(Scen: Märta Stenevis tjänsterum. Hon sitter med ryggen mot skrivbordet och stirrar ut genom fönstret. Dörren slås upp och in rusar Per Bolund)
Märta: (Vänder sig hastigt om. Spärrar upp ögonen) Men fy fan, vad du stinker Per. Och varför är du så sotig i ansiktet? Har du varit på maskerad igen och kört med black-face? Du vet hur förbannad Alice blev senast?
Per: Nej, nej, nej, inte alls. Inget party. Lyssna nu! Det här kommer du att gilla.
Märte: (Suckar) Jaha …
Per: Jag har vaktat en kolmila hela natten.
Märta: En kolmila?
Per: Ja, du vet man skottar upp en sjujävla hög med jord, torv, gräs och sand och så destillerar man virke därinne och till slut får man träkol. Det får pyra tills det är klart.
Märta: Nej, nej, nej. Destillera! Jag visste det hade något med sprit att göra när jag såg dig komma in.
Per: Sprit?
Märta: Ja, man gör ju aktivt kol av träkol, så man kan rena sitt hembrända.
Per: Va, kan man rena det? Ska kanske prova det någon gång. Men på sätt och vis är du något på spåren för nu fick jag en idé. Vi ska kalla det här projektet för ”Hembränt 2.0”.
Märta: Vilket projekt?
Per: Men alla bråkar om elbristen.Vi satsar på att det ska byggas en massa kolmilor. Över hela landet. Överallt! Vi ska ta fram ritningar och instruktioner så att man till och med kan bygga en pytte-pytte-liten kolmila på balkongen. Då behöver man inte ha infravärme där.
Märta: Har du infravärme på balkongen?
Per: (Rodnar.) Jooo, jag har ju en del känsliga plantor i lådorna…
Märta: Jag börjar förstå varifrån du får dina idéer. Först en klunk ofiltrerat och sedan ut på balkongen.
Per: (Rodnar igen.) Men ser du inte fördelarna? Ingen el behövs för uppvärmning i det här landet. Alla värmer med sitt eget träkol i sin egen lilla kamin.
Märta: Kanske har du ändå kommit på något. Alla fordon kan ju köras på gengas.
Per: Ja, och det här funkar utmärkt ihop med det vi snackat med Stefan om … att vi kanske måste coronastänga landet en gång till. Riktigt ordentligt den här gången. Då måste alla ändå sitta hemma, och då kan de lika gärna vaka vid sin mila.
Märta: På det här sättet kan vi spara på el vid all uppvärmning, och omställningen till elfordon som skulle slukat el blir inte av eftersom vi ska köra på gengas.
Vi har nog ordnat det här med elbrist nu.
Per: Och tänk på intäkterna!
Märta: Intäkterna?
Per: Ja, vi ska givetvis beskatta träkolsproduktion i hemmet. Magda kommer att bli jätteglad.
Märta: Men hur ska man kunna beräkna det?
Per: Vi kör med en schablon beräknad på antal kvadratmeter man bor på och hur stor bil man har.
Märta: Men hur ska vi lansera den här idéen?
Per: Jag har faktiskt tänkt på det. Vi behöver en kampanjlåt som dessutom visar att vi står för det svenska, det är inne numera.
Märta: Och då hade du tänkt dig? Något med ABBA?
Per: Skärpning! Dan Andersson förstås.
Märta: Någon speciell dikt av honom?
Per: (Sträcker på sig. Ser lite solenn ut.) Helgdagskväll i timmerkojan ur Kolvaktarens visor.
(En lyckligt leende avlöser Märta Stenevis alltid bistra min. Hon ställer sig upp, går runt bordet, ställer sig framför Per Bolund, ser honom djupt i ögonen, fattar hans händer och tillsammans börjar de sjunga.)
Märta & Per: Bort, längtande vekhet ur sotiga bröst,
vik, bekymmer ur snöhöljda bo!
Vi ha eld, vi ha kött, vi ha brännvin till tröst,
här är helg, djupt i skogarnas ro!
(Dörren slås upp, Alice Bah Kuhnke träder in. Flämtar.)
Märta: Va? Är inte du i Bryssel?
Alice: (Andfådd.) Var tvungen att komma hem och styra upp saker och ting.
Märta: Så du flåsar. Har du sprungit ändå från Bryssel? I den klänningen?
Alice: Nej, för fan. Men som vanligt är problem med den där killen som sköter av bevakningen i porten. Han vill alltid att jag ska signera ett gammalt numer av Café där jag är med. Den här gången fick jag springa uppför trapporna för att komma undan.
Per: Ah, du menar det där numret där du är lite avklädd och blossar på en cigarr och … signerar du det gamla numret? Kan du vänta här … jag har ett ex på mitt rum. (Rör sig mott dörren.)
Märta: Per! Du går ingenstans! (Per stannar med en olycklig min). Förklara Alice, vad ska du styra upp?
Alice: Magda, den bitchen.
Märta & Per: Öh?
Alice: Vi kan inte låta henne leda sossarna. Hon är helt oemottaglig för mjuka värden och miljö och anti-rasism. Hon kommer att ge oss ministerposter där vi inte kan utöva makt.
Märta: Alice, Alice. Du har nog aldrig riktigt förstått vår strategi. Som sossarnas regeringslag ser ut vill vi inte ha någon verklig makt. Allt vi vill genomföra med tvångsåtgärder ordnar de med allmän inkompetens. Landet avindustrialiseras i snabbt takt. Ygeman ordnar så att vi får elbrist på alldeles egen hand till exempel.
Vi vill bara sitta nära makten så att vi kan ta över när allt rasat …
Per: (Bryter in.) … för då kan vi få gehör för våra småskaliga lösningar.
Alice: (Ser förvirrad ut.) Eh…
Per: Som kolmilor!
Märta: Ja, alla ska framställa träkol i sina hem så behöver vi inte el för uppvärmning.
Alice: Men alla de som bor i miljonprogrammen då. Var ska de få trä ifrån?
(Märta & Per tittar dystert på varandra.)
Alice: (Triumferande.) Tänkte ni inte på va! Men jag har lösningen!
Märta & Per:(Mycket dröjande.) Jaha …?
Alice: Slaveriet! Ni vet allt det där med att alla vita svenskar måste kompensera oss svarta för att de hade lite slavhandel någon gång, jag minns aldrig riktigt när, och så det där med Linné, han som uppfann rasismen.
Per: (Harklar sig.) Nu kanske man inte riktigt kan säga att Linné uppfann rasismen.
Märta: (Lågt morrande.) Käften Per! Tänk på partilinjen. Linné uppfann rasismen. Låt höra Alice, vad hade du tänkt dig?
Alice: Alla svennar bor ju i villor med mycket träd omkring, och så har de alla ett torp mitt i granskogen. De får kompensera oss för slavhandeln och Linné genom att ansvara för att varje vecka såga ner några av alla de där träden de har omkring sig och forsla till oss i orten.
Per: Oss i orten? Har du flyttat?
Alice: (Lägger handen på hjärtat, anlägger en högtidlig min.) Härinne bär jag alltid orten med mig.
Per: Det här kan bli något väldigt fint Alice. Tillsammans frigör vi oss. Svenskar, svarta och utlänningar. Vi möts när vi svennar släpar timmer till dem orten och travar den vid tunnelbaneuppgångarna! Och mötet befriar oss från vårt beroende av el och den svenska skulden för slaveriet.
(Alice lägger nu även den andra handen över bröstet, vänder blicken mot taket.)
Per: Och jag har en idé till. Vi inleder den här stora omställningen med att som en samlande symbolhandling göra en kolmila av Linnémuséet i Uppsala!
(Märta & Alice tittar på varandra och sedan på Per och deras blickar är fyllda med ömhet.)
Märta & Alice: Se där, du kan om du vill!
Märta: Nu går vi in till Stefan och lägger fram det här och förklarar att vi har en idé som kommer att göra att alla minns hans sista tid som statsminister.
Per: Och jag har en idé till slogan för kampanjen.
Märta& Alice: Låt höra! I dag har du flow Per!
Per: Som kolare blir vi alla coolare!
(De fattar varandras händer och med hoppsasteg lämnar de rummet).
*Rubriken syftar förstås på de sista raderna i Dan Anderssons ”Kolvaktaren”.
