta förresten – varför säger vi inte brandsoldater längre? Det sa vi i min barndom – och det känns mer nobelt.)

Jag är övertygad om att de polska brandsoldaterna kommer att innebära mycket i – och för – Sverige – på ett djupare plan än politiken.

Och snart kommer det franska brandsoldater också – och det är i sig intressant.
I Frankrike genomförde nämligen en psykolog ett experiment som såg ut ungefär så här.

En man går fram till okända kvinnor han möter på gatan, han är klädd som en brandsoldat.
Han säger något i stil med:
”Hej, jag tycker du är vacker. Jag måste jobba nu, men kan du tänka dig att ge mig ditt telefonnummer så kan vi kanske träffas senare.”

26 av 120 kvinnor lämnar över sitt telefonnummer.

När experimentet genomförs med en man som inte är iförd brandsoldatsuniform blir resultatet att tio av 120 kvinnor lämnar över sitt telefonnummer.

… och då talar vi om väldigt, väldigt tydliga skillnader.
(Du kan läsa mer om detta här.)

Det finns något grundläggande i människans psyke – och det är att mannens uppgift är att skydda, bevara och försvara.
Det kan ske i en socialiserad, strukturererad samhällelig form; soldater, brandmän, poliser.

Om vi lever i ett samhälle där alla dessa funktioner deklinerat i alla avseenden kommer det att uppstå en längtan efter det ursprungliga – efter någonting annat än poliser som inte vågar fika eller äta lunch i Tensta, något annat än brandmän som stannar upp för stenkastning och inte bara gasar, något annat ambulansförare som återvänder till bas.

Vi måste snart för Guds skull tillbaka till det ursprungliga (– och nej, jag tycker inte jag missbrukar Herrens namn i sammanhanget.)

Så ja, de polska – och snart franska brandmännen – kan komma att bli något som får dem som bor i Sverige att tröttna på det rådande tillståndet – de kommer att påminna människor i Sverige om att de de längtar efter i sitt innersta faktiskt är möjligt.

Och att det naturliga förhållandet – i meningen att samhällets kärna är män som är män och kvinnor som är kvinnor – är det alla egentligen trängtar efter – och att allt annat är en ideologisk tvångströja – ( – och det är ganska självklart att det kommer att skapa ett mycket, mycket bättre samhälle för dem som upplever sig som personer som inte är heterosexuella – jag ska förklara det mer senare under veckan.)

Det innebär inte att att jag anser att jag anser att kvinnors liv ska innebära att de står vid spisen och lagar mat eller ligger på rygg och föder barn – och att det är allt – det är ”de andra” som gillar den tankefiguren – inte jag eller andra som vill söka oss bakåt i tiden till ett annat samhällstillstånd.

Så – släpp nu lite grann tanken på statliga utredningar, politiker som lajvar handlingskraft – och fundera lite, lite grann på vad den här katharsisgrejen över polska brandmän innebär egenligen – kanske dags att vi funderar på just det urspungliga?

Själv ska jag ägna resten av eftermiddagen åt att träna och hantera min ångest över att min fru närmar sig mina personbästa i alla styrkelyftgrenar.

Have your say