"Men de skulle aldrig kommit på tanken att kultur var något som en frisk man skulle livnära sig på."

Den fana republiken hissade i tider av krig.

Det finns nutida märkliga uppfattningar om vad som behövs för att skapa ett gott samhälle. Märkligheten i dessa uppfattningar är kanske det som gör att vi ser så få goda västerländska samhällen i dag.

Men det fanns en republik som i 500 år var en plats där invånarna var fria, lyckliga och levde i verklig välfärd. Det var en plats där man inte var beredd att ge upp sin frihet för allt guld i världen; en plats där ämbetsmannen verkligen handlade de offentliga uppgifterna som om de inte hade några personliga intressen.

Allt detta är idéer som människor i dag yrar om att de ställer sig bakom. Men de skulle inte gilla den här platsen. Rösträtten var inte bara var begränsad utan den var också ärftlig, och det var en plats där ingen religionsfrihet existerade. Det var en republik av handelsmän och krigare, men också en plats där invånarna oavsett stånd ägnade sig åt och utövade kulturella aktiviteter. Men de skulle aldrig kommit på tanken att kultur var något som en frisk man skulle livnära sig på.

Jag kommer att börja berätta om denna plats i mina nyhetsbrev från och med i morgon. Prenumererar på nyhetsbrevet gör du här.

Hela projektet är nog inte bara ett utslag av en förvissning om att majoriteten oftast har fel (eller så har de ingen åsikt alls). Det är också en fråga om något mer ...

Nu har det gått ett år sedan jag började publicera ett personligt, dagligt nyhetsbrev. Visst ligger det något ganska förmätet i själva idéen med ett dagligt nyhetsbrev?

Men är inte alla de som arbetar på statstelevisionen eller statsradion då än mer förmätna? 

Liksom alla de som arbetar på storstadstidningarna.

De får ju betalt för mycket begränsade arbetsinsatser. 

Den loja och letargiska inställningen i den svenska medievärlden visade sig tydligt när Bulletin startade … så många människor, så höga löner … och så lite sagt, skrivet och gjort.

Men det gjorde också hånet från stats- och medströmsmedia märkligt. Vad åstadkommer de själva på sina överbemmanade redaktioner?

Så om mitt skrivande i allmänhet till innehållet vänder sig mot de uppfattningar och den världsbild som överheten sprider så är själva omfattningen av mitt skrivande i sig ett angrepp mot den medie- och kulturvärlden … inte för att jag vill hetsa dem att producera mer … utan för att jag vill påvisa det orimliga i att skattemedel ska hålla medievärlden under armarna.

Under året har det blivit nästan 300 nyhetsbrev – till detta kommer alla de där andra texterna och så Radio Bubbla. I nyhetsbreven återfinns bara sådant jag inte publicerar annorstädes. Sedan april förra året har det blivit ungerfär 1 750 000 tecken, vilket motsvarar två normaltjocka nutida svenska romaner (texterna i nyhetsbreven är dock förhoppningsvis bättre och mer givande).

Vad som driver mig till detta frenetiska skrivande?

Man ska nog inte krångla till det och släpa in ideologier och politik i det hela. När jag betraktar det gamla fotot av mig själv ser jag en liten spenslig kille som verkar inställd på att retas. Självsäker trots sin klenhet. Han är helt enkelt nyfiken på vad som händer om han säger något förolämpande till den som är större och starkare.

Och märk väl … han ser glad och förväntansfull ut. Snart kommer han att få veta vad som händer om han inte tycker som alla andra. 

Så … inget har egentligen förändrats när det gäller min inställning till livet och tillvaron. Det mesta sitter i den genetiska kodningen.

Mitt dagliga nyhetsbrev prenumerar du på här.

Nedan har jag samlat rubrikerna på årets nyhetsbrev, eller ”Boris Bulletin” som är det formella namnet. En del av rubrikerna gör mig själv nyfiken, som:

”Har demoner demokratiska rättigheter?”  … eller … ”Blir det några fler barn gjorda? ”eller ”Vulkaner och lyckokalkyler”.

Undrar vad de nyhetsbreven handlade om?

Det är långtifrån givet att jag skriver om det som dominerar nyheterna för tillfället. Jag skriver om det som fångat mitt intresse just för tillfället; det kan vara Bonniers obegripliga makt, irländsk historia eller vad som är det bästa sättet att tillreda en katalansk gryta. Ska man verkligen använda sydafrikansk brandy?

Muslimsk mångkulturell matmutation • Vårt behov av prinsar, Piggelin och protein • Rationella kannibaler och irrationella centerpartister • Rödvinssås och rödvinsvänster à la USA • Sverige och stora staters sociala dumpning • Viljans triumf och politikens verkliga villkor • P–orden ... värre än N–ordet • DN:s letande efter en socialism som skyddar • En femtekolonn i kyrkan • En mot alla alltid inställsam skribent • Liberalernas utdragna dödskamp • Brukssamhället & Bolsjeviker i Bulletin • Utan fläsk ingen kultur • Kulturskiktets fixering vid Knutby och gamla amerikanska arbetare • Management enligt Mugabe ... nu i Sverige • Sjukdomar & superhjältar • Bulletin, böldpest, Bannon • Kung Elon och mordiska frikyrkor • Fläsk, Federley, faror • BLM och dödskallemossa • Orglar, mullvadar & cannabisodling • DN:s omättliga krigshunger • Rättvisan drabbar sällan dem i rättsapparaten • Små kakor och stora krigare • Jag och John Wayne • Behöver maktens män moral? • Påvens heder och mongoliska herdar • Ingen rökte snabbare än Stig Malm • Nationalteatern & Donald Trump • Mediavänsterns bristande förmåga att förstå • Vetlanda och Palermo • Finns det någon bot? Finns det någon botten? • Bruce & Barack – räliga, rälsbundna rebeller • Har demoner demokratiska rättigheter? • Blir det några fler barn gjorda? • Vem lärde oss acceptera döden? • Vulkaner och lyckokalkyler • Ämliga amöbor och ämabla ämbetsmän • Varför är de valda så valhänta? • När Michel Foucault skulle ta en tripp • När Kirk Douglas gav sig på den djupa staten • Om prins Philip, kulturell belastning och surkål • Om vådan av dumhet och våta hattar i ugnen • Kanelte och kraschande kulturer • Lite mer än en finne i ansiktet • Om konstiga brygder och förlusten av smak • Med ny luft i lungorna • Beröm till illa fungerande marknad • Fri eller friserad vetenskap • Den nya definitionen av ”kvinnohat" • Om universums främmande civilisationer … • Den moderna galenskapens vidskepliga grunder • En "stor" förlust ingen märkte • Dagens kulturarbetare: aggression, hysteri, smaklöshet • Kampsport i Kalifornien • Att jaga – men inte äta bytet • Kan några bombningar fixa klimatet? • Bolsjevikernas nya linje: Krama Obama! • Varför klär ingen av modeindustrin? • Ett soundtrack till corona? • Maktens masker och maskar • Profeter, Pentagon, pedofiler • Den bortglömda attacken på Kapitolium • Leder fler invandrare till färre självmord? • Mediaombudsmannen och maoismen • Fruktan och befruktning • Kors i Kapernaum: media fördömer stormning • Kristus-komplex, Kanada och kommunism • Klanen, Kanada och Kina • Massgalenskap, sprit och islamisering • Marina frågor och masturbation • Spanskt motstånd? Köp en bok, ta en stänkare • Mussolini, Stalin och jultomten • Om makthavarnas julhyckleri • Låt oss återupprepa historiens ”misstag" • Hur ser en kulturellt korrekt julgran ut? • Behöver Greta Thunberg en exorcist? • Barn som kanonmat i kulturkriget • Varför silkesvantar mot pedofiler? • Amerikanska bitvargar, italienska fascister • Syndabockar och gnällspikar • En skilsmässa att se fram mot med förväntan • Kampsport, Göran Greider och tatueringar • Heterosexualitetens avskaffande • Coronans användbarhet för DN och AB • Sill i kapprock lejer manlig kulturchef i kvinnokläder • Bengaliska tigrar, polacker, fjälster • Man kan inte göra en äggtoddy utan att knäcka ägg • Fallet Federleys förklaring • Centerns pedofilpartners och somaliska sossar • Dårfinkar och systemfel • Biden, Hitler, Tolkien & Kronblom • Lektion i DN:s "Lär dig lida”-skola • Varför går prins Charles så konstigt? • Journalistikens beroende av missbrukare • Timbro, Bonniers, vänstern och napalm • Lockdown? Släng dig i en isvak! • Josef Fritzls plats i kvinnliga läsares hjärta • Varför måste Lukasjenko bort? • Svensk mångkultur och importerad monokultur • Hur ska julmust smaka? Var ska hockey-VM spelas? • Får man gilla apfelstrudel? • Skilsmässor på Södermalm? Höj skatterna! • Hitlerspöket och DN:s ständiga halloween • Om PK-manualens föreskrifter för vem man får angripa • Kryptokatoliker och kopulerande kulturkvinnor • Två nekrologer över obegripliga män • Amnesimedia och solidarisk senilitet • Förruttnad demokrati, men hur var den från början? • Demokratins dermatologer • Orientalism och butiksdöd • Från en f.d minister till en f.d väderflicka • Är just mina arvsanlag speciellt märkvärdiga? • En motvilligt serverad kopp kaffe hos Jan Myrdal • När lagen är i vägen • Först tog de negerbollen, nu tar de … • Onödiga tänkare upptäcker onödiga arbetare • Är Emmanuel man nog? • Kampen om ledartröjan i "Det stora offerloppet” • Ensamma dårar och kollektiv mentalsjukdom • Muslimsk vardagsbrutalitet • Spöken, perversioner och fantomsmärtor • Moderater, mångkultur och mat • Christian Catomeris långa marsch • Moderniteten, månen, Malmö • Midnatt råder, tyst det är i mediahusen • Den nya sossestatens medeltida, utländska rötter • Bästsäljande författare som också sålde sitt land • Schrödingers islam • Kyrkan yrkar på ynkedom • Var Bert Karlssons förfäder muslimer? • Lycklig utan litteratur? Varför inte? • DN:s skötebarn och ofria tankar i frihet • Guillou, Göran Persson och Gud • De skräms och vi skäms – om den nye popfilosofen • Fruktstundsfilosofen som går hem i vänstern • Om den svenska fördragsamheten • Man ska inte sova med fienden – men heller inte samtala • Ett sol-och-vårat samhälle • Bärare av fula kläder och farliga tankar • Först avplattformning, sedan avklädning • Frustrerade feministers felslut • Vad vet Jonas Gardell om fotboll? • Hur du vinner vänner och påverkar din omgivning genom att knarka och hora • Den epidemiska sinnessjukans grunder • Den verkliga avhumaniseringen • En titt på USA:s HD och kaliforniskt vin • Iförd stödstrumpor i väntan på undergången • BLM och BMI • Jag och miljökämpen Ronald Reagan • Effektiva lögner och "naturliga" vanföreställningar • Donald Trump – den gode ingenjören • Att stå i sin egen grav men oroa sig för polarisen • Skönhet är den nya dödssynden • Brinnande böcker och eldiga husarer • Demokrati ger samhället dermografi • Inte ens Enver kunde fixa klanerna – hur ska vi göra? • Skepparen på NOAS:s ark • Fredrik Reinfeldt, en riktig vänsterfarsa • Varför inte gifta sig med en gerbera? • Sosseskribenters slippriga sentimentalitet • Så lärde sig svenskar självplågandets konst • Din granne är det nya PK-spöket • Därför röstar vita arbetare på Trump • Om Ghislaine Maxwells fruktan • Prinsar och pedofiler • Straffrabatt och blodsskatt • Om onödiga kultursidor och tatueringar • Liberaler blir sura när sura efter sura i Koranen brinner • Rånare och glassglobalister • Sossemuslimernas offensiv • Céline  – alltid omöjlig, alltid nädvändig • Banditer och boende • Svenska skatteträlar och amerikanska tölpar • Rådjur, päron och folksjäl • Nödvändighet, nation, moral • Gengångare och piller som gör dig till sengångare • Slarv utan skäl och ett samhälle utan själ • Rålamb och rådbråkning • Plikten och patrioterna • Halvindier är det nya svarta • Tävlan i dysfunktionalitet • Här hamnar de lata, onda och maktlystna • Mjölk, mod och mentalitet • En hjälpande hand till den självvalt handfallne • Mitt är ditt i minaretens skugga • Inget tack för lång och trogen tjänst åt staten • Vikten av att värna kunskap de andra anser onödig • Blott Sverige svenska krusbär har ... än så länge • Muskulösa män, Mostar, Möten • Spioner, sadister och sybariter • Kokosolja, klaner, kommunister • Perversioner och politik • Översvämningar, moskéer, radikala salonger • Några tiotal miljoner kineser måste man väl kunna offra? • Vem ska få dra på sig ledarofferkoftan? • Åsa Linderborg och en hamnskiftares historia • Du förväntas rädda mänskligheten, men inte din familj • Bad boys ska bli badpojkar • O´boy och frånvaron av riktiga män • Ruiner rätt plats för filosofer? • Vår tids rädsla för allvar • Mikro-Macron och en stor idrottsman • Den slappa diktaturens eventuella fördelar • Sorglöshetens genetiska grundvalar • Parker, patrioter och Pauker • Det andra andra världskriget, det ingen talar om • Bonnier och gudarna • I vilken mening är USA en nation? • Sockersugets femte kolonn • Till motattack med Tintin i spetsen • När Mao Zedong beskrevs som ”känslig" • Bonners: Familjen som för krig mot familjen • Bönder, präster och borgmästare • Kriget mot manlighet • Maffia och matriarker • Bard, barn, bördor • Bonniers och afrofili • Bonnier: "En liten familj med ganska blygsamma vanor” • Kulturkrig utan fångar • Instinkter och ideologi • Mandom, mod och morske män & monument • Kokkonst och kulturkrig • En brun man som är för krävande för många svarta • En Washington som inte ville ha rösträtt • Rivningar och rumpor • Är det svenskt att vara en usel förälder? • Om lämpliga pajer och ett pajat samhälle • Karl Marx, raser och raserande • Dumhetens diktatur och dess kreatur • Vem sköt Olof Palme? Vem sköter landet? • Neurotikerna går till anfall över hela fronten • Den nya svenska folkdräkten: Tagelskjortan • Samhällsförstörarna kommer uppifrån ... och nerifrån • De inbillat förtryckta och de verkligt förryckta • Om av- och påklädning av kvinnor • Greta Thunberg, Tamagotchis och artificiell insemination • Brandrök och speglar – vad händer i USA? • De fula, skitiga & elaka och de lata, likgiltiga och lealösa • Historia: Det vi aldrig talar om när vi talar om de svarta i USA • Anti-globalistisk mat: sydafrikansk brandy i katalansk gryta • På fel post ... och i fel kropp? • Wolodarski varudeklarerar • Var lagom rädda för EU manar överheten • När Greta Thunberg tog över Stalins stafettpinne • Hur statsradion skriver om historien • DN:s fruktan för inbördeskrig i USA • Postmodern Ivar Arpi, folkutbytande Johan Norberg • Facklig lomhördhet och allmän dövhet • Berusade av maktens närhet • Pandemin som gav oss ett nytt prästerskap • Utrotningshot och mångfald • Vita huset, Nice, Tucson • Dopnamn & djup stat • Politiken och paradiset, makten och härligheten • Miljörörelse & globalism • Var Pippi Långstrump den första AFA-medlemmen? • Det modernas närvaro och moderns frånvaro • Vad behövs för att bli en hel människa? • Narcissister och CV:n som putsats upp • I väntan på att Sverker Olofsson ska rädda oss • Rädd att flyga? • Mansfällor och maoism • Pesten & Partiet • Målarkonst och massmord • Den odemokratiska konstens överlägsenhet • Vek, velig, vomerande • Lättingars längtan till livmodern • Den mäktiga vårdapparatens vanmakt • Svenska samtidsromaner: Återvändarångest • Att äta sin besegrade fiende • Därför kan kärnfamiljen inte försvara sig • Kulturvänsterns pandemioffensiv • Minnas Förintelsen men utplåna förståelsen av historien • Nu är det kokta fläsket stekt • Fördomsfrihet och förfall • Angående vikten av att döma hunden efter håren • Den gröna ön och den djupa staten • Den insomnade liberalismen • Med höftskynket som fana • Påsk ... en lämplig tid för uppror? • Stilla veckan som förberedelse för handling • Den bortrationaliserade evigheten • Den eviga gula faran • Dödliga semlor och döda själar • Tack...

Kärlekssagan mellan de styrande skikten i Kanada och Kina har en lång historia.

Finns det något samband mellan kompostering av döda människor, metodistiska missionärer, klanen Trudeau, Mao Zedong och den kanadensiska ridande polisens säkerhetstjänst?

Klart att det finns.

Jag börjar förklara sambandet i dagens utgåva av mitt nyhetsbrev. Det utkommer oftast sju dagar i veckan kring midnatt. (Mina mest trogna läsare brukar lyssna på Thelonious Monks Round Midnight medan de väntar på plinget i e-post-lådan).

Mitt syfte?

Jag vill visa att aktuell politik och samtidshistoria är så mycket intressantare och roligare än man kan tro om man bara läser medströmsmedia och ser på statstelevisionen.

Och understundom förklarar jag också vad man kan försöka göra åt det hela.

Prenumererar gör du här

.

Är det enbart islamism som är problemet i Frankrike?

Främlingslegionens fallskärmsjägare marscherar in i Alger för att bevara Algeriet franskt. Det gick inte så bra den gången. Algeriet förlorades. Vad förloras nästa gång?

Det var ett vackert tal president Macron höll till minne av den halshuggne läraren Samuel Paty.

Man kan riktigt höra hur Macron uttalar ”republiken” med versalt ”R”. Han är bra på att hålla tal, han Macron:

”Samuel Paty dödades för att han inkarnerade republiken, den som föds på nytt varje dag i klassrummet. Samuel Paty dödades för att islamisterna vill ta vår framtid ifrån oss, och de vet att mot lugna hjältar som honom har de aldrig någon chans.”

Alltså; republiken ska slå tillbaka mot sina fiender, mot dem som inte tillåter yttrande- och religionsfrihet. 

Men var fanns Republiken mellan 5 oktober och 12 oktober?

Frågan ställs med all rätt i dag i den franska kommunistiska dagstidningen L´Humanité, och där går man också igenom tidslinjen fram till halshuggningen.

Den 5 oktober håller Samuel Paty den lektion som upprör föräldrar till muslimska elever. Några inleder en hetskampanj mot Paty. Skolans ledning kontaktas, krav på avskedanden ställs. Videofilmer och hatiska upprop läggs ut på sociala media. Till slut kallas Samuel Paty till ett polisförhör 12 okotober, där han tvingas försvara sig mot lögner om vad han gjort och inte gjort.

16 oktober halshuggs Samuel Paty av tjetjenen.

I elva dagar tillåts människor hetsa mot Samuel Paty, de visar sig vara beredda att ljuga, och ljuga dåligt för att komma åt Paty. Och de gör det i organiserad form.

Slänger rektorn på Patys skola ut dem och ber dem fara åt helvete när de kommer för att klaga?

Ingriper polisen mot de hotfulla upprop och filmer som postas på nätet, bland annat på en moskés hemsida? Nej, de kallar Paty till förhör.

Den officiella berättelsen är nu att det är ”islamismen” som ledde till mordet på Samuel Paty.

En annan möjlig berättelse är att kriminella, våldsamma kulturer i årtionden fritt fått etablera sig i Frankrike. Kulturer som inte haft en tanke på att acceptera någon republik, den må sedan stavas med gement eller versalt ”r”.

Och republiken har inte gjort något åt detta.

Vi lyssnar på president Macron igen:

”Hela nationen måste enas, mobilisera, handla. Vi kan bara vinna om vårt land står upp och kämpar mot den underjordiska islamism som fördärvar Frankrikes barn”.

Det säger han på 8 oktober 2019 på en minneshögtid för fyra personer som dödats på en polisstation i ett terrordåd.

På ettårsdagen av terrordådet i Nice 14 juli 2016 deklarerade Macron:

”Jag känner den vrede som många av er fortfarande bär på. Allt kommer att göras för att republiken, staten och myndigheterna ska återfå ert förtroende.”

Det var ett fint tal Macron höll till Samuel Patys minne. Men han har hållit ungefär samma tal varje gång fransmän mördats i terrordåd.

Det har han haft tillfälle till 26 gånger sedan han tillträdde som president.

Ända blev Samuel Paty halshuggen. Republiken skyddade inte honom men han levde. Men han fick Hederslegionen efter sin död.

Jag kommer de närmaste dagarna att diskutera utvecklingen i Frankrike, och och försöka se de långa linjerna i utvecklingen. Ge det perspektiv som aldrig finns medias bevakning. De verkar aldrig minnas vad som hände i går. Än mindre för ett år eller tio år sedan. Eller 1902.

jag gör det på bloggen men också i mitt nyhetsbrev. Det blir djupdykningar i fransk historia, diskussioner om kaukasiska seder, idolporträtt av Charles de Gaulle, och en problematisering av själva idéen om ”Republiken” och en stark fransk stat (det är inte så enkelt som många tror). Merparten av texterna kommer bara att finnas i mitt nyhetsbrev – och det prenumerar du på här.

Vi försöker förstå om en kortväxt man är så stor som skribent som han själv alltid framhäver.

Jan Guillou är den svenska journalistikens motsvarighet till politikens Carl Bildt. Guillou talar liksom Bildt långsamt och med ett mjukt eftertryck, ett slags debattens lågaffektiva bemötande. Lite överlägset och långsamt.

Det får människor och tro att de båda tänker efter samtidigt som de talar. och att de tänkt efter innan de talar.

Vi tror ju gärna det bästa om andra.

Liksom vi tror dem när de säger att de är bäst på det de gör och vet vad de talar om.

Och båda skrockar de skorrande som forna tiders torgmadamer på Östermalmstorg gjorde om man försökte pruta – på så sätt skapar de intryck av att motståndaren troligen är lätt sinnesförvirrad eller i bästa fall bara extremt okunnig.

Och dessa tekniker har fungerat.

På måndag inleds en serie om Jan Guillou i mitt dagliga nyhetsbrev. (Det blir Carl Bildts tur senare).

Nyhetsbrevet kommer ut dagligen och du prenumererar här.

Varje brev innehåller texter jag inte publicerar någon annanstans och de handlar om allt från svensk inrikespolitik till mellankrigstiden i Centraleuropa eller Hollywood på femtiotalet.

Några matskedar franska filosofer då och då. Dagboksanteckningar.

Brevet kommer också framöver att innehålla intervjuer och reportage.

Ibland infamt. Alltid rabulistiskt.