Många följer turerna kring bildandet av en ny regering. Jag har har själv haft förmånen att kunna studera den senaste utvecklingen på mycket nära håll, maskerad som balkansk städare i talmannens kammare. Och här följer en direktrapport.
(Scen: talman Norlén sitter med de åtta partiledarna.)
NORLÉN: det här fungerar inte. Runda efter runda, möte efter möte. Jag blir dålig i magen av allt kaffe.
FRIDOLIN (räcker försynt upp handen): Och jag har fått utslag. På vårdcentralen säger de att jag utvecklat kanelallergi. Kan vi inte få andra bullar?
SJÖSTEDT: Instämmer. Smaksatt med något som inte är brunt. Det börjar bli för mycket brunt i de här överläggningarna (blänger på Åkesson).
ÅKESSON: Vadå kanelallergi? Jag har kamelallergi, det är det ingen som bryr sig om.
LÖÖF: Nu är ju kanske inte kameler så vanliga –
ÅKESSON: Vänta bara! Tänk på alla moskéer som byggs, hur ska muslimerna ta sig dit?
BJÖRKLUND: På tal om kameler så kommer jag att tänka på pucklar och när jag var officer fanns det en servitris på mässen som hette Inga – Och där kan man snacka (tystnar när Norlén harklar sig). Åh, ursäkta, jag ska kanske inte dra gamla krigarminnen men jag kom i stämning när jag såg att talmannen hade kortleken framme.
NORLÉN (tar upp kortleken, tuperar den – förlåt, kuperar den): Ja, jag har en liten idé, jag funderade på om vi inte skulle dra en spader för att avgöra vem som ska få bilda regering.
BUSCH THOR (hon börjar förtjust hoppa upp och ner i stolen och klappa händerna): Ja, ja, ja, vi kan spela Svälta räv?
FRIDOLIN: Känns inte lämpligt. Det för tanken till plågsamma djurförsök.
SJÖSTEDT: Svarte Petter, då? Det är ju ni andra vana vid att spela i verkliga livet; vem skall bli sittande med Åkesson?
NORLÉN: Jag förstår inte liknelsen. Den som blir sittande med Svarte Petter förlorar ju, den som blir sittande med Åkesson vinner.
ÅKESSON: Kan ni sluta prata om mig som om jag inte var närvarande.
NORLÉN: Förlåt, se det som en reflex av den offentliga debatten.
LÖÖF: Vad sägs om att vi spelar Mulle?
ÅKESSON (rycker till): sa du mulla? Sa du mulla?
LÖÖF: nej, nej, nej – Men vad sägs om canasta då?
LÖFVEN: Canasta? Den siste som spelade det gick väl bort strax efter Första världskriget? Ingen kan väl reglerna.
LÖÖF: Jo, jag kan!
LÖFVEN: Men du kan du ju ändra reglerna hela tiden eftersom det bara är du som kan dem och dessutom hitta på nya.
ÅKESSON: Då blir det ju precis som hon gör i politiken.
NORLÉN: Får jag föreslå poker? Den som vinner bildar regering och väljer koalitionspartners. Förlorare får inte tacka nej till att ingå i regeringen.
LÖFVEN: Jag skulle föredra skitgubbe: det känns mer folkligt, men låt gå.
(Alla runt bordet nickar instämmande. Talmannen kuperar en sista gång, och delar ut korten.)
BJÖRKLUND (betraktar sina kort med bekymrad min): Förbannade stylister!
LÖÖF: Stylister?
BJÖRKLUND: Ja, de har ju sagt åt mig att köra med skjorta och uppkavlade ärmar, och jag skulle behövt några kort i rockärmen nu. Varför heter det knekt, förresten? Vi vill ju ha ett modernt försvar. Jag tänker säga löjtnant.
FRIDOLIN: Om du är så mycket för att vara modern, varför protesterar du inte mot att damen är mindre värd än kungen?
LÖFVEN: Det viktiga är att vi är värda mest –
(Alla andra i rummet unisont: “Vi”?!)
LÖFVEN: Ja. Vi är mest värda – Ess – Ess är högsta kortet.
NORLÉN: Ja, ja, någon som vill ha nya kort?
SJÖSTEDT (slänger fyra kort): Fyra nya, men kan jag få bara röda kort?
NORLÉN: Men – det går inte. Och det viktigaste är väl inte färgen?
SJÖSTEDT: Jo, för mig. Jag vinner ju aldrig och då gäller det att det ser snyggt ut.
LÖFVEN: Jonas, lägger du dig så lovar jag att vi nog ska komma överens om några av era hjärtefrågor (ryggar tillbaka förskräckt när Sjöstedt släpper korten och handlöst kastar sig på golvet).
KRISTERSSON: Jonas, vad gör du?
SJÖSTEDT: Stefan sa ju att jag skulle lägga mig.
KRISTERSSON: Det här börjar kännas fel. Tänk om det kommer ut att vi spelar poker om vem som ska bilda regering? Kommer det inte att verka ansvarslöst?
NORLÉN: Inte ansvarslösare än att vi inte får till en regering.
BUSCH THOR: Men kan vi inte istället göra en kul folklig grej av det hela, något som kan tevesändas? Femkamp på Grönan?
(Alla unisont: “Nej!”)
ÅKESSON: Grönan är förresten stängt för säsongen.
LÖÖF: Vad sägs om Arga leken? Kan också tevesändas.
NORLÉN: Kan vara riskabelt. Väljarna kanske upptäcker vad skönt det är när ni är tysta.
FRIDOLIN: Men måste vi ha regering? Kan vi inte avgöra alla frågor genom att träffas här och dra en spader? Vi lägger budgeten genom att vi fördelar alla skatteintäkter efter vars och ens storlek, och så kör vi två dygn i sträck och sedan får var och en av oss kasta in det vi vunnit på de ställen där vi tycker att pengarna behövs i budgeten.
NORLÉN: Ja, det låter ju inte som en sämre princip än den som tillämpas i dag. Då säger vi alltså att statens finanser bestäms med ett pokerparti, och kan vi inte fördela ministerposterna på samma sätt och liksom ha en samlingsregering?
(Här var jag tvungen att avbryta min städning. Det sista jag hörde var Norlén som muttrade något om “Behov av långsiktiga lösningar?” Och “rysk roulett”.)