Du förväntas numera alltid sitta still i båten ... både bildligen och bokstavligen. Helst ska båten också vara helt still.

En gång i tiden övervägde våra ledare faktiskt möjligheten av att Sverige skulle kunna angripas.

Ledarna såg då till att med bland annat  telefonkatalogens hjälp göra klart för oss att:

Varje meddelande att motståndet skall uppges är falskt!”

Det är länge sedan man såg det meddelandet där uppifrån. 

Kanske har de redan gett upp?

Dock ägnar sig ledarna fortfarande åt att meddela oss saker. Andra saker.

Kärnan i många av de nuvarande budskapen är att vi inte ska förflytta oss.

Vi har i åratal fått förklarat för oss att allt som framdrivs av en motor hotar mänskligheten och miljön.

Bilar, lastbilar, bussar. Flygplan. Fartyg.

Så vad gör den svenska menigheten då?

Rätt många börjar fundera på att dra sig tillbaka till en öde ö och bara en gång i månaden besöka närmsta livsmedelsaffär för att köpa snus, Gustafskorv och havregryn … och då tar man sig in till fastlandet i sin lilla båt med aktersnurra.

Men se det gick inte heller …

Nu är Per Bolund ute även efter tvåtaktsmotorer. Lita aldrig på en vuxen man som ser ut som en korgosse.

Men svensken är en tålig person. Om nu överheten helst ser att man inte färdas med bil, båt eller flygplan … då går man amish och spänner hästen för kärran när man ska någonstans.

Men, men … det är sedan i dag heller inte lämpligt. De som kan det här med miljö vet nu att berätta för oss att hästen är en värre miljöbov än inrikesflyget.

I dag uppmanas vi att bejaka öppna gränser, det ständiga utbytet (verkar snart inte spela någon roll vad som utbyts, bara det byts).

Men samtidigt som vi uppmanas att bejaka själva rörelsen över alla dessa öppna gränser  får vi det förklarat för oss att varje gång vi själva försöker röra på oss (om det inte är till fots eller till cykel) så är det en våldtäkt av Moder Jord.

”Världen måste öppnas”, säger överheten.

Du måste sitta still för dina förflyttningar är skadliga, förklarar samtidigt samma överhet.

Och visst, det fungerar ju.

Hela världen verkar komma hit. De rörelserna är aldrig problematiska.

Dock finns det ett undantag.

Turister som har råd att komma till Sverige ska inte uppmuntras till detta. Nu krävs det förbud mot marknadsföring av Sverige som turistland i länder som ”ligger allt för långt bort”. Betalande turister, nej tack. Miljöfarligt.

Som vanligt när jag försöker finna min egen väg bland alla överhetens påbud så vänder jag mig till Klot-Johans diktsamling ”I dag jag drömde”.

Hans slutsats om att det viktigaste är att stegen är hållbar har en lång förankring i folkligt tänkande. Är vägarna stängda i alla riktningar får man röra sig uppåt.

Avlatsbrev 

Om flygbränslens stabilitet
är det ingen som tillräckligt vet, men gröna, det måste de vara
för den som vill uthålligt fara
och hållbart uti evighet,
åt den stjärnögda, troende skara som glad åt regeringsdekret
i labb kokar hop något klet
vilket världen åt oss ska spara
från dess dystra undergång snara
så som spåtts av var självlärd profet man kan undra – är folk på det klara om sin gränslösa godtrogenhet? 

Klot-Johans samling ”I dag jag drömde” kan du beställa här. Rim som gör att du bättre kan hantera en samtid som saknar rim och reson.

Samtiden blir mer begriplig, om än inte uthärdlig, när den skildras med sälta och lite sötma.

Man rimmar kött och fisk för att de ska kunna bevaras en längre tid och förtäras vid ett senare tillfälle. Den rimmade laxen är ju inte ovanlig, men jag kan bara förvånas av att så få verkar göra sig det lilla besväret att tillreda och njuta av lenrimmad sik eller rimmad torsk.

Och så köttet!

Skinkan, oxtungan, sidfläsket.

Lammbogen!

Den stora dikten är förstås också alltid rimmad. Det innebär att orden har förstärkts och smakerna lyfts med hjälp av salt och lite, lite socker.

Den rimmade dikten fångar ögonblicket, bevarar det och gör att vi kan ta det till oss även långt senare.

Den riktigt bra dagsversen är förstås rimmad, och den riktigt bra dagsversen utgår från det som händer här och nu men förbinder händelsen med vår historia och gör att dess aktualitet bevaras - även om vi läser den fem eller femtio år efter det att den författats.

Klot-Johans dikter hör till denna kategori av poesi.

Ni som lyssnar på Radio Bubbla har de senaste fem åren ofta kunna lyssna på Martins uppläsningar av verser som Klot-Johan sänt in. Det har varit svidande kritik av politiker och andra makthavare. Där finns sältan. 

Men där har också alltid funnits underfundighet, en klurig, hoppfull vridning.

Där finns den lilla tonen av sötma.

Nu ger Cultura Aetatis ut ”I dag jag drömde”; där har Klot-Johans dikter från Radio Bubbla samlats.

Den enskilda dikten som vid en lyssning på podden kunde vara anslående, blir än starkare när den som här ingår i en samling. Då framträder inte bara det givna ögonblicket utan hela vår samtid.

Bättre julklapp kan du knappast tänka dig. Till dig själv, till din familj och dina vänner.

Beställer gör du här.