Makthavarna har tidigare haft lite problem när någon av dem blir påkommen med fingrarna i syltburken … eller någon annan mindre lämplig plats.

För syns skull måste den skyldige avgå, eller flyttas till en ny tjänst.

Lite karantän liksom. 

Efter den är det full fart igen och de kan framträda lika mycket som förut och uttala sig lika tvärsäkert i någon ny fråga som de inte begriper sig på.

Men vad gör man med en makthavare som ägnar sig åt sexuella trakasserier eller övergrepp?

Och vad gör man med en politiker som lever tillsammans med en pedofil som dömts för brutala våldtäkter?

Förr var det ju bara att låta dem försvinna ut i periferin och alla andra makthavare låtsades som om personen aldrig existerat; typ: ”Förlåt, vem då sa du…? Hm… är det han som tagit över OKQ8-macken?”

Men när det gällde Fredrick Federley kunde man ana att makthavare och media skulle göra allt för att Federley skulle få komma tillbaka. Ingen i de sfärerna stod upp och sa vad varje normal människa tänkte:

”Federley är en uppenbart perverterad person och man bör granska honom noggrant, liksom hans kontakter i Centerpartiet.”

Det sistnämnda vore viktigt inte minst på grund av att det visat sig att just Centerpartiet verkar vara pedofilers och sexförbrytares favoritparti. ”Varför”, vore en rimlig fråga till Annie Lööf och andra i partiledningen.

Men istället har makthavare talat om vilken tragedi den här affären är för Federley. Jag kan tänka mig en en del andra offer i det här sammanhanget.

Uppenbart är man gärna vill ha honom tillbaka i gänget. Varför? Är det för att de partiöverskridande politiker- och byråkratfesterna inte får den där riktiga gnistan om inte Federley anför karaoketävlingen utstyrd som sitt kvinnliga alter ego ”Ursula”? Saknar numera Dan Eliasson någon att sjunga duett med?

Men nu är problemet löst när det gäller hur man hanterar Federley och fixar hans återkomst … han ska få framträda i statstelevisionen i Carina Bergfeldts ganska nya prata-ut-och-berätta-om-dig-själv-program.

Bergfeldt har den där magiska egenskapen som makthavare älskar. 

Inte bara det att hon kan föra ett samtal med sin gäst utan att bry sig om elefanten i rummet.

Hon kan föra ett samtal med en gäst som när han kommer in i studion drar sin pistol, en för ändamålet mycket lämpad .458 Winchester Magnum, och därefter går fram och skjuter elefanten … och sedan lugnt går och sätter sig mitt emot Carina Bergfeldt – som inte under hela intervjun kommer att ta upp att det ligger en numera väldigt död elefant i rummet … utan istället bara myspratar. Alla obehagligheter som eventuellt kommer upp är alltid sådant som den intervjuade anser sig vara utsatt för, sådant han eller hon själv gjort mot andra förbigås alltid.

Vill man stärka sig mentalt för att orka med den svenska överhetens konstanta och infernaliska ljugande bör man läsa böcker som beskriver apspelet på ett muntert och överlägset sätt … ett utmärkt val är i så fall Klot-Johans samling med dagsverser ”I dag jag drömde”.

Den här kan man läsa för att stärka sig innan Federley dyker upp i rutan i kväll:

För att lyckas i sitt uppsåt 

när man ämnar koka groda 

måste alla krafter goda 

även verka i försåt 

ni ska ej be om förlåt
om ni sprider lögner vita, 

ty på er ska grodan lita
det är viktigt att ni tystar 

alla dem som annat knystar 

annars kan ju grodan smita 

”I dag jag drömde” beställer du här.