Botoxboende

Modern stadsplanering är ett försök att koka ihop olika kulturer i en och samma gryta. Det blir en oaptitlig soppa.

Egnahemsvillor i Snopptorp, Eskilstuna. De som bodde i husen blev inte strävsamma och rediga arbetare av att bo i husen. Husen uppfördes av dem själva – åt dem själva – för att de redan var strävsamma och redliga arbetare.

I DN kan vi läsa om ett nytt finskt bostadsområde där man byggt bostäder för alla plånböcker, sociala skikt och åldrar samt familjetyper. Det anses i sig vara bra. Människor möts, och typ ljuv musik uppstår.

I Sverige är ju detta en etablerad sanning sedan länge – kommuner ställer ofta krav på den byggherre som vill uppföra ett nytt område; de måste sträva efter att där ska ett tvärsnitt av Sverige kunna få ett boende anpassat till var och en. Här ska klasser och kulturer koka ihop – en slags social sous vide.

Vad säger att inte sådana områden kommer att präglas av ökade sociala spänningar och inom sinom tid sammanstötningar? I detta fall tror jag inte att det rör sig om ännu ett utslag av social ingenjörskonst – den utgick ändå från en vision och genomfördes av handlingskraftiga byråkrater.
Här står vi väl inför social kosmetologi – samhällets klyftor ska botoxas bort. På med smink för att dölja bidragsberoende, ensamma fattigpensionärer, gängbildningar, kulturkrockar –

Utanförskap försvinner inte för att de som i dag bor i utanförskapsområden i morgon bor i samma kvarter som en överbetalt konsult på Nya Karolinska.

Vi befinner oss i slutfasen i kampen mot det gamla Sverige, det som vi absolut anses måste lämna bakom oss – det samhälle där klasskillnaderna var tydliga. Där fanns arbetarstadsdelarna, medelklasskvarteren och områden med mer storslagna villor. Men var det så dåligt? I varje område utvecklades egna kulturer och mentaliteter – Och stolthet över vem man var och den egna gruppens historia. Både de motsättningar som fanns och den ömsesidiga respekten skapade samhällen som sakta förbättrades.

Om någon nu tror att allt blir bättre av att vi låtsas att vi alla är lika, så får ni väl prova på det.
Men det kommer inte att dölja olikheterna i samhället, och inte de nutida kulturella motsättningarna. Det kommer bara att göra dem svårare att hantera – För alla. Det verkliga problemet är dock inte att vi inte är lika varandra.
Det verkliga problemet är att vi som individer tillhörande ett socialt skikt – vilket det nu än är – är sämre än våra föregångare.

Kommentera