Kanske är det dags att byta namn på den där kommunen i södra Storstockholm, kommunen som verkar ledas av maskinmänniskor med trasiga kretskort.

I en ledare i dagens Aftonbladet förklarar Lotta Ilona Häyrinen att mordet på en 12-årig flicka i Botkyrka kan förklaras med att kommunen är fattig och eftersatt.

Det gäller därför att ta från de rika och ge till de fattiga.

Vad som ska göras åt våld, mord, gängdiktatur och gatulangning är inte i första hand en fråga för de boende i kommunen eller de styrande utan:

”Det är inte främst Botkyrka som ska reflektera över vad en 12-årings liv är värt, det är Danderyd och Täby.”

Det är ju lite synd att Lotta Ilona Häyrinen inte låter dem som bor i kommunen ”reflektera” över dessa problem. För de som bor i de allra mest utsatta områdena i Botkyrka delar ju värderingar och ideologi med henne. Det borde hon väl känna sig trygg med?

I den lista som polisen publicerade över utsatta områden i Sverige i juni 2019 har Botkyrka flera områden med i den kategori som utgörs av platser som är hårdast drabbade av brottslighet, så kallade ”Särskilt utsatta områden”: det är Fittja, Alby samt Hallunda/Norsborg. Dessutom återfinns området Storvreten i kategorin ”Utsatta områden”.

När jag studerar röstresultatet i valet 2018 i dessa områden kan jag bara fascineras över hur starkt det röd-gröna blocket är.

I Fittja finns det valkretsar där S+V+MP tillsammans har 80 procent av rösterna. Det är också de valkretsar som är mest präglade av brottslighet.

Ser man till alla valkretsar i Fittja har S+V ensamma en stabil majoritet på mer än 60 procent.

Denna stabila majoritet återfinns också i de andra särskilt utsatta områdena Alby och Hallunda/Norsborg. S+V har mer än 60 procent av rösterna.

Är det inte rimligt att Häyrönens partikamrater mobiliserar alla dessa människor som rösta på dem för att få slut på gängdiktaturen? Ideologiskt dominerar de ju totalt i de utsatta områden? Varför vänta på att Danderyd och Täby ska skicka swisha pengar?

Men AB:s Lotta Ilona Häyrinen är inte den första socialdemokrat som vill flytta ansvaret för det brutala våldet i Botkyrka till Danderyd och Täby.

I Expressen i augusti förra året förklarade Ebba Östlin, kommunstyrelsens ordförande i Botkyrka varför knarklangarna mördar, våldtar och misshandlar i hennes kommun:

”I dag kan två tonåringar sätta sig på tunnelbanans röda linje och göra en resa där den sociala distansen är långt mer än den geografiska. Där den ena säljer, den andra köper. Båda brickor i ett livsfarligt spel.”

Där har vi det igen. Röd linje! Vi vet alla vad som finns i den andra änden sett från Botkyrka; Danderyd och Täby. 

Jag måste säga att jag har lite svårt att föreställa mig en tonåring ta tunnelbanan ända till någon av stationerna i Botkyrka bara för att få köpa droger. Det finns liksom på väldigt mycket närmare håll.

Det Häyrinen och Östlin ägnar sig åt är förflytta ansvaret – även om Östlin minsann säger att ”Och vi blir inte förnärmade av att utkrävas ansvar. Vi agerar, det är vår roll. Vi vet att den organiserade kriminaliteten endast kan elimineras om hela samhället agerar.”

Hon menar alltså att hon och de andra styrande i Botkyrka gör vad de kan, men att ”hela samhället” också måste agera. Fast det verkar förstås som om ”hela samhället” i hennes och Häyrinens värld mest består av Danderyd och Täby. Stefan Löfven som är mer berest brukar lägga till Djursholm i de här sammanhangen.

Men vad ägnar sig då Ebba Östlin själv åt på dagarna? Man får anta att hon prioriterar kampen mot gängen eftersom hon styr en av de kommuner i Sverige som lider mest under gangsterväldet.

I P4 intervjuas hon den 24 juli i en tydligen för henne viktig viktig fråga. Skidanläggningen i Hamra. 

När Stockholm ansökte om vinter-OS förklarade Botkyrka kommun att de minsann skulle bidra med att bygga en skidanläggning och Ebba Östlin skrev ett personligt brev till OS-generalen och förklarade att i Botkyrka stod man beredda för att ge de 35.000 som skulle få plats i den nya stadion en ”upplevelse i världsklass”.

När det för ett år sedan blir ett ”nej” till Stockholm som arrangör förklarar Ebba Östlin att det minsann ska byggas en stadion ändå.

När reportern nu frågar hur det går förklarar Östlin att corona har kommit emellan och förryckt allting. Men diskussionerna med markägaren fortsätter och själv diskuterar hon med två föreningar som ska delta i driften, men vill gärna ha igång diskussioner med minst en förening till.

Jag blir lite förbluffad när jag lyssnar.

Ebba Östlin leder en kommun som är på löpsedlarna nästan varje vecka på grund av de våldsbrott som begås där.

Kanske ingår det hela i en genialisk plan jag inte förstår. Det ska ju finnas banor för skidskytte på den nya stadion. Är det meningen att gängen ska sluta skjuta på varandra och istället satsa på den idrotten?

Nej, riktigt så är det inte. Ebba Östlin förklarar sitt trägna arbete med att:

”Det är viktigt för vårt koncept, där det ingår att vi är en friluftsstad. Det är många som väljer att flytta hit på grund av det. Och det behövs en skidanläggning i regionen.”

Jag är nu inte alldeles säker på att det räcker med en skidstadion för att det första resten av Sverige ska tänka på när de hör namnet: ”Botkyrka” är: "Ja, just det! Friluftstaden”.

(Det här är den första i en serie texter om Botkyrka som jag tänkte publicera ungefär varannan dag de kommande två veckorna. Jag sitter här med en försvarlig trave dokument, protokoll och andra handlingar och det förvånar mig att ingen konkret och påtagligt ställer Botkyrka kommuns valda styresmän samt byråkrater till ansvar – för allt de gör, och för allt de inte gör men borde göra.)