Det tog 15 år för Brå att presentera statistik. Ska det ta 15 år till innan de presenterar svaren på de frågor som rapporten ger upphov till?

Brå presenterade i dag sin nya rapport om  brottslighet bland inrikes och utrikes födda.

Rapportens slutsatser är entydiga. Utrikesfödda och deras barn är överrepresenterade i brottsstatistiken.

Född i Sverige med utländska föräldrar

Var tionde svenskfödd med båda föräldrarna födda utomlands är misstänkta för brott, alltså tio procent.

Utrikesfödda

Nästan var tionde utrikesfödd är misstänkt för brott,  här är andelen 8 procent.

Född i Sverige med svenska föräldrar

Tre av 100 svenskfödda med svenskfödda föräldrar misstänktes för brott, alltså tre procent.

Ett stort problem med statistiken är att den utgår från kategorin "misstänkta för brott". Alla de de olösta mord utan misstänkta som begåtts enbart de senaste åren finns inte med. Heller inte alla outredda våldtäkter. Eller rån utan misstänkta. Vilken grupp har utfört dessa brott?

När det gäller sin egen statistik vill utredarna inte dra några slutsatser om orsaken till överrepresentationen för dem med utländsk bakgrund.

I Brå:s rapport konstateras att man anser sig inte kunna förklara processerna som leder till överrepresentationen.

Man presenterar en lång rad av olika möjliga förklaringar:

  • De egna eller föräldrarnas erfarenheter
  • Psykisk ohälsa
  • Exponering för kriminella miljöer
  • Tillgång till arbetsmarknaden
  • Utbildning
  • Identifiering med olika typer av maskulinitets- eller hedersnormer
  • Kulturella skillnader

Men det finns i Sverige personer som har svenska föräldrar och som tillhör grupper som brukar betecknas som ”socioekonomiskt svaga”.

Föreställ er en en ensamstående svensk tvåbarnsmamma med tonårsbarn. Mamman är deltidsarbetande snabbköpskassörska. Hon bor i Filipstad. Trångt. Området är ”stökigt” som man numera säger på myndighetsspråk.

Hennes två tonårsbarns liv präglas av:

  • Svag ekonomi, mamman får bara deltid (faktor: tillgång till arbetsmarknaden).
  • Mamman var gift med en hustrumisshandlare (faktor: föräldrarnas och egna erfarenheter).
  • Det finns i tonårspojkarnas ålder i bostadsområdet ungdomar som tillhör två gäng som säljer droger (faktor: exponering för kriminella miljöer).
  • Tonårspojkarna tittar ofta på filmer och ägnar sig åt dataspel där hjältarna är muskulösa, våldsamma och beväpnade (faktor: identifiering med olika typer av maskulinitets- eller hedersnormer)
  • Både tonåringarna har ångest över familjens dåliga ekonomi, minnena av hur mamman misshandlats och är rädda för gängen i området och på skolan (faktor: psykisk ohälsa)
  • Båda tonåringarna har svårt att nå bra resultat i skolan. Miljön är kaotisk. Många bråk. Läraren har inte tid med dem utan måste hjälpa de elever som inte har svenska som modersmål.

De allra flesta av de faktorer som Brå anser medverkar till överrepresentationen hos personer med utländsk bakgrund förekommer i delar av den svenskfödda befolkningen också.

Det som inte förenar grupperna är kulturen. Enligt Brå:s undersökning är personer från Mellanöstern och Afrika överrepresenterade.

Vi har sökt representanter för Brå för att få svar på följande frågor:

  • Vore det inte en rimlig undersökningsmetodik att göra en jämförande analys mellan svenska och utländska befolkningsgrupper där de faktorer som ni anser kan vara viktiga för brottslighet gäller för båda grupperna och deras miljöer. På så sätt kan man börja se vilka faktorer som spelar roll.
  • Varför har det gått 15 år sedan ni senast gjorde en liknande undersökning? I den som kom 2005 menade ni också att det var svårt att avgöra vad som förklarade den utländska överrepresentationen. Varför har ni inte studerat frågan under tiden?
  • Eftersom många faktorer som BRÅ listar som möjliga förklaringar även förekommer i svenska grupper borde det rimligen vara tämligen vanligt med svenska ungdomar som förnedringsrånar andra unga och som ingår i kriminella nätverk för att sälja droger. Finns det tecken på detta i någon mätbar omfattning?

Vi skulle också kunna fråga Brå om det finns tecken på att svenska fattigpensionärer har börjat snatta potatis och mandelkubb på ICA. Om vi ställde frågan skulle vi antagligen få svaret att det behövs inte. Svenska fattigpensionärer har en mentalitet och kultur som gör att de hellre försakar det de egentligen behöver än att de tar något de inte betalat för.

Och kanske är det svaret på varför en del människor stjäl och varför andra inte stjäl.

Oroar du dig för sprängningar och rån? Hys hopp. Allt du behöver göra är att anlägga rätt tidsperspektiv.

Morgan Johansson kontemplerar Ardalan Shekarabis inbjudan om att följa med på officiellt besök söderut.

Det börjar bli lite problematiskt för överheten att hantera verkligheten. Det gäller till exempel för dem att få oss andra att förstå att Sverige inte blivit otryggare för medborgarna.

Jag fick möjlighet att sitta med på förmiddagsfikat hos Justitiedepartementet i dag för att få lära mig mer om hur de arbetar med att lösa denna uppgift.

MJ (Morgan Johansson, justitieminister): Vem väntar vi på?

LW (Lars Westbratt, statssekreterare): (Säger inget, skakar på huvudet. Suckar lite rosslande. Jag tänker att det kan bero på att brödsmulor fastnat i hans hals. Det är svårt att inte lägga märke till att bullarna är något torra.)

CE (Catharina Espmark, statssekreterare): Vi väntar på BRÅ:s generaldirektör.

MJ: Då förstår jag Lasses ångestattack. Han vill inte bli påmind om era misslyckanden.

LW: Men …

MJ: Inga men. Jag lämnade rekryteringsprocessen åt er. Och se hur det gick.

CE: Fast du ville ha någon av utländsk härkomst på posten sa du ju, helst någon från Afrika.

MJ: Ja, och vad fick jag.

LW: Men vi trodde … hur skulle vi ha kunnat veta …

MJ: Men för helvete, ni träffade väl henne personligen?

LW: Nej vi intervjuade henne över Zoom.

MJ: Men då såg ni väl henne?

LW: Nej, hon hade lagt upp en stillbild. Sin profilbild. Det var en stor hund. En mastiff tror jag. Hon använde profilbilden därför att hon sa att hon hade det så stökigt hemma.

MJ: Stor hund, stökigt hemma. Så ni antog att hon var från Afrika? Ni är för fan rasister.

CE: Nja, det var ju namnet också …

MJ: Vad menar du? Kristina Svartz? Heter man Svartz så måste man vara från Afrika? Ni är så korkade att ni är en black om foten, men jag tror ju inte för den skull att ni vandrat hit från någon plats söder om Sahara. Nu förstår jag varför Afro-Svenskarnas Riksförbund varit så griniga på de senaste mötena.

JAG: (Yttrar mig nu eftersom jag känner ett visst behov av att lugna stämningen) Griniga? Är du säker på att du inte menar giriga?

MJ: (Vänder sig mot mig. Stirrar ilsket.) Du är väl här för att ställa frågor, inte ge konstiga svar som ingen bett om? Vad menar du? Giriga?

JAG: I en del afrikanska stammar tror man att flintskalliga män har guld i huvudet. För något år sedan mördades fem personer i Mozambique av den orsaken.

MJ: (Kurar ihop sig. Ser plötsligt och påtagligt orolig ut.) Kan det vara därför som Ardalan tjatar om jag ska följa med honom på ett officiellt besök till Maputo?

CE: Kommer hon aldrig? Vi ska ju ha presskonferens om den senaste brottstatistiken om två timmar och det är hon som har alla siffrorna.

LW: Hoppas hon fått till dem bättre än förra gången. Men hon har alltid bra fikabröd med sig.

MJ: Ja, det har hon, och mycket också. Fast det är inte konstigt.

JAG: Finns det bra konditorier på vägen? (Som ni märker gör jag ett tappert försök att åter få dem runt bordet att småprata.)

MJ: Nej, men hon har nyckeln till polisens stora centrala bullförråd på Kungsholmen. Så hon svänger in där på vägen hit.

JAG: Finns det ett stort centralt bullförråd på Kungsholmen?

MJ: Läser du inte tidningarna? Vi har ju i åratal kört ”Projekt Bullstund”. Poliserna åker ut till orten och fikar med gängen för att skapa kontakt och förtroende. Sådant måste sköts professionellt och effektivt, så det finns ett helvetes stort lager i polishuset på Kungsholmen. De måste kunna få fram fikabröd blixtsnabbt. Just-in-time är modellen! Vi har byggt om stora delar av garaget. Datoriserat beställningsssystem. Piketen anropar och högst tio minuter senare finns det bullar på plats.

(Det knackar på dörren. Brottsförebyggande Rådets relativt nytillträdda generaldirektör Kristina Svartz  träder in. Hon ser lycklig ut. Och lite trött. Kan bero på att hon i varje hand har en stor kasse med vad jag antar är bullar och kakor.)

MJ: Vad du ser belåten ut? Fick du med dig bra grejer från bullförrådet?

Kristina Svartz (KS): Om jag fick! Men framförallt har jag fantastiskt statistik att redovisa. Den grova brottsligheten har minskat med 80 procent. (Sätter sig med en duns. Släpper kassarna på golvet, drar fram en mapp ur den ena kaneldoftande kassen. Viftar triumferande med mappen.)

MJ: 80 procent! Men hur har det gått till? Det är ju fantastiskt.

KS: Vår nya statistikchef har anlagt ett historiskt perspektiv på det hela. Det gäller att se de långa utvecklingstrenderna. Och då har den grova brottsligheten gått ner med 80 procent.

(MJ, LW, CE stirrar på KS med öppen mun. Själv stirrar jag lystet på kassarna med bakverk.)

MJ: Kan du beräta lite mer om hur ni gjort? Ifall jag får frågor. Inte för att jag tänker svara på dem, men det kan vara bra att veta för min egen del.

KS: Vi har till exempel tagit med häststölder. Vi satte startpunkten vid 1720. Och häststöld är ju närmast att jämföra i allvarlighetsgrad med seriemord i dag. Blev man av med hästen kanske hela ens familj svalt ihjäl.

MJ: Men det förekommer väl inga häststölder längre?

KS: Exakt! De har minskat med 100 procent. Ni förstår hur det påverkar hela statistiken. Och som grova brott har vi räknat allt som kunde leda till dödsstraff eller lång tid i fängelse. Högmålsbrott.

MJ: Högmålsbrott? Då har ni räknat in majestätsbrott och hädelse också?

KS: Jajamen!

MJ: Och tvegifte?

KS: Självklart! Att det förekommer tre-, fyr- och femgifte numera påverkar inte statistiken. Det är ju en religionsfrihetsfråga. Vi räknar bara in tvegifte i den traditionella lagstiftningens mening.

MJ: Och tidelag?

KS: (Säger inget. Tittar ner i bordet.)

MJ: (Irriterat.)Och tidelag sa jag. Har du somnat? Det var det ju dödstraff på förr så det måste väl räknas till grova brott med er metod?

KS: (Harklar sig besvärat.) Det är lite knepigt på det området. Där innebär utvecklingen de senaste åren faktiskt att siffrorna gått uppåt även om vi gör en historisk jämförelse.

MJ: Åh, fan. Jag förstår. Då låtsas vi inte om tidelag. Men du Kristina, bra jobbat. Då kanske vi ska se vad du har med dig för fikabröd innan vi går ut till presskonferensen.

JAG: Men jag hade några frågor.

MJ: Men vad skådar jag. Mandelmassekrans! (Tittar på mig.) Visst, visst, fråga på du.

JAG: Jo …

MJ: (Avbryter mig). Vänta lite. Jag kom på att jag hade en fråga till. Kristina, jag bad er ju titta på det där med förhållandet mellan brott och straff. Det brukar ju tjatas på presskonferenserna från en del håll om varför vi inte skärper straffen. Har du några bra svar?

KS: Ja, faktiskt. Om vi beaktar nödvändigheten av att ha långa tidsperspektiv noterar vi att vid vår mätperiods start och långa tider därefter straffades många människor genom hängning, halshuggning och en del brändes på bål. Tortyr förekom. Allteftersom de straffen försvann minskade också det vi definierar som grov brottslighet. I dag har vi inte dödstraff och den grova brottsligheten har som sagt gått ner 80 procent. Det finns ett klart samband mellan en mildring av straffen och sjunkande grov brottslighet.

MJ: Kristina. Du är en pärla. Jag skickar över en katalog med ordensutmärkelser och medaljer. Kryssa för vilken du vill ha och skicka tillbaka katalogen till mig. Nej, förresten. Kryssa för två.

KS: Det finns inga ambassadörsposter lediga då?

MJ: Det får vänta, du behövs på din post länge till. Men OK, ta tre medaljer vetja.

JAG: Jo…

MJ: Du vi får ta det en annan gång, jag måste läsa Kristinas papper nu. Men ta lite mandelmassekrans!

"Nu är det ju inte så att de flesta fall av våldtäkt, rån, mord, misshandel, sprängning och mordbrand är IT-relaterade. De som begår dem är knappt läs– och skrivkunniga."

Förr var det enkelt om man var en ung, rastlös kille från arbetarklassen som trots sitt ursprung ville se sig om i världen. Man mönstrade på. Ni vet:

”Nisse tänker sjöman bli,

Segla till Jamaica”.

I dag finns det dock ingen svensk handelsflotta.

Men hys hopp.

Du kan alltid bli polis.

Nej, jag menar inte att du då kan få möta alla världens kulturer genom att patrullera i Rinkeby eller Rosengård.

Bättre upp.

Studera polisens pågående propaganda kring sin verksamhet så förstår du.

Svensk polis och de politiker och byråkrater som leder den verksamheten ägnar sig ju numera mest åt påverkansoperationer.

Man försöker alltså störa och förvränga människors verklighetsuppfattning och få dem att acceptera en falsk och förvriden bild av verkligheten.

I dagens Expressen uttalar sig ett antal poliser om hur viktigt det är att polisen får resurser, pengar och personal så att de kan satsa på IT-baserad brottslighet:

”Vi behöver bli fler i det arbetet och söker därför personer som är nyfikna på brott inom it-området. Det krävs uthållighet och noggrannhet eftersom det handlar om att söka efter små misstag. Det måste också finnas en vilja att utvecklas kontinuerligt eftersom brottsområdet är i ständig förändring.”

Nu är det ju inte så att de flesta fall av våldtäkt, rån, mord, misshandel, sprängning och mordbrand är IT-relaterade. De som begår dem är knappt läs– och skrivkunniga.

Och denna nya satsning är vad som ger unga aspiranter möjligheten att se sig om i världen:

”Insatsen krävde samordning med 25 länder samt en rad olika expertkompetenser.”

Mycket internationella konferenser blir det.

Polisens uppgift är inte längre att vara ordningsmakt och se till att frid råder i samhället.

Den svenska polisen är en del av byråkratin och därmed en del av problemet. Politiker har valt att öppna landet så det kan ödeläggas, och eftersom posten som polischef är förbehållen de följsamma så låtas ordningsmakten inte om vad som sker under den pågående ödeläggelsen. De låtsas inte om det som drabbar vanliga människor i deras vardag – det gäller att dölja detta, att ta udden av kritiken och ilskan.

En annan form av påverkansoperation har pågått än längre. Den tar sig uttryck i att man försöker få oss att vända blicken bakåt i tiden. Alla dessa dokumentärer och serier om brott som polisen löst en gång i tiden ska skapa en känsla av att vi har att göra med en effektiv ordningsmakt. För att komplettera detta skickar man någon gång i halvåret fram en lite grupp siffertrixare som ska bevisa att brottsligheten inte ökat.

Visst gäller det att röra sig framåt i terrängen, att erövra ny mark.

Men det är inte speciellt intelligent att lämna fienden obesegrad bakom sig.

Sådant kallas inte framryckning.

Det brukar benämnas flykt.