I det gamla bondesamhället sa man att "sovande bonde får drömmande dräng". Vad ska det då bli av denna vår tids drängar med husbönder som Gates och Bezos?

Om ni tycker att Liberalernas socialborgarråd Jan Jönsson och Miljöpartiets migrationspolitiska talesman Rasmus Ling är för goda för denna världen kan det bero på att de kanske kommer från en annan.

Den som vill förstå det märkliga och förvirrade beteendet hos dagens vänster kan lockas att studera historien. Ni vet … man letar efter den punkt då allt började gå fel. Var det droger och alkohol som skadade arvsanlagen hos aktivisterna? Eller är människor med vänstersympatier mer känsliga för fenomen i rymden? Solstormarna har ju faktiskt ökat.

Och på tal om rymden … kan det varit så att varelser från främmande planeter kidnappade utvalda kamrater i någon av alla de vänsterrörelser jag tillhörde och så testade de vad som skulle hända om man plocka bort centra i hjärnan för allt som har med logiskt tänkande att göra … och så fipplade man lite med deras arvsanlag också.

Mulder och Scully kanske var något på spåren?

Och för att övervaka hur vänstern skulle utvecklas lät man några av sina egna ta plats bland oss jordmänniskor och de blev aktiva i partier som inte direkt var vänster … men ändå liksom var det … (ifall ni undrar var Jan Jönsson och Rasmus Ling kommer ifrån).

Ibland önskar jag att det här var förklaringen till vänsterns sorgliga förfall – tillvaron skulle bli mer spännande då (jag kämpar ju hellre mot ett intergalaktiskt imperium än mot människor som av mer naturliga orsaker visar sig ha begränsade förståndsgåvor).

Men som vi diskuterade i gårdagens Radio Bubbla kan man också se det samhälleliga mentala förfallet som orsakat av de härskande klassernas sedliga kollaps.

Som ung marxist formades min mentalitet av sådana som Thomas Alva Edison, Theodore Roosevelt och Margaret Thatcher … skulle man en gång vara med och ta ledningen och makten gällde det att vara lika disciplinerad och hårt arbetande som de. Om Thatcher sov fem timmar per natt skulle jag sova 4,5 timmar (kan möjligen förklara en del av de störningar som uppträtt hos mig senare i livet …. sömnbrist helt enkelt … var är melatoninet?).

En politisk rörelse måste alltid lära av sina motståndare – speciellt om de har makten.

Men de rika och mäktiga i världen i dag präglas alltför ofta av sin allmänna sjabbighet. Bill Gates skiljer sig och bilder från hans lilla kärlekskrypin där han och hans ex i 20 år träffats en helg om året för att … (ja, alla verkar anta att de ägnat sig åt mer intima aktiviteter … jag är inte så säker på det. Jag har studerat bilderna i New York Post och den obegripligt smaklösa inredningen – plywood, laminat, spånplattor och plast – gör att det är svårt att föreställa sig Bill och Ann ägna sig åt mer romantiska och intima aktiviteter än att lägga ett pussel med 1500 bitar). 

Forna tiders industrimoguler och byggare av företagsimperier eller koloniala välden försökte vara helgjutna människor – och såg det som självklart att bygga starka familjer. De lyckades långtifrån altid.

Men de försökte.

Deras personliga vandel kunde också lämna en del att önska.

Men deras försök att leva det flitiga, rättrådiga och dygdiga livet fungerade ändå som moraliska riktmärken för alla skikt i samhället  – och det kunde verka stärkande på ledarna för de rörelser som själva ville nå makten att de var mer moraliska än dem de ville ersätta. (Givetvis ingår kungafamiljer i det här sammanhanget – både som förebilder och motståndare till vänstern. Det är klart gårdagens svenska vänster var bättre på grund av kungar som Gustav V och Gustav VI Adolf – dessa monarker skapade en annan dynamik i överbyggnad och kultur än vad vi haft sedan 1970-talet.)

Det ligger något perverterat i alla dessa skilsmässor där de två parterna förklarar att de är gillar varandra och är allra bästa finaste, kompisarna och trivs jättebra ihop men nu ska de skiljas.

Det budskapet finns i pressmeddelanden från både Bezos och Gates och från alla dessa skådisar som skiljer sig en gång i kvartalet – och det sätter förstås tidsandan och därför har vi den där dagliga svärmen i sociala media av par som meddelar att de är ”happy, happy” och nu ska skiljas.

Det är förändringar av den här typen som gör att vår tids vänster är så förvirrad och jagsvag (eller så är det orsakat av mjöldryga).

För i tiden var vi vänstern och kapitalisterna ense om att familjen var viktig. För kapitalisterna var den en tilltalande produktions- och konsumtionsenhet, något som marknadsekonomin kunde vila på.

För det arbetande folket var familjen en trygg hamn i en osäker värld.

Nu när vi gått in i det senilmoderna samhället angrips familjen från stat och kapital … de är mer intresserade av ett hav av individer utan band till varandra.

Och vänstern har hakat på och i sin andefattigdom ser de familjens förfall och samhällets upplösning som en befrielse.

Och förutom skilsmässor bland Gates och hans kompisar diskuterade vi den italienska Femstjärnerörelsens utveckling och så förklarade Martin varför Basecamp är ett intressant företag.

Själv inledde jag programmet med att undra hur kan kan komma sig att Alexander Bard har så kraftiga vader.

"Man behöver aldrig analysera den konkreta verkligheten i vilken ordet ska användas utan det antas räcka med att man uttalar ordet för att verkligheten ska påverkas av dess magiska och positiva egenskaper, typ: ”Öppna era hjärtan”.

Kinas starke man Xi Jinping tillbringar mycket tid på resande fot, liksom många av sina landsmän. Jag är lite osäker på om detta i sig verkligen befrämjar fred och frihet.

På vänsterkanten håller man sig inte längre med idéer. Man har snöflingor. Ord, som liksom snöflingans vackra kristaller faller genom rymden och som man kan beundra innan de på grund av en liten och oväntad skiftning i temperaturen upplöses inför ens ögon.

Borgerligheten håller sig med pulvermosflingor istället för idéer. Det ger ju det som propageras en mer stabil och härdig konsistens. Pulvermosflingor kan ju röras ut i vad som helst; mjölk, vatten, antagligen även nyponsoppa och motorolja. Gott blir det inte i vilket fall. Men det går att ställa fram och säga ”hugg in” om man inte är alltför noga med vad som serveras.

De ideologiska pulvermosflingor som svensk borgerlighet oftast använder är ord som ”frihandel”, ”demokrati”, ”frihet”, ”öppna gränser”. Numera har ”resande” blivit populärt. Resande är liksom alltid bra. Det har ett värde i sig. Oavsett, när, var och hur. 

Liksom begreppet ”öppna gränser”. Man behöver aldrig analysera den konkreta verkligheten i vilken ordet ska användas utan det antas räcka med att man uttalar ordet för att verkligheten ska påverkas av dess magiska och positiva egenskaper, typ: ”Öppna era hjärtan”.

Maria Rankaa är en av dessa dessa utrörare av pulverflingor. Ställs hon inför ett problem går hon bara till skafferiet och hämtar pulvermoset och rör ner det i vad som nu finns tillgängligt.

Som i dag i SvD då hon förklarar varför det är viktigt att människor börjar resa igen:

”Det finns också en demokratisk aspekt av resande. Anti-demokrati och icke-resande går ofta hand i hand. Möjligheten för människor att resa och röra sig fritt skapar värden som är långt mycket större än de ekonomiska.”

Men … världen översvämmas i dag av kinesiska turister. Det senaste årtiondet har de kinesiska turistströmmarna ökat trots att Xi Jinping skärpt kontroller och förtrycket i landet. Jag kan lika gärna, med ett exempel hämtat från världens största land, hävda att ökat resande i ett land går hand i hand med ökat förtryck.

Och så där kan vi hålla på och diskutera ”resande”, och vi kommer att upptäcka att det finns inga som helst entydiga samband mellan hur mycket människor reser och ökad frihet för individen i en mer grundläggande mening.

Att hundratusentals svenskar tillbringar långa perioder i Thailand de senaste två decennierna kan jag inte se har gjort Sverige till ett bättre land … eller Thailand heller för den delen.

Att alla svenska hipsters under samma period ockuperat delar av Brooklyn månadsvis likt häckande tranor har likaledes inte påverkat Sverige positivt (snarare tvärtom).

Massturism, liksom alla företeelser som föregås av ordet ”mass-” innebär sällan något av godo.

Det Maria Ranka månar om är inte din och min frihet och vår möjlighet att utvecklas som individer.

Det som bekymrar henne är intäkterna för flygbolag, hotell, och alla de företag som involveras i utbyggnaden av flygplatser och snabbtågsbanor och det vore ju trevligt om det sades rätt ut istället för att framföras som omsorg om vår frihet och våra rättigheter.

Att människor flyger mycket får inte jorden att gå under som Greta Thunberg inbillar sig.

Men det får heller inte världen att bli en plats där människor utvecklas till starka och fria individer som Maria Rankaa påstår.

Det självklara sättet att hantera frågan om resande är att utgå från individen. Låt människor behålla de pengar de arbetat ihop. Sänk skatterna ner mot tio, femton procent. Då skapas den första och grundläggande förutsättningen för att människor genom egna val kan forma sina liv och till exempel välja hur och när de ska resa.

I dag har vi däremot en massturism vars förutsättning är människors behov av att fly från vardagen – och detta behov underhålls av att staten med skattemedel subventionerar satsningar på flygplatser, snabbspår och annat som kan underlätta för massflykt någon månad om året.

Och borgerlighetens tankesmeder är helt inriktade på krav som innebär att staten agerar på ett för deras uppdragsgivare önskat sätt: lagar ska stiftas eller undanröjas, och miljarderna ska rulla.

De vågar inte uttala tanken på att det där ska staten inte lägga sig i. Det löser marknaden själv.

Sicken borgerlighet man håller sig med i det här landet. Där verkar det myckna resandet inte ha hjälpt särdeles mycket för att utveckla tänkandet.