På Expressens kultursida i dag visar Nalin Pekgul – utan att riktigt förstå det – varför jag har rätt och varför det är rimligt att begränsa utövandet av islam i Sverige och Europa.

Nalin Pekgul diskuterar i sin text ett allvarligt problem för en del muslimska föräldrar i Sverige; de kämpar för att hindra sina barn från att ansluta sig till IS eller muslimska andra terrorgrupper. 

Nalin Pekgul berättar om när en panikslagen mor kontaktar henne och hennes man; modern har upptäckt att sonen tittar på rekryteringsfilmer för IS och nu vill hon ha hjälp att stoppa radikaliseringsprocessen … och det går bra förtäljer oss Pekgul:

”Han var fortfarande mottaglig för argument. Ett viktigt skäl till att han lyssnade på oss var att vi kunde ge en annan bild av vad islam står för, samtidigt som vi fick honom att fundera över om de våldsbejakande islamisternas metoder – som att mörda och våldta kvinnor i Irak och Syrien – verkligen kan vara försvarbart enligt islam.”

Låt oss anta att Pekgul och hennes man inte hade varit bra på Korantolkningar och på att lägga ut texten om vad hadither och suror egentligen beordrar den troende muslimen att göra.

Då kunde det antagligen sorgligt nog blivit så att sonen rest och anslutit sig till halshuggarsekten.

Och det problematiska är att Pekgul inte ser det obehagliga i sin egen formulering:

”… samtidigt som vi fick honom att fundera över om de våldsbejakande islamisternas metoder – som att mörda och våldta kvinnor i Irak och Syrien – verkligen kan vara försvarbart enligt islam.”

Man måste alltså få gehör för sin tolkning av islam för att unga män av det här slaget inte ska ge sig i väg och massmörda, tortera, våldta och hålla sig med sexslavar. Det räcker inte med att förklara för den klart sinnesförvirrade unge mannen att människor ska ge själva djävulen i att halshugga och våldta varandra. Och fattar han inte får man väl ge honom en omgång eller två och sedan låsa in honom i lämplig källarskrubb.

Jag är synnerligen enkelt funtad och menar att det måste vara något grundläggande fel på en religion där finns en aktuell och pågående diskussion om huruvida man bör döda icke-muslimer eller inte. Typ: ”Men titta nog på den här suran lille Muhammed, den kan faktiskt bara tolkas som att du inte kan få ta kristna flickor som sexslavar eller för den delen våldta dem när du får lust ute på gatan.”

Och – kom inte och säg att det är en nidbild jag ger. Läs Nalin Pekguls text igen. Dagliga diskussioner om att Koranen inte påbjuder ord på otrogna är vad vi får om islam blir en del av samhället.

Det är inte något som jag hittar på.

Och nej, kom nu inte och säg att kristendomen har samma problem. Det finns en och annan dårfink här och där som får monumental uppmärksamhet för att han predikar avlivandet av bögar eller andra för honom misshagliga personer i sin lilla församling på 22 personer där alla är mycket, mycket nära släkt med varandra.

Men då talar vi om företeelser som inte ens är perifera i min tro, och i den kristna kulturkretsen leder sådana tankar till att alla vi andra funderar på om vi ska satsa på tvångströja eller tyngre medicinering. Vi sätter ju inte oss ner med Bibeln och förklarar:

”Hör du Pelle lille, om du läser bergspredikan en gång till så förstår du att Gud faktiskt inte vill att du dödar muslimer. Eller hinduer för den delen. Vad sa du? Nej, för helvete du får inte heller våldta muslimska flickor. Är du inte riktigt frisk i huvudet?”

Ingenstans i kristenheten pågår det sådana hetsiga diskussioner om huruvida vi ska ta livet av muslimska män, ha muslimska barn som trälar och passopper och muslimska kvinnor som sexslavar.

Är det inte dags att vi öppnar ögonen och ser att det finns en kvalitativ skillnad mellan islam och andra religioner?

Är det inte dags att vi inser att det inte finns något som liberala eller moderata eller västerländska muslimer. De må själva vara övertygade om att de faktiskt är det, men det innebär bara att de kommer att bli sittande med mordiskt sinnade unga män som vill halshugga dig och mig … och dessa liberala muslimer måste om och om igen försöka av- och omprogrammera sådana unga män. Den muslimska kulturkretsen alstrar bevisligen ständigt sådana för oss livsfarliga män och kvinnor. 

Jag tvivlar inte på att Nalin Pekgul är en god människa och vill gott. Men hennes ständiga kamp inom islam bidrar bara paradoxalt nog till att förstärka en religion som just alltid kommer att alstra terrorism … vad än de goda muslimerna vill. Man kan utrycka det som att det på sätt och vis är en följd av det deterministiska draget i islam, en religion så formulerad att den alltid kommer att fungera som ideologiskt fundament för regimer i tredje världen som är fientliga mot västerlandet och därmed bidra till att skapa nya terrorister innanför våra egna gränser.

Nalin Pekgul listar dem som är ansvariga; svenska politiker och tjänstemän i olika typer av förvaltning och i rättsapparat. Alla har gjort för lite eller fel.

Men ingenstans funderar Pekgul det minsta lilla på sin religion. Kan inte den i sig bära ett ansvar?

Innan vi fick en stor muslimsk grupp i Sverige hade vi faktiskt inte problem med terrorturister som åkte till Syrien och Irak.

Nalin Pekgul och andra goda och sympatiska muslimer bör börja fundera på vad det är för fel på deras religion, inte på vad det är för fel på ett Sverige vars kultur gjorde landet helt oförberett på att det skulle tvingas hantera en trosuppfattning där man istället för konfirmationsundervisning ägnar sig åt att diskutera med ungdomarna om det är rätt att döda otrogna eller inte.