Rysk politik börjar likna en saga ... mystiska gifter och trollformler.

Jag är äntligen bortkopplad från alla apparater med syrgas och mätinstrument … och istället har jag kunnat koppla upp mig till den digitala etern … och därför är Radio Bubbla tillbaka efter sitt uppehåll.

I går var nekrologerna så många att de fick en egen avdelning, och vi mindes:

• Rush Limbaugh – vulkanen som fortsatte ha utbrott ända tills dess att det amerikanska medielandskapet var helt förändrat, och den politiskt korrekta tråkradion begravts i lava och aska

• Chick Corea – jazzmusikens motsvarighet till Tom Cruise

• Frank Baude – den svenska kommunismens siste mohikan, han skalperade alltid verbalt fanflyktingar – oavsett om deras politiska avvikelse skedde i talarstolen eller sängkammaren

• Lars Norén – hatade familjen, trodde missbrukare, brottslingar och sinnessjuka var i besittning av en för andra förborgad sanning, förstod till slut inte ens sig själv, lästes av ingen förutom (kanske) av dem som var tvungna att recensera honom

Och eftersom vi ändå var inne på ämnet avlidna kändes det naturligt att ägna några ord åt årsdagen av Olof Palmes avdagatagande och påpeka att det i år var första året som det inte pågår en utredning i ärendet … fast man kan å andra sidan undra om det egentligen inte varit på det sättet i rätt många år, kanske att det till och med varit så hela tiden.

Och så försökte vi förstå varför media och politiker i väst bryr sig så mycket om Alex Navalnyj, trots att nästan ingen i Ryssland gör det. 

Navalnyj har ju förklarat att han fått stora filosofiska insikter genom att läsa Harry Potter … innan ni gör er lustiga över det ska ni kanske påminna er själva om att Sverige har en statsminister var stora läsupplevelse är Ulf Lundells ”Jack” som han läste fem gånger, och dessförinnan hade vi en statsminister som ljudade sig igenom Camilla Läckbergs verk.