Oliver Sacks I unga år då han var en av den amerikanska västkustens bästa styrkelyftare.
Ibland konvergerar allt jag läser och upplever. I går kväll avverkar jag de sista kapitlen i Oliver Sacks självbiografi och i gryningen ser jag vad som verkar vara en knappt könsmogen folkhälsominister påtala nödvändigheten av en stor undersökning som utforskar era sexualvanor. Jag får en märklig känsla av att jag betraktar ett barn som av någon underlig anledning tilldelats makt och nu tänker använda den för att ta reda på vad de vuxna gör när de idkar könsumgänge.
“Sex är ju kul, sex är viktigt för vår hälsa” deklarerade folkhälsoministern.
Då påminner jag mig det Sacks förtäljer oss – efter en kärlekssorg lever han i celibat några årtionden. Hans fysiska hälsa? Utmärkt! Han är under en period en av USA:s främsta styrkelyftare. Hans intellektuella kapacitet? Utmärkt! Hans utvecklas den här perioden till en framstående neurolog.
Sexliv? Inget som helst. Det återupptar han först när han träffar den rätte … Tämligen sent i livet.
Mot detta kan man invända att Sacks var ett extremfall, att det inte visar att det går att leva ett utmärkt och helt liv långa perioder utan sex.
Men kan man inte snarare hävda att det visar att det går att leva ett alldeles fullödigt liv helt utan sex, och att det åtminstone inte finns någon relation mellan ett gott liv och samlagsfrekvens?
Någon timme senare läser jag Mattias Svensson på AB:s kultursida, som recenserar en bok om sex, droger och musik.
Mattias utgår från författarens tes om att människan är unik i sin förmåga att så allsidigt och komplext njuta av just sex, droger och musik. Dessutom kan vi ibland bli klokare genom det vi upplever när vi intar droger. Jag kommer då att tänka på Sacks som uppenbarligen mer metodiskt och omfattande än till och med Keith Richards använde alla möjliga sinnesutvidgande preparat och substanser. Den enda insikt det verkar ha gett Sacks är att om man håller på så tillräckligt länge kommer man att uppleva att ens värld är fylld av väldigt stora och dessutom väldigt aggressiva spindlar. Så det han gjorde var att sluta använda droger.
Jag har lite svårt för ordet njutning som det används i Mattias Svenssons text. Är det vi talar om inte egentligen olika former av upplevelser – sedan kan dessa vara positiva eller negativa – det beror på vad man vill ha ut av sitt liv.
Texten bygger på tankegången att överheten vill inskränka våra möjligheter att uppleva allt som vi kan uppleva med våra sinnen och kroppar. Därför blir det rätt att göra uppror mot Systembolag, dansförbud på krogen och att kämpa för en legalisering av droger.
Men jag tror att det där är gårdagens kamp … den som vill öka friheten i dag måste utgå från att överhet och stat inte längre är förbudsivrare.
Vi ser nu snarare en utveckling i västvärlden där överheten vill att vi ägnar oss åt sex, drugs&rocknroll. Vi kan lugnt utgå från att vi får legalisering av droger i hela västerlandet i framtiden, och även i Sverige kommer spritmonopolet att försvinna.
Och vi kommer att göka mer på uppmaning av Socialstyrelsen.
Och?
Har samhället blivit friare och bättre då?
Västerlandets undergång blir väl som Romarrikets fall 2.0. Överheten ser till att menigheten får bröd, skådespel, sex och sprit och designerdroger istället för vin.
Då håller de sig lugna.
Givetvis är jag emot alla former av statliga regleringar av människors sexliv, drickande och drogande.
Vi blir inte bättre människor av detta, utvecklas kan varje individ bara göra genom sina egna val. Sådana regleringar ger oss dessutom ett sämre samhälle eftersom det stärker statens ställning.
Men jag ställer mig lika frågande inför en frihetlig rörelse som tror att frihet på dessa områden i sig automatiskt bidrar till individens frihet och möjlighet till utveckling.