Crown Heights, Brooklyn 1991. Fyra dagar av mord, hat och plundring av de judiska kvarteren.
Medströmsmedias bläckkulier skriver av varandra i sina kommentarer om pöbelupploppen i USA. Alla kör samma uppräkning av kravaller som skett de senaste 40 åren.
Ett upplopp kommer aldrig med i uppräkningen.
Kravallerna i Crown Heigts i Brooklyn 1991.
Det börjar med att två bilar krockar, föraren i en av bilarna, en ung ortodox jude, tappar kontrollen och kör upp på trottoaren. Bilen träffar två svarta barn. Ett av dem dör.
Bilen har ingått i en liten kolonn i vilken ledaren för Chabad, Rebbe Menachem Mendel Schneerson färdas.
Ett rykte uppstår omgående. Judisk sjukvårdspersonal som kommer till olycksplatsen har inte velat ge vård till svarta som skadas. Därför dör en av de påkörda pojkarna.
Det utlöser upploppen.
Ganska omgående börjar en mobb av hundratals svarta röra sig nedför President Street skrikande ”Död åt judarna”. Yankel Rosenbaum hinner inte undan utan knivhuggs till döds.
I fyra dagar rör sig de svarta pöbelhopparna genom gatorna i Crown Heights skrikande slagord som just ”Döda alla judar” omväxlande med ”Heil Hitler”.
Att kalla det en pogrom är inte överdrivet. Chabads högkvarter belägrades av pöbeln, som också försökte bryta sig in i judiska familjers hem. I en del fall lyckades de med misshandel och plundring som följd.
Polisen var märkligt frånvarande på gatorna, och de klena polisinsatserna för att skydda judarna i Crown Heights bidrog till att borgmästare Dinkins senare inte lyckades bli omvald.
Girgenti-rapporten som lades fram av den kommission som guvernören i New York tillsatte för att utreda händelserna konstaterade att våldet nådde en nivå ”som sällan skådats i New York.”
Där noterades också att våldet inte som tidigare riktades mot polis, butiker och myndigheter utan ”mot en grupp invånare i samhället”, alltså de ortodoxa judarna.
Jag ser också i medströmsmedia att man ger stort utrymme åt den svarte pastorn Al Sharpton som givetvis som vanligt tar chansen att hatpredika i samband med George Floyds död. Sharpton befinner sig förstås i Minneapolis.
Men han var igång redan 1991.
Då talade han på begravningen av det svarta barn som dödades i trafikolyckan, då orerade han om sambandet mellan ”diamanthandlarna här i Crown Heights” och ”Oppenheimers i Sydafrika”.
Det är lite fascinerande att svenska media som alltid är så vaksamma på ”anti-semitiska myter” aldrig ger sig på de svarta ledare i USA som kolporterar sådana.
Ett vanligt påstående brukar också vara att de svarta i USA revolterar därför att de tvingas leva i misär av de vita och förtrycks av polisen.
Men att den ortodoxt judiska kolonin i Crown Heights växte vid den här tiden innebar att frivilliga judiska krafter startade sociala program som också kom svarta i området till del.
Ändå en pogrom.
Som tack liksom.
De svarta upploppen har alltid en mer komplex karaktär än man vill låtsas om i USA:s och Sveriges medströmsmedia. Ibland ljuger man medvetet.
Ari Goldman som 1991 rapporterade om upploppen för New York Times har berättat om sin förvåning om när han såg sin text i tryck. Omredigerad. Han hade skrivit om hur judar blev angripna. Tidningen hade omvandlat det till ”Två dödsfall utlöser rasbråk i Crown Heigths”. Den verklighet som han rapporterat om var hur en dödsolycka ledde till ett mord på en oskyldig samt misshandel och plundring och förföljelse av judar. Men New York Times såg svarta som en extra skyddsvärd grupp, politiskt nyttig – och därför blev det en fråga om att “det är aldrig ens fel att två träter” i tidningens rapportering som talade om hur “svarta” och “ortodoxa judar” drabbade samman. De ortodoxa judarna flydde ju för livet.
Sådana omskrivningar av historien och aktuella skeenden är standard.
Fortfarande.
Därför får du aldrig höra Carina Bergfeldt eller Per Svensson säga något om Crown Heights 1991.