Noa, hans familj och alla djuren vandrar från arken efter att den strandat på Ararat. (Ivan Ajvazovskij, 1889)

Svenska kyrkan befolkades förr av teologer. Nu verkar meteorologerna ha tagit deras plats, och den senare yrkesgruppen är – som vi alla vet – en synnerligen ångestriden skara som hålögt stirrar på oss under väderleksrapporterna. De insjunkna, men ändå liksom brinnande ögonen, kommer sig av att de antagligen ligger sömnlösa på nätterna av fruktan för klimat-apokalypsen. Ja, ni vet, den där händelsen då mänskligheten kommer att gå under för att den dränks i vattenmassor, samtidigt som den hungrar och törstar ihjäl eftersom det är så varmt att jorden torkat ut och temperaturen är 60 plusgrader celsius (på Sydpolen, på nätterna). Lite ologiskt, men en apokalyps är en apokalyps, och vad vet jag – förloppet kanske inte följer logikens lagar.

Att meteorologerna nu invaderat Svenska kyrkan syns i budskapet. Det finns sedan länge ett omfattande material på organisationens hemsida, samlat under en inledande text med rubriken Klimatet förändras – skapelsen ropar! Tankegångarna i texten utgår från skapelseberättelsen i Första Mosebok 1:1-2:3 där det berättas om hur Gud skapar djur och natur, konstaterar att verket är gott – och därefter skapar människan och överlåter ansvaret för det goda som skapats till människan.

Så långt är jag med.

Men, när medierna rapporterar om naturkatastrofer är kyrkan inte sen att haka på i sociala media och från predikstolar – och är totalt följsamma mot mediernas budskap.

Några av de senaste naturkatastroferna som Svenska kyrkan uppmärksammat är:

  • Bränder och torka på Hawaii
  • Översvämningar i Libyen
  • Bränder och torka i Kalifornien

Alla har de förklarats med ”climate change”, och du och jag har manats att besinna vårt ”ansvar för skapelsen”, och göra allt för att de svenska utsläppen av växthusgaser ska minska. Ofta anförs bibelställen som ska få oss att fatta att FN:s klimatpanel har Gud på sin sida, möjligen ingår han i panelens senior advisory board. Vem vet? Outgrundliga äro Herrens vägar, speciellt om de beskrivs av Svenska kyrkan.

Men innan vi funderar på de där passagerna i Bibeln kan vi väl begrunda vad som egentligen hänt på Hawaii och i Kalifornien och i Libyen.

I Libyen är det osäkert hur många som omkommit i översvämningarna som framförallt drabbat staden Derna. 15 000? 20 000 … eller fler?

”Klimatet” anses som vanligt vara anledningen. Lite oklart hur, men som Svenska kyrkan (.., och medierna och experterna … och killen som har tatueringssalongen tvärs över gatan) förklarat så har det aldrig förr uppmätts så höga globala medeltemperaturer som i år … det ska något sätt förklarar att Derna dränks.

Få pratar om det sedan länge pågående inbördeskriget i Libyen som förstört all fungerande administration. Det fanns inga myndigheter som gick ut med varningar och evakuerade människor i de drabbade områdena. 

Libyens statliga väderlekstjänst fungerade trots allt så bra att den kunde slå larm om vad som skulle kunna hända tre dygn innan katastrofen var ett faktum. Men eftersom de två konkurrerande statsapparaterna i Libyen har fullt upp med att föra krig mot varandra brydde sig ingen ansvarig person om varningarna.

Inbördeskriget i landet inleddes i princip samtidigt som Gaddafi störtades 2011 efter det att USA drivit fram en utländsk intervention. Må vara att Gaddafi var en diktator, men ingen kan förneka att statsapparaten var väl fungerande under hans styre, och landet var kanske det näst mest välmående i Afrika. Oljeintäkterna gick till fungerande infrastruktur, skolor och sjukvård.

Att dammarna rasade runt Derna beror på att ingen kontroll och inget underhåll skett på åratal. I staden finns heller inte längre ett sjukhus. 

Allt är följden av inbördeskriget, som också gjort att hjälpen försinkas, eller inte alls blir av. Som mest har en halv miljon människor varit flyktingar i sitt eget land efter det att Gaddafi störtades – Libyen har sju miljoner invånare.

Inbördeskrig, ekonomiskt och humanitärt kaos, kollapsad infrastruktur är den bevisbara följden av USA:s och olika väststaters intervention.

Där har vi orsaken till att översvämningen blev en katastrof i Derna … inte att den globala medeltemperaturen höjts någon grad.

Även när det gäller Kalifornien har bränder och torka en mänsklig förklaring. Överetableringen av vinodlare, avocadoodlare, mandelodlare torkar ut delstaten. Mandelodlingarna förbrukar en tiondel av Kaliforniens vatten, och odlingarna av pistagenötter fortsätter växa.

Här talar vi bara om de värsta förbrukarna av vatten, sedan har vi alla odlare av frukter och grönsaker.

Trycket på vattentillgångarna är stort.

Och delstatens städer växer, och de välmående förorterna ska ha gröna gräsmattor och fyllda swimmingpooler. 

Kalifornien är inte ett exempel på människans rovdrift av naturen, delstaten är ett exempel på människans våldtäkt på naturen.

Bränderna beror på att man inte hanterar buskvegetationen på ett förnuftigt sätt. Inte mycket skiljer naturen i norra Mexiko från de delar av Kalifornien där bränder är vanliga – men i Mexiko förekommer inte lika omfattande och katastrofala bränder.

Samtidigt är till exempel många av delstatens stora vinodlare mycket måna om att framställa sig som kämpar mot klimatförändringar, och på deras hemsidor kan man läsa om hur de strävar efter att släppa ut mindre volymer växthusgaser (allt medan de föröder naturen genom att tömma de underjordiska vattenreservoarerna).

Inte heller Kaliforniens problem är att jordens medeltemperatur stigit – utan även här är det människans monumentala dumhet och girighet under mycket lång tid som är orsaken.

När det gäller Hawaii har vi ju tidigare diskuterat hur de globala jordbruksföretagen ödelagt ögruppens en gång fungerande jordbrukslandskap – och därmed bäddat för årets förhärjande bränder. Maui brann inte på grund av att temperaturen steg, Maui är en brandbomb som länge varit färdig att explodera.

Om Svenska kyrkan läste sin Bibel och förstod vad de läste skulle de sedan länge kämpat mot globaliseringens följder för natur, miljö och människor. Men det har de inte gjort. De har ingen kunskap i de här frågorna, de är avskilda från verkligheten, och om de skulle förstå skulle de antagligen ändå inte våga utmana de krafter som skövlar naturen.

Enklare för Svenska Kyrkan är att försöka ge dig och mig dåligt samvete för att vi inte kör elbil – som om det skulle kunna förhindra att vatten slösas bort i Kalifornien eller att dammar inte repareras i Libyen.

Svenska Kyrkan var en gång den svenska statens förlängda arm för indoktrinering av människor – men nu har den tagit ett steg till och ställt sig i globala krafters tjänst – krafter som döljer det elände de skapat på jorden genom att tala om temperaturen, och lägga ansvaret på oss som inte på minsta lilla vis deltagit i ödeläggelsen.

Om denna kyrka kan man bara konstatera:

”Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som ären lika vitmenade gravar, vilka väl utanpå synas prydliga, men inuti äro fulla av de dödas ben och allt slags orenlighet!

Så synens ock I utvärtes för människorna rättfärdiga, men invärtes ären I fulla av skrymteri och orättfärdighet.” (Matteus 23:27-28)

En riktig kyrka skulle gå till rätta med dem som dagligen – och sedan länge – förgör och förstör det vi är satta att förvalta, en riktig kyrka skulle inte yra om att det gäller att sänka den globala medeltemperaturen utan konkret tala om och kämpa för att Sverige blir ett land där vi lever mer i samklang med natur och djur – och det innebär att vända sig mot globaliseringens krafter, inte att som Svenska kyrkan bli dessa krafters tjänare.

"De står ju inför problemet att välja en medkandidat som inte får Biden att framstå som alltför förvirrad – och det skulle leda till att man ställer upp med två skröpliga personer i valet till posterna som president och vicepresident. Ingen vinnande duo precis."

Han är som hämtad ur en skräckfilm eftersom han påminner om en vanligt förekommande rollfigur; den gamle mannen som bor i huset bredvid. 

Han ler alltid, verkar rätt förvirrad i sitt mumlande men ändå helt ofarlig, 

Om det inte var för att man ofta ser människor gå in i hans hus. 

Men ingen kommer någonsin ut.

Jag talar förstås om Joe Biden som vi talade om i gårdagens program. Ni har väl sett hans hemvideos? Lite ”Tales fram the crypt” över det hela när han i sin coronaisolering ska kommunicera sitt budskap; typ: ”Svarta som inte röstar på mig är egentligen inte svarta.”

Om det är svårt att förstå svenska medströmsmedias maniska intresse för val i USA är det ännu svårare, för att inte säga omöjligt, att begripa deras kärlek till Demokraterna och deras kandidater - i det här fallet Biden.

Liksom det är svårt att förstå medströmsmedias hat gentemot Donald Trump. 

Om hatet bygger på att svenska journalister vill se ett USA som inte startar krig och invaderar andra länder, ett USA som inte styrs av en person som skor sig själv och dessutom i några årtionden antastat kvinnor … ja, i så fall borde rapporteringen när det gäller Biden i svenska media vara entydigt negativ.

Men trots att han ser ut som om han varit med i amerikansk politik sedan strax efter det att amerikanska inbördeskriget inleddes diskuteras aldrig hans förhistoria.

En sak är att Biden alltmer ger intryck av att vara mannen utan minne.

Det är nästan lite sorgligt.

Men värre är att medströmsmedia helt saknar minne. De kan inget om amerikansk politik och historia. Bara de senaste tre dagarna har jag i medströmsmedia läst eller hört  fyra hånfulla kommentarer om Trumps färska tweetar om att Demokraterna har en historia av valfusk. ”Ogrundade påståenden”, hävdar en av kommentatorerna.

Demokraten Franklin D Roosevelts politiska karriär inleddes med ett omfattande valfusk i New York. Demokraten John F Kennedy hade inte segrat mot Nixon om det inte varit för valfusket ibland annat Chicago, Hela Demokraternas nationella partimaskineri är sedan 1920-talet uppbyggt på att vara en apparat för att skapa beroenden i klientgrupper där delar av dem mobiliseras för valfusk om det visar sig nödvändigt. (Jag har skildrat några moment i historien om uppbygget av de strukturerna i mina nyhetsbrev de senaste dagarna).

Det är fullt rationellt av Trump att frukta att även de döda kommer att rösta i höstens val, speciellt som de förväntas rösta på någon som sitter i en krypta.

I gårdagens program diskuterade vi Uncle Joe och hans chanser i det kommande presidentvalet.

Martin trodde att Demokraterna förbereder sig för att byta ut Biden i sista minuten på konventet, vilket nog alltmer känns som troligt. 

De står ju inför problemet att välja en medkandidat som inte får Biden att framstå som alltför förvirrad – och det skulle leda till att man ställer upp med två skröpliga personer i valet till posterna som president och vicepresident. Ingen vinnande duo precis.

Och väljer man som sagt någon som är mer alert som vicepresidentkandidat framstår alltså Biden som alltför gammal och sliten.

Enda raka blir att byta ut honom.

I övrigt talade vi om Putins planer för att genmodifera den ryska befolkningen samt hur Libyen nu antagligen är helt uppdelat, och att det kanske är en återgång till forna tiders kolonisering av mindre livskraftiga statsbildningar som vi ser.

Vi diskuterade också om det är så att västerländska regeringar vill göra som sina kompisar i Kina och börja betrakta oss som organpåsas, och så hann vi med en titt på turerna i Svenska Kyrkan; avkragning eller inte avkragning är frågan.