Jag har med stor behållning börjat läsa Johan Lundbergs ”När postmodernismen kom till Sverige”.
Det är givande läsning.
Men jag förstår inte riktigt varför man ska se postmodernismens intåg som orsaken till den svenska kulturens kollaps.
Det hela började långt tidigare, något som Kurd-Kjell en gång i tiden förklarade för mig i de här samtalen:
Könspolitikens Bermudatriangel
Postmodernismen ligger i linje med den utveckling modernismen inleder, och dess sönderbrytande av moral och traditioner. Det är därför jag och Kurd-Kjell talar en del om sex i sammanhanget. Men han kommer å andra sidan alltid in på det ämnet vad vi än talar om.
Postmodernismen i dess former den tar sig i Sverige kan ta plats därför att det skapats rum för den.
Men visst har postmodernismen spelat roll de senaste 15 åren.
Men ska vi förstå kulturlivets utveckling och vilka krafter som verkar där måste vi nog närmare studera maoismen och Bonniers.
Jag återkommer i det ämnet när jag får fatt på Kurd-Kjell igen.