Vad Brå inte bryr sig om

Det tog 15 år för Brå att presentera statistik. Ska det ta 15 år till innan de presenterar svaren på de frågor som rapporten ger upphov till?

Brå presenterade i dag sin nya rapport om  brottslighet bland inrikes och utrikes födda.

Rapportens slutsatser är entydiga. Utrikesfödda och deras barn är överrepresenterade i brottsstatistiken.

Född i Sverige med utländska föräldrar

Var tionde svenskfödd med båda föräldrarna födda utomlands är misstänkta för brott, alltså tio procent.

Utrikesfödda

Nästan var tionde utrikesfödd är misstänkt för brott,  här är andelen 8 procent.

Född i Sverige med svenska föräldrar

Tre av 100 svenskfödda med svenskfödda föräldrar misstänktes för brott, alltså tre procent.

Ett stort problem med statistiken är att den utgår från kategorin “misstänkta för brott”. Alla de de olösta mord utan misstänkta som begåtts enbart de senaste åren finns inte med. Heller inte alla outredda våldtäkter. Eller rån utan misstänkta. Vilken grupp har utfört dessa brott?

När det gäller sin egen statistik vill utredarna inte dra några slutsatser om orsaken till överrepresentationen för dem med utländsk bakgrund.

I Brå:s rapport konstateras att man anser sig inte kunna förklara processerna som leder till överrepresentationen.

Man presenterar en lång rad av olika möjliga förklaringar:

  • De egna eller föräldrarnas erfarenheter
  • Psykisk ohälsa
  • Exponering för kriminella miljöer
  • Tillgång till arbetsmarknaden
  • Utbildning
  • Identifiering med olika typer av maskulinitets- eller hedersnormer
  • Kulturella skillnader

Men det finns i Sverige personer som har svenska föräldrar och som tillhör grupper som brukar betecknas som ”socioekonomiskt svaga”.

Föreställ er en en ensamstående svensk tvåbarnsmamma med tonårsbarn. Mamman är deltidsarbetande snabbköpskassörska. Hon bor i Filipstad. Trångt. Området är ”stökigt” som man numera säger på myndighetsspråk.

Hennes två tonårsbarns liv präglas av:

  • Svag ekonomi, mamman får bara deltid (faktor: tillgång till arbetsmarknaden).
  • Mamman var gift med en hustrumisshandlare (faktor: föräldrarnas och egna erfarenheter).
  • Det finns i tonårspojkarnas ålder i bostadsområdet ungdomar som tillhör två gäng som säljer droger (faktor: exponering för kriminella miljöer).
  • Tonårspojkarna tittar ofta på filmer och ägnar sig åt dataspel där hjältarna är muskulösa, våldsamma och beväpnade (faktor: identifiering med olika typer av maskulinitets- eller hedersnormer)
  • Både tonåringarna har ångest över familjens dåliga ekonomi, minnena av hur mamman misshandlats och är rädda för gängen i området och på skolan (faktor: psykisk ohälsa)
  • Båda tonåringarna har svårt att nå bra resultat i skolan. Miljön är kaotisk. Många bråk. Läraren har inte tid med dem utan måste hjälpa de elever som inte har svenska som modersmål.

De allra flesta av de faktorer som Brå anser medverkar till överrepresentationen hos personer med utländsk bakgrund förekommer i delar av den svenskfödda befolkningen också.

Det som inte förenar grupperna är kulturen. Enligt Brå:s undersökning är personer från Mellanöstern och Afrika överrepresenterade.

Vi har sökt representanter för Brå för att få svar på följande frågor:

  • Vore det inte en rimlig undersökningsmetodik att göra en jämförande analys mellan svenska och utländska befolkningsgrupper där de faktorer som ni anser kan vara viktiga för brottslighet gäller för båda grupperna och deras miljöer. På så sätt kan man börja se vilka faktorer som spelar roll.
  • Varför har det gått 15 år sedan ni senast gjorde en liknande undersökning? I den som kom 2005 menade ni också att det var svårt att avgöra vad som förklarade den utländska överrepresentationen. Varför har ni inte studerat frågan under tiden?
  • Eftersom många faktorer som BRÅ listar som möjliga förklaringar även förekommer i svenska grupper borde det rimligen vara tämligen vanligt med svenska ungdomar som förnedringsrånar andra unga och som ingår i kriminella nätverk för att sälja droger. Finns det tecken på detta i någon mätbar omfattning?

Vi skulle också kunna fråga Brå om det finns tecken på att svenska fattigpensionärer har börjat snatta potatis och mandelkubb på ICA. Om vi ställde frågan skulle vi antagligen få svaret att det behövs inte. Svenska fattigpensionärer har en mentalitet och kultur som gör att de hellre försakar det de egentligen behöver än att de tar något de inte betalat för.

Och kanske är det svaret på varför en del människor stjäl och varför andra inte stjäl.

Have your say