Ryttarstaty med Caligula och hans favorithäst. Kejsaren utnämnde senare hästen till konsul.
I slutet av sitt liv ägnade sig den romerske kejsaren Tiberius åt något märkliga övningar i sitt överdådiga palats på Capri.
Det berättas bland annat att han tyckte om att simma naken i en av sina många bassänger. Tämligen oskyldigt kan man tycka – om det nu inte var så att han lät tonårspojkar simma under honom så att de kunde slicka hans testiklar.
Även om den åldrade Tiberius organiserade orgier med barn och tonåringar i sina parker (de fick iscensätta tablåer hämtade ur den grekiska och romerska mytologin) var han inte som Caligula och Nero, det vill säga fullskaligt perverterad redan från barndomen.
Tvärtom är han från begynnelsen en av mina favoritromare; stram, dygdig, stridshärdad som segrare i många bataljer – och beläst – en man som inte förhandlar eller kompromissar om sina principer. Hellre än att böja sig för kejsar Augustus önskning drar Tiberius sig hellre tillbaka för att: “Läsa, prata med filosofer och fiska.” Sällsynt sympatiskt.
Men till slut återvänder Tiberius till Rom – eftersom han – och många andra – inser att han kanske är den ende som kan rädda imperiet.
Och under några årtionden skapar han hårdhänt och brutalt ordning och reda i imperiet. För att rädda, eller snarare återföra, imperiet till det tillstånd som rådde under republiken agerar Tiberius som kejsare – det gamla dygdemönstret blir imperiets bevarare genom svek, list, smicker, lögn, förtal, deportationer och mord. Han kuvar massorna när det behövs, och förför dem när så behövs.
En härskare som på detta sätt förmår upprätthålla kontroll och dominans kommer givetvis att börja förakta människor och de lagar och den moral som anses hålla samhället samman.
Det blir något naturligt för denna typ av härskare att förnedra människor, och det Tiberius ägnar sig åt under sina sista år i parker och bassänger med barn och ungdomar är en naturlig fortsättning på hans gärning – hur onaturliga än handlingarna är.
På så sätt skapas också en kultur som formar andra – låt oss inte glömma bort att Caligula växte upp och formades vid Tiberius hov.
Jag kommer att tänka på Tiberius när jag i svenska medströmsmedia de senaste dagarna läser om “Q-rörelsen” i USA; människor som hävdar att det finns pedofilringar som består av mäktiga män och kvinnor (som Hillary Clinton) och att det är Trumps hemliga – men viktigaste – mål att krossa dessa pedofilringar.
Vad vet väl jag – kanske är alla de som ser sig som delar av “Q-rörelsen” helt vrickade tokfransar. Men – att som medströms skriftställare avfärda tanken på pedofilringar och sexsekter bland överhetens medlemmar verkar något ohistoriskt. Se bara på Demokraternas historia – alla Kennedyklanens libertiner och lebemän, se på kvinnojägaren och häradsbetäckaren Bill Clinton – och vad tror ni Hoovers hemliga arkiv var fyllt av om inte mängder av liknande uppgifter om andra politiker, byråkrater och kulturpersonligheter.
Kanske är det korkat att tro på konspirationsteorier, men det är urbota dumt och naivt att inte se att det finns delar av överheten där övergrepp i samband med sex är en del av själva kulturen.
Vem kan väl till exempel tro att de pakistanska pedofilligorna fått härja så länge i Storbritannien om det inte varit för att de fått beskydd av män i staten och politiken?
Och fortfarande är delar av gamla utredningar om pedofili bland brittiska parlamentsledamöter hemligstämplade – eller “borttappade”.
Detta moraliska förfall hos delar av överheten sprider sig givetvis i hela samhället. Allt blir tillåtet, allt blir naturligt och rätt; inget är fel.
Caligula blev som kejsare förälskad i en ung pojke som han lät kastrera för att denne skulle behålla sina kvinnliga drag. Han gifte sig också med eunucken och lovade läkare och medicinkunniga en förmögenhet om de kunde operera eunucken så att han kunde befruktas och föda Caligula en arvinge.
Caligula känns numera märkligt samtida.