Frederick Federley lämnar politiken.
Och så är allt över.
Hoppas i alla fall Centerpartiets ledning.
Ett isolerat fall av dåligt omdöme som nu är avlägsnat.
Ingen i media eller politik föreslår en utredning. Det hela blir en intern sak för Centerpartiet, och inte för att det finns många bönder kvar i det partiet, men dess ledning vet ändå fortfarande hur man gräver ner saker.
Om någon frågar Annie Lööf om två år om Federley kommer hon att svara:
”Vem? Ah, du menar Federer förstås. Nej, han är inte och har aldrig varit medlem i Centerpartiet. Kan han ju inte bli, han är schweizare, vet du inte det?”
Men varför skulle det behövas en utredning och kartläggning?
Därför att pedofiler inte är skumma, ensamma gubbar som stryker runt skolgårdar eller sitter hemma vid datorn. Visst finns den sorten också. Det är de som oftast verkar åka dit.
Men historien visar att de pedofila nätverken ofta har representanter i samhällets översta skikt; i politiken, kulturen och rättsväsendet.
Så har det varit i Storbritannien. Något som jag avhandlat här.
Så har det varit i Frankrike. Något som jag avhandlat här.
I USA. Kamala Harris mörkläggningar har jag avhandlat här.
Och här diskuterar jag pedofili som ett utryck för perverterad makt.
Framöver kommer jag att på bloggen diskutera pedofil-affärer bland makthavare i Tyskland och Australien.
Alltså: lärdomarna från andra västerländska länder i modern tid antas av politiker och media inte gälla i Sverige.
Här rör det sig – givetvis – bara om en enda förvirrad och omdömeslös centerpartist i Gagnef.
De pedofila nätverken bland makthavare finns alltid någon annanstans. Aldrig i Sverige.
(Och om någon undrar vad som definierar en person som är medlem i ett pedofilt nätverk så finns det flera möjliga definitioner och typer. Men man har definitivt kvalat in i gruppen om man umgås med personer som man vet är pedofiler, och även har ett förhållande med åtminstone en av dem – och låter honom finnas under samma tak som ens eget barn.)