En av de vanligaste uppfostrande uppmaningarna är:
”Vi måste lära av misstag som begåtts genom historien så att vi inte upprepar dem”.
På så sätt skapas en bild av historien som bara fylld av elände och misär.
Överheten vill ju att vi alltid ska rikta blicka framåt, eftersom allting alltid ska bli bättre.
Titta aldrig bakåt (om det då inte är påbjudet för att studera påstådda misstag).
Men det är just det vi ska göra – se bakåt för att se vad vi förlorat.
Och för att vi ska inse att det inte beror på ”misstag”; makthavarna visste mycket väl vad de gjorde.
Det är först efteråt som de försöker undandra sig ansvar och försvara sig med ”Vi har varit naiva”, ”vem kunde väl ana”, ”det gick inte att förutse”.
”Vi” har inte alls varit naiva. Det är de däruppe som varit baksluga och lömska.
Under mellandagarna har förlaget Cultura Aetatis rea på två av mina böcker:
Ljus över landet innehåller mina samlade krönikor i tidningen Metro. 220 texter som behandlar allt från fotboll till Robert Mugabe. 800 sidor under åren 1997 till 2008. Varje kolumn har försetts med nyskrivna kommentarer. Boken beställer du här.
Man kan också notera att jag där i en kolumn redan för 25 år sedan förklarade att islam inte var förenligt med europeisk kultur.
Men så tillhörde jag också en vänster som ansåg att tredje världen präglades av politisk och social och kulturell efterblivenhet – den världen bestod av stater styrda av blodtörstiga tyranner.
Vänstern dåförtiden utvecklade en solidaritet med dem som led under alla dessa nästan oräkneliga former av förtryck.
I dag kan vi se hur denna vänster bytt fot och anser att islam måste bli en del av Europa, de anser att länderna i tredje världen är befolkade av människor som har en storslagen historia och kunskaper som vi i Europa saknar.
Hur gick denna förändring till? Hur ser urverket ut i den klocka där visarna stannar … för att sedan börja röra sig moturs?
Det försöker jag förklara i Inte mitt krig, en personligt hållen historieskrivning över de senaste sextio årens politiska och sociala utveckling. Hur kunde vänstern och miljörörelsen utvecklas till at bli statens villiga verktyg?
Den boken köper du här.
