Astrologi är för mig förknippat med två äldre kvinnor som sitter på kafé. De dricker porter med en äggula i, och äter napoleonbakelser, alltmedan de diskuterar stjärntecken och deras betydelse.

De brukade ofta sitta på det konditori dit vi ibland smet iväg på rasterna för att köpa krämkaka eller kaksmulor. Vad jag minns verkade de alltid sitta med kapporna på, även på sommaren medan de ritade på pappren som låg emellan dem – jag minns dock inte vem som berättade för mig att de mystiska damerna ägnade sig åt stjärntydning.

….

De två porterdrickande astrologdamerna dyker upp i minnet när jag ska svara på frågor från personer som under varför Cultura Aetatis nu ger ut en bok om astrologi.

….

Kvinnor av det slag jag såg på konditoriet är sedan länge borta.

Och vem dricker för övrigt fortfarande porter med en äggula i?

Men astrologin lever kvar.

Mest synligt i form av kvälls- och veckotidningars horoskop, då är det antingen spaltutfyllnad eller riktat till samma vilsna målgrupp som köper trisslotter i hopp om att deras liv ska bli bättre – eller åtminstone inte bli sämre.

Ingen rationell och förnuftig människa bryr sig väl om astrologi i dag?

Men är frågan så enkel?

Inte alls. Inte ens för mig som tror på förnuft, logik, och fakta och som till och med är så primitiv att jag helst ska kunna känna på saker för att tro på att de existerar.

….

1670 fängslas Girolamo Cardano av den italienska inkvisitionen och anklagas för hädelse och kätteri. Han har hävdat att de kristna martyrernas död var förutbestämd av stjärnorna – han hade ställt horoskop för några av de mest kända martyrerna och menade sig kunna visa att deras väg var given från början. Cardano hade även dristat sig att ställa Jesus horoskop, vilket förstås upprörde påven, inkvisitionen och rätt många andra. 

Cardano slapp bålet, men förlorade sin tjänst som professor i Bologna, och alla hans böcker förbjöds – utom hans verk om medicin. Möjligen blev han också av med professorstjänsten på grund av att han visat väl stort intresse för de yngre kvinnor som intresserat deltog på hans föreläsningar.

Dagligen ser du spåren omkring dig av Girolamo Cardanos tänkande. Krånglar kardanknuten på din bil? Betänk då att det var Cardano som för nästan 500 år sedan var den förste som formulerade principen för hur en kardanknut fungerar.

….

Det förvånar mig att inte fler låter sina liv styras av kvällstidningarnas horoskop. Människor låter sig ju nämligen påverkas av så många märkliga saker. Miljoner ungdomar låter sina politiska sympatier bestämmas av vad Taylor Swift för dagen anser. Andra tror att Anders Lindberg på Aftonbladets ledarsida uppenbarar sanningen eller att Ulf Kristersson är en landsfader. Människor fäster gärna sin tilltro till personer som andra betraktar som auktoriteter; enklast så – och man slipper stöta sig med folk.

Alltför många väljer att vara lite dumma.

Alltför många väljer inte söka kunskap.

Men så har det alltid varit. Inget nytt problem.

Vår tids nya problem är istället att det finns så väldigt få personer som Cardano.

….

Cardano var en av sin tids mest framstående matematiker – hans verk Ars Magna innebar ett språng för algebran, men han var också så framstående som läkare genom sina studier i medicin att monarkerna i Frankrike och Danmark försökte värva honom som livmedikus.

Hans energi verkade vara enorm – även om han formulerade en grundläggande kritik av tanken på perpetuum mobile verkade han själv ha en evighetsmaskins outtömliga kraft. Han konstruerade bland annat verktyg för att skapa chiffer, och han utvecklade metoder för att lära döva läsa och skriva och han skrev verk där han samlade sin tids kunskaper om naturen.

Men hela tiden – parallellt med annat, och liksom lite vid sidan av allt det andra – vigde han sin tid åt astrologin.

Och nej ... jag tror inte på astrologi – men det stämmer mig till ödmjukhet att en hjärna vida överlägsen min en gång i tiden ägnade sig åt att tolka stjärnhimlen.

….

Jag finner nog dagens medialt uppmärksammade astrologer och deras följare skäligen ointressanta eftersom de ingår i olika kluster där man svärmar för det esoteriska och mystiska – men totalt saknar kunskap om så mycket annat – kanske om det mesta – förutom det man tror på; vare sig det sedan är stjärnors betydelse, nummermystik eller att sanningen kan uttolkas genom tarotkorten … eller något annat.

Däremot fascineras jag av renässansgenier som Cardano, där nyfikenheten och viljan att förstå och kontrollera verkligheten driver fram studier och experiment av allt som hör livet till – och till detta liv hör även de egna lasterna och drifterna. Han var en notorisk spelare, och hade svårt att hålla sig borta från tärningar, kort och schackbräde – men lasten drev honom också att i en skrift lägga grunden för beräkning av sannolikhet. Men de insikterna räckte inte till för att alltid hålla honom vid god kassa när han lämnade spelborden. När hans ena son giftmördade sin fru kunde inte Cardano betala den kompensation fruns familj krävde – och Cardanos son halshöggs.

….

Människor har i snart två års tid ägnat sig åt studera tidningarnas bilder på Putin och tillsammans med skribenterna spekulera om den ryske presidentens fysiska och psykiska tillstånd. Har han dödliga tumörer i hjärnan, tjocktarmen eller levern? Parkinson? Visar inte det sätt på vilket han håller händerna framför skrevet när han talar att han är psykotisk?

Ur dessa på vaga grunder ställda diagnoser härleds sedan uppfattningar om tidpunkten för Putins hädanfärd och Rysslands kollaps.

Varje dags lanseras nya framtidsförutsägelser baserade på foton av Putin (gärna i kombination med icke verifierade videoklipp från striderna i östra Ukraina). Någon av dessa hundratals förutsägelser kans säkert en dag i framtiden visa sig vara korrekt.

Än sen? Konstigt vore det annars.

I jämförelse med detta foto- och filmtolkande (typ: går inte Putin lite konstigt nu?) – förefaller det mig nästan rationellt att studera när Putin är född, och analysera hans karaktär och möjliga öde utifrån detta.

….

Påven Paulus III rådfrågade sin astrolog Luca Gaurico om den exakt rätta tidpunkten för att instifta jesuitorden samt för att utfärda en speciell bulla (som kom att återupprätta inkvisitionen och stärka dess makt). Funkade bra, båda institutionerna har nu existerat sedan 1500-talet, och behållit sin inflytande även om inkvisitionen inte är riktigt lika begiven på aktiviteter som tortyr och att bränna folk på bål.

Något paradoxalt kanske det var att en av inkvisitionens uppgifter blev att förfölja astrologer – kanske gav Luca Gaurico påven astrologiskt grundade råd för att han ville bli av med konkurrenter?

Gaurico tolkade också stjärnorna för att hjälpa Paulus III att klara den svåra  – för att inte säga omöjliga uppgiften – att manövrera mellan den franske kungen Frans I och den tysk-romerske kejsaren Karl V; vilket Paulus klarade i mer än ett årtionde, sedan gick det sämre – kanske mest för att Paulus nepotism fick fälla avgörandet vid en del beslut och tillsättningar (och inte Gauricos råd).

Märk väl att detta lilla historiska exempel inte något sätt är ett bevis för att astrologin är sann – dock möjligen, möjligen ett verktyg för den som vill analysera tillvaron – astrologin erbjuder en strikt logisk struktur, den kan ses som ett raster man lägger över något och man ser då möjligen något man inte sett förut – man kanske inte ändrar sin uppfattning om det man ser, men man får en bättre helhetsuppfattning eftersom man upptäckt något man inte sett tidigare.

Eller så är det faktiskt en helt värdelös information man knåpat sig fram till med hjälp av cirklar, kvadrater och trianglar.

Men då har man ändå vunnit något värdefullt intellektuellt genom själva övningen, man har tränat sin hjärna – och det är som med fysisk träning; då och då ska man kasta in några helt oväntade övningar och överraska kroppen.

Det är i det perspektivet jag ser Cultura Aetatis utgivning av Alexander Kiedings Astrologi: Maktens hemligheter.

Jag är själv långtifrån alltid överens med Alexanders analyser av olika makthavare – men jag tvingas finslipa mina egna uppfattningar när jag ställs inför en text som undersöker och beskriver Churchill, Stalin och Roosevelt från helt andra utgångspunkter än mina.

….

Dessutom – den som vill förstå historien måste vinna insikt i hur människor en gång i tiden tänkt – och som Anthony Grafton konstaterade i sin biograd över Cardano – Cardano’s Cosmos: The Worlds and Works of a Renaissance Astrologer – du kan svårligen sätta dig in mentaliteten hos de människor som formade utvecklingen under medeltid, renässans och upplysning i Europa om du inte förstår vilken roll astrologi spelade.

• Rubrikens citat är förstås hämtat från Shakespeares Kung Lear, första aktens andra scen.