Skogsbrand. A. K. Denisov-Uralsky (ca 1900).
Hawaii har väl mest levt i det svenska offentliga samtalet på grund av beteckningen ”hawaii-hockey”, alltså ishockey som utövas så illa som man föreställer sig att fallet är på ögruppen i Stilla Havet.
Sedan i lördags kan vi dock börja tala om ”hawaii-debatt”. Med det avses en debatt som är så usel att den för tankarna till hawaii-hockey – men som dessutom också handlar om Hawaii.
Det började med att Lena Andersson i en text i Svd deklarerade att hon tyckte att det var lite problematiskt att journalister verkade gå och vänta på naturkatastrofer och olyckor för att kunna rapportera att klimatförändringen fört oss ett steg närmare domedagen.
Motattackerna kom omgående, mest uppmärksammad blev Magda Gad, som inledde med att förklara att Lena Andersson var en ”otroligt äcklig människa”. För att vi inte ska tro att det är Lena Anderssons utseende eller kroppsodörer som gör att Magda äcklas har Magda i ett antal tweets utvecklat sin uppfattning. Problemet verkar vara att Lena Andersson enligt Magda Gad är ”klimatförnekare” samt att Lena sitter och ”skrockar om vädret” medan folk dör på Hawaii.
Här ska det erkännas att jag har lite svårt att följa med i argumenteringen – vilket kanske mest beror på att jag inte kan föreställa mig en skrockande Lena Andersson. Eller för den delen en skrattande, gråtande, eller ens leende Lena Andersson. Men en begränsad uppsättning känslouttryck borde inte automatiskt medföra att man avfärdas i debatter och diskussioner. Vi kanske rentav behöver fler iskalla revisorstyper i det offentliga samtalet för att balansera antalet gråterskor och lipsillar. Hysteri gör oss inte klokare.
När Alex Schulman såg att Lena Andersson var lovligt byte skrev även han en attack-text, och hänvisade till ”vetenskapen” och ”forskningen”, och drog till med ett citat om att juli månad i år ska ha varit den varmaste på 120 000 år.
Därav ska följa att Sicilien brinner, liksom Hawaii och Grekland och så vidare – och att Lena Andersson är ”klimatförnekare”. Argumenteringen är väl inte riktigt begriplig för mig, men Alex uppgift är inte att leda sin flock någonstans, det är att inleda själva ylandet så att de andra kan stämma in och känna samhörighet.
Den här debatten gör att vi står inför vissa problem – både när det gäller Lena Anderssons text, och definitivt när det gäller Magda Gad och Alex Schulman.
Ingen av dem diskuterar konkreta fall och fakta. Lena Andersson hänvisar till egna upplevelser, Magda Gad till vad hon sett på teve, och Alex Schulman till forskningsrapporter (som han med största säkerhet inte läst).
När det gäller de två sidorna i striden är Gads&Schulmans inställning mest problematisk; den kan sammanfattas som att Hawaii är ett brinnande inferno, och det beror på klimatförändringarna. Därför måste vi alla börja leva annorlunda – även i Sverige. Sluta äta kött, inte köra bensinbil och definitivt inte flyga, och så vidare och så vidare och så vidare, intill dess att du lever i ett övergivet grävlingsgryt bevakad av Märta Stenevi.
Men tänk om bränderna på Hawaii inte är orsakade av klimatförändringar – utan har helt andra orsaker?
Det är vad jag kommer fram till när jag läser vad forskare säger, och studerar ögruppens historia.
Fakta, och data, är inte på något sätt gömda eller otillgängliga utan finns där för alla som vill veta vad som egentligen händer på ögruppen, och vad som är orsaken.
Ögruppen Hawaiis landyta är 28 000 kvadratkilometer. 4000 av dessa kvadratkilometer kan betecknas som savann, låg vidsträckt vegetation som har brett ut sig där stora odlingar och plantager har lagts ner.
Ungefär lika mycket landyta som savannen upptar används för jordbruk. Men av dessa 4000 kvadratkilometer ligger stora delar i träda, oklart hur mycket, enligt delstatens myndigheter.
På den mark som ligger i träda – vare sig det är officiellt eller inofficiellt – har ett flertal invasiva växter brett ut sig.
Dit hör Guineagräs (Megathyrsus maximus) som tränger undan det mesta av andra former av växtlighet och skapar en extremt brandfarlig miljö, speciellt när det är torrtider (vilket det alltid är i augusti på Hawaii).
Som om det inte räckte med just den invasiva växten har också Miconian brett ut sig, den kallas för Stilla havets gröna cancer. Denna helvetesväxt skapar skugga som slår ut all annan växtlighet och där den breder ut sig fördärvas våtmarkerna på Hawaii, och dessutom bidrar dess utbredning till jorderosion.
Alltså, minst en sjundedel av Hawaii består av mark som bara väntar på omvandlas till ett brinnande inferno. Det kan till och med vara så mycket som en femtedel av arealen.
Jordbrukets kollaps på Hawaii ökar inte bara faran för stora och dödliga bränder – den försvårar också bekämpandet av bränder. Eftersom ingen underhåller vägarna i områdena försvåras framkomligheten för fordon som ska bekämpa bränderna. Nedlagda odlingar betyder mindre tillgång till vatten (inga bevattningsanläggningar och vattenfyllda kanaler och dammar) – och finns det inga som brukar jorden finns det heller inga som har de kunskaper om terrängen som brandmän har nytta av (fågelskådare räknas liksom inte).
Att delar av Hawaii i dag går under i ett eldinferno beror inte på klimatförändringar – det beror på att jordbruket på Hawaii nästan utplånats.
Fram till 1960 producerade ögruppen 50 procent av den föda som Hawaiis befolkning åt. 50 procent importerades.
I dag importeras 90 procent av det befolkningen på Hawaii äter.
De en gång stora odlingarna av sockerrör växte ännu i storlek under 1980-talet och trängde undan en del småjordbruk. Sedan blev det inte lägre lönsamt med sockerproduktion. Alla plantager lades ned.
Sedan lades de gigantiska ananasplantagerna ner.
Och i dag är övergivna plantagerna och jordbruken en brandfarlig savann.
År för år slogs också de små jordbruken ut av billiga livsmedel från USA, som dessutom odlats med stöd av statliga subventioner. Bönderna och de små odlarna gav upp, lämnade sina jordbruk, och började jobba i serviceindustrin för att ta hand om turistinvasionen.
Deras åkrar som odlats i århundraden blev också en del av den brandfarliga savannen.
Och det Guineagräs som växer på savannen introducerades en gång i tiden på öarna som en foderväxt för öns boskap. Nu finns inte något behov av foderväxter. Vem håller väl kor för mjölk och kött på en ö där man måste konkurrera med subventionerad biff och mjölk från resten av USA? Det en gång allsidiga hawaiianska jordbruket som gav befolkningen nötkött, fläsk och kyckling, liksom många olika sorters frukt och grönsaker – i stora mängder – är borta.
Alltså, globalisering, och satsning på storskalighet samt monokulturer har först förstört de många, många småskaliga jordbruken på Hawaii som gav både utkomst och föda åt ögruppens befolkning.
Sedan lades de storskaliga jordbruken ned, och en obegripligt stor del av ön därför en katastrof som bara väntade på att få hända.
Det är den utvecklingen som skapat det brinnande infernot, inte extremhettan och orkanvindar.
Misskötsel, korttänkthet, girighet, lathet och ren och skär idioti är alltså orsaken – och mot faktorer som dessa hjälper det inte om vi i Sverige minskar våra utsläpp av växthusgaser så mycket att de till slut ryms i ett kryddmått.