Pierre Schori – förespråkar human flyktingpolitik efter att i årtionden stött regimer som leder till att folk flyr.
Inom delar av socialdemokratin verkar man ha haft en jätte-zoom-videokonferens för att få till ett manifest om vikten av att hävda den totala och allomfattande asylrätten.
Alla ska med i internationell skala.
Låt oss hoppas att det inte finns mänskligt liv på andra planeter. Och om det finns det låt oss då be en bön för att det rör sig om fredliga civilisationer där medlemmarna inte för krig mot varandra; annars kommer vi snart få höra att det är en självklarhet att flyktingar från den tempererade superjorden GJ180 ska få politisk asyl i Sverige.
Kanske kommer Daniel Suhonen som gärna hämtar sin verklighetsbeskrivning från serietidningar att anlitas för att skriva et nytt manifest där det anförs att vi faktiskt en gång gav Stålmannen asyl?
I det manifest som nu är publicerat i Aftonbladet och undertecknat av 233 ”debattörer” förklaras att:
”Klassisk socialdemokratisk politik innebär en solidarisk flyktingpolitik som står upp för de internationella konventionerna. Dessa har till syfte att garantera alla människors lika och okränkbara värde och rättigheter.”
Jag kan i många avseenden nog visa hur jag ansluter mig i praktiken till en ”klassisk socialdemokratisk politik”, eftersom jag antar att ”klassisk” definieras som den politik socialdemokratin stod för från sin uppkomst fram till och med 1950-talet. Därför kan jag också konstatera att här har vi inte att göra med ”debattörer” utan med ”posörer”.
Bland undertecknarna finns Pierre Schori, en person som stött många diktatorer som skapat flyktingströmmar och förödda samhällen. Han är inte en representant för klassisk socialdemokrati, han är en representant för de krafter från överheten som tog över arbetarrörelsen och började romantisera och stödja brutala, efterblivna ”befrielserörelser”.
Sanningen är alltid konkret och undertecknarna bortser medvetet från ett litet problem. Om man erkänner ”alla människors lika och okränkbara värde och rättigheter” – vad gör man då med människor som inte gör det?
Undertecknarna tar inte upp det problemet, vilket gör att vi har många invandrade personer som anser att alla människor inte har samma rättigheter – och de har släppts in på grundval av en politik som utgår från att alla människor har samma rättigheter.
Problemet med det öppna-famnen-manifestet är att det inte gör skillnad på asylsökande på grundval av deras ståndpunkter. Man bryr sig bara om huruvida man är förföljd för sina åsikters skull eller inte. Att man är förföljd är själva grunden för asylrätten i dessa moderna socialdemokraters värld.
Vilket får den absurda följden att Sverige kan ge fristad åt medlemmar i shiamuslimska miliser när sunnimuslimska miliser tagit kontroll över tidigare shiadominerat territorium och börjat jaga militanta shiamuslimer.
De båda riktningarna må hata varandra, men båda riktningarna hatar också västerlandet.
Att släppa in representanter för den ena eller andra riktningen beroende på hur krigslyckan skiftar innebär att man öppnar dörren för krafter som är fientliga till allt det som gör att Sverige är en lugn och skyddad hamn.
Och det leder i sin förlängning till att Sverige inte kommer att förbli en sådan hamn.
Asylrätten kan inte bedömas utifrån ”internationella konventioner”. De måste sägas upp för Sveriges del. Möjligheten att söka och att kanske få asyl kan enbart bedömas utifrån om den asylsökandes inställning och politiska hållning är kompatibel med det svenska samhällets. Man bör inte ge asyl åt personer som har en grundläggande fientlig inställning till europeiska värden och europeisk kultur, eller är bärare av en kultur som inte är kompatibel med västerländska värden..
Det finns inga allmänt och internationellt omfattade humanitära principer att utgå från i asylpolitiken. Att hävda det är att propagera för nationellt självmord.
Av min ironiska inledning på texten ska man inte förledas att tro att jag intar en tillbakalutad, överseende hållning gentemot dem som har undertecknat manifestet. De har fullt medvetet ställt sig på samma sida som nationens och det arbetande folkets fiender, de har gjort det genom att försöka framställa sig som mer ”humana” än de som vill begränsa asylpolitiken så att inte västerlandets, frihetens och upplysningens fiender släpps in.
Med dessa “debattörer” finns inger att debattera – de är att betrakta som islamismens och mörkrets propagandacentral. Det talar om hur viktigt det är att “Sverige ska vara en humanitär stormakt”, föga bryr de sig om att det leder till det arbetande folkets vanmakt.