En del tror att man kan säga något om en tidsålder och ett folk genom att studera vad de uträttar och skapar.
Möjligen är det så.
Men jag tror det säger mer att studera vad de drömmer om att göra.
I går talade vi i Radio Bubbla om Gerard K. O´Neill och hans visioner om städer i yttre rymden, om kolonier på andra planeter.
På 1970-talet satte hans (och andras) tankar om att mänskligheten skulle söka sig ut i universum och skapa nya beboeliga världar gränserna för människors fantasier och förhoppningar.
Alltså fanns det inga gränser.
Om unga människor då kunde drömma om att erövra en planet i ett fjärran solsystem, vad drömmer de om i dag?
Att bli uttagen och få tävla i Idol?
Vad vuxna drömmer om har jag ingen aning om.
Drömmer de överhuvudtaget? Och om de gör det drömmer de i så fall om elektriska får?
Den kraftlöshet vi ser i västvärlden i dag beror på att nationerna och kulturerna förlorat självförtroendet. Nu gäller det inte att erövra rymden, nu gäller det att överleva den där andra virustsunamin som media hotar med, samtidigt som man ska sopsortera utav bara helvete för att inte polarisarna ska smälta.
Inget är längre möjligt. Inga segrar i sikte. Allt man kan hoppas på är att lidandet inte blir utdraget.
Och att man hinner bli uttagen till Idol. Eller Farmen.
Det enda som för tankarna till 1970-talet är att västvärldens nationer påminner om Italiens fotbollslandslag under det årtiondet. De gick ut på plan med ett enda mål; spela defensivt. Håll nollan. Släpp inte in några mål.
1960- och 70-talets gränslöshet när det gällde vad som var möjligt för mänskligheten påverkade också människor i det lilla, i hur man levde sina liv. Och tanken på att man ingår i en kultur som är på väg att kolonisera månen, sedan Mars och sedan … vem vet … det inger hopp och en känsla av att man ingår i något större. Och det grundlägger också tanken om att det man själv gör bidrar till framgångarna. Vilken ens uppgift i samhället än är.
Ta bort den egna kulturens visioner och drömmar och den enskilda individens drömmar reduceras till en förhoppning om att det är extrapris på köttfärs på ICA så att man riktigt kan frossa loss när det är dags för fredagstacos.
Genom åren har jag och Martin då och då i programmet talar om hur vi drömmer om att starta en handelsbod på en av Saturnus månar.
Under de kommande dagarna ska jag här på bloggen – och i en del texter som bara kommer att finnas i mitt dagliga nyhetsbrev – diskutera just sådana drömmar.
Och varför de är nödvändiga för en levande kultur.
Vi får inte låts våra tankar begränsas av dem som inte har några tankar. Vi kan ju inte ständigt älta Lööfs, Löfvens, och Kristerssons oförmåga, valhänthet och färglöshet eller orsakerna till självvald analfabetism och hjälplöshet i förorten.
Mitt dagliga nyhetsbrev beställer du här.
* Rubriken ”Platon eller Plattan” förklaras i de kommande texterna. Vi måste bara komma en bit på väg i resonemangen först, och lämna jordens syrefattiga debattatmosfär bakom oss.