Kärlek och arbete är det som gör oss till människor, konstaterade Sigmund Freud. Och om vi inte längre ägnar oss åt de sakerna ... vad händer då?

I gårdagens program talade vi om en rapport om barns ökade ångest när de kommer i kontakt med naturen.

Dels har de kanske aldrig varit ute i skogen förut, dels har de ju fått lära sig att denna natur är hotad. Kanske är den till och med oundviklig dömd till undergång. Växthuseffekten ni vet. Och barnen känner att de inte kan göra något åt det.

Klart de små liven får ångest.

I SvD kunde man för ett tag sedan läsa om ett jättejätteforskningsprojekt som håller på att kartlägga hur lyckliga vi är. Ganska snabbt har forskarna kommit fram till att vi är lyckligare i dag än vad våra föräldrar var, och väldigt mycket lyckligare än våra far- och morföräldrar – och så vidare. Ja, ni förstår. Mänskligheten har aldrig varit lyckligare. Alltså ska du vara tyst och tacksam.

Men när man bläddrar vidare i SvD ställs man inför ett uppslag om jordens snara undergång – där omtalas det för oss att vi alla kommer att lida helvetets oräkneliga kval när klimatkatastrofen är över oss. Allt som står mellan mänskligheten och undergången är Greta och Expressens kulturredaktion, samt en meteorlog som miljöpartisterna skickat till Bryssel. I texten beskrivs hur klimatångesten breder ut sig överallt.

Det är här det kan börja verka lite obegripligt.

Vi förväntas inse att vi är lyckligare än någonsin förr i mänsklighetens historia.

Vi förväntas samtidigt vara konstant medvetna om att jorden snart kan gå under.

Samtidigt som barn trimmas att känna ansvar för polarisar och världssvält, uppmuntras de till att inte ta något ansvar alls för sig själva. De uppmuntras att tro att de kan bli vad de vill och har rätt till allting utan att det kostar hårt arbete, svett, slit och då och då en del tårar. 

Och deras föräldrar ska heller inte ta ansvar för sina barn för telningarnas fostran tar staten hand om.

Vad ska de små liven bli om inte vettskrämda när de travar ut i Trollskogen?

På så sätt blir Gretas påfund att skolstrejka – ”Fridays for Future” – en optimal sysselsättning för skolbarn. De kan skolka från skolan och slipper plugga, sitta och slappa på något torg – men samtidigt tro att de gör något som räddar den sista isbjörnen och det sista paranötsträdet i Amazonas.

"Barnkorstågen kännetecknades av kritik mot överheten. De kavata krabaterna ansåg att adeln och prästerskapet var lata och bekväma, och bara intresserade sig för världslig makt och rikedom."

Det förklaras dagligen för oss att vi måste lära av historien för att vi inte ska drabbas av alla de olyckor som hemsökt föregående generationer. Studieråden är inte så där väldigt rationella, vid en jämförelse skulle anmodanden av slaget "Använd handsprit annars är digerdöd och lungpest snart åter över oss!" framstå som användbara.

I princip är det alltid några få år på 1930-talet i Tyskland vi ska studera – som om all historisk kunskap som är nödvändig finns koncentrerad där. Här skulle jag kunna göra en fuling och peka på att med den tidens mått mätt uppvisade nazisterna en förvånansvärt stor miljömedvetenhet och en insikt om vikten av att skydda ekosystem. Ekonazism och ekofascism är förvisso intressanta fenomen men för att vi inte ska fastna i 1930-talet skulle jag i all blygsamhet ändå vilja föreslå att vi vidgar de historiska perspektiven något.

År 1212 beger sig ett tåg av tyska barn mot det Heliga landet. Korståg! Jerusalem ska befrias! Tåget går mot sin upplösning i Italien. Många av barnen och ungdomarna kommer att säljas som slavar. Få återvänder hem.
Samtidigt samlar en herdepojke i Frankrike stora skaror barn. Även han vill leda dem ut i ett korståg. Jerusalem ska befrias! När han fått ett i kungens tycke oroande stort antal följare låter denne skingra skarorna.

Barnkorstågen kännetecknades av kritik mot överheten. De kavata krabaterna ansåg att adeln och prästerskapet var lata och bekväma, och bara intresserade sig för världslig makt och rikedom. De var inte lämpade att genomföra ett korståg för att befria Den heliga staden, och förberedda världen för den domedag som var nära förestående.
Till en början hade barnkorstågen överhetens beskydd och stöd, för på så sätt kunde ju de rika visa hur goda och botfärdiga de var och att de ville se en verklig förändring.

I dag samlas återkommande tiotusentals ungdomar i skolstrejker över hela världen. Planeten måste räddas! Politikerna är handlingsförlamade. Något måste göras! Undergången är nära!

Makthavarna visar sin välvilja och bjuder in miljöbarnkorstågets representanter till sina möten och lyssnar på dem mellan middagar och mingel, och nickar instämmande – för att visa sin medvetenhet och beredskap till bot och bättring.

1200-talets barnkorståg växte fram i Europa i en tid av stor social upplösning. Själva samhällets urceller drabbades – familjer kollapsade och samtidigt var det yttre trycket från den muslimska världen starkt. Världen var inte längre som man kände den.

Även om överheten nickar instämmande till Greta Thunbergs domedagsprofetior i dag, så lär de inte göra det i morgon. Det är lika lönlöst att vädja till dem som till medeltidens präster, adel och kungar.

Den dag kommer då de nutida barnkorstågens företrädare inte längre bjuds in till Davos och en upplösning av rörelsen framtvingas.
De kommer dock undgå ödet att säljas som slavar.
Tror jag.

"Tron på en nära förestående undergång förenas med tanken på egna och andras totala underkastelse för att göra nödvändiga offer."

Viktor Vasnetsov: Apokalypsens fyra ryttare.