Klart poeter kan skapa stor - och användbar - konst. Här en reklamaffisch för den sovjetiska cigaretten Mosselprom. Text&form: Vladimir Majakovskij, 1923.
De styrande i en liten kommun i Västergötland får för sig att de behöver en kommunpoet. Och en sådan uppenbarar sig också med hjälp av stipendier och statliga bidrag.
Sedan dess har kommunpoeten i Tranemo diskuterats på varenda ledar- och kultursida i resten av landet.
Den årliga kostnaden är 900 000 kronor.
Man kan undra varför den kostnaden leder till så omfattande diskussioner. Hur många hundratals miljoner kronor av skattebetalarnas pengar har bara de senaste fem åren inte avsatts för att uppnå det där med ”integration”. Jag sitter just och tittar på de kulturbidrag som betalas ut i Spånga, Tensta och Rinkeby av kommunala instanser. Till detta kommer alla statliga projektpengar. Bäckarna är många som rinner till föreningar som ”Somaliska kultur och författarorganisationen”.
Den typen av satsningar diskuteras inte med samma iver som kommunpoeten i Tranemo.
Inte heller diskuteras de kommunala satsningar som innebär att ett enda projekt kan komma att kosta hundratals miljoner för att ”integration” ska kunna uppnås, som utomhusbadet på Järvafältet.
Alltså; 900 00 för en kommunpoet i lilla tätorten Tranemo i Sjuhäradsbygden … låt oss diskutera hela natten om det är rätt eller fel.
Jämför det med hundra gånger så mycket på kultur i landets ”utsatta” förorter – satsningarna som har som mål:
”• Att öka jämställdheten i stadsdelen.
• Att öka kulturella evenemang.
• Att det bedrivs öppen verksamhet för barn och ungdomar som främjar jämlika uppväxtvillkor för unga och där de kan få vara mer delaktiga i utvecklingen av sitt närområde och i formandet av mötesplatser.
• Att främja och utveckla miljö- och klimatarbetet i
stadsdelsområdet. (Ur Spånga- Tenstas riktlinjer för bidrag)
När det gäller dessa satsningar – som uppenbarligen inte har någon större effekt – är enigheten stor om att då måste man nog slänga på lite mer pengar; typ:
”Om stadsdelar som Rinkeby ska överleva behövs det inte fler poliser, utan fler konstnärliga ledare med rötter i Hiphop-kulturen. Fler öppna platser för spontana möten, som till exempel graffitiväggar, som vi vet lockar ungdomar från stadens alla delar.”
Uttalandet är från 2016. Hur kulturen med ”rötter i hiphop-kulturen” utvecklats sedan dess kan man fundera på.
Visst kan man diskutera om kommuner ska hålla sig med egna poeter, men då kanske vi ska vidga debatten lite. Eller är en spoken-word-poet i Rinkeby mer värd än en kommunpoet i Tranemo. I så fall … varför?
…
Vad vi pratade om i övrigt i gårdagens Radio Bubbla? Allt möjligt. Vi uttryckte bland annat vår misstro mot nyheten om att 100 unga snattare frivilligt bekänt och begärt ”amnesti” i Lerum, vi diskuterade att det inte bara finns något som en djup stat utan också djupa kommuner, och så vred och vände vi på David Graebers teorier om mänsklighetens historia.
* Rubriken utgår från ett citat av William Butler Yeats: “We make out of the quarrel with others, rhetoric, but of the quarrel with ourselves, poetry.”
