Kyrkopolitik präglas sällan av Bibelns ord om att "ditt tal ska vara ja, ja och nej, nej. Allt utöver det kommer från den onde.". Tvärtom. Därför behövs ett lexikon som förklarar begrepp och skeenden i kyrkovalets eftervalsdebatt. Första delen publicerades i går.

Haram: Allt som är förbjudet inom islam. Haram bör inte förväxlas med harem, som inte är förbjudet inom islam. (Här krävs en längre utläggning eftersom h. kommer att avsevärt påverka kyrka och samhälle i framtiden).

Det i Sverige så vanliga kyrkkaffet är till exempel att betrakta som haram och kommer i framtiden att förbjudas för att underlätta ekumenisk samverkan med muslimska församlingar.  Förvisso är kaffe populärt bland muslimer, men omstritt bland deras skriftlärde och världsliga härskare. Många muslimska härskare har försökt förbjuda kaffe, till exempel den ottomanske sultanen Murad IV som ansåg att kaffe orsakade ”röta i samhällskroppen”.

På 1600-talet lät han införa dödstraff för kaffedrickare. Han var dock inte nöjd med den dåtida polisens insatser i Konstantinopel utan brukade förklä sig och beväpnad med ett 50-kilos svärd ge sig ut på stadens gator. Kom han på någon med att sitta och sippa på kaffe högg han prompt av dem huvudet.

Det anses därför vara en förtroendeskapande åtgärd gentemot ledande, mer fundamentalistisk sinnade, imamer att upphöra med kaffebjudningar i kyrkans regi. 

Utredarna pekar på hur den katolska kyrkan i Sverige är ett föredöme på detta område. Där har en  riktning börjat tugga växten Catha Edulis och betecknar sig som ”khatoliker”. De rapporterar en stor tillströmning av konvertiter från Somalia och Etiopien.

Ister: I kyrkans mening farligt fett eftersom det utvinns ur grisar (som är förbjudna som föda i vissa religioner kyrkan vill samarbete med). Flottet ska enligt förslag till kyrkomötet i framtiden benämnas som terrorister, eftersom förekomsten av detta fett försätter muslimer i ett tillstånd av skräck.

Itinerarium: Resebeskrivning vanlig bland medeltidens fromma kristna pilgrimer. Skrevs för att hjälpa andra som skulle vandra samma väg.

Har numera bland prästerskapet ersatts av skrivande av reseräkningar när de besöker platser som Hilton Dubai.

Ja-sägare: Tidigare negativ beteckning. Omnämns i bibeln som ”skrymtare” och ”ögontjänare”. Se Matteus 23:25. Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som gören det yttre av bägaren och fatet rent, medan de inuti äro fulla av vad I haven förvärvat genom rofferi och omättlig ondska!

Även Efesierbrevet 6:6-7 uppmanar de kristna att inte lyssna till statliga påbud eller omgivningen påtryckningar eller villfarelser: ”Var inte inställsamma, utan var Kristi tjänare som helhjärtat gör Guds vilja.”

Ärkebiskop Jackélen förväntas i sin predikan vid juletid förklara att vi står inför en ny tid, och att säga ”nej”  och vara trogen gamla trosuppfattningar är alltför negativt. Kyrkan ska därför vara en ja-sägare. ”Om jag byter trosor, kan jag väl byta trosuppfattning”, lyder slutorden i Jackélens stora linjepredikan.

Jerusalem: Plats intimt förknippad med Sveriges integrationsproblem. Men det gäller inte Israels huvudstad utan Jerusalem Kebab på Götgatan i Stockholm. 

I Jesaja berättas hur hedningarna under de yttersta tiderna skall vallfärda till Jerusalem för att ge Gud ära och få del i hans frälsning.

Eftersom många av dem som bor i tredje världen upplever att de framlever sina dagar i apokalypsens skugga – och är hedningar – är det naturligt att de söker sig till Jerusalem. Men eftersom det är svårt för dem att komma in i Israel för vidare vandring till landets huvudstad så tänker de: ”Men, Jerusalem som Jerusalem, det kan inte vara så noga”. Och så tar de sig till kebaben på Söder. Många har undrat hur kunskapen om dess existens kunnat spridas till så många platser i tredje världen. Förklaringen är dock enkel. Berättelserna om Jerusalem kebab sprids genom flyktingar i Sverige som varje år väljer att ta semester i sina hemländer; och då passar på att berätta om den prisvärda falafeln och hommosen.